Skip to main content
Internet Archive's 25th Anniversary Logo

Full text of "Resa genom Norrland och Lappland till Sulitelma och Gellivare år 1834, del 1 och 2"

See other formats


•I • .• •'.. 



*'.» •_- 






f •* 



ii 



4k 




* 1* 



f» Jl 



Ä' 



* 



wff?^> tjäfl-S*. 



ti 



* Jtdt* 






r^rf 



Xfr 















WM 



■~ /V 






fc 



9 



' 






r?r t 



W M 



<J 






N '1 



•^ 



M 



7* j£ 



5* <ÄK 






~*S 



V 






# 



•■«, v. 



**?% 



^<r 






<i 



A» 












•*il 



Nr 



i/; 



jr # 






:# : *" i 







N^- 





RESA 



genom 



Norrland och Lappland 



TILL 



Sulitelma och Gellivare, 

är 1834; 

"/ 
3). «Hn gott om 



FORT. A DELt\. 



tryckt hos H. G. Nordstiiöm, 1834. 



\\ 



j, HT 



i : 



5 









I. 

Ucn 7 :<fe j llni , oni m tm ^ ^ Jck jag o ^ ^^ 

P» ångfartyget Oscar, son, straxt dn efter Jyftade an- 
tar och begyntesin g^ng utåt Stockholms skarg.nl 
der prydliga landtställen här och der fcgo strötida 

bland klippor odi öar. 



Efl 



er några timmars Hnd uppnåddes Waxholman 



der vi anropades från fästa 
en stund, "for alt clarera 

tid 



h mas le di 



mgsvallen och 

passen;' men ii. om kort 



öja 



v " aliting i ordning, och Oscar cick sed 



emot kastvind unc i Fmö sund. 
An vidare fortsattes färd 
der Finn- kul r och skepp ki 
En oc. 



lan ras 



It 



en otfit Ålands haf, 

pp kryssade om hvarandra. 

» annan Pakett-bat frän Abo sköt ock Hände 



fram, och försvann sen i sk 



aren. 



itänds haf nr ej stort. Ja« 



blotta Ögone 



n 



ifvcn 



sig iland med 



som det gent emot lierande 



'i&lehaitfn. Deiifrdn och till Si«nilsk 



ob' 



klippö i hafvet, i- blott tre mil, oc! 
större Eckerön är en och 



ar, en lite 



D 



i vidare till den 



en avart Summa sui 



n- 



marum: fyra och en qvart mi! ifrån 5 
Ryssland. 



verge till 



Under ångskeppets första rufl 



girad*» mången ovan passa 



n ingår uppS böljorna 



gerare fram och Aler mel- 



I 



c 



**> >elingarne, till | irinIig f, öjd för ( , c ^^ ^ 
trosorna; Mcn orosi(ler oråmdc s . g me rarne 

ocl.^f,. l ko l ioliL-, s ,„ rj „,, Dc fl« [cto ^^ cnlm .. 
»flgva rökte sin pi pa , och cn fle| convd)scmtle> _ Dw 
ropades m%et ,„•<, och co;j , ra sfver s i t, f lc( |_, (I _ 

tet med RvssJnnd. Dc„ ene svor och den andre lä- 
ste Jeremiader, medan e„ ),„„„•:„,, ,„„,..,, „ k satt 
g"«>gai le pä ankarfcäUinge,, o, 1, berättade: om P1 , 
skolgosse, som sk.-u- af sig 1 ; l:1 ,„„„„,„ „,.,, , 

fingret, för ntt ej kunna skrifva 1> och c lika besatt 

som ba„ „ Jipiltrll .,. , >0(h _ y,,^ ^ ^ ^ _ 

de fåvkke män, som bort-kluddrade Iland o, h 
Torne.', hade förut bord t afhugga bäde bänder oeh 
fötter, sä bad fredstraktaten blifvit i,k salig Bmn- 
boms predikan." J> . 

I anledning b .of ville nugon af talarens vänner 
undskvll,, hvad so,„ skedt, såsom en ödets hamd fö, 
Svenskames f,,!,-, hedbet mot Ryssland, „,|, 
som följder a f nödvändighetens hvilkel ,, k af för- 
smädaren rf vida ,ned S af s som han sade: "alt »varje 
stor syndare alltid har en liten syndabock K» Or 
ta emol de slängar Indka den store m.nnen s/c/f 
hade föVtjent; och i denna mening - tillade han _ 
ar nödvändigheten ratt go d att ha Ull bands, dä 
man behöfver skylla Jfi-än sig begångna dumhe- 
ter. — 

Han pan.inle derefler om den store Gustaf 
Adolfs 3 It, ande vid Leeb- 5 lrömmen: 'alt lian hellre 



låtit borlsljuta lade armar och ben an han ufvef- 
gifvit cn sa god position» 3 ' 

JNu pi kade talaren vexelvis ut Åland och Grisste- 
hamn , frågandi : 'om någon härförare borde miss- 
tänkas för s.i stor okunnighet att han ej, på cn 
sominai natt, skulle beqi i m ligen kunna Öfvcrfdra 40 
ä 5o,ooo man ifrån ena stranden till den andra- ' — 
Da ingen svarade fortsatte han sitt skämt öfver den 
mycket omtalade fästningen påAland, orli sade: "alt 
Stockholm nu är föga olikt cn gäldstuga, der veder- 
börande, inom las och nyckel, fa "dricka lejon- 
mei-," och ''suga ramarnc.' - — 

Han log dervid hånfullt, men harmens uttryck 
stod klart på hans panna. Den furutnamda vännen 
fe, i förbigående, h alfhög t till lionom: ' Diit han- 
ojc gråter. — 

Ja, — svarade han, — ty mitt hjerta vill bi ista af 
sorg deröfver alt d sotn jag älskar ej vårda silt eget val. 
Rys land och dess fästningar Srö farligast da inan 
tror dem biist. Första hinken förvillar ock mer än 
den andra. Derförc bör man se tre gånger pä 
allting B\sk'i, sa blir man Svensk i sitt hjerta. 
Dessutom — fortfor lian — vel insen dödlig for 
hvem han bygger bålet; ty det har ofta håndt att 
lågorna ej skonat sjelfva byggmästarn. — Fästningen 
på Iland r dock tills vidare nyttig all hälla de 
sömnaktiga Svenskarne i schack, och om de ej 
framdeles kunna lelva sa ma de ock d 









Vid dessa orden glimmade en tål i lians mörka 
i. Han sprang ui»p och skyndade bort till sin 
vän, som alt ensam, försänkt i djupa drömmar. 
I! an fattade lians hand, med en nästan convulsivisk 
rörelse, pekade fil V land och sa le blott: "der byg- 
ger nian lastningar och /' Sto kfa lm lufts h it. Må 
Ond bli de durars förmyndare! — fe). 

Emot natten blcf hafret stilla. De majestätiska 
böljorna rullade *akta mot stranden, och på det 
stormfria vattnet låg en myckenhet fartyg, som nu 
voro dyningarnes lek, medan riden i Oscars bann 
framjagade skeppet öfver Dottenhafvets mörka \al- 
ten, d deri solen sjönk ned, som en blodig skuld 
ifrån fordom» 

Skymningen bredde sitt ilor öfver baf ocli land, 
men i det dunkla fjcrran tindrade ljuset af Öreskärs 
fyrbåk, som en stjerna i natten, och då solen gick 
upp helsadcs Gefle skans med fvra skott, och O^car 
lopp in i den sökta hamnen, (e.) — 

Efter några timmars vandring genom dm tr< /li- 
ga staden kom jag fj|f kyrkan da Gud tj nsten slu> 
tades med ett Diverlimcnto, på orgeln, i fu-a-slil. 
Ehuru Vutuosen c, var nÄgon Bneh sa var do, k 
mus. ken ratt god, och dm lade varit bättre 
om den varit mindre grann och chroittatisk. Aren 
det var för mycket kropp och for l.tel sjal uti 
den. (f.) 



i 



r > 



II. 

fd. a'.dc Juni). 
Gestrikland ar mycket skogbevaxt och st< nbun- 
det. Sandaln och skogskärr omvexla med några få 
vackra trakter. Det har flcrc sågverk och jcrnbruk; 
men både landet och folket hai en sträf och ovan- 
lig täekj ras-fysionomi, seudeles i trakten af Hanr- 
rångc, der mau i skogai ne högg och körde sä-hloc- 
kar inidt i sommarn. Delta s.ig val ra^kt ut, men 
var dock ett o->kick. 

Helsingland ser glad uc ut, scidde* vid Ljus- 
nan, a.) De vackra o h väl byggda bondbyarne ligga 
så tätt på elf>Li änderna i Ljusnedalcn, alt det hela 
liknar en glest bebj d stad. Invuatnes o-^ed att 
pä ängar o ii »räslindor 1. ha en myekeidiet sm i 
'or bidrar i III delta utseende, som pä af- 

stånd ger hela trakten el t sk< n af rikedom. 1 all- 
m anhel är oik folk l ej fattigt, ehuru en och annan 
stackare finnes har såsom allestädes; "Men den mo- 
(h i ii i Sångkonsten alt q vid a för. både likt och olikt 
har redan hunnit hit, och oin en roande blott rör 
vid den Si) ; en si lår han höra klagovisor i mängd, 
chuiu allirjg inom hus tyckes vittna om välstånd, c. 
I hvurje buk står en inaschin för linbrakning och 
skak til in g, och i h\arje stuga dana spinnrock och 
vfifslok Iiadc nian Och övinnor sysselsätta sig h r 
med linberedningen, som ar Hclsinglancfe förnäm* 



t 



' 'r 




r » 



^m 





•• 



<~ 



sia J)in n iiu;. c.) Linel förytlrns dels som premie- 



Ifirft, dels ifven, som ritt fin, d< i vill säga: brå- 
kad! <xli skäktadt. Man allmogen köra >io- 
i lass mIuI Ju» IjM städerna; men det Sr min- 
dre angenämt alt ni ni på oVm i stadsfärder, ly 
de ienina sSi/au nia b i-a den resandes åkdon, om 
ej i diket*. 

Di | ig reste m Han 13 i jsjö och Gryttjc mÖlle mig 
några bönder, som konimo / 1 . m Sundsvall och körde 
nmh j v om vanligt, Jag höll undan sa 

go.it jag kunde; men det oakta dt körde en af dem 
så i ii inpå mig atl lians kärrhjul /'ältade i den 
lätta vagnen; och emedan hjulen fornt gingo nära 
vid dikeskauten sa nedträngdes åkdonet o. h stjelp- 
te. — Men i detsamma var ock milt tålamod bitit. 
Med ett hopp oeli ett: "halfva rågen h\ai. Il, 
jag ur åkdonet och rakt på min karl, som nu ka* 
siade töiomarnc och sprang. 

Jag grep då i hästens tygel, svängde om bond- 
skjutsen och I resattc mig att lura hade bäst och 
känn u)\ , itnsm/' såsom bönderna stuudoni 
kalla Länsmannen. Han bodde ej långt från den när- 
beIä Ba tfvargården. Men delta Ii ej ha h ha- 

i kamraterna, som konimo sträv efteråt. De l li- 
tade i både mig och hästen menande | .: 'att det 
vore c, så brådtooO Jag 1 ann nu atl I. .. ha I, ades 
1,c ^ l,lh: " u,,i ,l 5 '»» "le gi i I de i .„li oroshf- 

lame, hvar på sitt hall, , diket, dra de h, kedlid 






kysste .ilias vår mo<h i jorden, och Mefvo nöjtia f 

ii gåi Hästen It tlrics se'n fram idl gastgif- 

vnrgårdcnj men efter en korl stunds förlopp kommo 
alla hc bönderna dit De stannade på gården och 
Ji-llo rådslag. Nu väntade jag ej mycken frid; men 
\illc ej vika, och gick derföYc tit till dem. I» t* 

mig första blicken 'it de voro ra Ida, eller int- 

im sagdt, beskedliga. De bfi [o Ii om förlåtelse 

för ofoget, och dermed vavdt allting godtgjordt. (c.) 
I Norrland behöfver man ej att på det sättet 
försvara sig; t) om man der möter en bonde "vik 
han sjelfmant sä mycket åt sidan att man sillan be- 
höfver köi a nr vagns-sparct. Likväl nia ingen deraf 
förmoda clt vekare lynne hos detta folk; t\ BTorr- 
Ja nin-arne ha sannerligen mnd no? och kraft i karak- 
tereuj men de ha ock tillräcklig bildning och sans att 
ej låta sin fasthet urarta till råhet och högfärd. 

Vid. utloppet af Ljungan och lodals-elfvcn är 
landet mindre frukt] irande och har någon likhet 
med Gestnkland; men på dessa strömmar fram flöt tas 
rn mvckenhel trävaror, »om, till en stor del, ersätta 
bristen på säd« I Svartviken, (f) der Ljungan faller 
i haivet, lågo ti c \oiiska skepp, jemte liera mindre 
fartvg under lastning med plankor och bjelkai 
och då jag iöi öfver Indalselfven seglade en slup 
förbi färjan, utföre, och en is uppföre strömmen 

till Lögde hink, för alt lasta. En balk- flotta passc- 
jule inellerlid ntföre ellven till Vifta \.ul'.(g.) Tält 




i 





rv 



8 

der bredvid l%o ock flere fartyg och J i lade af de 
på stranden uppstaplad* pfankh u ne. 

Utom \u\ dt •> i s ; syntes, flerestades i sjövi- 

karne, större oeli mindre partier af bräder och plan- 
kor, samt fartyg under h Ining, och sågverken voro 
pä i. igra si [lien byggda sa längt ut i elfmynnin- 
garne att effekterna buros direkte fréfa plankstap- 
larne, vid sagen, och ner i pråuiarne, som derpå 
ford< fästen til! de nära Ii gande fartygen. En liten 
skog af master i Norrländska hafsvikaiue år ingenting 
ovanligt. 



m. 

(ti. iy.lc Juni ; 

Vid ankomsten l II Sundsvall, H , p ä naU , n) 

Jäste jagTidnm mc ulan ljus , qch likväl utan svh 

ii c liet. Dnna ständiga dager, under sonnnarn i 

Norrland, gör ett högst egel intryck pä en Söder- 

Hnnmg. Det , som vore man flyttad til! en verJd 

af idel klarhet. Men med hösten och v.ntien kom- 

mer mörkret tillbaka, fastan ha, ej s, svart som 

längre mot Norden, der man stundom f.n bianna l,u< 
hela dngen. 



/-Jt- 



Delta g il ler dock endast om Toincå, samt 1 m- 
det derof san före. Till oeli med i Piteå skal! m in 
om vinlien ha mindre roörkci an mången tror, ty 
den l\'i <ii stjernklara lunden, med de mångskiftande 
Norrskenen, har ett ljus och behag som ingen främ- 
ling kan föreställa sig. — T t fur c skogshöjder och 1- 
dansar då muntert den frustande springarn. \ inner 
och Ii i der gästa di 'lu leiigt" samman, oeli 

Norrlänningen ar med rälla stolt Öfvcr att vara 
ingens herre o< h ingens slafy ty det är hans egen 
karakteristik. Öfvergången frän höst till vinter, och 
frän vår till sommar, skall i Norrland ejyaia åtföljd 
af del obehagliga vacklande som finnes söderut. Det 
lar vara någon ting mera raskt och bestäm 11 i ars- 
tidernas vevling; men kölden hindrar dock bar all 
större trrl.;. uKodlin.. Den har vi blifvit försökt, 
men ej velat lyckas. 

Staden Sundsvall ar belägen i en vacker och 
fruktbärande dal. Da man nedstiger från de kring- 
liggande höjderna ar dess anblick ganska behaglig, 
och de i hamnen liggande mänga skeppen ge den ett 
Mig t utseende. Ibland andra fartyg l%o der nu sex 
st)cken Moriska skepp, b) hvilka afven lastade me 1 
trävaror, som aro Norrlands hufvudsakligaste evpoil- 
arlikel. Val utskeppas af ven badc lin, lav och snjtfr, 
samt jcrn och tjära; men allt delta uppväger an lock 
e] exporten af de binder och plankor som tillverkas 
pä de fmbladiga sågverken, hvilka i Noirland aro 







■■■ 






■ 



B» 





IO 

både många och betydli a, w \al i afscende pä 
mängden som godheten af deras produkter. De ära 
ock derefter ska U In gdc, och det ej så ringa; men 
likväl Sr denna rörelse ännu serdclcs lönande, o< ii 
bedrifves derförc j ui t Urigt. c.) 

Landet utonikring Sundsvalls-dalen är mera ste- 
nigt och magert, och detta fortfar, med B undan- 
tag, tills man nallas Mernösand på en half mils 
afstånd, der S h\\ kyrjka och Biskopsgården af sam- 
ma namn stå i dalen, ej långt från den sorlanda 
b 'ken. 

Fi .In S brå går \ . b, backe uppföre och ulfore, 
tdl det gastvänliga Hernösand, som äfven ter si- ratt 
val för den kommande. Detta gäller i syunerhet om 
LandshöTdingcm lic i [ens och L)ccnm. ,d.) Staden ar 
för öfrigt ej »erdcles prydlig eller väl bygga 1 , ty den 
ar mycket gammal och har blifvit skonad för eLN- 
vada, en olycka som vanligen Åtföljes af ställets för- 
skönande efter.it. 

Att o, da mycket om gästfriheten och välviljan 
mot fremlingai . Hen jsand, liksom for öfrigt i hela 
Norrland, det vore ej mer an ett o , 1 att 

ytterligare bekräfta en känd sanning. Men lika sä 
k ndt ar e, det forhällandct alt folket i Ingeman- 
iand (Vester-Jforrland] , kanske mera välmående än 
Ljusnedalens K>m omnämda Leln ,,c, hvilka de 
öfuitrafla både , jordbruk och Ju, kobd. Hår tilU 



1 1 



verkas del mest. t och bästa pr cm i e Itu f let , som, enli 
kännares påstående, skall t.U.i med det Holländske, (f) 

Det mel byar, dalar och berg onivexlande lan- 
det 'a n( k ganska godb Lermyllan ur i dalövne den 
mest förekommande jordarten, och missvexter aro 
bär långt men sällsynta an i detöfrjga Norrland, (g) 
nian Jar ej ofta se elt 1 md st vackert som Ånger- 
manland. Bondhemmanen likna herrgudar, så val i 
det )ttre som inre. lii-ningshnsen aio merendels tvä 
-\ in ingår höga och försedda med höga fönster, sex 
stora rutor i h\ ntdera. De något lör höga skorstc- 
iiarne aio af le D cl, som bönderna sjelfve bränna till 
sitt beliof. — Ii \ ndi.t ser inan alle-tadcs snygghet. 
Faulunsängarne aro honfo-adc af sfäthvflade bräder, 
och försedda med vackra föili ingen. De aio oftast 
i) ti lic; likaså lord och stolar; golfset ar rensku- 
radt. Ofvcr dunar och fönster se i man en rad af 
skurade tenn- och kopparkarl. Fönsterna aro oftast 
försedda med gardinen 1 elt hörn af stugan eller 
ock i kammaren linnes skri f don och böcker, meian- 
d Is af religiöst inm hull; understundom afscn något 
i .(.:(<- rafien och hrsloi ieu. h 

I gistmmiueu finnes alltid rena gardiner af\ac- 
kert tyg, en eller tvannc spärr lakans-sängar, jemtc 
pryd! i bord och stolar, sunt en dier ett par ftpc 
lar. Tryckta täp ter, af inhemsk tillverkning, pryda 

"ne ]m hvarj tistgifvargard och i de bättre 
bondhusen; och iVidc ej finnas, sä som i hvardagsrum- 







^^~w 
















Ii 



.* 



12 



men, eller hos fall, t folk, aro väg-arues hn.m 
stockar si (hyllade och ie„i. - Dessutom firo bo- 
uingsliusen oftas! fatfdbttlagiia < /ler röd.nal ,dc på 
ittsi Jan, 

GäsigiiVai^irdanic i Norrland firo förtroliga. 

Elf godl bemutaiMlc safeas aldrig, om man vi» 

stanna qvar, ocl, vill nian skynda vidare rf under- 

MtPi ingenting föV det, resandes fortkomst. H ,r 

göVes .Ht son, skaligcn kan lordras för en främlings 

tillfrid, a i dleise, och detta för godt kop, - Man far 

oftore anledning att oka än vilja minslv a det Inlopp 

som fordras för en måltid eller ett nattlo i. 

Visst hör man ock J, , ä orten m „,„rn tlaea 
ofve, bränvinets .. ,<,„,,., samJ öiVei . dcn mot 

förmögenheten ej afpassade l,xen och grannluls-he- 
gäret, med mer, dylikt; och klagomål af den, be- 
skaffenhet Éro gjorda och göras med skäl mot Svcn- 
skarue i a «m „!„.. O,,, man likväl o, ,,-tiskt be- 
traktar sedligheten i Norrland, rf befmnes den va- 
: '- ( fc d« „ ide fl esta orlci annoi . slä _ 
cios. Under hela man genom bäde kustlandet oeh 
skogenerna har jag ej sett mer n balfannan f„H 
bonde; _ , v den en(f ,.„. ^ ^.^ _ ^ 

M "* '-■ W, pfl gästgifrargä.dan.c eller ; „,nor- 
^'^ H*'ai *»de dagdri/vara, som 
^ngre, söder Wttna om al.mogens Svarande | ä g re 
b«Mnmg och mindre sedlighet. 



i , 



Norrlands innevånare bfuka mindre brinvin, 
men mera Kille än andi-a. Den scdnarc <lrveVe M 
saknas sftllaii, Lill och med ej hos tfybyggarnc, 

hos hvilka jag hk\al badc såg o- Ii sjelf at bark- 
bröd, som dotk mcia begagnades for att spara >,ä- 
den, ån egentligen för nods skull. Deras k.fR-begjr 
yttrar sig mest vid marknader och andra högtid- 
liga tillfällen, såsom ock när en frcraling kommer 
i huset, då Noi limningen alltid lar fram det bästa 
som finnes. — Detta galler val mest om bönd<rna; 
men af\cn de förmögna r\yb\g"ai nes Icfnadssatt ar 
något derat. Deras boningshus äro goda och xal 
inredda; kanske för ial. 

Deremot äro lagåidmnc allestädes för små och 
kreaturs-spillningen bäde för ringa mot åkern, och 
dcrjemle vanvårdad, k) Bo<kaps->kötselus imdeilag- 
senhet anm ukes med skäl som ett stort missta^ i 
vår ekonomi, emedan just denfrån harledes det 
S\enska jordbrukets för laga ståndpunkt; och detta 
misstag är i rV.urland ej ringare än annorstädes. 
Man har der U oxar, ty jorden köres med hastar- 
ne. Ungkreaturen äro o< k fa, o< h koma c] flere än 
vom bohöfs alt förse hushållet med nöd% mjölk. 
M sinöi och ost, till af>»In. tark.rn.anfÖ.a. —Bland 
kreaturen äro således höstämc bondens allt i allom, 
<xh pa dem belas oek del basla lodiet. Visser- 
ligen gör har en hast fik i stort gagn som tvÄ 
'Un |,r stycken urai, t^ de tfoYrlandskn hasta, ne 





r 




' -• 



• 



»4 

ii ro ovanligt starka ock vaska; de köras ock al I ti ti 
cnbcll. Men dels kostar deras underhåll ojemför- 
ligen in) kel mera, dels är ock deras förlust på allt 
salt kännbarare än da en o\c faller. 

Största skidan ligger dock deii att spillningcn 
efter hästarne är både ringa och mager. Åkern blir 
således först lidande och bonden sedan. Val sö- 
ker man att med komposter godtgura bristen, så 
vidt ske kan; men konsten är och blir allid ringa 
mot naturen, sä väl huuti som i annat, och pa män- 
ga stallen har åkern lidit af frost just dei före alt 
den vai it mager och illa född. Man ser det klart 
pä lika tegar af samma åkerfält. Dm v 1 födda 
jorden värjer siden för frost, och framför den till 
mognad, då. pä några fa alnars afstånd derifran, ett 
lika utsrid bortfryser a den magrare åkertegen. 

Da man, oaktadt allt detta, i modckifkastning, 
sedan utsädet äfdraglts, skördar omkring ustc kor- 
net af råg, 4:dc af korn, 6:1c af blandsäd och S:dc 
af polaler, till och med i Umc och Piteå Lan, si är 
det klart alt skörden skulle bli nu ukare, om bo- 
skaps-skotseln , och livad der med eger gemenskap, 
vore njj.lnfxcn lilj Moll hälften af des lätt möj- 
liga belopp i dessa trakter. Den ar nu ej en fjci- 
dcdel af livad den borde var i. 

De flesta Uöfkreatu. jag såg i Norrland voro 
hvita eller gulblackiga; stundom också kulliga; (I) 
men föga ystra, ehuru vid godt hull. Deras betes- 



i5 

mark ar mci andels öppna skogen. Der ga de fritt om- 
kring och äta gräset på de stora myrorna, (m) b vars 
foder är valtni.,1 och föga mustigt. Men myckenhe- 
ten får ersätta godheten. 

Mig tycktes att vntlenelcnientet — om jag sa. 
far uttrycka mig — var 6'fver allt det radande i 
IWrländska Floras. Gräs och örter hade ej samma 
aromatiska lukt som i Söder. De tycktes vara nå- 
got svagare, liksom färgen var blekare, ju mera 
nordligt jag kom. Till och med folket var lugnare 
och jemnarc. Alting hade en karakter af allvar 
ulan sorg, och glädje utan öfverdrift. Det var en 
behaglig jemvigt, ett rigtigt lagom, (n.) Eldsclcmentct 
var i allting mindre radande. 

Norrlands för mycket är i folkets boningshus 
och de små höladorna, liviika h ar, som i Ljusncdalen, 
äro uppförda i myckenhet pa angår och akeilindor. 
Mangarden siar ock oftast på den goda jorden i 
dalarne. Härigenom förminskas den basla och dyr- 
baraste jordiymdcn, utan nytta eller nödvändighet ; ty 
agneliga htfjder eller andra sämre platser, dock i 
närheten af akiarne, borde begagnas så väl till man- 
gårds som lagårdsplanar; och da man i hela Aon land 
för del mesta bygger mangården med två a aningar, 
hvarförc ej göra så Men med lagården".'! — Man 
sparade ju denned badc jordiymd, timmer och laktack- 









y* 






! 



ning, och Kade lika stort gagn af ett tv »vånings 

hus som nf två envånings kyffen. AI in hade ock 

nlhng prydligare och rymligare, samt för bättre 
köp. (o.) 



IV. 

(<1. r.lo Juni.) 

Sollefteå da len, (a) samt landet der of\nn och 
nedan före, äi Norrlands Schweitzettralct. — Inger- 
maneifven enomföper här ett af de mest frukl- 
I irande o» h tillika det skönaste landskap i hela 
tö rrlund. — Elfvens sista fall ar ej I ifrån den 

i eka SoII Heå kyrka, som står milt i dalen, på en 
hilf och lul mils afstånd oincifven med höga Och 
liiinini i skogsberg, j i hvilka de vackra byarne Ii 
ga ul trodde ifrån n h med höjderna anda ned åt 
södra clfslrandcn. På den norra sidan af ström- 
men utskjuta bergen helt tvärhranta, bredvid och 
of ver den lugna clfvcn. På kullarne och frän höj- 
den af kyrktornet har man en af de skönaste ufsig- 
tei i hela Norrland. 

Fr$n 



J 7 



Från Sollefteå — lätt vid Ilullsi Igifvargård 

— löper n bredvid elfvei , en hnlf mil upj 

till fujsidlcl, di -r rann far ufvei strömmen, o< Ii kom- 
mer sedan, a norra sidan, på landsvägen, som i lle- 
rc bugler liksom slingrar sig uppifrån clfstrandcn, 
genom den öfvantorc Ii ande branta och mörka skogs- 
höjden. Dei ofvanföre begynner en myeket vacker 
trakt som liknar Sollcfleådalen, menar mindre. Vid 
dess sydvestra Kant, i granskapet af Björkäng och Fan- 
byn, vidga sig fallen och ti inga bergen tillbaka. Der 
genombrytes sydvestra bergåsen af Lång cle-clfven, 
som kommer frän Jcmtland, och hoppar utförc klip- 
porna ner i djupet, der den vänligt omslutcs af sam- 
ma graf, hvilken re'n länge fram vagga t den lugnade 
Angermanelfven, som der ofvanföre är häftig och bru- 
sande. — 

Frän Ed Ull Hösta har landet en lika fysionomi 
som förut, men den blir mörkare och mera marke- 
rad. Dalarne bli mindre och bergshöjderna bjer- 
t are, mera branta och sammanträngda kring flodbäd- 
den, som stund m ligger från ett till två tusen fot 
under deras t ppar. I djupet der nere höres ström- 
mens sorl, i\a man uppå branterna färdas så högt att 
man ser flcre mil låugt Uppåt clivcn och skogarne, 
ser vackra bvar och enstaka gårdar, tält omkring 
strödda bland bergen och på Godsli änderna , aldeles 
så som di naltskyame salt sig flockvis att hy ila kring 
vintergatan. i 









m 



Dessemellan b di c] vi al nediil bi Hdjupen , orh of- 
in «. i ira tifl ell druiden all man i dess spegel kin 
nu }»."kIc »in c lilla figin r " h iic jattc) .Mij. se in 

Inla mn I.mI\ ii-lr'» pfVei llodcn Ii . 1 1 J •<■ om den 

il ii I In «i KO f\ Cl i I 

O ml r bi >- en, i dem i ti i k t , i- natuiVni 

sk ii k i afllil il och ni«j«<lnliskl. J)rss k i- 

i.ki<i. bland de niniki djupen och sUIiom kull.n- 
iii i rlocJt ej v ild, m< i i » allvn-i l m.n der 

m n C "i il I i in -t i Ii ilflimnKM. — 

i"i.m I. .. i . (ill Y, .,ker öi Ii Lid< n* k\ik i 
sa-inntn i». . I. .'«ll.iin)< ■. ii. mi tlfdalen blii I [rslädei hn 

inni viiuin.itili ingd. Stränderna no inri mdeK sfi 

' »i - ,!t * • ii» "i" i ii ii/J del* uti och dels 
"II' ! " den lii^dflijponde slutti rt, h i rei som 
' " brn miI villan >l n un M< I m h.lf ,|„, 

il Ii ift«n tkttlta ra % ,| ,, M j nen lom for- 
«hih •" I» b*nfvåri Iniiih Jtul \ nrNi u i i nr i i i f . - 1 1 m_ 
l ' c ' '• 'I'* 1 Hfftn p.n Ii. un med stundom 1m:, i i mm 
'" 'i öch stundom ium..ii med Iis.Ukum- 

li .milr (. mfal\ utföll kl.j jul. De |\. l.«s I | öl 

1,1 ! R& lindens skull, öch »t| nu SCW mnln- 

v,ri<1 <i, »ed ""i •!> 1'Mi.ili.i (.»is lodi (ta \ ,- ar, och 
Mims I m -i den irsai.de Sfrtr djupet, Inrätt tt se 
honom hittfi i. — 

Mellan d<fc$n pass ut i si- rlfdulrn. Mr och 

<•'", tdl r n skmi rotunda, som ( . sidorna .u oMgif- 
*en af större och mindre horder, hvilka hfo likna 



ro 



ättekull ir. Mellan dem nedstörta sina regnbackar 
i »lisen, lo! In de I; i boningar ne, bland h vilka 

< I iiumt ftn \ ilm it; i . oi Ii Ii" le < | talas 

om jämrens Hände. Öek<n liar denna fruktbäran- 
de trakt bbhit il Irl.s skon t I för Ii t Och mio\ ul; 
h jordeii ir god, $1 leiulf^en \d Ocli liar i sitt 

m*kap dl -in i tn\ i ni- ir. 

ll.r n orten I.iukis svedjelai !, som pq 

oken M*U 1 • n ii! clh i sedermera i Norrland; oi\i 

d> tln ; ty p i ell (o*i n iftigl s rrt I nide 

• ivci mera till gn$n h\ iill skada, i synnerh I 

ma skoejstraklei som de hvilka alhnåul före- 

komma i Norrland och Lappmarken. I ill denna orl 

«l< ii seden kommit fi in det LiIIl;i insan le Jcmtinnd, 

di i svedjandet varfl ndl ? begyiuiejse, p"i del 

sitt, .ill d» ii bi m 1 i jorden blifvil l^cus.nl I med « r r is- 

li", <» Ii s d» dis In i In i ii ing, livucllrr 

de ImIIi Irakierna biifvit förvandlade Ull åker. 

11 u u] jm* \oio fnis^ir o. Ii ell Innilri L'-l i kla 
med en oldi ii \'krnlicl aflijrlku, ]il. inkor Och såg" 
bloCkftlf, som I i.-f» boj.vid.li i si». i.i lioj u , dels uti 

strömmen, dels »n k vid sidorna. Stundom voro eflek- 
Icrnn, genom vårfloden, uppkastade l.m^t m i sko- 
gen, der de nu Ifigo kiangslrödda y<\ marken och 
tögo skada. 

Vid Lidens kyrkoliv, som Ii i stralt ofvni 
före Näsäkrr, n In n slut. l)«iifi.m frair blnlt 

en rid vag öfver skogen hll Mo, hvarifrfin Kedmi ej 




■■ 






i, ll; . ! ..!• I >: VV \l T ipj>>«. ti k. . en i 

.. | JcgcIL ii f"t min- 

(lj| , )., uk , ex iinl ifrån buffel. 

, x , i ( i nii l Sftlb (t. t (i Nylands 

or |j | .11 (iil iloia sk< j.|» g'i dii - kU 

K ii iv H ' i l re ni dom hai 

.K,,,, ,,u t .ii ijvart mtJ i hl , ".Ii liknai cu slnrrc 

i rlli i i It liflfi- il lid. 

I • llv< | ( t| In II) « j |M . i It , 

, v ",, i j ,, I . • <\i u ji klii « anbli k. n »I lien fai 
t I , Imiii in • ika 'I .i- 

| ,, , i\ | k'-l HCll I II I ! I Hl il 

il , rn si num.ii i k «ll -il 

, ,i l 1 '.ii I • « n li£ i d.l llir | Il uiJi 

,{r In ncll II .■ »:i t "il kyOliai ll.llll i Un "» I « i , 

I , . 1 1 i 1 1 1 1 1 1 II it k . II- 

fn|k< Ii UJinl 1 1 n l.u III it in- 

di il c\ In II i .«! tjllkll 

k i. i t\ i : in . ii , ni I !"il, ii i»k - 

Inf ii 11 Ii) I, iii Ii titt/liai sill liil tli >| «. llllllC t I .*I»J|C 
II. Il Ul 

Om mihIiii I (Iimii, med h$fligtiet. 

ill «1» l ofta >\ni ull rn I ii | in olvci fiån Vt il i till 
lloriiö; h i ninl.in ••. mifai i djup t» o» l 

Ii ill \ ii i iifli kilen k. in ni.iM hl ii 

dioja qvai I n t- n. ■•. , m Uormen t; »hlln.n. 



71 



Di ing rim aftonen, ti. i * »r * I <_ Jmn. kom till Hur- 
lifts m Ark te jag straxt .ill denna gnstj»ilvargaid var 

in .(( ile l.illn , (uli dit föll 1 1 1 1 _' ilcil.ur in all bc- 
i i!ic\ utan alt mim k *n myckel boppac | i »ti 
la (ht. I tit It i -lin t 1 1 i mctl _i-!il\i:u glömde jag 
<>i ksi mm * lli ni' ■ n k H : l il I dess all en \ ilkl niil I In -k i 
kom m ni' I ilt-ii Im uiltn drytkeii, il A jag, e,j utan 
f < 1 1 \ aning • I»l« l \ n >c .ill hela II. i iniMii \u,il »If- 
ver, \\\[ innat i Im <t svarade •» k deietnnl, ocb 
( tiv likt Ii n s* .Lin h mill mig i» i llere sia I lon 
i N-iiilin I. Stora silfver-ba^are snitil ^i idd-snipoi , 
•.illk.ii mil liillt (llii In II dussin sk« J,,i ftf sillVtr 
in» s.ikii «l< rn in ni • | sill. in Iii s«, Indi- i slqil- 

^ .ii ^ai ilai ne och ho* nllnnvi n. 



1** S.intji]. itl, i Nordmafings mm - 

km, Iii k ja i M kjnlsbcnuli som \.n il den !i -i i orten 

i I Joi.T s. (| ni |.i i\ lande I. -tukten. Den ii nn 

il förbi; ni< ii Iinn.is (l<»< k i|\.n , SM \ il if 

dé« Jiittir jknin .il de*s siiim .iiihm^.m; — ly min 

fwi c\ bedöm ma dem ill t eftei en oedi samm t mitl- 

m k. — Mm i nt.if dem hade voro oeli Ii ro Innu 

Mikli.rrn rejigir?»! * ( Ii gnrll t'*lk; nn n fttori t delen 

ro hkx.il i ill|>.ni'.i skiMninc: ofih bland dem 

val min hnndr Ht exemplar af nya*le itpp- 

in. I ii I inn | r|j oek ei i%i , *• Ji I ile 

l.-i.Nn kull med I; ii Mi ..mil il, fur .ill råmcdcUt 

' i -i .i li.ins n ti ni im Im knnUkap. 






■■■■■i 



HHHM 




22 



Dit \ o söndag, och jag började med alt tält 
om sabbaten och jul len i. Min karl bcgyntt da 
gcnatt en sii.«lfj)i«(lik.ni il\<r 'ordets faUk* Ijenarc," 
sinom 1 1 n 1 1 kiliili (lem. Han påstod: ill d<- oftast 
a ii hcrdn , och »tuudom lill nli rncd 

u I f vin ili.il.M'!, dt do sä Ide sin liui.h inrsljTidslo- 
ifill ( "'i k gi ynv; Hingj »« ke aktande livad hc- 

I 

Hiii hnd< i i delin sill fortfarit i oändlighet, 

om jrii» ej nfbrtitil I m. "Dum nkr andra foi 

Ijiidl. — sade i ji i det du «) »jelf må varda 
lo i m I. 

Den In Ij <• dömnn i ulll och i u der af 

• ! . sv ! . in med 1 1 i I < 1 1 ■ ! •. d ; 

Oell il« h ,i itlti hli icij.iS .'JJ .ill. i ski\Miliii j i dt III 

sji Ii \. i iii Ii dera* !ii! il i < , In all drrisjcnonj nppl 
"<!■ ti ," — s i-.< ni dr killin sig — hll domare 

liivi i .di i ii. di i. 



•Ii I- 1 1 il Ii im \ u! ii k i B 1»« Uid , nu n a 



n\ intlc 



fvr-4 ill i dr sji .k jag k iu*l< ; t\ i tiiimmi ö ; . n- 

Jiln k jag Jul. nli le ij, lM I ,j,( (ii oändligt 

ai I i n :'!'• d i, ! i K IM • I-j i..|.. , Ii i hvarl enda ett 

ai de ni< i, och si ai im h in dels bWyckle don m 

u liai ■ I i Ski ifd il dr I> r>< k rlh r behoiV* t hl- 



I i Ii i lli r ])« i II 






« ( 



Ull .; 



I uid 



sa Knm 



le I 



i in 



Ici mc 



d, p 1 «ill s.id . I).\i.i \ \ k) sotii hekt. 



I ri I lid I ii i. |.i.: i n t 



mm 



skjuldwiid 



ölvrrliigsenhct p'i della 1 dt och förioktc 



att 



c» 



:c 5nin- 



iJ 



talet en annan vändning. Men det ville ej lyckas; 
tv Läsarn kom äter på Bibclstråfcen , huru hcILt ja^ 
betedde mig i och just dt t var han uÖfvervLnn lig. 
Dä 315 likval lankLe ip »sa honom och frågade: 
"h vårföre han nu var ute på söndagen och tjenade 
iria na mon?" svarade lian: alt mm ma val hela om sab- 
baten och draga oxen otur brunnen/ 1 

"Samt fora JJilcams åsna till sina krabbo?" sade 
■ , småleende, och drog bonoru upp till mig i km- 
lin. — Iii ut sprang han bredvid hästen och hojta- 
de och skrek; men hästen var von vid uf\cn detta 
skrym ten, och gick ej fortare för det.) 

Nu vank skr\mtarn något h pen och kom ur 
takten; l\ na den argumentationen hade lian ickebc- 
redtsig. — Den köm ock nugot för hastigt, — Jag lö- 
regaf »cdan: att äfven jag vore prest, uch tiUaud till 
Norrland, för all ransaka njmarne på de publik. mer 
ui h ski \ ml nr. 

Mannen säg nu heatört pä mina förgrymmade 






Jag pamiulc honom sedan del Bibelspråk ha 



n 



n \ 1 1 i 



bad 



r an 



föl t 



mint ini;' 



O' 



— Bryt den 1 



lungngc 



ditt bröd <3ce., ocli drag dig icke undan for ditt kön.) 
och fordi 1 I» I ■jidenskull all han, ej cndasl pa 
grund deraf, ulan ock som en rättskaffens lärjun- 
ge matte hinna eller ål minstone läna mig sm cjoda. 
schaskana, pä det jag ej mätte förgås under vägen 











.' 



hll min fftngtande fårahjord. ^N n svettades den he- 
lige in ii nen och slam 11) ide något o t \ < 1 1 j _ t oin 'all 
icke Ii af va liist (dl sin nit is lur. AI. n snart re- 
pndc Ii fu i mod tillfyllest, och *-<m\<- bestämd!: "del 
siar skrifvet: alt innu skall ila s;ii eget — sä »tår 

del dt k ej i Bibeln] — I • i <' • 1 1 i sill UnfctCä RvCtl." 

' II\ i I skall m. in du göra frågade jng, med 

skarp tr»ii, — nu mm finner nlfvai « II i skivmla- 

vt bland fan ii." — 

lian besinnade sig nagol och svarade sedan nig- 

lisligt: I). I sl.u skrifvel: du l.ile din tjétiare fara 

med frid." 

Nu kunde jng ej limgrc styra mina gk ra 1 1 muskler. 
Li-.in plog sig ni skenhelig mirie, och körde mig 
fram hll vSfo< k ;■ -u ; och dei In k den snillrike shym- 
Cftni bad* skjuls ...I. drickspengar. II -m h.ism.dde 
•>» k «j ''denna jordens lurnpna egodcli 



ii 



Lilian slnp- 



j id« 



• nci pengarne, med synbar förnöjelse; i prof- 

Ii l 
let 



vade likväl l"ini 



itu d !< niiiskl i 



imhi m: dm ( 



nya silfverinyntet h i \c lika va \ackcr kl, 



sran i 



imi i 



• 






■■■■ 



13 



V. 



Da jag frän SfoeXsjön kom fram lill Umeå- 



dalens södra gräns stannade j ig der en shiml, na de 
»ma höjderna i skog^brynet , Ii rit icke för hasligt 
ocli pä en gäng la hela den stora ställen under 
ögon. fiJIts ni jag sedan passerade (ramat sa ut- 
bredde sig framfor mig ett falt, som var rikt hc- 
sadl med byar och gärdar, saml deremellan grön- 
bk rndc S k nu- och ängar. Jag stig ej en enda leg 
som var ogagneltg. 

"Uidt igenom nll denna härlighet fly ler T mca- 



rlfv< ii, sim- oeli allvarlig 



ii 



de 



dmld, 



S, cicn p>i dess norra något 
l 



upphöjda strand ligger I rnea siad, en af de slörsla 



"«h hut uppbyggda i Norrland, rl 



ni 



ni findock ej 



serdeles betydlig, Elfven vai nu flödande och haft 



m 



ild 



l 5> 



ren lärjan roddes al Iva raska karlar, och of ve i far- 



tro gick bra. Jag landade på fjfttfv* strand 



m 



som nll en del var ö/Vei 



v [imi ni ;if den nu iriträf- 



f.idc fjcllllod. n. i. V.d sjöbodan.e, a 



a norra stran- 



den, I,,-,, (] tl c fartyg, oel» ett kom seglande uppfui 



eli 



vett, sum också år faibar, alltifrån hafvel. 





Den fdruliKimda vackra I indUlUleu sträcka 



,lu " P ;l norra sidan om staden, som b 



ÖÖ 



e« i nast t n 






H -^PWK 












$ 




,6 

nii.it i den mångskiftande natur-tatlan. Elt stycka 
pf, B ,, x sidan <>m Lin.. i blii dock landet mera ku- 
perad t Det Sr eljest mycket jemnländt, altifr&n Ån- 
germanland. Pil vflgen deremcllan och UmrA nr 

inan släta åkrar o 1' • "> j imlc m J vor ° lU sVn - s " 
mossar i myckenhet. Mellan dem slåi skogen för- 
bränd af vadeldar, som gripit vidt omkring sig, På 
nråi i orter i Norr] ,i.d ha de gjort alltför stor ödeläg- 
gclse, o Ii del mim. Jag såg, under resan ? Öere 

sk m1 i i brinna. 

o 

1 luinkett frän Uineå gar en väg till Degerfors 
kyrkoby, och se'n vidare til! Lycksele Lappmark. 
Den är ganska val och indamålsenl t anlagd, oeli 
har redan varit .if mycket gagn for dem som till do 
öfra Lappmarks -socknamc mist hem ta säd ifrån 
Umeå, ui<> r froslnren. Den måste ock ofelbart bi- 
draga rott mycket till dessa trakters odlande och 
kolonisali >i , allt fi i ut. Jag träffade, på den 
väsen, fl i«- Fm I i som reste till och ifrån kust- 

landet, f i alt köpa och sälja. 

Ll\ I Ii ii man t, xJI.it anl ilningen, såsom för 
tidigt gjord; nch man kunde na ti lika godt skal 
inili senare tiders omsorg att bland Lapparne spri- 
da Gkrislem ih bäitie vetande, i sUllcl för de- 
ras gamla Jubnn K-: K i k ni. 

Man al oekiä: alt h varken Lapparne eller 

den Svenska I n , skola ii näii ofwi- 

ge ii a ramla vanoi all till forsimg begagna vin- 



terföret och flotlinn^en pa cllvcc. Jng pS minte 
mig dervid ett ylustixle al i i i arbetskarlar, som 
blifvil anhefnhh ill i ei fiker uppgrafvu < n Ivar* 
i i\ci de jordi i hhi i i o mellan ki ne 

al < n l> ak , h vilken, i otalig .k-i i- 

geoom. Folket arbe! i le högt då g v ii 

k der förbi, odi pa min fråga, h vårföre de ej 1 
r<i "niinili i | i ino. | vi i, i, ? , a j( ,„,,„ 

kunde J»li sjuk if förargelse alt nödgas gtfi-a i nylti t 
arbete, då angelägnare sysslor ej s.iki ; ty se — 

iilbrast den klokaste — har skola vi nu ffiäfra d.l 
för att ii bäcken rakt Anm genom akein, och valt- 
ncl In dock aldrig låta bli alt ga sin gnml a gäng." — 
Dylika arbelares visdom är, desto v. me, cjsällspord; 
och om man skulle binda munnen till pa all t ande- 
liga diksgrnfvare?, af samma Skrot och korn, sä fick 
m ni I i rn i ga hk ofvan joi d, (l>. 

Långt v nre u tadlel öfvei Atn sa kallade si röm- 
rensningen i Umeå elf; ty planlöst vm Ii den ffiw - 

n , och blef så illa uti i l all ej < u enda furss i nu 
mera faibar än tillförne. Lik v il har del evckelvcr- 
ket kollat rätt ansenligt. 

Mellan Umeå och Degerfors är jorden rått tla- 

, iimsI .sii Jm», utom en half mil närmatt mliil 
-' a 'I' ai; men ju l ngre man kommer uppåt Lap 
märks-gränsen ju bättre och vaekiarc bibi land. t, v. 
vid De -ci fors ar mycket fruktbärande och uk< 

rpperadl med bördiga dalar och pittoreska höjder, 








nu. dl omkring den oroliga elfven, hvärs dån, i teu 
lugna soiniiKirnatlen, hördes pa långt -hall, som en fjer- 

ran storm. 

Vid Dceerforss i en CalrincV-ugi i or pottaskc- 
brännhu*, och i skogarne ser inan allestädes en 
mängd af furor, som W fvit afbarkad» ( i all vissna, 
och sedan begagnas till tjärkokning, si /a myeket, ja 
alltför mycket idka* bär i örten. Men härom mera 
längre fr. un: t) har tar ihn egentligen sin början, 
och fortsattes sedan, atjtjeint i stigande, tills den, i 
Öf\ci -Kalix socken, ai N ni» I Uns lan, liar uppnatt 
sin böjd, sa väl h\a<l produktion n beträftar, som ock 
i förödelse af >ko^j och arbetstid, m. m. 



vi. 



(d. 17:0*0 Juni.) 

Ett par mil i mur om Ujncå passerade jag det 
i \isst af>oendc markvärdiga jernbrwket Saftar. I dm 
i i a i .I strömmen bcl [nspektors-b\ ningen såg 

jag en del af de kulor, som här, ni, der sista Lxssfrj- 
den afskötos forgäfves; t) anföraren skall, efter be- 
rättelse, for det mesta befunnits sofvande da I. m bor- 
de vik i: och da del -alldc att piölva Svensk! krut. 



lar han i synnerhet vaiil betänkt på all retirera i 
god tid, under föregifvoude: . 1 1 1 han ej bind. fala 

nedskjuta sig sjclf och sitt bdk. ' 

In^i n nekar all jn forstgUghet är en nödvändig 

egenskap lios en ^toi General, men alt le fJuc var 
fur stor i springkon-sten, det visade han tydligt vid 
Djekneboda, ell tjugo alnar l.tedt pass, der lands 

en går fram mellan l\ennc sjöar, som iro omgifne 
af nioraser och mossar a). Han hade pä delta si 
li kunnat falla Ryssarne skockla!>, da de utan försik- 
tighet eftersatte den flyende; men han 1 Irsäkte ej 
ens alt der fatta posto, ulan sprang allt hvad sprin- 
gas kunde, tor alt uppnå skeppen \id Ii. tian. — 
Ockvi berättas der a orten: "att den beryktade här- 
förarens, vålnad, till straff för lims feghet, löper and- 
fådd och snyftande, mellan Saftar och Ratan, n, 
en hare i famn u, och anropar himlen om bistånd 
for sina s\ i g i b. ii." \t 

Den af Th ua nppgifns* mellioden att genom 
vattenledningar odla Rkogsmyror och rbättra 
mossJup,,a lingar ulföres nu med mycken ifter och 
1 framgång, i Vcstei fcottcn och <öd.a Lappland. 
Detta sker pa tvä sätt: dels sa, att, genom anla f 
hälldainmai , uppslämmes vattnet öfver modsen si 
högt alt det alldeles belarker alla lufvor. Uppdäm- 
ningen sker om hösten, och man lalet sedan vattnet 
sta .par lilis våren kommer, do del tilslåppes. )).:n 
tjocka vinlensci, nedfailc. dä pä mo.slulvorna och 






I 







• 








1 


























1 


1» 




















i 




! 










1 








< 


: 










< 






1 » 





















! 



I 






. 



M 






i 



Q I 

I I >l 

I * r 

^ il I !••'! 

' ■ i i ! . I , 

1 ' Im %i\ 

\ ( « I 

i i 

^ ' ■ ' l l>4i mnt i 

I, I i 

■•' » ' t • f 

hk i i j , 



I 
l'€ I» miiiilic icata iill»i-|r. i., Ii k.n ', i r. 

Iri j* (|||\ || hel. « di ork 

I • • < 11! il t I 

I n, |r%| |i 

' ..lii | itt ii. t II \ ni. 

Vi«l Hol \ h ro Ii 

j ' «' M » '! I .1 f[ i. h 

1:1 ' v I I ■! I\ t I u \ 1 1 il 

I I I II II i:- i . l) | I, k i 

' 5 II , ft0f»| I i | 

1. II' II I in 

"I il ■!•« hl r . ». m- 

' ' KA k " 

h t r.ti h k k, 

Imkl i ili I ii. Irl . »{« i i dm 
^ I m il ! u i t . |J|_ 

1 " • il: 

I )< k j II III ' I 1 I I 1 , | 

" I -i, km inni 

ii »hl r.if% in i i 

I' il' I il»« !|<-, 

II '"> I i ti II ,! . ,,.l- 

l.Mlkl i Ii I, ' ; 

I II 

' ' ' I 1 1 I ■ 

: 

' "k i Sk. „. ,| n ,| f , } (V( , , 










^i^^^ 



^9 



T* 



■■Hl PPIH H 



*_*• 




12 



» 



; 



templet? med sinn pelare och arkadcr, stål som en 
fridens eugel bredvid den orolig' sorlande elfveii 
J ii myckenhet tre/liga boningar, samt den stora 
ivil o-vt i 1 ii , « — dt n slöi sta i Nm H »ml — voro be- 
1m ligt grupperade rundf omkring kyrkan, såsom me- 
delpunkten för aHtsammai s. Hon är byggd i korss, 
med cit stort och kupolfomrigt torn öfver medel- 
punkten, oeh är den största laudtkyrka jag .innu 
sett. -Si \ il in H ni .ler nere som tornet voro för- 
dda med pelare, hvilka gåfvo helgedomen ett ut- 
seende af skönhet, som, di den nr stor och enkel, 
alllid äi ii] jiisftai I . 

Skellefteå socken lär ha tiodubbclt fl ra invåna- 
re nu staden CJm i, ined h vilken den lättar i han- 
del och sjöfart. Handels-andan lär ock, desto värre, 
ha s,i angripit Skellefteå-folket, .ill bönderna, med 
försummelse af sitt åkerbruk, nio skeppsredare och 
män, och drängari Hacka omkring i landet med 
kram varor. 

För en ti I se'n voro Läsår ne, Sfven har i trak- 
ten, i ti ih in: men nu Jr dock fö" i ilerslå af den 
i s kt« i ; och all Läsaro-t hcferna äfven 

h .-.■ ej varit inf pir rade of D- n II Ii e Vmla, bevisar 
efterslående berättelse, den ja hörde såsom fullt 
tillförlitlig: I En bonde, som nlc var Läsare, 
ulan tvertom afskyddc deras förvillande konstgrepp, 

d( m 



han kände, ville blottställa en skenhelig skrym tare 
for all dciigenom upplysa han* "fårahjord*' cm 
"herdens" inre halt. Man visste: alt sa val den- 
ne som skrymtamc i allmänhet ville med tron alle- 
na både Öfverskyln och försvara en mvckenbet ' 

•* t> 

beter;" b vårföre han nu gick till chefen för en af 
'de heliga skaro oeh låtsade som vore han böjd 

för en Öfverj ii till "de troende.*' Han himlade oeh 
suckade crbarmligt, samt jämrade sig deröfver: 'att 
han vore en så stor syndare, att han ej någonsin 
kunde bli saii . ' 

"Det blir du \isst; — svarade Läsarn; — bara 
du tror." 

'Det vore väl det; — men te den andre; —men 
jag har stulit myckel, och känner hos mig en biin- 
naiide lust all stj \\,\ mer. ! " 

"Gör det; — fortfor Läsarn; — ty Han som 
för oss har lidit och stridl, har ock Iiqviderät 
var skuld." 

"Men del är ännu värre mel mig; — sade nu 
den fÖrstSllde adepten; — ty j.,g har lust till „,;„ 
nästas husli u 

lian Kek da det Imgaebga svaret: "har du blott 
tro som ett senapskorn, så lusta fritt." 

V,; — sade nu frestarn, helt gladlynt; — 
det var då rått bra det; ty det ar just med din egen 
Unga hustru som jag m\\ lusta/ 1 








34 

'Arj, «;c ilct b ir sig ej;" — infäll dä Läsarn lia- 
^ 1 1 l , och bli i i : (>\ b ijKii. 

'Får jag du ej heller stjSht frun tUsj såsom jag 

>L u bkf<l ii si cl ii ej mindre Ii i i fru an, 
m rflcrtryckli i bestraffades såsom G tid los och syn- 
dig ; !\ i t står skrifvet, — sade Läsarn, — all 
(1 i (It hus sön dr ni sig inom si- sjelft, så blir del 
i sja (o röd l, och sten faller na* stei 

Da nu frestaren med flere kamrater, skrattade 
sin motståndare milt i ansigtct, lauq ock skrym- 
n sitt misstag, ehuru det vai for sent Lä&arc- 
chefen hade blifvit fångad i egna garn, och lians 
anseende stod tj mer alt upprätta t\ handeisen blcf 
alln il bekant, och dt for all ;kcnhcligh t och dår- 
skap ssi (ull i 1 ')< t gj ide slut derj >. 

in kan med skal a dessa falska profeter til- 
lämpa den Gudomlige Lärarens < na ord: att de 
gjorde Urins bönehus lill in röfvareknla;" men oi i- 
sendet r nn förbi, o b hnr, desto båttre, ej efter- 
Jeniiii i . ra svåi ire I r. Tvärtom kan med sk il 
påstås: att de skarpsinniga Norr län ningarne, genom 
Lis.m-timinlttt och dess man a stridd', biefvo vack- 
la till mycken besinning, och nödgades dcrigenom 
Ju-, sig t inka j i i en hand; ty emedan de voro de- 
lade i Läsare och Aitå-Iäsare, så måste de studera 
både Urskriften och andra goda Religions-I deker, 
dels for egen öfvertygelse, dels ock för alt skaffa sig 



anlorileters bevis sina egna satlser, och der- 

jemte vederläggning al m tj uin-ts "villoni i 

]")« l är ock visst att fforrliinningarnes medfödda 
grund likhet och allvar ej led derj Ej hellei de- 
ras moralitet. Jag har sett och falt med n bland 
de ärliga Lasarne* och j Uar ej funnit skal att 

tillvita dem någon slags skenhelighet, eller oari. 

De no m ii af goda kunskaper och en utmärkt ve I- 
lig karakter. Deras ovanliga föYståndsodling |,ar 
således blifvit grundad på Reli nen, — all folk- 
bildnings rätta grundval, — och den ar fördenskull 

l 1 al lic och mera välgörande an inangen annan 
som i sin vishet förbisett all vishets kalla. 



VII. 

Utom Lasarne finnas ock, i Skellefteå, en bon 
sxarmaic af mera jordisk natur. 1)<_1 öro några f in- 
laster bland allmogen, som (locktals genomvandra de 
stora sko-arne får alt söka malm berg. Undrr min 

vindling Ull del för Ivennc år sedan npptaekU \ is- 





y 



3(5 

berget, såg jag dera stryka omkring, med bcrgkom 
pass 01 Ii slag nr, i an^vli- tnflan att komma först till 
en ny malm-an ledning. 

I dessa ä (Ven tyr äro både bönder och nybyggare 
intressenter, och spckulatiott$-audan drifver dem till 
otroliga a iisl langningar, Då de råka någon som blott 
kan förmodas vara bergskunnig, så förevisa de ge- 
nast en hop brokiga mineral-samlingar af hornblendc, 
jciniualm, svafvelkis, blyglans ödi kalksten, om h vart- 
annat, jemte prof på koppar- och stenkols-anlednin- 
gar, Mil sammani Ördl, med åtskilliga berg- och sten- 
arter, i en vante eller gammal strumpbolk , just st 
som akta malm letar c bruka göra. Ger man dem blott 
en »inga förhoppning: alt det i tvis kunde Ta- 

ra nå* 7. sä klarna fysionomierna} som putsade ljus- 
dankar. Om man deremot säger: att slcnaruc ej 
duga, och derföre I»er folket ga hem ben skola sitt 
jordbruk, det de under sina kringvandringai 1 Glim- 
ma , sa kommer bufvudet furst, helt fundersamt, p\ 
sned, ofli skakas sedan lite smått, till tecken alt de 
ej gernn vilja vara troende* i tby fall. 

Gar man nu vidare, samt visar och bevisar: alt 
ehuru der linnes någon liten anledning till jernmilm, 
så ar den likväl högst ringa, och dessutom behäftad 
med för mycket svafvelkis, och andia oarter, atl 
kunna fördelaktigt begagnas, och alt blyglansens 
ådror no for fattiga, med mera dylikt, så frågas 
piofvande: ''om der likval ej finnes någon raalm- 



*7 

ledning i de förevista prof venia ' ocli di dt tta 
tj kan nekas, mena de sökande: "att af en liten 
gnista kan bli en stor eld;'' tilläggande, mel akta 
gruistigare-miue: "att pä djupet ar hasta schaktet.' 1 

Med dessa och dylika förhopp] ti fortsattes 
m dmsukcrn t allljcml. Men som intet svärmeri ar 
alldeles ogagncligt, si har ock, genom dessa fanta- 
ster, ett ansenligt jeroraalms-lagei bl fvit upj t i 
det ofvann tmcla ffii&bergetj soni ligger helt nära Lai 
marks-gränsen, mellan Skellefteå och Arfvidsjaur, sex 
och en half mil ifrån sjöstranden. Berget tycks va- 
ra omkring två hundia fot högt, och håller en half 
mil i omkrets. Dess malmgangar, som aio af tre till 
fyra alnars bredd mellan granilen, synas hVicstades 
uj>p i dagen, allt ifrån bergets fot,— der hUtiUtS den 
bästa malmen funnits), — ej ifrån ITyskc-ans 

strand, och upptill toppen, der en starkt a tti aktorisk 
magnetsten finn s. 

I detta malmherg äro re'n tjugo ulmal tagna — 
les inemot hälften molGellivare, som har 43 d;o), 
— och den bättre Näsbergs-m ilm 1 , som både i rikhal- 
tighet och nlvu le tillai med Gellivarc kaptens- 
gnifva, h u redan hlifvit profbitist på Hobertsfors 
masugn, dei d« n gif\it Cj procent godt jern. — 
(Mivimum vid Gellivarc ai C- procent.) — 

^ »I •'»• <n di I af NisbcrgcK malm besvärad 
al myckel svafvelkis; men vid röstningen föl 








ofvnnii m l« prnfhlAnong försvann uV< k svallet « sÄ 

• tt ill II,;» II <>I t l\i I if folmiik.tr». .1 i.; Ii il 

il I mil I i i^ t ni i . i ni ii i|.--rn ilm«-( . den 

in» I • u f i.i- I II \ il ju i l|, I ii J i r 1 1 j i— 

hi II i I Infl . ' Ii : j 1 1 1 till i n 

t»< tU llim i . I v ii \ ni l cih il- 

lil Ii ocli i l*i r • 1 1 1 ti' | , , - di 

<l ni i ni tim. nu i| \ in Ji I Ii infil»! rj In 

Il '• till inriket )i bi lopp u en inondc- 

J' I ilu ji un 'I I tli i. 

1' ' Ii* i l« ■« ii il \ n in lil •.[. i ji r tt <,!,,•_ 

Ml I fiktmii, « I | J, t r ,f 

1 ' ' <''• K l.i hindra , ,(t m 

''I" . ' ill 'In il .i i i i -f ff , j ,|I 

' '■ ' ■ ■ !I • ' n 1. 1/ - rtl l,« i, SVrl- 

'• I'' M l ' II k IM 'Ni if I . .,, hrltufTj I ,. I ; , t, - _ 
' in l. ric I. In .n ji !, ». .!> || ,i ,, ., |, , 

1 l ' ' »'" ' redrul I'- kc-tJfveti, HM*, 

1 ' ' "' -i rnfi m. Ii ii ett %j perh t f n |^ 

■ n Lil »»<* i . r.i. i i, .,f. „ i , .,,. 

' r-^.ifl., [,< r . -i ni „i , i )(l tunna 

1 ,,N l l Uih m,f. ; is v ,,|, | M ,. t 

»" n ■' . J i -fl.r Un I | r . 

* ,M ' " ! Lo/tkflg; t ; Inl., Ir.ikl. 

1 "' ' ! ""k« K > -I / .. nmhnl ._•. I.lutt 

°** " ' ■ • •" I' lJ lartif k. un i dl •!,, |.« II,, |„ 

Ull 01 bhliamb- UofjU^S-iwIsc, Wll I1M| „_ 



■ 

ir odlas, som markan m- illm innim*. lisil- 

krn. ul. in svan het-, In It inlösas och begagna*, 

l lum ik I. i uti un I i fallen i IJy$ke-an, Inni. is, 
pä cn hall och Uel iiiiK afsuiiid, Hem munin »Uom- 
in.ii, hk I ^oiln I ill. Lokalen foi den uUsytilit ti ms- 
u n mk skaligcn beqvämlig; l) ilen Intar 
iiUljtuit ii .it kiutcn och ir «•) mycket] uj mm. 

Ln \u lord el, soni \il Ni borget m.lsic 

bihakhn, u dess Inge i m b. I» ..il I ItTikl; tv 
»I ind.nl Skellefteå socken .n % il lin si 11 m. 1 folk 
o» Ii dmgatc, utan \i\i.KjiniN Lippm.uk Ri ml nu 
{■< I "I k ni iucd 5e< iiska nvb\ .' v m\ sn iii .mivl s ibuacn- 
dc, .ni .liiili.ni myckel tu beUbi trade km p u ikna , 
iiimii J. i kocu till vhuo erhållas, vintertiden, afLfip- 
|« ti nr, genom n lukjnt*, 

I |>pt ki. n . ( ( \ »hergi t I Sr rnril blifril I 

n "'' W af en 1 -.pn -nM.c, iom, undci in igl lilUland, 

ptirUtlade: att malm funne* i Kaxbcigct, beln^el cn 

b .Il mil il. ul. m, l.s.n.vi ( |„, k fojtkniiigaii- bbf- 

vil aintällila foigalvct. — Wcn rn n\!n. ?J b) 

i hikUii mi t le ify in-.l, |, ,,• m,| rH>li.m<l.-n 

fbl^l bblvil m.itnnn \.iim-, p*, < I«- L slöllct, <J.«i nu <1 i, 

1 la riifvnii. Hoppet, bhUit önpnnd. V, Nl | doo- 

. s.nn Ilen- r|< tagand* nvby^garc och bönder, ha 

scdruii,, « (flrsnllt mm lotter, och tlcrigcnom erhållit 

I betalning för sin mödn; men qi nom .illt drit i 

b lotteiiaas HiMJt u[i [indeviiidi har "-k milm- 

Lerict J..u ny f.ut, och har ökat modet bus berg- 













4u 

fantasierna, som nu rätt < fl a begära matsedel då de 
slagit n.^ra beigklyftor lösa och full se "något 
ovanligt. 

Ludd- min vandring till Y.sbcrgct förcvislés nrig, 
nia vid UI.Tnkx Icis nybygge* n. r n djupare gropar 
i skogen, c) iujigt ifrån B\skc-elfven, o- Ii det sades: 
alt Lapparoe skola fordom lm Lott i dessa och dyli- 
ka jordkulor, för att dölja sig för sina fin, der, J\u- 
reJcrna, ( Kirjalah' jewte andra stiö%artier 'östan 
ifiuu," med hvllka de j \Må sig haft m.m •, strider, 
som pä olika \i> be, Bitas. Oin delta är sannt, och om 
Lapparue T i I ni boll , dylika B sten, sa kan del 
likväl ej dia om andra m Skogs-Lappame, samt en 
eller annan Fiskare-Lapp; ty Fjell- Lappame måstre 
antingen flytta <dt i, II kåtan), sa fort mwhjördeia 
ömsar betesmark, eJJci ork, som icna.nc, ligga un- 
dei öppen himmel. Men del båef dem ofta lo, SN lll; 
ty stundom yrsnogar det, pä Hellen, under Närmaste 
sommaren. Jag vet det af erfarenhet. 

Ifrån sjoki^fcn tid >, J<, et gar den elak* v#- 
gen i horjan öher en ofruktbar sandmo, son, liknar 
den mellan Ume och I), rfors. Vid Fallfo.ssen, 
en hy som ligger un, 1 , halfvägSj var ået slut med 
all farbar körväg, o b jag måste sc'n ga genom sko- 
gar, myror och raorascr. Häromkring ,, j ag e .i 
myckenhet fölida ocli afbarkade furor, r/icr hvilka 
den skalade barken wn m i ,||,| Jy-jng husens ^ ,gar 
för att soltoika,. Den yttre g.cAa bukc, (, insfcifc 




4' 

jes alltid, och blott mjölet af den inre och finaste 
,,( ' ' <"• ftU stundom blanda . folkels bröd, dels för 
nöd sk. ill, dels ock foV alt såiaedelst hu hålla med 
Säden, hvilket r allm mnasf. Jag Jm s< il ,,, 
välmående bonde och nybyggare som blandat ba.k- 
mjol i sitt bröd, ehuru bar. agt flcre kor, jernte kop- 
p.jr och silfvi-i-snkcr; och dit. ;., dt bcrÖmvrdt 
exempel på deras hmhf.lJsakiighet. Så var äfven I i- 
hålland t i Fallfors, der folket mådde väl och dra 
kafTe.— \nn.i oftare nyttjas barkmjol, t tdl sörpning åt 
kreaturen, i stället för sid. Dä buken ar xal tor- 
kad, söndei krokas den först och förmalcs sedan på 
vantiga uijölcp arnar. 

Omkring F dlforsscn, och der ofvanfoVc, St jor- 
den bättre an nedåt Skellefteå. 1) 1, a i skogen bo- 
ende nybyggarne födas <\<L mc I åkerbruk- r , 
kappclunds nyodlingai , - dels ock m< I 5 !hng 
och boskaps-sknKei- , ågra km- och förnämt en hop 
getter). — Derjerote fiskas i Skogs-sjöar ch Byske- 
effven, i hvars n .het ,1c fleste uppslagit sina bopÄ- 
lar. D«,r,s urgamla pennti e-i ns t ar tjärbrän- 
ning. Jag sag dem, f ar och M ; nn . ? a „ (ji ml aibcta 
med tjarvedrns s^iderhuggning . ell r något annat af 
det tdl tjai kokning hörände ändlösa a. betel. En del 
sysselsätter Mg Sfven ined insamling af kåda, för ic- 
pentin-fabriUn i Skellefteå, och derpfi förtjena de 
Ifiogtmerön med t ja, bränningen. Sammaledes ock de 
som slag, t sig på alt bihnna pottaska. 












I I 

I 
I 

I 

\ r ■ I 

: 

I 

I i 
fl 

il ) 

I 

i 



i 

i i. i tr Ii I n m l 

] ii Ii rM*l 

! \ ' i ii 

\ D 

,. ni % «i.- 

|.| i 1 a\ Dt 

• ii, I l 

i n ii- 

r ! i 

I «j j i \i i |» • » 

i 

i • !■ ■ . k > I - 

il ii in 

t j U ' i ill \ t \ 

i . Ii i , Ii un till 



1 



\ I ■ i ' ill | t|* fl > il»l t A< _ > Il , 1 

< II 11 I I I . • l«l 

" Mlil II L I k .i nlJt I 

I ii rai • » b 

• 'ii ii l i -I i ii } i 1 ,i I t 

ffiiM I III ti Ii I! i \ 

I I « 1 1 I . . . I . l l . | | 1 

ii i k {. \i M i** nl<% !, 

<1« : i Ii A 1 

* 1 ' I 1 1 L i 

i,n < . * \ )> u i m- 

• ii i Ln I ni n, et I t I r ! v a i Ici i I i.g 1 






■■ 



M 




p 



«•>«" I ■ M 1"; Hl o. Il föl lin ' .-t |,| ,„ | ; . |i , { k ,, ; ( _ 

' " idi I «'":t • Ii mctumko-i nid, koi t. i i, . , 

J ' < ,l min lilla iVd II .„ x ,, 

l ' t lin fjvÄrln Ittag I »»le «jj n . I, , ! 
V44l. fil i n nrli • it j ,, »hull t 

! " « I D ! V II |-, : | |„ 

1 ! 'I ill< ii, a Ii Mi 

n ' '" I < 1 il-.lll |..|,| f, ,„, xklll- 

^ I) Il 'il 11 -Il - I( f u H. 

k ' l J r ,u '' futlkomli ihei (..i 

1 n ' l - '« mig med .K iipiuhih i Ii 

•Hl m-tim. -ii s|..|| ,„„., 
1 " su * n « därvid, - fl. ],... log |. „.!.,,. k. ill, » 0m 

lUlblt i . Ii ill Lnnim, jord. ,, 
' h ■ j ■' '"'•«> »Url .. imrfe Un, I i,,/, -II „,;, ri „ 

1 « "i I I I fx , ! ; |. i, „ hl , llf wm , j , iM x [f ^ 

1 ! "'« l" ! villt i., :|.l,-, , t Un aneh |, 

• l rfa I., rlc. plnU 

k '! l , "" 1 ' '' • "ti ',/,,.. pimmcrtialm/' 1,11 

1 ' l ' '"' ' • »II Ii Imq vai fiif- 

,,h " f "" '•• '- »I Kl, x II docUfl 

' U " l ! n l'J 'I IM i ii rn 

1 jWf .len i\ » 

u ,; ' l ' ' '"' ild In le I, 

,,kv xt '" sl ,;,,r : " In * L Är i N ,,,- 

l ' ,n ' L i ! ! ^ i" fettad .1 . Men h ... x 

• ,,, ' ] • i lotter i \ L, -i | IM i c 

' ' h»** } ' Tull a , kt, och i, H|S . r 1: , (l 




I • 




44 

tia er , men han ville 1 i «!nfil«c)t mei : i i Ii om. 

udit honom ifveii ilen tumman, <-.t hade Ii tu 

j | |<II» hopj 1 1 
lliQUOl)) 

\\> I til ['! ill mdc > ««« Uf I' Ull »I 

ii/i \ >! hop] t J . i- 

lll, - lr . kt>lll lli l illti i I . j . (il i.i- I ni nil|>jliMi Ii t 

m Ii "kull k ni i Ji au 

'^ I- ! (!< I j l£ Cl II I v |.\ II- 

j| ii , • I'' i 'I ii mi t :t 1 1 1 1 I» 

il'- I, || . : I » I \ 1 f III- 



♦1<I. i 



,'ifJ.IHM 



liv 



« II ( 



I. I 



I 



l 



• I I 






Lill II 



Il I 



\ ulr .ill i. dk <■» 
. till 






iil !■ k riin ilm oi Ii 



iJiiirr olrn.it 1 1- 1 u ii. ki I, nom Sli.u dri n.1 Im 



Ii ni .il. -nu t II \ 



r 

nj'(>i i iii ii 1 1 in 



gnifvftn, loin .Ii i k c j Ii i,|. kult i ii ilii 



in 



IM 11 I,', 






n hutar*' in I., nrn hl 



( 



in 



. \ llläilo — klll) !•• Ill 11 ill Vflfil 






i « « I . ' --111 I.; .-,l.ii| i l\ i rlli i in i i |.i n |,. |.|,|«- 
gi nf \ > i . ii Ji I Ii i* k A o. I. i | f,,| i, 



lltlll II o Ii v|m| ! 



I <■> 



I k 



Jl\ I l-l 



inull 



nppii Vimi^iui, I nk i.» Ii i,«.| a Ske lic fl 

Svi i.AI.\ I. Di i \ Ik 1 1 »erltli n i ■■•• « ii i in. , 

Iiiihii i- 



\> i 



V 



i • 



1 



I k 



■ in in 



i -.k- .k; , it , 

n Hnkedrvrk o. Ii m. mi 



n h 



45 

bcgnf mi§ ieikii pä åta v l^cu lill »l.ittl u,d»-t . för- 
»* Jd m«-d i \.uli i rnalmshirter. 

Vi rodde nu 5J\ j I3y*ke-ell ven, nedom f.ilf, t, 
orh hindsatles nf iiyhvggmn i in iiionm , der min 
lille Libcraliät hopande krflkn nf otsh an pd tuKnn,,, 
oi Ii ilog onuiJri dop i in kylig pö*l; men han kom 
MUil upp U ni. msk. dr | i S%, o I, vtU |,,||i ,,i |,ki 
*nm loni I ill forne; l\ jag sflg tillrahuiirn i\ki om- 
krinc* honom, hki i im ur en Äopp-gryta, «oin livar- 

|«* bin k liilli i | i .ill kok i nlvi r 



1' 

\ I l . I N I l I I I 1 1 . ( 



in 



.11 



ii in* 



i «»ne, h ni \\\ ink>< let, föl 



om pi 



"III *kOi»« 11 , ( . Il (Il j t S( ,, 

körvägen, ml lVdlloi ,m n, tomaadi jag ifrl h da 

hl »'il kolt, s,)m tu di i !. I 



i mi ni I ml lslcns 



l»!' ' lnww Uillipi n, o%k id.nl i, , | ,,,d 






i H1 vim-i ,-v,,,, l a 1 1 



vid Fl rulk »ni tf, ,1. ] i ( 

■\ i Im . ... t hetjynli -, m Ii I. Ii «ktlklr« ji- ,1. m mitt 
f " '«>»»< J ; - -i »», »om i iti myi k« i i n.nlc 



ni . 



J l - ' »d honom irpprH i -t 1 1 I,,, lin hustru* o, |, 

>uri barns \ .1 TmisiIji t i uf\. -ImIIci, o, b ,{,,_ 

1 &«*+ kuldfii, m. n j i- I. n «,, M , I f,nl ;,U 



ino o 



k tit 



i < imirii ikirtn Mun fm ni 



o. 



I. 1 



il i 



sl„- 



I • *in i f-inln-livk i f..ilin 



an 



Upp 



ppninj ir im d n igol mindj 



rn och sticken. 











Ii 



\G 



vin. 

Jag var nu i tjarbram os hem] \ I ocli såg 
riden o h i< af en eller flere brinnande tjärda- 

lar, a i 1 1 Ii varje by. Sammaledes j (\m ho- 

par af t rtnnnor, som voio upprullade vid vägarj 
strömmar och bafsvikar. Slumlom lugn de af ven 
tjr ,! als och flölo i vattnet, ett bevis att de snart nog 
skulle transporteras om bord ocli utskeppas. 

Tj ila i en idkas till öfvermutt sa väl i I mc 

som Piteå Län, ehuru sämre bandtering ej gcrna 
lan uppfcänkasj fy den ger ej, i J. sia fallet, sin ar- 
betare fyra skillingar rrgs om i ; ofta ej mer 
än hälften a). Likväl fortsattes den ifrigt, s rd Ics 
i öfver-Kalix, dels af gammal vai i, dels ork af nöd- 
\ ndighet, Ii alt m 1 tjäran tysta "borgarens" (köp- 
mannens) kraf, ocli dcrj mte fa pengar till deu oblid- 
krl'.,a Lansmannen, som ock bar sin buse. Tjakok- 
ningen gj således i Norrland hvad br.invinsbranniii- 
(i Q] i söder, eit sätt attnodmynta fur dagen, och 
till* vidare frälsa s\^ från kreditnrcrra, på fram- 
tidens bekostnad. Un aldrig förJijelper denna band- 
tering sin idkare ur eländet f«"i mer ån ögonblicket, 
ej heller kommer han deii-cnom på f.ist fol. 

Tvärtom. Bonden förstör dermed både sin tid 
och sin egendom. Jag har sett de lysli-astc förödel- 
ser a den vackra skogen, som, genom sjclfvilligt ut-. 
salta vådeldar, blif vi t förbränd, för all pfi det saltet, 



^. 



47 

i hast och partivis, aptera ti den lil! tjärvedä De fu- 
ror som st 9 ! nfirn vid byar ocli vägar nfhnrkas, 
samma ändamål, n n alnar uppåt stammen, p"i deL 
de s.m.edelst skola vissna ocli bli f rfulla. J. 
b< Ii sli pari r, som på detta »alt voro tillredda; 
och af den således I i i la skogen kan likväl <j mer 
än stoi ii I. in vid roten, således en fjerdcdel af t] 
det, bej < nas i. II tj rved. b R >ten Air ruttna. 

ftfcii härmed i icke nog. Granskogen måste ock 
uppo ras; ty af den Hänges barken ocb be nas 
att dermed Öfvcrk lada bollen och sidorna på tjärdal 
1(1 i den mI des utbredda . , es s 

tjärveden, ocb beläekes med granris och torf. — För 
nit få den siv.ii ni! i artikeln måste af\crt Brasans 
ne eller betesmarken ; o Ii \ I it f u - 

1 n. len förstöra hade .si. 5 ocb betesmark , samt stttn- 
d ni ngen, i 1 att erhålla nå ra I ir 1 

Att för detta i damål fäll 1 1 och u .f- 

va rötterna, som ärö fetast, samt dcrefter framköra 

ii sönderhugga dem til) mindre sp ilor, hvilka s 
måste noga iupa sas 1 dalen, samm h läc- 

kas, der t Hl ål ii en otrolig ti! fa. {Vfen der- 

med är ej halfva ni betet fullbordade t\ derna»! kom- 
mer (hi kinkiga ulkokningeo, bvars lyckliga resultat 
lått m eket b ror af vind ö h väderlek, sa ral crå 
1 irveden i. s, som o(k un f 1 sj. Ifi . tillök- 

ningen c. Men om ockallt detta går väl, tår 

likval ännu att hugga viikc ocb göra linx or till Ijä- 



. _•-■■' —K 




■ 





48 

råns förvarande, och alt se'n transportera dessa tjat* 
tunnor öfver myror och skogar, samt ut Tore berg 
och branter lill clf-stranderna. Der sammanfogas <lc 
odmiIii till större och mindre flottor, och for t skaf- 
fas sen nom strömdrag; och forssar, lill 
marknads-plats ma, ?id sjokusteii. For livad som 
di ar i behåll och god kännes af köpmannen /ar N< n- 
Jindi-Joixkn ctrca fem R:dr R:gs pr tunna, o h 
man måste med-c alt han rligt (att göra skal för 
de sl\ fi u i 

- 

Dncmol .n potlaskc) 1 inningen långt mera be- 
qväm och fördelaktig. Den hat för några år sc'n 
begynt alt idkas 1 1 1 orten, och böj omsider d< sto 
hellre kunna uttränga tjärkokmngen som den är ojäm- 
förligt mera lönande och mycket lättate att verk- 
ställa» 

Dermcd tillgår så: att frisk eller gammal, lill 
och med ruttnande löfskog. hugges i längre eller 
kortare stycken, efter behag d). Dessa klumpai sam- 
manföras dcieflcr i större och mindre bogar, livar 
som heKt i sko-en, och förbrännas till aska, hvilken 
.sedan utlakas, i sei-skilta kar, på lika sätt som det 
tillgår med salpetlerjofd. Den erhållna Juten inkokas 
.sedan i en större jerngryta till torrhet, och den så- 
ledes vunna rua pottaskan caleincras omsidej, i 
dertil! inrättade ugnar. — lida denna procedur är 
högst enkel och Uy a kostsam; ly de tre eller fyra trft- 

karen 




49 

karen göras af allmogen, som sjeJf, utan tvårigbet 
npph ' nch begå» nar GifcincV- ugnen. Jemgryt 

som knsi 11 cm -, tjugo Ii: Ii Jl.,., ir den e*idn j. - 
ninge-nl il(< n som erfordras, och tlen \x lilas ,, 
tio eller hö^st fjorton dngari poltnske-vinst. Pott- 
iske- bränningen kan verkställas af bå<k nvino 
och barn., samt utan tillhjclp af hästai och for- 
don. På rudi materier blir ej brist 1 Kurilaud 
och Lappland, der barr-skogen till myckenhet ar 
uppblandad med löftiäd, dem man, der å 01 1 '_ 

ga eller ajhnpkc värderar. — Denna hand ter im ! 
dcrförc uppmuntras och serdeks befrpmjas, sa \ \ i 
Norrlands **ko s-h akter och södj 1 Lappland, d« 1 .len 
redan blifvit införd, som ock i synncrjiet 1 norra 
delen af Lappmaj ken. Det fe&Y den, ju föjr desto 
hellre, införas, och både mc! råd och d ad befräm- 
jas; ty bland alla de nordliga provinsernas invånare 
aio inga så behöfvande som nybyggarne i norra La pp- 
J.ind, s(idilcs de som bebo myrtiaklcrna inom Lrclh- 
vare Lappmark. Der kan iqgen annan binäring så 
lätt införas som poltaske-bi tinningen ; ty löfskog finm» 
der i öfverllöd, och de fleste af nybyggarn» 1 för- 
ut en större jcrngrylij, den de begagna lill limkok- 
ning (af renhorn); och dm lord* ock kunna använ- 
das idl inkokning aC polta,ske-iuten. 

Denna binäring b ir ock flen stor» for Men att 
den ej ingriper i na b 'o!is 1 IcYfftt, tuidiar ett högst 







^>o 



ringa förlags-kapital en jerngryta), och lönar rikli- 
gen mödan, en .sak h vi I ken ej må förbises, i synnerhet 
som de utfattiga och hoglösa n)byggarnc i Gelliva- 
ie i sanning äio \aiie medfarna an mången vet (c). 



S.iJpetter-tdlverkningcn ar en af Norrlands vi"- 
ligaste binäringar och drifves med sådan ifver i Ve- 
sterbolten, att en stor dt! af de>s allmo-c betalar 
sina krono-utsk)ldcr med s ilnctlcr-mkomstc.,, och far 
ändock något (»iver till andra hehof fl. Det skall der- 
före ofta nog hfiiida-, i den orten, att kronnns upp- 
btodndton fä inbetala i stället att emoii , ■■•» penniu- 
ir af folkel. Demta binäring har ock utgrenat ^ 
till Norrbotten och södra Lappland Lycksele och 
Ascle Lappmark); allestädes i byaroe ser man sal- 
petler-lador, i bvilka den lösa mossjorden — (, lUu l 
brukas e, i !Wla„d) - ofta fuktas „ J( d urin och 
om>UliIas; ly „ ian ||g ger , ni m}cki(1 ^ ^^ 

att jorden a.- lucker, emedan so/pettero d^ växer de- 
sto bättre. \f detta skal brukas blott ett ringa qvan- 
tuffi sand, (ibland mossjorden , ty om dei af finnes lör 
flijeke! faller massan ihop, och salp, tter-vinslcn blir 
desto mindre. 

Ett rykte har tyifvit gän gse , jJand fo|fce| . ^ 
salpetter-prtset skall nedsattas / och detta har gjo, t 
att mang,n påtänkt salpetler-byggnad blifvit urakt- 



r >i 



fålen pa bfdnaie lider. Om delta rykte 'ii tannt, sa 
g&r det di snart nog pa lika \is med denna for 
Norrland sa m tiga närings-gren som med mänga an- 
dra företag och uppfinningar, dem man i början 
för mj Ket uppmuntrat och forthjelpt, och se- 
dan underhållit fljr litet. En dylil oj, mnhet skadar 
kanske mer in o verksam het, sci leles i industriellt af- 
seende; ty genom hoppet om vinning lockas mången 
alt i olid försöka sin lycka, och da Statens direkta 
eller indnekta biträde 5C*n upphör, så förfaller der- 
ined hela företaget, till skada ior både enskilt o b 
allmänt \ il. 

Om ingen näring bör idkas som ej bar sig sjelf, 
så bör mm d\ icke inleda någon, alhaminst en hel 
menighet, uti frestelse; ty vacklandet föder missnöje 
• h hoglöshet, och slutligen o verksamhet och fattig- 
dom. Men hin, som i hvarje annat ekonomiskt hän- 
seende, borde man, genom egna ät gar dej', vara "man 
för si^," ut in statens fönn\ ndci kap d ; och, h\r»d 
sa Ipettcr-ti 1 1 verkningen angår, så ar det ej omöjligt 
alt göra den nV.orlunda oberoende af stats-ckono- 
mien, om den förenas med jordbruket och boskaps- 
skötseln, sa att de 1 i gemensamt understöd och gagn 
af h\ai mdra. Denna förening bör ske pfi följande 
sätt: l 3 .» bjälklaget, öfver jorden i salp» llcr-l idorna, 
inlagges ctl lösiigen fastad! golf af swgbakar (ytor) 
filer vrakbrä ler. Sedan a mjer man kreatuien alt of- 
♦atSpS detta golfvet tillbringa de stunder pS drgnet 










■i^B^*** 



I 




I '■> 



5-2 



l\a de, fur myggor och solhetta (j k unna t ute 
och i'ör att ännu lättare upp i detta indamal j i 
in, in Uppbygga saJpetter ladorna Ii i och dei il 
te.*markcn eller n.ii a d i intill. Om kreaturen Mött 
(i%ra I. gånger indrifvas i salpetter-ladorna, vi .1 
de sedan sjelfmant och gerna dit in, emedan tlc 
der Jm frid for myggor och knott, som }> ( s V ,- 
11 (! "» "l ( " pä in nk i. Mm vinner Ii ri c om i\i 
va» iH m fördelar, neinJigen: urinen, som al sigsjelf 
ueilrinncj nom de sina öppuiugarne i golfvet, oeli 
'I «> fuktar och Rider salpetter-jorden, nian allt 
I svär for agaren, och dcrnäst kommer den slora för- 
delen .if ii J J den feta soinniar-spi Ilningen, som stan- 
nar qvar ofvanpä golfvet, och der, mm oftast, hör 
sammanskotta* och utföras j en väl förvarad stack 
till frai ilj la bchof. 

Da kreaturen na data salt förses med nödigt 
nimai kjul, lii/vas de båttre och Icmna stuire af- 
kastnii . 



Hvad slutligen angär den i Skellefteå nyligen 
anlagda fabriken foi beredning af terpentin, harts 

<">' ^'»n k, sa kan det ej nekas att j„ densamma 
redan bctydligen gagnat ortens fattigaste menighet, 
bi Wolt i Sr, fö. insamling af kåda, lut lia bekom- 
mit cih , > o lunnm korn; « d, om den** nya in- 
<i»s!i. förenas med de, g* m ia tjärb. un , ]M ut 

förståndigt sätt, s5 kunde deii S u.om ts., stora ola- 



»J 



genheter undvikas. Den fri sta och hufvtidsaklignste 
ar ekogwegarnes rcfkhga eller af missundsamhet til J- 

i Ii enmorg föi skn^rns bestand, hvai de v 

»' Eillatcbe för rnhyscshjonen alt d in träden bort- 
skrapa ka I in, emedan bönderna sjelfve vilja i ;ua 
tio killipn» furorna till tjärved. — Den andra olä- 
genheten består de: att d, kådan för utsipp- 
ra fritl jenom barken, o i Disl v sig dei ut 

I ., blir den uppfylld af barr och annan nrcnli 

o 

het, som föres omkring med vinden, och fäster 
d Mali. — o ssntom ill ii in det fh t i- 

ntin-ämnet (nom solheiim <<U snmmai en, 

o. h de insamlade kådparticrna innehålla sAJedcs me- 
ra harts ,m terpentin. — Bfida de nu omnämda huf- 
vii loli *< nhelctna undvikas fött om mm I r folket 
<" bättre fiåtl nit insamla kådan , h vilket bör ske 
Sl • -»'t ti iden, före saf-tiden rnn våren, krii 
med en klubba eMer yxhammare, så att barken lön- 
nar, ju längre uppifrån och nedåt, ju baltre. S 'n 
nedrinnei kådan, *a småningom, mellan dm lossade 
barken och trädstammen, och samlas mer och mer 
omkring nod reta delen af trattet, såsom i en sa-k, 
der den bevaras fot både smals och v i me. P. t l: ,_ 
f)" n v ' n,n <*«& i stotct af Augmti mun. I, gores om- 
sider en inskärning i buken, ulfra nederst, och ~e- 
nom demm öppning nttappas då kådan, som nu a- 
alldeles ren och innehar alll. sitt tejpen lin-ämne oför- 
flygtigadt 






» - 




Som denna kåda ar mycket bättre ju Jen van- 
liga, så både k in och måste den Intalas högre, livar- 
igenom både säljaren oeh köparen Fabrikniilen vin- 
ih r. D«"n bitr rli mindre voluminös att transporte- 
ra, och gör långt min dic be sva i vid Icrpentio-dcstil- 
ieringen i fabriken. Om nu kådsamiaren dcrjenUe 
iaktta ;< i den åtg ni n att, st n kådan ar utlappad från 
trädet, borttaga all den lossade barken, uppifrån 
nedåt, vi att trädstammen bHr alldeles bar, sa är 
skogen med det samma apterad till tjörved, och 
skog->c arcn vinner di, enom besparing i sitt arbe- 
te; t) hela trädstammen blir alldeles genomdruektn 
af kil» så lin-; den ,ir afharkad. I motsatt fall kan 
U d-SOIl In n fbrtcättns påi ljii.lc.net Ii. — Vid 
dessa operationer I <\^i\cms: att kådan af fuin-* 
odi gran-skogen åtskiljes noga* t) den förre lemnar 
tit klarare harts, och den seduara mera terpentin. 

Jag ha. med smides intresse tillhragt en och 
en liajf dag mI Skellefteå l( . p< uh. ,-(,,!, i .k , oeh der 
samtalat n,, { en af de gamla ö h uli i Lasarne, en 
Norrlaucfek bonde, som Sr förste verkmästarn vid fa- 
briken, och sköter sm tjenst ^ nn .k i väJ. Då jag si>t 
var der, höll han på att tillverka en bittre sort röd- 
färg af jernork.an i en i na belägen kalla. Jag vet 
ej huru det lyckades; mer, hans funderingar voro 
rätt goeln. 



a > 




IX. 



(d. tg:dc Juni.) 

På Byske gäslgifvargfird hangej en tulla med på- 
skrift: "Ähr i-j-2 d. 27 Juli spisade Konung Adolph 
Friedrich middag borstades helt ensamt med dess 
Genei al-Adjutant Adlei felt." — I livad afsigt Kon- 
ungen foretagit denna resa kunde ingen saga. men 
det troddes likväl: "att lians Ma|csl t ville sjelf *e 
sitt folk och landet, för alt deraf bedöm ma tillståndet 
något srikrare, an livad hans EmheUnr.in kunde 
berätta." 

Vid ulloppet af Byske-elfvcn ligger ett finbladigt 
sågverk sä långt ut i clf-im nningen, atl pråmarne la- 
stades tält invid plank-stapl.u ne. iVågra ijö\se*kott 
Jnngre ut i viken iågo sju stycken fartyg och lastade. 
P.i llere stallen å stranden arbeta le folket med att 
sammanfoga tji tunnorna i flottor, som dcreflcr ut- 
fördes till farkosterna. 

Längre upp i elfven flöt lades Cig-blockar ut före 
strömmen ner till lansorna (a. Jag hade förut, i 
trakten af Fällfor^en, åskådat samma förrättning- 
men man ledxn u ej gerna vid alt se Vesterbottnin- 
garne vid detta arbete, emedan just dervid ådagn- 
lagges den ovanliga raskhet, som tillhör detta folk. 






>C 




Likaså I i man s« .l.in ha I , ,u .. : verk: h ( | (r 

%£ a (,r »*»u "«'' fii«", s< m i I u, .,,, ;,, >., , ,,.,..- 

i e, hjulen, n,.i - I. i. i m i r.< I» >r ... k u , ,-. \J|| ,, ,j, , 

1'ustoli i . I,i , . « , 1, r „„ ,„.,,, ] J( Ml ,,,., |s 

raskhet, *£ gf, r clel ju bättre; l\ b f«fj J M „ , de 

gci il. 

Del m.si.i siglimi-et, «oin iiedfinttas, bugges ., de 

kronnnarkei mm anslague för sågverken, Något* 

dei köpen fifven af rnskilta sko-. < ,,<; o, I, fas van- 
ligen [or 50 It ki^p, u «|. t lemeas af säljarna vtcj 
eJf-slrandcii , hvanfler ek ej dermed h .1 . ., ol vi- 
dare besvär. Vid el/Ven rn.oiiagcs det af flollkar- 
]ai '" "■''«-" l "i .Kl . d<i necl h/1 sågverket, 

ello ock endas! lifl den , ,,, lsl varande uVltm.,-s- 
stTt.un, dej ell .... ,1 r/otf/ag vidtager och forslar 
limi<t an v " , " ( ■• oi:Ji sa gar det alltjrnil, undan 
för lii duu, tills det u] 1 in m.. ] estämmrlse. 

Del svåraste och till.!,., i ,* le ,.,,},, Ict , i(| 

dessa limmei .flott n ingår förefalla . I rssame, da vir- 
ket fast,,a, j.» klipporna och der hopar sig sa att 
dét formcrra, ett sfcigK dam, tvärt Öfver hela strum- 
men. Vattnet väaei cUI stundom flerc alnar trögt, da 
oFvanföre, och sa inman pressar liiiiwerhogen desto nie- 
ra ' '" h % l<: (,<l *' Dil fen has både ki iA och 

foHigtighct att smanh m lossa btoekarne, sa all ej 
beTa "" ' koinmcr öfver de arbetande, som der- 
I *««« chjejphgen I, , .Tvas i djupet, under mas- 
sorna. - V k! dessa tillfallen se, man V^inUimi.,- 



r n 



< nirs < lasli< it. t, — om ja- s,'i fu kall. rfet, — 

badi kropp oeh själ iro i mycken »päiming. 

Del beror nu på alt m » 1 betrakt 1 limmet Li 
del o. h ulf ut I 1.1 hvilka »lockar som ligga mest lö- 
sa, och sifi.Irs böra först los Detta arbete böl- 
jas 1 underkanten af block I i n, och folkel 
dl på några löst flytande stockar; \\\ dem bop- 
I 1 de-, af och an, m lött som hade menniskorna, för 
tillfället, Mil vit strömstaraY. De firo da kladda i 
rymliga och fatta drägter, ofta halfnalna: men 
fötterna bara de sa kallade Fmn-siö/Jor, h vilkas bi 
uai ej 10 gjorda, som vanligt, nf hårda sulor, ulan 
*f mjukt I.dcr. Inuti dem och på botten ar inslop- 
padt dt för ändamålet tillagad* mjukt Ji«'j. Man 
•'•I 1 " 1 ' 1» väl derpå ; men vid LimmcrJloUnin 
är det utomdess angeläget att botlnar«c m. 
<il ] s| trkarnes lundnmg och ojämnheter, så att fo- 
ten ej slinter. 

Ju flere blockar som lossas i timma-dammen, ju 

"i 11 Spänt) s uppmärksam!, iu, a de inuli I, 

O- 

de l>iu Islockaine, oeli stundom brakar det i hej a 
massan förr an den bryter löst. — D;i tindra Ve- 
slei bottnJDgarncs ögon som \ 1 k t< Idar. — Omsider 
na blöt! nfigia f. karlar vid arbetet och göra Iml- 
vudanfallct på bindstockarne med den kraft och fraui- 
ag, alt hela timmerhögen brakar lust och rusar 
ulföre strömfallet, krbetarne springa då hastigl 1 
land, och stanna sc'n glada på elf-shanden , da 







"' 



53 



med serdeles nöje och munterhet betrakta Innu 'I 
steligt' 1 sagblockame dansa nedåt strömmen. 



u- 





X. 



Öfver Pitcå-elfven far nian också pa Tirja. Vä- 
gen löper selan Öfver en sandnio n,n är exercis- 
plats), fram (ill den lilla staden P,tca. Husen arö 
$inä,raest en våning höga, och ej val byggda. De äro 
ej så vackra som gästgiTvar-gardarne eller bondbj- 
aines små' pafalscr på landet. Gatorna äro e| heller 
stenlagdä o 1, trafiken är ringa; men pa stadens gSst- 
gifvargård var lik\ I ett s].i- s "mouvement" at fria 
gesäller," såsoni de kallade ,L. Mig J(11 ekommo de 
såsom läro-drängar, hvilka -nen buro tydliga spär 
af andeli^ liddom. 

La.uUl 6 lingens residens, som ligger vid det lil- 
la nnlta torget, är »eke stort, men a il feygiH och 
trefligt. Den som vant der en gång, önskai ofta att 
komma dit il r. 

Mellan Pite oel, Lule* äi« landet både vackert 
och fruktbärande. Det liknar dalame knn Ä Ume 



<* 



59 

och Skeliefte, och mnn kan med ikjl pasta: alt des- 
vi Norrlands fyra slättbygder, — (Umeå, Skellefteå , 
Pite och Luleå), — gcnoniNkuine af de stora clfvcr- 
na, är.0 lika så Väl odlade och rikt befolkade, som nu- 
n trakt af Sveriges bördigaste landskapcr. I natur- 
skönhet sta de ej heller efter för mänga. D.i härtill 
kommer inval irnes äfven här allmänt rådunde snygg- 
het, välvilja och förstånds-odling, lika ona i Ångei- 
m inland, sa torde väl deraf bli klart livar före så 
mången främling med serdeles nöje har genomtågat 
dessa trakter. 




Vf Norrlands ku ti änder ar Ångermanland mest 
kup ti It ocli kanske del vackraste. Deremot x> 
Vestcr- ocli Norrbottens Län jemnare oeh ha min- 
dre god jordman, min flera myror. Dessa provinser 
äro ock mera förödde af skogs-eldar, som sträckt si- 
na härjningar an I i m d till kusten; men fi tiakter, 
utom Lapplaud, t ide linnas, som erbjuda stöne och 
bättre tillf dl n till åker oeh serdeles i s-odling 
an T. me och Pilen Lins både skog*- och kustländer. 
Jordmanen bestar mei andels af sandmylla, pn slätt- 
marken, och kärrjord i myrorna. Den förra, eller 
sandjorden, är bäst för uker-odling, serdeles pa sö- 
dra sidan om bergs- eller skogshöjder, äfvensom i 
närheten af strömmar eller större sjöar. Grannska- 
pet af träsk, som äro onigifne af kallmyror (a , är 
farligast, ty pa sådana stallen skadas «aden öllli I 



• 



■■ 



» - 



■ 









Co 

1'iist och mest, ntnu afsecndc på ortens nordliga el- 
ler syd : v n, J 

CrRinoin un ränna forskningar, i detta imnc, har 
jag blifvil 6'ft erfvead det om: alt fl.ie mils nord Ii'' 
bel genhet ili m lin/Vet är mindre vådlig fur > 
beslfind ii grannskapet af ka I [myror och mossar, om 
del ock vore vid kusten. Jag liar sjelf sett att hjor- 
troiib/omm rna, i är, vmo 1 riluNn pa de Uora 
myrorna i s In delen af Gellivare Lappmark, nära 
vid pol- ni In , di de hkvil stöda vackra neli i I 
behöll ( ej endast i trakten af Gellivui-e kjrka ocli 
roalmbci -t, som I.,,» - a 8 mil nordligare, utan 
ock mellan snöfjällen, t vä mil i nordvest om Qi k- 
jock, o Ii pa sia terna vid stora Luleå-vattnet. Sam- 
maledes \Lt JU äfven alt kornet i åi har mognat 
Lule i Jnekmoeks och Qviekjocks Lappmarker, clm- 
1,1 d ' [ S • 'v 1 ' skada pa sidiändtare åkrar i Luleå- 
tid te.,, ao mil sydlij irc. Delta arets korn i Qvick- 
j f,(k var, ci Ji t Pastorns inU mde, utsädt afbenall- 
ningen från fj. l-.i, i skörd, s< in, der uppe mi It ibland 
snöfj Ilen, ej skadades af de frostn ttci h vilka for- 
stön " 1,n ' Ä«i inyrlsiiidte fterclmalifii» socken, 
nedom Umeå, . ra h mil sydligare än Qvickjoek. 
Dessa frostnätter förstörde ock hade korn och pota- 
ler, .om voro s, Ida p K rr-odlui-ar i södra delen 
af Calmai Lan, o Ii « trakten af Christianstad I»). 
Men vid samma lid skedde ingen eller blott obetyd- 
lig kåda på säden i Lycksele och Aselc Lappmarks 



Ci 

socknar; ej bellei utåt Ångerman-elfvens hogläi Ita 
åkerfält. 

Jag l..i med mycken omsorg efterfrågat dlid\- 
J,kl fär-Mllai U i , och alllid funnit: att der frosti a 
'i största skadan bai landet varit I It (dier 

omgifvet af nära Ii ande kalfmyroi och nios,.-,,, 
hviikas förut innehaivande kyla Ökas af du. kall i 
nordvest- vi riden, som i grauuskap. t af myr-ängar ne blir 
mera fuktig och dei-af-ack** nu.., förstörande än den 
kalla nita renare fjcll-vindcn. Jag bar om nätterna 
sett: ut dii de. fuktiga luften från myrorna »lär tig 
| . korn-axet, bildas den mkriig en is-sko. pa, som 
'*lör * Jtligbeten, och jag bai l.kv I ,,.„ki alt 
1 « l '»«' ^-nui hi.fvjt alldeles oskadad under sam- 
ma »uttlyla. Ocksä är nattkölden allhd mera bitan- 
t,c ll nn " ' " •' "' Skar an ^a sandmoarne. 

I följd al allt delta påstm jag: att "\ rrlänniu- 
garneböra pä allt möjligt sätt påskymtn odli n af 
de ol>>ks.bringandr kallmw «., , a ; ,, derigdiOHI skul- 
le klimatet m.ldi ,s, stimt hölmlrt och herden ,.kas; 
och se'n iöljtr aker-odlmgi n af sig sj< || 



tu 





\1. 






Fr. In Ersnäs gar vägen uppåt lin. Ict till SelefJ 
j -mimik, som ioi \onland ej sakna, märkvärdighet 
Till detta slalk och den nu a belagaa A va fors mas- 
ugn forslas Gellivare jcmmalm och nedsmältes till 
ta kjern, som dcrcfler utsmid&s till slangjern under 
Selats och Metdersleins hamrar. Man kan, desto 
vftrre, ej p »t , alt d<^.\ /« i n\ ei k skolas väl, ehuru 
de för uilcn kunde vara mycket Fördelaktiga , och 
det ar obegripligt «,tt ingen af de mänga ombud som 
hi för! högsta bel Icl kun it ge mera och bättre 
fart ut jern-produklioifcn (a). 

Till Sclct komroei Gellivare-roabnen landvägen 
frun Heden, dit den föres på skutor från Jddors, 
utåt Luleå c Jf, som på denna strå kmng, af fem och 
en half mil, gtli med spakl ratten, oj, i,. u fte &J 
åttondel, mil i bredd. Dngcfål midt emellan Heden 
o 1 Edefors 1 -ei Svarlla bruk, sen är p.isdrg.e- 
radt foi 1.800 sk.pp.nds Ärligt stftegjeim-Ätnide ^d 
fyra härdar. Bet ligger ett slungkast från Luleå dr, 
vid utloppet af FlarMu, der, det var bygd t. Au 
är det rasciadt. 



6' 



» 



Vid Edörors flår en tdl tre fjerdedelai färdig- 
byggd iiia-uign, son, ha, den vppr, stu lok d , n ,,n bör 
m„ku, i en I, gom *tö« hick, hvilkcii imnn ntin en 
btiaxt ulvaidöie belägen sju, stor nog 3.,som hålU 
dam. Masugnen ligger sä djup! mellan ivenne höj- 
der, att kol-bron tdl 0( |, iIJC d kunde bli något stu- 
pande frän kol ladorna rnftt fn^r^s-pjpnnsötra öpp- 
ning. Den har ett \A afpamdl afvevfall, och Lan 
aldrig besvära* af vattenflöde. Sä val fcdefors tom 
Svartia aga kol-tilJgangar f©r t, c eller fyra sådana 
jeraverk, och som en och samma Egare dispooei 
dm, alla, sä kan ingen medtftflare ha göra dyi l,d 
pa någon ting. Det oaktad! åi SvwÉll lasciadt, — 
som sagdt u, — och ^id Edcfors ligger trävirket 
till masugn och hus, samt hug-cn och hoplagd kol- 
ved till åttio mdor, och ruttna,. — Aled den obe- 
laekla masugns-dammen går der sammaledes, och 
" IKlU tomten 6Ae, masugns-stället — [der je.net 
utta,,,:,, _ U( -h baljorna äro hv;dl\U af t«geJ, som 
q In Hrr ar täckt tdl gagns, si forfaller allhun- 
rnans med hvarjc dag. 

Emellertid foislas Ge|li va ,r O procent 1 ,k- 
hilliga jcmmalm förbi Edcfott och Sva, tia tdl S 
let och Aväfbr*, mur ligga 6 a 8 ,nd Im-m ned, for 
alt sm 5 1 tas der, bvapest ko|-i,n^ ln g u ne nin Imil d, r . 
Upp<.,n Edefors ar Luleå elf ar, vidare *cs;e\- 
>-», t,r och en half mil, tdl Storbackrn, ett oind- 
%«n vackert .ställe, rit litet Aikadien i >,ldma,krm 








/ •• 






64 

- Sl » 1 ii ken Ii i j i <n Ji \liii i < Ifven, Oi 1' " | 
a il. i sidor onuilwi if stora och \ it( reska höjder. 
DM In Iii varit n Hermelins ravurit-sttiljc , 

ocli i för* t a ttationen ii i/i <• ii\.uc Lappmarks 
gi ius. Skilln.nU-linjt ii il< i c hk II, ni och (|,n si 
itedauföre / i Luleå socken gåi mtdt nTvei t li- 

ven, en hall mil nedom Stenbacken. Dennan <• It 
till LmI i liniias \:-m sk ju (>*om Liften, liela elfven ul- 
• och man förda* In- pä I i kanske men be- 
hagligt un ju In; U\ igeo, — livad s ui tillförne i 
rättadt om iYorrJauniugarne i Ii .1 ras lefnacksfitt 
i allmänhet* galler ufyen om folket och landet här i 
trakten. Jag bai på ii ställen elt fattigdom, och 
'": s blifvit förolämpad. 

Lul( t-» f/vens sju i ! i iro n lels sk ogbe växta 
Ifoaukar, pä hvilka några L\ti äro bel gna. Da*- 
lau ro dock La^L belagda och .en bast eoli 

rikast ut; men de f. initia ej förr än litet ofvan- 

förc Mttd.cn och mesl der nedom. — Fl. Icn*-foi«snrne 
äro mfiiki .-». Öfvei ta strömfallet är sfi häftigt 
oeh brådslupaude, att det oj kan befaras; men fors- 
sarne der DcdanfÖKe kan mm r« b , [< utför* oeh 
uppföre, Moilan bjeltei heden förbi fcrssaiae au, i från 
viken vid Hedens by till spak vattnet der nedom, ej m 
•nen half mil, »fver sandman, och om man liar, 
en k mal.!) ad, 1. i le ... van U dr p. ,,, 

utan gagn bli/vit bortkafl ... dr planlösa *liöm- 

i ens- 




*'*' *a hade man deimcj , tettstor- 

vr,k ' " framtiden, |j »ren hade d. bli f vt t icgel- 
h ' ' r '"' knleå st t ,| intill I U [<„<,, som kr tio och 
en I.. .Il mil. Mm had< ock | . j> n 

i""'' '1 len I bi Edeforn, i bl I ät ut 

c, ' d ,f U »>'l> mm m< , bi i hunden och 

sx ' "'> och d Luleu e!f vai elbai i 

större lasthfil .. ifrån [ »J, | u , | , c ), int]:i til] Sloi _ 

bocken, ] . ■ r . ■•. ickning af t«>Jt och en hajf mil. 

Da man I nar hvtlko i h i kneltj ,J. 

1 k,(l mar sar " i; i b mc i Gellivarc beb R«o- 
lh me sn-ul sagdt outt b __ fhvjlka* 

produkter, som ra malm ellei .n, måste röras till 
S lfn n h dériftan transporteras vidare It II ku- 

sten , - oeh dä man ytterligare be* nker att "jtrnet 
alltid har brutit hjr$tt 4 i vildmarken* och mastenen 
'« di, sä böi man in ner I igen bet laga deras kortsynt-, 
h([ ,n eM ögonblick kunde tveka vid att begvnna 
strömiensnit^iriw . Luleå elf. Dertgenom i.nde noi- 
ra Lapplands jetnmalmcr falt en tapämlig Irans- 
P nrtvä ni « i»«'s otaliga mytängar skulle 4erthet 
rtvis blifvit odfade i summa mm >om bc- 
hofvel af föder och hästar för malmtransporten blif- 
Ml ' L ,,,L N « derem t hvilar en ju.m f,,v sek- 

levsåMsiiofi Ritottvarc oeh Karvik-lcr|et , (c) utan 
att någon k. ipt länkei dtttj>å, c&Uru sa ul t. ,n>- 
porteu deufum. u, ahni be.g>.„belet för öfrifit 










6G 



ar vida lättare i Ruotivare än i det namnkunniga 



m 



almbcr&ct vid GelJivare. — Men häroin mera Jan^.- 



i 



e fl- 



arn. 



Vid Hedefors ar ett finbladigt sågverk, tillhörigt 
Sclcts bruk. Det or bygd t i en liten kanal som biif- 
% it öppnad bredvid öfra fors sen. — Ifrån detta 
sågverk gingo stora plankflottor ut före de nedersta 
forssarne, utan svårighet. JVigra karlar rodde förut 
i en båt och drogo b varje scrskilt plank/lotta efter 
, medelst en lina, som förenade haten oeb flottan, 
b varpa en karl stod , för att med en berling styra 
kursen. Det såg ofta vådligt ut for denna styrman, 
ty da flottan översköljdes af vågorna brusade vatt- 
net kring honom högt upp på benen, ocb det tyck- 
tes då som stod han nudt i forsseu. — Fj llflolen 
både mi äfven inträffat i Luleå-clfvcn, som derföre 
var mycket flödande. Strömmen syntes vara con- 
vcx, och således högre i midten ; men då floden fal- 
ler skall förhållandet vara omvandt, så att strömfåran 
då ar nägot concav. 

IVcdom Hedcns-forssarne, en åttondels mil of- 
vanför Iuback, flyter elfven med späkt matten allt 
ut i bafvet, och bar numer utseende af en större 
sjö. Den så kallade Sunderby- eller Luleå-fj -iden, 
midt för Luleå gammelstad, ar en hajf mil bi ed. 



Vid Gaddviks gä.tgifvargard och faijslallc samman- 
drages elfven till cin a I>0 oo alnars bredd; men vid- 
gar sig alar, 1,11 hka rymd med Sundcrby-f^den , 
VJ l nya Lideå stad, der den förenas n.«d häftet, ef- 
ter att, ifrån INorska gränsen, (vid foten af fallet 
Leltnavardo), ha genomlupit en sträcka af 4o mil. 



XII. 

(d. ai:sta Juni.) 

Luleå gammelstad ligger vid landsvägen, en mil 
Mil den „ ya staden, som blifvit förlagd på en ö, vid 
Luleå-elfvens utlopp i baf V et. 

Sammaledes ar ock nya Piteå stad belägen en 
haif mil närmare intill kusten, och man säger 
att bada dessa stader måst utflyttas, emedan sjö- 
vattnets höjd i Bottniska viken blifvit mindre än 
fordom. Delta föregifvande, som ock lar ha sin 
»iktigket, anförts, bland många andra dyl.ka, för att 
bevisa den mycket omtvistade hypotesen rörande vat- 
tenmmskning i bafvet, oeb deraf följande tillkomst 
al land. 












[• 






68 

Lule. mm:| 'a,l ä*l Ull Moll kvrknsfad o. }i 

ma»ki -plats.; mm som sädan ej ol» ivln 

I)« jag, i ti .ler, kom fram lill en gfot- 

gjfv i ! I lillfiti I ;e, hade kört 

något fort, sa." ju, för I ni \ 1 1 ( inf, en 

m i I af o\ mdiga an Mg ten blicka emot mig, J)c 
mnmnuJe bnlfbögl l me] lim sig om 'Kimgens mät f 
otJi vissa skojare/' dem de sndi ha fåu till 

rrhind för sina synders skull (a). — i vtl- 

i inaen förundrade mtg-s men s< m ingen talte u 
till, sa brydde jag mi • ej vidui i m, utan gick 

in i gästrummen, som ho ' det vanli « snygga ut- 
se Jag bcti kladc h i no u den församlade 
fnJkhnj n, och - f V en däribland ett par stora och 
'" köruna liSstai i pkfmde af svett, och 
skäJfdc i alla Irnnini. Bredvid dem stod en gosse 

h torkade fra i. af de vackra djuren; men der- 
nndci nyfladc han halfhögt, o h den ena låren ja- 
gade den anejra utförc hans kinder. Emedan ja kort 
(omt hade mött ett par resande herrar, a m kör- 
de obarntltertigt, s,1 gfraade jag orsaken till uppträ- 
det I . - Emellertid hade fvaro blifvit under- 

1 ,,,j > al »»'» B ^j "dr, omdd goda förhånandet 
oss emellan, och men numei i o,,dt p3 mig; 
men 1 le g . tgifvarn ocli fl re if T (ket sade en- 
sl ,: n!t o*« Kungen blott \issle Innu lims 
min (c) understol i m fara fram dn i land t, sa 
blefve snart oskicket ändradt" d. Genom v. hre 



raratal med del ffir«iml*ile folkel erfi sedan: 

alt del ÖfverJJagadc "oskicket" ej IMé kör- 

,i! "" J deras Ii , ulan ock "an, m nmshi 

hållning ined Ko,,., 0< h jj 

Som de K, cns nnil grnssCra mcd Houo|I1; 

lilll) « de Bfven os S och beviset ,t „ der föl i 

- sade ml:,,,,,, och pekade pH de förkörda 
1 istarr,e « ( ™ Äeoo» .skjuiM o. har den a, 

bonden förlorat öfver fösen d o h ja In, i ört 

ls atl sam, «* hww skada! i I, !tai |, t,|( 

och med ihjnlkört en. — ]) t Ua ,, ,. _ 

fortfor bonden, mera i soi har, _ 

tv iV " ! ' ingens bästa ocli körasl ,t „■ .. h 

sten, och den kunde man val lata honom fä behålla 
i frid." 

Jag gick ut ifrån mannen; ty hai m 
«ton «« herm eller hsfttgh. [, pfi w 

''*<*■ - *»S ,I "- ' I-', t - ,s att hans b 

i >*<' var I I din ,| f l( h Mx , 

ingen af de sa förorätta I r%rrla,,d*kn böndenia of- 
fenlli en klagat; "ty - v,,!,- mänga,- Kungen* 
1,1,1 "°3 » okyn i , | anf J ,, a . 

Iwi »"k«* '""I' • it forirallai !ci, och fall 
atl Von Ifinningame hållit ord; h ej ett en la kla- 
gomal har inkommit hl! Vederbörande. 

Ett litet äfventyr af muntrare u' bndc jag m- 
ven i 1,-aklrn a f rimfa Luleå: Jag kom på 
,,,ni »; <" en annan gästg (Y der en 











■vördnadsbjudande mnlroua sjöng gällt och ljudande: 
"Du snöda ^eild farväl! Till himlen far min själ.*' 
Men som jag, for den gjii ti, ville St annat hall, 
och dcrjcmle ganska Ii il t un den ittades: 'att g >t- 
gifveriet vore i n iht i gård," s3 lagade jag mig Ull 
att gä; men fal Me några silfvernr¥nl på det släta och 
renskuradc golf\ct. De nya Ca roi merna Mm ide 
Ijufligt, "som Davi Is harpa/' öch matronans själ öf- 
vergaf nu den pAbegynla liimh-1'U -len, och blcf 
hemma. — Se moiniskanJ I i kle jag, och antog till- 
Ludet att stanna rjvar bos den beskedliga gumman, 
som, för ett half-riksdalers-s tycke ville undfägna m 
med en förträfflig middag, <lei i grallax, jag tror for 
tjugonde gången i Norrland, — skulle utgöra en icke 
oväsentlig beståndsdel. 

Under det middagen lilla ni s gick jag in till 
grannen, som var gast if\ ut, och fann, 1 ■'■jligl nog, 
af ven honom sjungande: "Jag ej frågar efter gul!, 
rikedomar eller in." — Na,— tänkte jn , ch t ly- 
ster mig väl all pröTvas och se, milt J. i förnyade 
silfverprof beviste: alt af ven han var en menniska. 
— Men nu var jag ej dermed nöjd; och som han 
sjclf begynte att tala om "dm oandlisK Riksdagen" 
sa fick jag dei igenom ett ökadt tillfälle att fråga: 
"livarförc han, som var en sa klok karl, ej bliiv.t 
vald till Riksdagsman 

"Ja, — sade han något skalkaktigt, och pinade pa 
mig, — nog vet jag ratt så mycket, åtminstone om 



7» 

Norrland, som mången (akunuig resande, eller fri- 
kände Riksdagsman, och jag hade cd ven de flesta iu- 

sierna, vid sista valet, utom I rn Ji ib; m n 

tillade han ni ide — se Jacob t l;i kunnnig han 
o Ii dessutom kunnig i mai a konster; och se, der- 
före paraderar lian nu pa bond-k l ubben i Stockholm. 
— Men kommei da k mm i rad, och vi fd väl se 
kur det framdeles kan Emellertid — fortfor 

lian med allvarsam ton — är det ej sa illa med 
Norrland som mangen skriker Ull; men det har nu 
blifvit lands-sed alt klaga, \>;u\i.' i tid och otid, och 
om det sa fortgai allljeml, sa Lo unna vi slutli 
pa i\<n tron: att ingenting du er i denna vcrlden, 
utom Jereinmser och deras olat; och det r en dum 
tro, del. — Visst hushållas ej alltid väl deruppe 
i Stockholm; — men vet, i Guds namn, de fa \ i 
öppna ö onen en gäng, och göi i hvad rätt a." 

Jag bjöd nu Riksd i s-k mdilalen till mid 1 1- ined 
mig, ocli hans conversation d innder j rde mi 
de nytta och hoje. — Selan vi druckit vårt kaffe' 
åtskiljdes \i ganska \ msk tpligt, med den öm csMi j a f:,_ 
k la ringen: "att vi mimer icke nnsågo livarandra för 
alldeles sa lökiga, söm det i I ärjan såg ut.' 1 

Il rvid boj jag ej undeihita alt, sanningen lik- 
mäligt, berätta: all denna mannen lika vänligt och 
beredvilligt cm och ombestyrde min skjntsbe- 

stallning, af\en innan jag bjudit honom Lill middag, 




i 






7* 



som han sedan besvarade mina frågor, och lian vai 
cj det minsta afimdsjuk deröfver .ut hans beskedli- 
ga grannqviima fuk i rl nä m slant." 



XIII, 

O aardra Juni.) 

Da jag på eftermiddagen, den J2 J ,„i. kom l f! 
Gl< "' t,l:S B fvargard och säg d n beryktade Kalix- 
eJfven, hicf jag n&itan I hlmnnl vid dess 
dandé; ty, som ,, hÄi-t s gas att våra frcdsiitäkrare 
forvexlat densamma med ii i\i\ och Sverige der- 

.nom förlorat större land-sti icka pn d.: *«■ rande fi- 
enderna begärde, så trodde jag ,|. ,fö, e att Ka s- 
elfven måste vara en bra ob tydlig ström, väl ve- 
tände att man i norra j*rovii kallar äfven så- 

dana för elft .. Deremot fann ,... att den sta> 
föga efter de förut omnämda större *.lrömmainc i 
Norrla, 1, chyad man lar dess storhet eller skön] 
1 J ^^""l<- ~ Vid farj s Ucl och a!lf „t i hafvet 
gm den stilla, och ha, ■„ !a högsl feta , s(j m _ 
de,. Fördenskull frågade jag , igon: Imru det ,o, e 
rimligt alt man kunn .,t förvexla två strömma, af den 




betydenhet som Kcmf och Kalix oliver.? <■ ii d k . 

i' rl: '.»Il löi Gud och Sveriges sloi i man ar 
ingenting omöjligt." Ja; nu tu» snmm 

ledes, ocli begaf mig vidare j, \ u till Hap 

i llirl (. 

A do ti c si ta ni, Sai sjits, Saivii 

fi Ii Ktckala, som ligg» i i mast till Ka para i ,o 

ben trne Finnar. Dagböckerna i ork tryck 
Finska språket. Den Norrländska trcflighetcn fis 
>"« 'I mera., ty folket ur barskt, och bon ingår ne 
se mörka oeli i ut. Sa aiven folket; m 

del toi le väl mycket komma deraf, att de bo i - 

, rökstugor. — J) ( 5 ta Finnai lin en blekgul 
In, gra ögon och sträTva anlel Mm ser I 

att de ( i I -Sjcffva lai ! ock 

här tit ii ett ndslij indom vildl utseende. 

Den ri&iull i skog* n s r »juklig ni, oi Ii ar bel _J 
in 'I en s\ ut I ifva, som nästan l.kt n s i 
I i mera, ju t armare man J, umi i till Haparanda. 
Vissnade IräuVtammar sta 1> . ocb der ibland *. ; 
sfisom ki)i sm i- [ t en kyrk ). Marken Si m 

ket stenbuoden och mosslupeu. 

En i. ill m f ifrån '1 ori < . e'f, den im n 
de riksgränsen, bl ii man, pa höjderna, först \ m se 
den nybyggda träkyrkan, som lillböi Hapai 
Den ligger pä sydvcslra lainltlti , en sextond . 

roil ifrån t,l M1 . _ i nordost, pa andra -adan 




, 



7+ 

om elfven, ser man Torneå Iandtkyrka, som mvcket 
liknar den i Skellefteå, men är mindre. 

Den i 5 i s i inan o. k vid elkh nden, i <Iifn 
det gamla och U i fallande Torneå, en la I af idel 
ti -i in Kl. -n, der Kr iluren stundom beta nå torget. 
Mel denna fläck . i visst ej myckel föVI radt, i jem- 
förelse med allt annat; men om också* den sagan ir 
sann: alt de foruln nnde fredsmiKlan e Logo öl för 
ärende, ocli i siiblimt svärmeri (a borllcninade Tor- 
neå, derffcrc att de trodde släden ligga pi norra si- 
dan om Torneå elf, som är tlyska sidan, sa km.de 
mm frestas alt vilja utuäinna dem Lill nu står af 
blindlykt n ■ ty Torneå Ii g r verkligen | i södra 
sidan om gi ns-clfven, sdhd > på Svensk grund. 

Några s/m K. t derifraij, dock mera i sydost, 
iigge* det nya, rcgulicrt aula- la odi Val bvzgda 
Haparanda, som ännu ar i sin början, men som hk- 
Aist gar raskt fram it och har dragit till sig ortens 
förnämsta handel. Det har ock de solidaste köp- 
man i h la Norrland. 

De t\ i si da na åtskiljas Moll af en liten hick 
som formeras da clfven flödar, och som cl, fiamlö- 
per ni Him den holme, p, bviiken Torneå ar be- 
läget, och Svenska slättlandet dcrinlill, hvarest IJa- 
para. da är 1 v dt p i cLL b ndhommans egor, som 
inköptes fur detta ImJainäh *— Vid fiodlklerna gar ii/1 
ven en A.k af elfven ett stycke upp.it bäcken, som 
åtskiljer de Uenne sladeina, och ger, på långt hall, 



■MM 



7"> 

ett förvillande utseende, så som framgmge elfven 
emellan dem; men om summa rn, i\\ Hed vattnet fal- 
iit, ar bä Ken uttorkad, och man g.iv dt lon- kod 1 
öfver viken b). 

På noiaa Jl\ska sidan om finh ande häck, 
emellan densamma och I in °i Rlad, samt In 1 1 bied- 
vid den vägen som K ler från Haparanda till (det 
Ryska Toinea ar upprest en fyrkantig stenpelare, på 
hvilken blott finnes en g\IInc 6'rrt*). lian mUtc ock 
ha sin tid. — Pa södra (Svenska) sidan af bäcken, 
men ell längre stycke från stranden, hcll nära vid 
landsvägen, som gar ifrån Haparanda till det S\cn- 
sKa Öf ver-Torncå , siar också ett gränsmärke, en krönt 
lr »påle af fem alnars höjd. Det ser vcikln T en ut 
som hade S\cnska kionan pä densamme, in effigie, 
hlifvil stc lid, for sina synders skull , och delta opus 
la väl ha varit sista akten af freds- tragedien, som i 
sanning var "ett verkligt sorgespel/' Pa denna 

skampåle liar stått en nu mer okislig inskrift; men 
någon sade sig dcrpå n(\cn ha funnit den gamla val- 
k n la strofen: "som freden ar sa hser har.' Den I ir 
dock ha varit ganska otydligt si ii (\ en, med blyerts, 
"emedan, säsom man sade, dt t var bäde sol- och man- 
förmoikelse pä den tiden." — P\u mera lutar af\en 
denna slolpe ät H\ska sidan, och det vore väl om 



I 




•) Sat sajpientx! 







P^BJI 



-6 



man ville låt* dtn gamle riddcrsroailuen fä ,<j i sina 
faders graf, den 1 ni onekligen hai foiljent. 



XIV. 

J- • Juni ) 
Från Haparanda ti/I Ofu-i-Tuino kyrka, och 
den de k, K,d bci ,,u gä«fc ifvargården Mnlarii, 
ar sj,, m I. Vägen 1 p , afftjemt vkl .sulan öf Tor- 
DCil dfj "^ h '" ™ l e« r a , u fiuUbu.m.je 

Hal, hxilkui. .. önisi i prttsiiöinuica, , bebodd af 
F,M n - ' ' m '" * ilmående, ty dels , jorden i rit 
god och oftast gifvaodc, o I, dessutom r lixioUl i 
Ton„-.,-,Jf\.u det yppersta bland ull,, i Norrland. 
De ,Svr, ; -kr, oc-h I ■ n , tn disponera!» 

sin si ' ' ;l fo *« ätt dej upprita sirni , t kallad 

Jax "l " tai ' i r ' " , oeli A|f derjemte begå m 

nät och im t i ii , x ni, 

I,,P " sr,,t ' s c,i stl .c inkom t af la irdar- 

nc '" 1 ' ' wtm, och orsaken tlc.lif! r ii 
nén an deo n^ffrAniifti hvarmed ko-krcatui . |. sl 
vårdas. De skotas mycket ordentligt; d«T«s 



n 



SF 

portioner tillagas om nwrguarnc, och utdelas b< dan 
. bestämda tider af d\ De Ii ill «■> alltid inu, 

medelst boi tning och ki ■•■ ii vnUoag inne, 

under In 1 1 vintren, med ljum div, k. nött kr k is 
tillika med sönderskuren halm oeli d< t ha som hä- 
stora Ut eller ratats Oftast begagnas äfven 4 på 

lila salt, en i (] I af den falska lin st-spij In ingen • 
och dem n e«i i slags soppa dl r hopkokning serve- 
ras noga, ses - w pi ds jnct, c. Ii sa bestämd*, 
alt det aldrig öi\ei skrider klockslag t med mer an 
en hälf limma. — T de flesta la av linnes <n spis 
foj ofvannämde koknings som visst u b men 

som (\l\) rikligen lönar mo km. Del ii ingalun- 
da ovani i alt har å prten fa fem Ii jum 1 smör ef- 
ter h varje ko, samt mjölk, o t oeli vassja dessutom, 
hvilkel, ut. in ofvannämda behandling, ej vore möj- 
ligt; ty dels n niyihö, t både ringa och svagt, dels 
äro oek kreaturen ej stora. Men har besannas det 
gaml » ordspråket: all 'akten gör mer än maklen." 
— Med lika om tanka vårdas ock mjölken och sm i- 
ret. (Se noten 

På midsomniais- afton samlades en mängd af 
folk, från olika or ler, på det g i;l emot Ufvcr-Torneå, 
dock [ii Ryska si lan, varande berget \\ asa\a, h\ars 
ryktbarhet bfifvit grundlagd af Maupcrtuis * som 
b i gjorde sina observationer, år i->6. Berg ts höjd 
Öfver vattenytan ar ej mci in G8o fot, men det Ii»- 
ger nain inlill pol-cirkeln, och <ä v;il delföl e som 








•59Sff 9 



f i 



ock emedan honzonten ar någorlunda jemn, synes 
niidsommai s-s len In!,, nätt a fidn loppen pf t \ Na - 
saxa, då del -n lim väder och himle» är moln- 
fri. — 1 ui rtcn frän detta berg ,■ d< > téom ganska 
vacker och vidlyftig. Hela den omgifvande negden 
ligger utbredd, som en karta, kun- berget, hvar- 
ifran man ser flcre ku kor, samt byar och gäldar i 
ms keiibeh Längst bort vid hnrizonten begränsas 
dock ulsigtcn af de stora bergs-slia korna, på livars 
sidor oeli toppar skogen står qvar, i det blånande 
fjcrran, som orörliga leder af det gamla Svenska gar- 
det. _ fr, tn Öfver-Tornca liJl Avasaxa är blott en 
balf mil. Berget ligger på en udde, som i vestcr 
omgifves af Torneå elf, oeli i nordost af Tengcli- 
strömmen, I, vilken bryter sig fram ur PortimoJjon, 
och, genom det ojemna landet, se'n sintrar sig fram 
Idl inten af Avasaxn , der den förenas med Tor- 
neå elf. 

Ttedan på eftermiddagen, den 2 3:dje Juni, be- 
gjnte molnen fördunkla den förut klara himlen, och 
vid ankomsten 1,11 kvasaxa, klockan n på aftonen, 
var sa väl ber, et som hela den kunnande trak- 
ten insvept i en o , .skadlig dimma. Fö.gafvcs 
önskade vi oss vaek.it väder, och lika fruktlöst an- 
tändes en eld på bergstoppen, der vi offrade »M d& 
nödlidande i Ofrcr-Tomco^ for hvilka en spar- 
bössa, med ofvan tecknade påskrift, va* uppsatt på 
bergshöjden. Den efterlängtade solen blef ändock ej 



79 

sv ni ig, och vi måste omsider begifva oss derifrån, 
ty det började regna. 

Efter en kort vägs rodd stannade vi på B.yska 
sidan i en Fin k by öf ver nallen, o_h vi blef v o der 
val emottagna, men pl igades mycket af hettan i de- 
ras rökstugor eller porten, som aro försedda mel en 
ugn i stallet [ov spis. Ur den:, a un fiamrusade bå- 
de rök och värme i stugan, som derigenom blef bå- 
de svartmålad och upphellad. — Man skulle skali- 
gen förundra sig öfver eldningen midt i sommarn 
om man ej visste att Finname, äfven vintertiden 
upphetta sig anda till stark sveltning, och da kasta 
sig, nakna, i snödrifvorna, eller i en på elfven upp- 
huggen vak, i bvilkcn de bada. — De vänja sig såle- 
des att lala allting. 

Pa midsommarsdagen rcsle vi till Öfver-Torneå 
kyrka och bivistade Gudsljenslcn, som hölls på Fin- 
ska språket, det jag ej förstod. Men jag sag att vid 
kommunioncn, afven hastades, iakttogs den odra-li^a 
seden att ortens prima ter korum uniserade först, och 

sedan kom den sa kallade hopen. — O! J dårar! 

Har icke Tian, alla Konungars Konung, förkunnat 
Siri nåd för alla, och har sagt: "alt Han ej h af ver 
afseendo till personen ?!'' — Iharföie da bortfiiska 
Gudomligheten med menniskofunder . ! — Ma de gei na 
få trifvas i menniskors boningar! I Gudai nes tempel 
äro de för små, och det ar narrakligt alt der vilja 
synas högre an man ar. — Jag har sett vingklippta 



■i 



8-. 



J.ig bar äfven 





örnar, som ändock var il k ungs fog lur. 
set! RjKirfvnr, in ..( itorinrn eller någon annan kraft 
bliivit lyflnde upp till tAyariufj men de Imfva 
svindlat, falJU < i o I U — L ,| aillji illa 

yiÖr In ad dt h iij m« n I it il< t <>< k stanna der < 
icke han k inni i I i ic genom si, egen ii .• c) nde 
k, ..It' i IM i den högsta rimliga Liberalism. 

.Ii, härmade*; uTver all äfvcu I i se cw in nj j - 

J l •' '"»I» n k ij i nun de himmelska tonerna 

<if | & ilmcu N:o 1 55 kmi.mo mig sunt alt glömn i 

all it -in i udomjieä mvsttr. — Or- 

I" spelad r i illa; mm nog kunde mim, utan *ka- 

• älmin i mn n i o, ha itlföi t biide s,m- 

! < och mil-i i ii ( m i i clioral-slil. .T , ; tycker 

iii danslakt i l\ , kor. 



Kä§ra miintci ,r hade, på f flrrmidd igen, (ill- 

i Hi en bal pa U.,i,,,ni, i, dei bygdens ungdom l V- 

samlades och dai ide både val ar o h qvndrijler. 

j ' i "nr i io klä Ida i nätta sjöimws-tiöj 

nf blätl vallmai . n ! i, ij j, ,,- ,,ii. rj c v ,j f j a 

bcnkläderna voro al* samma L\g, ocli skj lim, ha- 
de | i't silt blfela vid sm i». - K., stor del af 
crvinnornas dr. in yoro af siden ocli bombasin 
'»»fre, ,IV le de äfven prålade med grannare 

scbalaj orJi scha letter än mus växt-åren bord! tilJAl 

om 



3i 

om eljest eländet v.,,,» Sl sim t so «, ,)< , blifvlt nu 

sk,, ket. — Au sl<11 . rio<1 VtlMl ,„,„„,,. Mln(j dfi f iU 

liga nybyggarne, det vet jag; mm si läng* ,„.,., ser 
bombas,,, och s.dcn, j, mlc s.ifw ,-, s . v.l pa klulcina 
som i skåpet hos bönderna, sa kan man val ge sig 
någorlunda tillfreds, 

Baftwm gick muntert, oeb jag hade vi 1 detta 
tillfälle en ypperlig lagenhet nit å nyo studera fol- 
ket, som här å o.[.„, liksom i Veslerbotten, är slugl 
och stundom illparigt, da det beböfc Ett par af 
mina reskamrater, som tillställt balen, hade föresatt 
sig alt ahen botanisera I. te smått på Watarängi 5 men 
som bond-draugarnc m,sst,„ktc deuas forehafxa. de, 
och (Teafton gissade alt en del sötungar tillbörtle 
kiyptogamern-i, sa ] .funno de tnsen uppt Äg med alt 
klättra och gymnastisera pä mångfaldigt saft, för att 
dedes, från taikasarne, ha en fri öfversigt af blom- 
stel Il t; och fö»- ;,tl ännu nu ma. c kunna examine- 
ra en och annan blomma, som tycktes vara obe>t:,,nd, 
Sil lektes du båll, hvarvid oftast sa illa ätbar att 
ballen flög hängt ho, t oefe midl in i blomster-angar- 
nc, der den naturligtvis m ".ste uppsökas och åter- 
hcn.t.s. —Vid dessa , ckogno-.ee, ingår iilmarklc sig 
bond-drängarne för mveken föfslageiibej och en ser- 
ies takt alt h va. ken goVn fö, imckct eller för li- 
tet Deras slughet Idkades afxen, och roade mig 
iatl invit t. 

6 




&I 




Pä afti nen I Ui tid ,\\ »saxa , < 

Ii 11 .1 I 5 i u|>|jj 

1. — P5 v.. I i loen 

l»i i all si lim i ni ij< s| iili i ( h skönt 

1 lioi o , (|, i |, 

blutl il i i m .i i- 

d«. fruiu [m cicii purprade himlen. De ..fm Ku, 

< : ■ t 

JJMitl , ( dl \ l SMHLT, l| * ■ ImIIv il ,.tl 

■' ( l x i från ]»-ti .wii- 

sel - vi bor! i tian i I, c 

funno ratt »u ti l lim u i ga n , mc t j lliM , , , 

Ii' s Jl mini t ha i ual Iöj c . t. 

ft, Ii I iii- 
'ii gl Iji i ; n 
i ■»> n (i limfu. och sol.n tj *y I, . Vi v< 

1,1 rvf Tomeä In tdtkyrka, brtdc nu-, 

1 ll kop] att I en bild af det evi 

, l"" , • v.u o(Ii för] ld dol, I I 

u i 

1 c,,c,h ' i sti nliga Fini arne allt 

ll! ' (vCll 5 ' ' *, cfcnw foidna landsin n, att 
;:i ' " Fm i •'• Frid med döm!! — ])c 

" ,,m * ,,MU i sina gam/a i t , „,„, o. L 

'I ' ' ' dem. _J>„KJ pi !• a !i. u, den 
Js «"> V1 " <l. ... vandrad 

11,1 ,}: * ' -i. >n livars «m„ , 

l l II ku, i h 






,M ll1 ' ' n ' l! ^" I « II. JM \ vj >,,,„ |„_ 

de j«rd 6ch lm.mi-1 omslutit hx b i , m | i 

1 " sOMi ]UAl ; ll "«» «M Nign, och pitrjMii d,n- 

*en II. ii, l.ksom böl u.d, eld ironi mr, I. i i I ,,i_ 
soMi.cn, och uppr&rmé* nr. 1 1 hjerta. Hvaije tkym f 

,,,,t ° ,h ,,nl " * • ' Mi • som de lå- 

Soi I.mII. i un bi m , 

Jliar/örc o, k I, .,[ ,. (fl in „ ll:i ]y fl ^ 

An(,(Ul /' M*«* C« iparfsig oh ordan falla/' 

l«n "'*" ift%t Jia l.it.l d,i J | „ ,„_ 

k man vill fö. _ o,,, (l t , , 

verk, l.vuf, .,.,■ da klandra den eviga ordningen, sn r „ 
<! «' " ! kors ord cll i ,,• beror, — O/;* 

«1« t al, i ii inriii.i.L nl qoi _ 

verk, li\ irföre da harmas öfter de fiender, som gao- 

ska ° (Jl 5° /»> tnreint?/ — Mig Stnes att 

Ryss-hat och Ry«*-|i ikten äro I mkeliga. O//» 

vi t, första .ut » »ti ,, liden, do d- iUer, sfi 

boide vi iiinmsioiic ej öka eländet med jeremiader 
efteråt * . 

IJ.pumdi kyrka år byggd af in, fyrkantig, men 

•din inil n yidbygfll j.i cin sid.m. Mm gir 

' ppnin§ iii nu kyrkan, s i utt 
kil, l.isi den ko^a for myeket, \kn don dnfva »om 
Uu l,Mli ,' "i. u bl.« wtllan ht. _ uf\c pi(d.k- 
stolcn bfingvj en hö^t okrtsteJig K. .stns-l.dd. Den 
har allsingentin^ Gmloml s t i mi. cx-pr«$ij.on. Tviif- 
^'» ni di ii harmsen och missnöjd ut. — Artisten 





81 






måtte ha varit förargad då han målade den, — och 
att måla Kristus-bilder ni farligt nu för liden (a). 
JVe sutor ultra crepidam! — J*g gick upp i tornet 
och såg der i från h< la den nattliga tallan af naturen 

så skön alt jag nu önskade mig vara en Fahlci antx. 

JVatUoIcn sankte sig något under horisonten, men 
skenet flammade hkval uppä himlen, såsom lagan 
af en brinnande granat. — Inom fjorton minuter 
steg hon äter upp öfver bergen, och lyste a nyo, 
med härligt sken, som tillförne. 



Då jag, tillika med ett par reskamrater, anlän- 
de från A väsa va till Tornea, låto vi enfaldeligen 
och utan allt omsvep bara våra saker till gästgif 
vargårdeo, der en tjock rödbrusig karl stod på trap- 
pan och figurerade såsom gästgifvare. Så snart han 
iick se oss begvnte lian pösa och ställa vardshus- 
föruamiteten i ordning, pfi ett lika så tokroligt \is 
som man ofta far se de menniskor göra, b vilka ta- 
git sig ett konstigt namn, fastan de, af den All ve- 
tande, hlifvit döpta till Jöns. 

Just som bärarne gingn uppföre trappan med 
kappsäckarne vrålade han til] ett par ord, och be- 
fallde dem att genast stanna och satta ner sakerna, 
"till dess att 'vidare ordres hunno meddelas." — 
I början blefvo vi något förundrade öfver upptaget, 
och filade saktehgen: "om ej gfislgifvargården vo- 
re hu." 



8', 



''Visserligen;" — blef svaret. 

"Kunna vi da ej har fa ett par rum?" blef vår 
andra fråga. 

Visserligen! — Val tio sinom tusende. — Men 
med hvem har jag nöjet tala?" 

Med IJaion V, och " 

'Ah! — mjuka tjenue! — Parlez vous fran- 



cais 



•» 



' Oui ! a vötie service!" 

"Det ar bra. Det behöfs inte mer." — .Mannen 
kände nemligen ej ett enda Franskt ord tocrSnhvad 
han nu fi amkiyslat.; — "Jag ser nu alt »i a' Iu.lt 
annat folk an de der åsnorna, han pekade pa ba- 
i iim), som ville ga in, ulan mina ordres." — Han 
plirade härvid a nyo på beljcnmgen l.ksa "amabell,' 
som au ilsken kusk plär betrakta främmande hastar. 
— Vi deremot försäkrade honörn: att vi huro myc- 
ken respekt för både åsnor och oxar, o< h beg ide 
fördenskull att ju fö. r desto hellre fa komma ifrån 
"Hans Eminens. • — Och det skedde sa. 

Sedan ti Ides vi Serdetes val bland det gästfria 
folket, Så vSl i lo.au a som på Finska landUidan, 
der vi dansade oeh roade oss. —Bland alla dem som 
blefvo \ara vänner och Vårdar sågo vi ej sedan den 
ringaste skymt af Ilen gfet^tVarn eller han, l.kai. 




I 





' 




86 

T de i trakter hi, { ,, omtalas m s ,dt af t 
tillverka portvin aJ XmvhndshZr, — [m hm »rciieus, 
5keH ! 5 un, . f.JJ t m ],,, si„ , iri llin _ 

de gagi a Jet fa ti !i,,t i N n/and i ill myi !,<t. 

U IM ''^ s ^» »lifvit l"< n ; N ajwlidne Lai i - 
h6fcHl1 n Carpiilain papper, i I i aborg, < < i, hela 
konsten beslår d.n: att dl vd förvara It. kärl, !■<■!- 
eller kaff-ankare, fyll* me d mogna ,l...l ,, hwai- 
e/ter det trättas fullt Hf odt o,l, M nsmakamfe la „ _ 
mii, som dock ej behofVej vara d ull tydt Anka- 
ret friges dei-éfter afside* oel, omskakas emellanåt; 
men efter lie månaders f, , J (111:1S ett h5 j ; mi _ 

deikanten af k »Jets Iofu,,, likväl v, I , a, ia : - 

K tn ail M,1 ' M d*n klara vätskan /ar utrinna, då 
gwwlö stannar qvar. Den klara sprit™, S om , 

dUfa *" 0lhil1 '- Wl i Ina portvin till smaken 
odi vara v ui< J. s 

Hela denna opca ition « tfi c , lel och sä fö a 

kodarn att den Junle I ikas j „, rtj ty 011cUl t 

"' atl <!cn bar "wmoiaiicÄw för sr. Norrlwrtk. 

J lItn r « ■»*<*«* « och J lo cn iin m , 

m*K Bfra s } ltad,. - Son, vm-^Ic' ofvcrl de 

alJl '"' K ~ Min sagesnKM , löraiKk a | I, .edian- 
gen, va, e« f. d. Kapten vid Finska .i-ca,,.,,,,. 
<*e %> flerc ar, pfi delta sätt, ha tillagat dt yppcr- 
1 »'■Kmslt rio, Inan, i han (orvanat sina < 






VV. 



fil. *8jd« Jan,.) 

Friii Haparanda togs ät n ull d*sn lörut 

p i > le Kali\ ell. Den fi an k ju;» »I i e 

al i i i i nmbilter till Pit< i si, ocb behöll c hst 
myeket rjvar, som var - digt löi den 

foLresa till Lappland, h\ilUa jag nu en&aru a ! . 

Fi.m Manshy gastgifvargaiiJ till Kamlin b n, 
en och en half mil, ar landet t och J ta J> m- 

d< t. Jag \ allti m bredvid Kali . .-|f, 

som väl oftast Sr strömmande, men i ke \ natt 

m.m lärdas sa vill uppföre som til den med I 

tar och tjäWloitor, till olIi med i in I 

forssen, som ai en af de allra i , u.ik- 

ter. Foi I un var den hö *l vad Lt bd nu, 

d in den kröl u ni och r och 1} - 

lloltoi aitlii en j i lund, ellei dränkte och krossar 

dem j de häftiga, t v ai brutna \ orua. hu 
den läkvtij uiimhe Inb-, t\ strömrcasoii 
haj' o i i s t cn i :!v kanal liibi <b n farliga a- 

' > o- Ii ^ i den i \ i >h : iiiikii i iwin 

i mligen s ehuiu d< Ht 

!j llnniKi ii.Tvas och I s af loisen m -!.•- 









88 

nme. Det lörb, :: är ock S nih.u „: V «l fa llljn all 
afven mcniiisltor oöikpitiina , *trömi»arii©< 

■ Det i Kaml.n . f ,wa. ;- J n.-«| il arbclct nr n ,| 

■ brrakna.lt oj, hka v .ii nfVclt, men lönar aldrig 
mödan. Fornt rullades tj iUmno,„a elfer kördes för- 
bi farasei», och del lyckade* lika bra s*# flott »ingen, 
ehuru besväret var större. Au går det väl / ttare^ 
mm d t fr ock allt hväd .som derined har vunnits, 
OCh jag tror ej alt hsia v.ndet af all den tjära, som 
på ett decennium här fcamfloftas, går «,pp cmnt ar- 
betskostnaden af den öppnade km, den , kokt em mm 
#rvid beräknar att st,ömrcnsm,„cn måste Ma för - 
n^s, dels af det skal alt <hn häftl a var/loden med- 
för och omvaltrar stenarne i (loden, s, att de kom- 
ma i farleden, der jag ock sjelf tåg den,, dels byg- 
ger ock folket sina laxpatar vid fors-Imfwidet (fal- 
lets hö,ja„), och nar dt vårfloden hortior laxfisket, 
sa nedMa de derpå lagda stenmassorna i st, mmen 
och fylla den atcr. 

Just .om ja.; reste från Kaml,uu;e, lotsades 
en tp, flotta genom forssen. Den hestod af 4© tjär- 
tunnor, och derpa var en liten gubbe, fader Per, 
styrman. Om honom sade man 'alt der ej Mm sj< lf 
^11 ga fram med Ul\ c l, der dansar lik^I fndcr Pm ' 
Han var htc p IiUm or h slojadc, samt sjöög oeh 
slrek, sa väl inne som Sfven ute, da han intog sin 
plats på trarflottan, de,- han hoppade och dansade. 
Fyra man rodde förut i en hat oeh drogo, me- 



debten lina, fader Per och tjafloltu. efter sig, h vil- 
ken senare alldeles öfver>köl,d< s da den gick ,ge- 
nom de första böljorna v.d fors-h iifvude t. Vatt- 
net brusade kring fader Pc», som svor oeh skrek 
under det han stakade och styrde iiotlan. =_ Da 
den nu kom ner i kanalen, oeh giek ena stranden 
iöv nära, stötte den på elt par derstades liggande 
stenar, som i ögonblicket lösrefyo två tunnor, af 
hvifka den ena kom till rätta oeh den andra flög 
sönder. Tjäran färgade vattnet både gredelint och 
grannt, men bonden hade likväl förlorat fem Il:dr 
dervid. Da stöten mtiaflade tumlade fader Per på 
hufvudct oeh fick blöta sig forlrallligt; men han stod 
snart på de fyra igen, oeh svor erharmligt. Slutli- 
gen reste han sig ännu högre upp, och skröt, som 
ningen annan förolyckad stvtman, deröfvei : "att 
farkosten ej gick alldeles till länders." 

Den två m,l ofvanom Kamlunge varande Rakt- 
forssen har ej allenast bl.fvit rensad utan ock vid- 
gad oeh utsprängd, hvanVnom vattenhöjden pa de 
ofvanfÖre belägna angune hhfvit så minskad, att de 
nu kunna Ju , as, och lemna hade nncket oeh godt 
hii. — Om strömrensnm-ar pa flere stallen skedde i 
d nna mening oeh utfördes nät d beräkning och sak- 
I -'..nedom, sa >kullc dermed uträttas m } ckctgodt, 
** mm nu med allt fog kan påstå alt de gagnat 
H%a p. de flesta stallen; oeh ncoi lades, sa som « 
Umeå cif, ha de ej gjort den ringaste nytt*. 









0° 

Dä ui:iii första gången fm ullciic <.."i ^U i i for<- 
MU Otti d g&r tu e>\ i/koi i t^ i \ rij 

då båten vid fors-] ufvmlel ,, tilforc ocb 

por do första saltscrna i fältet • Här oeh alle- 
städes J I u I Fim u-iu , i.!/ ar det sa: ut 
flerc Lulu Mita vid ärorna ocb ro del mesta de 
föl ina 3 samt hälla ögonen s! Pnsladi | «, fxr _ 

111 " 1 '""i ci I rar med vinli ir i stfiU 

iuV ord, l.v.l! ej ikuJIe höras för lamict af forsw 

''' ' ' ' ' <■' gi« k Hl I re 1 Kl-/n,ssCMl 

v " ,l,h,! stor; i} en liten skulle genast blifvit kull- 
VI ' ■'•• Ehnni mi aimatcr ].a f .id n i i(t ofta 

v* 11 » 1 raH < i i • : i i tyr, von Uks il al- 

,l mera lysta ui v och I ti iktadi i H 

, '" < l N ' ,! "j.pn ,uks,,ml«cl. bvilkcl f«i m : , iasoin 
ovan vid uppti I» i. in mera , k i le d« k !. II I i i. 
I] ' 11 " *<"' ' cM ined höga si.l. U,d, o. h man i «r- 
1 Tl )lc Ui i a reli uc alla de i , 

,,l,Jn hvilfca än ii a v o til . ,,it samedelsl 

kwwlra -in, ,, , ,,.{,,, (1 !r Styrmannen fasU 

surrade röret, som liknade en st< i k-, fvi I, ordnade 
md lu]u: ° " I" ^ « Kllirt. J)(t v„ en 

,M • ! öt,n r, - ! men i- | m. R , ,,„ v „. | 

011,1 " Jr , "" : ' i Gnids mini:,.' odi 

' ' [ - D& -vi komttto pH fors Imfvnd t 

,,H ' ;i '" ' ,e i,1! » l " d )..,„ |!C y K, le hvitskummati- 
åt hvir/Iarnc, som nedom oss tumlad* oTvei lnarau- 
dr *j lli;,t (, i ' r<„ i. s ljud var en i. || 



n 



9 1 

dan ocli bväsmn . Det tjöt i öronen s en 1, 

vintervind uli skog* n. 

Dl «"» båti " gjoi ir {" !sla saltsn f vers ti 

let, skak i l< •> ! [i j , , , | å 

x ' ll[ ' :( ' 1 h i framstammcu. Do 

kom n v$ t mji ! . ( i in pä o ■-. 'II 
Jl •;l««'l vek i ii styrinnun n m 1 in 

!l » » 1 i d n hi hvirft In , och i [ ( -_- 

1 * del ttm t nf di s , ,dc I 

c, r ' ] " [ <» enda h\ In .. km i at fylla 1 ilen. Da 

■' '■ u 1! ' farko t »i i Ögoi bli ket 5 ocli b - 

i I i och fi Ik i i djup, t, | | Kl 

med lifvet nndsltippit , ,1 | se r. — Efter de 

l fi ita våldsammare »lötai i sa iu 3 o It 

ic " l: ' ! ci , , 1 . vnttni i. T. om 

j l I d ii 1)1. iv || I n J.aknn, , 

ofv. r «»;._; , oeli dermed var b i i ifvi nlyrel I I. . 

1 " upp/Pre forssaji e Sr bftde våd i-e och 
mera bc^värl Dermed lillgår sa: alt en man sit- 
»^ ständigt i förea vid årorna, frii -.n dch ro, dels 
äfveti styra J i i ikl enn i si i ,. Und, i tiden 

framdnfves fmVostcn al dt pai i, som sta iktei 

l,t <)(l » ! f forkar bei Ii i , hvjika i ila 

mol botten i elfren ocli siili skjuta fram ba- 

len mot slrömnjtti Större balar måste hkvd dragas 
uppföre fnrssarfie ined tv3 linor, som äro fasl U 
i iia.n- ncli akter- tam men. ( ai en efter beln 
\el afpasfiad vcxelröielsc i båda l,<n . hålles bålen 








'-•!»I 



^^m 



«P 



alltid nog långt nt i Jorssen, för att ej komina pä 
stranden eller mot klipporna. Stundom är ock en 
styvare i sjelfva båten, for att iijelpa ti/1 med foikcn. 




XVI. 

tJndcr rodden mellan Räklforssen och Ofver- 
Kahx passerade jag en myckenhet tjärfloUor, som, vid 
stunderna af elfven och sjöarne, kigo hundradetals 
ihopfogade med vidjor och långa bjö» ksprölen, fö? att 
ofordröjhgen oerflotfcas till marknadsplatsen vidBcder- 
Kalix. Der infinna sig "borgrame" (köpmännerna) 
den 4:de och 5:te Juli, försedda med branvin, pen- 
ningar och gamla i ilningar, ISr att genom denna 
tnfeUtgb* både näpsa och släppa «na t, ,, belastade 
D bil i er. 

Da vankas T. st både en sup oeh två, for väl- 

kommans skull, och om Lappen eller Lapp.ubvg- 

garn ej optainnt far den tredje, sä dnr han ej lan- 

i betänkande att ha dra den, umlei tillsägelse: 

"Du skall veta, borgare, att ännu bar } n S > a | några 



0> 
lenhudar cjvar sc'n i vintras, oeh dessutom m ln an- 
del i ofigra tjärtunnor; oeh om du ej a dl V ara fog, 
lig och billig med dm sad, så vet jag vägen till Slock- 
holms-bor Z arenr a)— Den som stär p a sa oberoende 
fot att ban vägar ett sä förgripeligt tal mol penning. 
lungarne, han kan ock vara säker om både b,anj n 
och goda ord; ty 'Stockholms-borgarens" tillkomst i 
Nonländska handeln har gjort de förut Öfvermodiga 
ki nmar-k ungarne fogliga (b). 

Sedan vederbörande ägare af tjära oeh pfeokor 
m- m. fält sina behöriga välkomst- och handels-supa,, 
sä uppgöras affiterca vanligtvis sä: att bonden för 
sina varor får några sknl (c) korn, b le socker och 
kaffe samt andra kramvaror, tillika med sa mycket 
penningar, att han natt och jemt kan reda si S för 
Länsmannen. - Af denna kassa torde likväl cn° och. 
annan tolfskilling "ränna bort efter ett qvarter bi än- 
vin, för välfögnadens skull;" oh dä pimplas det 
buller om buller. - Den ene kommer se'n gnande 
med sin sköna, pinar vexelvis på sin hjerlans kär/' 
och ser sig om elter grannens Ingeborg; sva,- öfver 
trånga stoflor oeh solhettan; tar ett pas de chasse 
på elfslranden för att "visa sig vara karl i tvge„ 
oeh gör i detsam»a en öftci halning ät babords 
sula och stupar "'bums i kanalen. ' Det, andre har 
slagit sig ne, , qvptcrey dier, om han a, „„ rkci 
romantisk, s„ke, kan ' lu„d< „s ensbgbet" f OI Lctv- 






■ 



o4 

indel al mii trohet, som räckta l i I i påföljande sun- 
da-, eller nästa marknad, om del i rätt aJlvarsai 

Vi di i sitta Ii u och Jer spridda mellan brftnvm 
och mulv I)c som i ro mycket sentimentala om- 

famna h varandra, och sjunga, skrika eller skrala olifc~ 
artade s.,-i. <i. Bönder och drängar besjunga sm 
' 'Linn ! , III is ii och i -ns-sn och den arma- 

si Lapj ibfj skrik r ing öTver ''sitt hem- 

liga stcmkrafvel <! , och sina mån, a horn,-" om hati 
I M Ii ii rvenac. 
Da sista nallen r, t slul pä marknads-tumuJlet, 
s " 1 h ir ,! ! >^ r *l:o dalar och ström- 

mar, a It efter hvirs och ens lekamliga föru m 

s lian svarar mot de prunkande .. V,d hem- 

komsten far mangen Lappman, som pil marknaden 
dn «ll "hemliga skrafvel,' ätnöjas med 

W U lorr fök och ren-ost. — Män i I öi ler fa- 

ra ock hem rätt si i,: men större delen har torsett 

Koppar- cllei sd/vr-kail, h varpå de 

Pa" dessa hemförda » r och kör man i kapp. 
M - h " n °«* k rrii ir himJa om hvarahdra, 

lh ' 1 k f^nn, hastar -buteljer; ty nu 

Sr aIWn e ' Ii f I rl t." Har i 

i,r,,,,| - (! *Mft & . ! i ir ho tnral as lotta", 

' ,M vaJ bli J: räl, och slfeidoni aften slag*, 
,r '' f ' C p ' '"* ^knll; ly sk «•„ hoi j„ ,,i| 

perspektivet d h varje • „,< n i „»v.:ket val- 



9' 

Ja upph id d hör man dock s.llan omtala* i \ 
land. — Di »ro Lapparnc van 



När vi om aftonen rodde genom en gren af 
r vcn kom j just lagom för att askfcla 
elL 1 '"' ,,! säCt all i spakarc strömmar fånga 

laxen: tvärt öfver hela strömmen voro t ven ne ra- 
<Uv " [<lu ' i 1 ' 1 ' 1 ncdsl a, vid pass ig 

alnar mellan den ofta och ned. a pal-raden, och eir- 
cä fem alnar mellan* hvar päJ . OiVai i Jen öf- 
vcrsta raden vai ett nät sträckt Ivars öfver »tråm- 
meD > s " iLt <''' hvtlade mot p.larne. Då laxen sår 
tippat strömmen o. h ej slipper igenom detta n t 
nppehäil lian der af sina envisa bemödanden att 
komma fram. 

13 ' n och afton uj E pft 

<IcL satt, alt dt dylikt näl du sträukes framförc den ne- 
l! ' ' ' ' pahaden, o 1. d.« .,.,-, fi*l inncslu 

om ,,M '- } " kåtor äro ock ckrinom till hands 

för folkets beh -f iiud< irhclct. N ir allt detta är 

1 s|11 ° nli ''»< ; <- laxarnc ifrån öfra pähaden, 

ll,r Ml ,l[ Ircdje nät c, strömmen, strax 

I(,m I •'",(■, se'n d del!, uatel, n t 

|f,J,ni - *»*l« t det i ta, emot In 



I 














*■* 










det öfra omsider ansluter sig helt och hållet, och d\ 
ligga laxarnc fångade mellan båda två, som dcrpå 
upphemtas tillika med fisken. 

På detta Kalt fångades un fjorton lavar; men delta 
får ej ske annorstädes än i elfgreirarne. For krono- 
Jax fiskets skull få ej heller lavpatarne i stora el f ven 
gä tvus öfver hela strömmen. Men alt pa vanligt 
\is bi uka nät och ljuster Öfver allt, det står b var 
och en fiitt. Fiskeriet idkas ork här a orten rätt 
ifrigt, och med fördel. 

När jag omsider kom fram till Öfver-Kalix och 

passerade öfver ängarue till kyrkan, säg jag stora 

slätter som voro bara och nian gräs, emedan lorf- 

ven var b ratta en till betäckning af 1 j i Maine. T 

denna trakt, h ni allestädes, voro hvarnc uppbygg- 

da pi den hasta jorden, och den goda marken var 

boiltagen af en myckenhet små bodar och uthus. 

Allestädes vid stränderna voro större massor af ml 

upphängda bredvid båtarne. som lago här och der 

uppdragna på strandvallen. 

I Kaliv kyrka var nu en liten folksamling, och 
jag begaf mig ditin, för alt genast fi göra bekant- 
skap med en del af ortens invånare. Jag hlcf der 
emottagen med mycken v ovilja orl, hMighet, som 
öppet och of i, t I It m\., dis mig mhll dess all jag 
sade milt hufvud-ändamal med resan vara det: alt 
J.ua Ränna folket orl, |\ ni landet, sådant detsamma 

nu 




97 

uti ar, /Öi alt derefler bedöm ma less mÖjl n\ In- 
bättring i framtiden." Det ena nn-lnLt efter »Jet an- 
dra drogs nu öfver menniskornas anleten. \)v M-f- 
vo förbehålls amma, och tystnade mer odi nu a . I ', 
och annan t^ckLs vilja undangömma J> tde han I v 
och lön. i f,;, observatörens blickar, ocli man sk\n- 
dadc sig atl tillkriHppa rockar och iordningställa 
halsdukarne, pa det hvafje anledning tdl anmärkn i - 
gar måtte förcl\ -as. Denna omsorg Undföll ung 
deslo mindre som jag tyckte mig, pa hvu i „ i, , 
kunna lisa ett caveto för Ri.seb* >ki ifvai en, och det- 
ta roade mig lör en shmd; ty mmn iskors furlä-eu- 
het, i småsaker, är alllid ptissluslig. 

Om i ler försäkrade jag dem: 'alt jag Ingalunda 
ämnade skrift™ persona lier, såsom fceerbr, sa vidl 
del ej mate ske fa att upprysa något saklmhallan* 

de, t\:i jag i alla fall ville tttelcmua de enskilt i 
personernas namn och I- -fm I T i hallan len, sasnm 
<-j tillhörande min resas f >i cm il/' — llnxil klu- 
nadc allas ansigten. Ögon, öron och andra lem- 
mar, slucko nu fram ur sina gömställen, och det 
blef äter hf i spelet. — Derpa gingo vi tipp i ksik- 
lornct, hvarifian jag hal en ötsigt éifvef elfver, sjriai 
och slättland, som tullade mel Sollefteå-dalen. 

Tian del i syd\est belägna Lappberget »k ill 
man, flerc nätter vid midsommarstiden, kunna se ht- 





* ' 







la snNkifimi öfver horisonten, liksom j", Y\a , V i._ 
Trakten vid uf vt i-Ka fix är ovanligt vacker och slät- 
te omgifves rundt öiökritig, på* ,, , lllnc OGU (| 
re 1k.II, af vackra sko ph -, y . J>„ „. sI . h (M , )(il _ 
dig och väl bebyggd, nrh har de ssutom sin egen 
märkvärdighet föi Gvljms masugn, sm» ej I m-o 
s ' Ml,VJt ai '' ,d Ire qvarl mil i nordvcst, MJ , n . 
om Km km.. Den .-„ grumlad pfi malm in.,., Cd- 
Hvare, ligger blott en och en haff mil i söder om 
I kelii, nch jag s1 : likväl alt Mhtisc* var allde- 

les nppfyldt i, n u, ,, ,, , öTver kolbrist. I\ , { _ 
om lär man vara beläokl p« ,,it han.d.k "ppbjg- 
ga ännu en masugn vid Kattan * beläget fyra mil i 
»on om pnJi ,'],,. Slälkl ,, ,<(;,„ lllsvil , nr ,, 
privilegium vunnet, och ehuru GöJjcn* bolag ej ger 

,lln " r,t «*te tilmÄ) i CelJivare, sä fruktar 
man likväl rj (or brist i. i , odjg malm. 

Tramp, rlvägen f, m Ocllivare i.ll Göljeu är f f ,Jf 
och en half mil, hvaraf hälften är landvng, och hälf- 
t<" vattenväg, R ä Sfcrof-an beh F.^-dfw n; men 
foi- in kjeriw-lrotKporlen, f, an Göljeu till sjökiislcu , 
v%n man ej atl begagnat Kälix-e»fvcn, ehuru den 
hliFvit upprensad, 5 å*om föVul m bcrattadt. Orsa- 
ker, 1. ,hl| | , vara den: att lastbåtarnes återföran- 
de uppät Gifven or!, /o.ssa.ne a, förbandcl med gå 
stort r.csvm att del j lönar mödan, om man ne k 
Y.lle antaga färden utfor* si.ommarnc for alldeles s.i- 



99 

ker, dl don likväl aldrig kan bJij ö eh detta är ett 
sk il mera fo. klander öfver slrömrensningarne. En 
v%an%gi)ing från sjökusten t.ll Öfver-Kalix, hud 
vant lånet mera sraffncliff. 

De vid Göljeu verkställd*! odlingar, som ej äro 
ringa, bevisa hvad gagn norra Lappland kunde vin- 
na om masugnar ucli jeruveik ai lades vid strömfal- 
len i dess skogar, af hvilka de Ileste äro hka så tä- 
ta och va\lli «a ä om de h vilka nu lyda under G6I- 
jens bruk. 




Baron Hermelin ville af (jfver-Kalix socken bil- 
da en hel berg h D , hvariöre han ämnade att, utom 
Gnljens masugn, äfven anl%ga ett stån^jerns-smide i 
Tjclftnij stan i inner ur det ofvaniöre belägna Tjelf- 
ti a k< t, och faller i K.iliv elf vid öfra andan af Mo- 
ra) uf. Fi an Göljeu till Tjelfå, redan i Hermelins 
tid privilegierade hammarsmedja, ar blott en avart 
mil landväg. Resten, tre mil, är spakvatten, med un- 
danlag af It lktforssen, som torde kunna säkert befa- 
ras ined \d inrutade större lastbåtar; oeli da det 
fur hela transporten mellan Göijen och Tji- lian ej ar 
mlgjft om all l\v<\ tomma haten uppföre någon fois 
eller rus någon ström mur ,m den nyssnämda, så bor- 
de Tjelfans redan uinra smidcs-rallighet desto hell- 







I 



l«! 




re be .s, ton fördelen dcral äi tydlig, ej endast 

föl Göljcns bolag, utan också föi hela dm kringlig- 
gande trakten, som äger skog och koltillgångar lör 
sju hardai i s Lill c t föi tu. Detta vore o< k ii or- 
ten tif desto mera vigt som dess invånare dl kun- 
de, i koli :: ni, finna clt surrogat för tjärbrän- 
ningen, som i Öfvcr-Kalix socken tagit sa ofver- 
liandcn all iblkct, blott fördenskull , mast skaffa sig 
ikic hastar, för transporten al tjärveden och tunnor- 
na. Denna ortens invånare foVstiinnia dcrföre siit 
jordbruk I ngt mera an de öfrjge Ni il nningarnc 
och emedan tprbi-änningens alla bisysslor upptaga 
deras mesta tid, så blir allt annat en binäring. Oi- 
saken härtill ligger äfven mycket d ,,: ut d. orten 
koloniserades, eller, ratlaic segdl, skattlades, gick man 
dervid sa obarrohcrtigl tillväga, att folket nu m^te 
fakta h.de natt och dag, för att, genom tjaikoknin- 
gen, vinna penntngav til! gäldande af de utomordent- 
ligt stora krono-utlagorna. Alen In ad Staten s } ,,cs 
vinna på ett s, ; tt, förlorai den mångdubbelt i huf- 
vudsaken, u folket .,1 is , ,, arbeta endast för da- 
gens lifsbårgning, och n, ,ste säledss åsidosätta både 
akcr- och ängs-odlingar, föj hvdka h «, hnnas yp- 
perliga tlllfdlrn. 

Öfvcr-Kalix socken j, m n f de bäst passande 
ortei föi en bergslag^im-ättning, och om Bariw 
Hermelins plankorn sjal hade kunnat msk,-, ka sig 



td! ett mindre ottn i l< a h ide han kunn »t genomfo- 
ia långt mer Ku livad som au sk<dt. — Alt odla 
blott Öfver-Kalix soeken och rätt \> gagna dess sof- 
Vande till i fordrar mer an en vanlig menniskas 

tid ocli krafter; men om Baron Hermelin hade velat 
blotl detta, i ndlingsvftg, sa hade ock denna orten 
nu haft ett In It annat utseende. 



XVII. 



Man liar, de scdnaic åren, b td< talat och >kuf- 
\ it rått mycket om Norrland och dess fattigdom, 
h vilken, i riktig välmening, hhfwt för högt upp- 
drifven; måhända också föl alt d< om beve- 

ka det lyckligare folket i söder till ymniga bidrag, 
hvilka da voro desto behölligare, som vcikhg nöd 
var fur han len på många stallen, acrdcles bland ny- 
byggarnc* alen <l<; som på fullt allvar tro att 
Vua I inningarne i allmänhet aio sanne lottade eller 
fattigare an Sveriges öfi iga menighet, aio antingen 
ckiinmg i iiu ull» förhållandet eller ock vilja de 






Uti 



\nia u*<t. Sanningen ni likväl J-^i < h ( ] ( j ];,, 
Ur, ,!«,(,, iMthc, ganska In bi vUn ,j g . .,,, ^ nil . 
' "i ^ i furhSllaude i,f| s|l i, !k n | i sl H , ( ,_ 

'" lUl sydligare Iniiili i, ooh #« w //, Vl h j, ll|jc 
an , "" " ''<" " m j i>l til motsats „ ) _ 

11 l l i 'i' 1 > "■■ ' ' ■' ' « I" ni af iilm it. ii -^1. in - ( |< ji . 
:M '" ' sl ' '' s - '" b ,( "'< v!tl ej I J - 1 varit i tillfalla 
■'" I' ' ! ' ' Norrland* nsci med dem som finn is 

' " '■ IM lift) ej liellq mril beho%t; 

l > " ln '" »'■" Ii ' Ib i <M all NoiTljiutiin^niuc, 
f ' n ' '"«** iVlWi, who i .«i in nllm i i vfftmfteiK. 
,,r ' och ""■ ,lr '« " ' ' ' -I- - lill, utom «|,|- 
''• w>ra N "" ' ^ ii%1 fcil\ it lej sfi »koin di ,.,it 
»"V ■'Mm,,,,, den lynj , 1. n , f k* ,, cl* , i u»*ki f, IIIW| 
.il .ill. i, f«ul|«ni. 

v " ''' ' ' • « ''•»' " -I myckel I. iiilvtn a f MllJIC 
liiBlifllKnUighe! ln . der, ,, onekfigl, Det ., t. , x 
insl ' »*«-«i ■"' «ti <'" IwfiHt . Shotikli. Iifif-irnlien, 
' lv " l»»fvu.;l i ,k, »eft. I,. i,, ,,. känn i bi mviri, .,t_ 
'I '" V '"" ff« iVon-J »ningen; och ,1, ,|, „ 
,,:||r «'""' HrllM-i .»di <l«ss sviter, ,ff , , |-, l|lM . Ilt 
häslvM, I, om ., i, , , i > . Mi 

men l« ititkii dcwmelfan sm. \\ ,4. , , l(! 

!l ,lLl > " 1 " t -""• <'«< ii an <i. jcinfl ii. fi, ni i, 
hfvets största fröjd , lei „.il,, ni tahdt s5 i, „, k 



i 



• lii hvardaglign superiet en gnmdoisak till ub . si;,„. 
di L hos ullniöj ni i 5. h i Svei 



Jag I.. ii i Slö, Kl,. Im höi t f.a.sUU; ' all in in ej 
borde länk» pft åkerbruk i IVunland — .m nnml,,- 
1 ^»ppliiiu) man ifteulti ;«jn ikern (ill gräsi ill... , 

oeli )iygj*a fabotki ufvui allt:" i h detta rltrande 
som dcfttn värre buris i Ii i > mei ui en ..i de högre 
J "«l • i " mncii, Ihvk.ii |»l(,tt Innu lätt man iörhuslai* 
• af okunnighet om sak/oih/tll/mderna^ l.\n- 
.il »kadliga föiordi uidcn följa-. Alt dricmol I\. M - 
1 md i j endast kan, ulan WVi u b Ii . dias, ju mer 
desto brillre, del Iiqj j ij lil för*ie aulydt.; oeh alt s,i 
måste skr, lör alt rj . franitiden hel. of va indins 
hjelp, iliioni Iro N.i.l nniogtirm sj liva hl!l\l- 
leat « Ivortj ;ade. Ma-. P. 1 l lu >, «aim v .1 kn.n.i 

bfiuli l, luii öi k, i J". i Kiilnii /. n .1 sii J.mii tm j , he- 
\\ ,.a detsamma, m Ii j.t« kan ej »eka uiU* del nöjet 
all anföra hans oid, som i alla delai ölVerei , lanm 
I mina a^Utcj : 

! «-: kan icke iindi i latn 1, m, std, /, ,K 

örli I7i|jfindfl — .ill eifiia en lefbxiou fil den <«pinn 
s « m, i anlcd-nti ; al de l ill pa bvaiandj t följande 
ini-»\r\!.irrn, som i u m. lid borlÅt hemsök l Norrland, 
_mii. ii sig nemligen, att Skerbmkel dersladft» Llifvit 
Jrifvi t till . .. i f. il, ilhn«!< hlf kin- ih i ,, itu. I 





■ o.{ 



II» » 



höjd. Al,., lim böYjal uppÄ rCMinnä, all Norrlai.nhi- 
garna hörde stil sig hufvudsafcltgen pa boskaps-sköt- 
sel, oil» idka ,ikul>i iiJv« t iii.i.ist såsom en binäring. 
Jag k. in alldeles i k< (Itl.i den äsigtcn. \u bosknps- 
Kkuf^el i cll M I .(I. I som Vorrland hor vara en 
hufvudi ii i:.., (»k nnes; inni derlill bchofvér di n ic- 
^ c »'"' i ii» I m ii II. is, ,|, , . , ,j. i redan, och l.a. v i| 
' alla i .':< i larit cl i. M m i ilar om den nöd, det 
1 ' "^ u,| « ''"i fcii I i I., t, som Ni ii land räUi uli 
iindci (iissn åren, och vet ;i t L den härrör af iniss- 
y x1 j ,nr,: alt niissvfixl i ckc mindre drabbat ladu- 
g""<h:u <'"> kornladan, lära fö hafva kommil all ! . - 
k' "I! • I'» iS3o ars misssaxt, masle undstittmngs- 
S| Din -I ■msk.«li:-.s, det är något soiri händt na ,,,, 
fler provins än Norrland, och Ii ci icke kunna ahc- 
1 i |S ■ ■ i > ' -k il, In ir i m m I ". I , ner 
nbi uket. iS.i och 5?. års missväxter gjorde Vn- 
laod till fö, (ni.,1 fö r den alhniiimn x -il Renheten oeb 
r/l allmosor: det i först något nlomt>rdcnlc%i 0l ], 
som med i t ta kan citeras, men dessa miss* ixlcr vo- 
ro i n lon lika bog g] I i i > u, },, |, ( ; soiq p t 
spanmal. Att man r83i ieke i„ k hälften k^n mot 
vanliga lr, hafva alla tält om, men livad verkan den 
omstäjidiffliften, alt man icke helte fick mei In hälf- 
ten hö, skulle nlcifvri pil ett folk, s« ... till den grad 
stöder s, , i ):, k.ips-skMs.ln, < OIII Norrlätmi 
det har man ieke kommit sig all besinna. Spän mät», 
missväxten eaf ett hardt slag, men hö-missväxten, de« 



g.il hjerlc*tolen, sa .n min öfvtrtygelsc. Di en mi s - 
\ i\l lonrt min kornlada, sa fyfles den äter tf en på- 
följande god skörd: har jag blott jorden qvar, sa har 
korn alt vänta. N>n nar jag slagiat ni min bo- 
skap, odi mil i i mii ii gjori sammaledes, Ii varifrån 
skall jag da la boskap? K . v ,\ , icke nr jorden som 
] m. Lill SumI.ii .I haj ja In. t och pcnningai är 

ulan. O I. l\.i vill inan, all jag sk .11 i 
åkerbruket Ull pH köpet, och slä mi- Matt | . bo- 
skapsskötsel! Nej, ifrigare in förr ma$l< iWrlännin- 
"" sM sig | i äkcrbruk, om di sin mer sko- 

la komina p i grön q\ kl ' 

' {i ' siidant Balt hai JLselc Lappmark, blott inom 
en mansålder fyrdubblat -U\ och föder nu lika 

val bin fyr dubb la folkmängd, som fordom sin enkla; 
Nyb\ arena Ic(\ . icke nu sämre an lV^ gro icke nu 
fattigare m l\,\. Men lat oss icke hafva befattat o« 
med åkerbruk, nian blott vin lag I oss om v j 

skulle halva statt just jemt pa samma punkt: Vt sak- 
na iike exempel dci pa. Ta Årieplogs Preslcbol, och 
äfven pa etl och annat nybygge i samma socken, har 
lu < u i[[ dttn vägen, o I. följden har blifvit j.ist den 
1' *»§*• ^ l]l •" för raa« «*t gödseln på vallen ocli 
ärligen måste man garn det: I, a., blir (lust maeer 
och mossbclupeu. Jim kan icke ens underhålla 
sjelf: den spillniog som erhållcs af sje I fva vallens pro- 
dnkt \nic olill. cklig; man mftste använda produkten 










i,f nVi ' ll,il äfven. Hen Innu få stallen u <ht 
icke, som Imfva en sädan tillgång j i mw h u . Dä 
nu sådana ställen, der man icke idkat 5kerbrtik, 
nu .sia pA samma punkt som i idom, hafva leremot 
de nybyggen i samma socken, der jun slagit si p3 
iUril.uk, stigit oli c Ii :l , orl, de! i L blotl til] akei 
uta,J ' ; ' ' ■ Man fu ld der n I dubb It sa 
myckel kreatui som i förstone, j.i väl derörver, un- 
der det man pä de förra ställena föder knappt lika 
mycket. ]) som ingen äker haft, hafva ocksu lidit 
icke mindre af miss* ktcrna n de som haft det. De 
hafva mast förminska ladugarden, köpa mer kon 

vanty '■ < ,(, i dyrare ... vaul t. Nej, att öfvcrgiC- 
va Åkerbruket gar oim ,1 fcn au: j cl A Jc all olvLT _ 

& i •' n planka, \\A hvifken man eftei skepp - 
brottet faskT enda koppel om räddning, oeh gifva 
bandiost al botten. Jag bar allt f©j n u l. t sett, 
biiru, äfven i sjelfvu Lappmarken, åkerbruket är luif- 
vudkallttn föi lundimanricns uppehälle, och enda med- 
let alt bereda utx ig t, II be. ning .1 en starkt tdlla- 
gaud folkmängd, all ja sk. ,11, kunna öfverlygas om 
molsattsen. Jorden a ihcr men, i k ,„ sitt uppehälle, 
mc, öppnar föj lienne iekt sina hafvor utan alt de 
framlockas genom arbete. Man masle nsta och plö- 
j' 1 i° lc,ei, > cl H ' ci bon , evig IhkI«. Men nai , 
nu listat och plöjt, tr 01 man da alt jag gör mig 
stor skada igenom all sä? Aldrig 1, „ jag hört att 
,oaM ,afcnal ^on i ilorad <n m ett o,i. J l.almcn 



107 

I, den slösad, som äudå erhållits, In, man räknat 
den betald. Det ,1 endast den säd man hoppad 
tippa, s.n, man gick miste om, icke «! 1 m man 
idde. Man använder ncmligen slösäden till b, enl, 
oeh gör di.ii mom <„ högst vi I I *paring: man 
skulle rlj<^t la köpa dubbelt si mycket spanrnal. Alt 
brödet af slösade n 1 kr a. för rart .,it spisa på, I - 
rer väl hvar och en mse ? och hai jag redan ti 1 1 föl - 
ne till derom, men c 1 är do k h Ipeligl 1 en tands- 
ort, ,1 r min k u- tcrnmelfg goel till j 1 solvel- 
varor: det är icke brödet som min sknll äta sig mätt 
;if, ni. in det man äter \ 1 brödet J.,^ har <f 

\C varit i tillfälle alt erfara, huru icke ens miss- 
växtcn I ev åkerbruket sin lönai genskap. .i 

sädde 1 83 -?. ett skal (en åttondels tunna kmn. Skör- 
den Lid', såsom allmänt i landet, dels omogen, d- I- 
fruscn , men sa ,, 1 I den ock var, skulle ert en 

hall tunna erfordrats för alt motsvara den nytta 
man deraf hade i l.u Ii illc l. Del förstas all dei 
absolut v. ide i<ke kunde svara mot en hall' lu- 
men i relativt \ n le, eftej omsi udigl terna, gjorde 
den del: det var sm, a foi < „ half tunna, o I, åt- 
minstone clt naturligart surrogat, iin renmossa, hark 
och l.vad det alll är, 50m man rekommenderat tu- 
som nödbrödhainne. Med lilll I 11 I, , D ti f pol er- 

hölls etl bröd, fullt ut sa godl s^-m del man alli. 
1 1 1.^(0 brukar i o, len äfven under ^oda år. V|' 
ma renarna ft ] | dl, sin mo a, ma Hö - \ 1 i:- I 



-* 



.... 







^ 






108 

dm och Lappmarken* fjellar, der nlil åkerbruk är 
omöjligt, Narn boskaps-skötseln ensamt förbehållna, 
men der åkerbruk a 1 .1, der bör, der miste det 
itlkas, om mnn al jorden vill hafva den in Un man 
km hafva. Man 111 hl \ i di kännas vid oår, men 
m.ii 1 < de söm idka blott boskaps-skötsel å'ro frie från 
;ill sådan ol i.;cnln i . Jag liar redan anmärkt att de 
scdnaste o nen ej varit stort mindre kännbara lör 
Norrlands bosknps-sköl el än föv dess åkerbruk, och 
hvarje landtmnn i riket liar säkert erfarit, ätt hans 
böbol <j ir mindre exponerad! för nfslag an hans 
spanmåf s-skörd. Jag vet att Lappen oftare raka. p5 
obestånd än Nybvg arcu, och alt den förres obestånd 
1 mera obj< IpJi i in den sedn nes. När jag skall 
k'fva ensamt af n in boskap, Ina. I skall jag ti a lefva 
af, om jag måste blasta ut min boskap: D» måste 
jag ju sjell bila i gi iset/' 

"JDc nu •■ 1 i it pä l.\ nu ,Jii följande missvHt- 
åren hafva väckt en <, dm despei »tion i afseende ju 
Norrland, att jag hört den tanken yttras af mer n 
m upplyst och föi det goda nitalsfcaude man, att 
man nom indirekta mi 1< 1 borde rent af afvända 
dess invånare ifrån åkerbruk, o< h att dessa, åtmin- 
stone hl! na 0.1 d l 7 borde utvandra till de sydfi a 
arteri Ii . ii in Scyflam, qui vult evitare Gba- 
rvbdin frän vtlcriighct lill ytterlighet)." 






ioq 

Lika Ii let som Egyptierna fordom öf\ vo 

åkerbruket f<»r de sju missväxt-uren, lika litet boi 1 
\i göra det (ör de fem. G< 1 na alla slags binm in- 
går, sa vidt åkerbruket kan drifvas dcrjctule, men 
i annat fall: bort med deinl Uvaiken terpentin, el- 
ler pottaska, eller tjära, eller sa I pel ter kunna <r ila 
åkerbruket, men de kunna hjelpa det att föda en 
tillväxande folkmängd 1 ett hull land." 




'Vi hafva haft missväxt. Vi Hafva beböft und- 
saltoings-spanmul och filt den: det är ovisst, om oeh 
1 ir \i kunna den återbetala; men skola \i någon- 
sin kunna det, sa måste n beflita oss om åkerbruk 
-göra vi det ej, sa sknla \i hvart enda ar behöfva 
undsällnings-spamn d. \i hafva varit i nöd, vi haf- 
va beböft understöd, och \i hafvc f.iil. Del ädel- 
mod, den gifmildhet, li\aimed man skyndat lill \,it 
understöd, ii beiindransväi I, och historien torde I 
vara händelsen sa^om dt af de vackraste diag af 
denna nyare lidem Äfven detta liar jag doek hat 
klandias, såsom kolande hafva hl följd likgiltighet, 
n\eiksainhet och sorglöshet föi morgondagen, sedan 
mnn fått vanan ill lefva genom undras gåfvoi*. Det 
vill sägn: \i skulle genom de der understöden hafva 
1 lifvit förvandlade till elt ii aief«.IL Val lemoar 
jag derhän hvad ellt kl de kunna hafva j'i en o< 
annan draflingc, hvilken i alla fall hade mast 
pa andras bekostnad dlei också svalla ihjel; men 





I K: 



hvad J. t V i,j, ! kn folkel i allmänhet beträffar, så 
misskänner inan det all! lör .m<Lo(, om man i. 
alt ett understöd i nodens stund ,k„|| c kunna i ol _ 
v a»KJ!a det til/ t. are och lättingar, f Is n k n i ena 
t,,M " ! ''' ,; ndet «ör man för ti |J , in Norrland 
och dess invånare. Nej, tillväxa Norrlands åkerbruk 
och befolkning! Den d . kan komma, dt Svenska 
folkel skall glädja sig att Nearlannmgar iinnas, och 

*U ll (I I i l C LIllNtt Ht. Mll.ll. ' 




XYJII. 



Den förutuåmdc Gofiens masugn är anlagd i 
Sandinisk-vlfvcn* ml ni ofvei en åttondels mil frän 
<, ' ,1 " H ""- ,l,,f W ' Engesan och ungeikrligen e„ 
f J ,,n,<K '"' " n Sandträsket, som „■ ,„ ,„il ! „ , 
oeh ha, llere bolyd/iga tillopp, h W i enoni vatten- 
^'gangen försäkra,, helst sedan, genom en vid Sa, l- 
W««kct« utlopp anlagd spardam, vattnet nära nog till 
»« aln»» nöjd kan uppdämmas. Sjelfvn masugns- 
funnen ar mhgå Inidl oTvtl dfft|J ^^ ^ rf 



"•"V 



i i r 



kallade Bro oeh Yi.tr. .s fotqvarnar, oeh Hytt 
beläg* n i a östra iti u l,i, ;i f v t-Uendi-aget. 



a/t ar 



Dctia läge föi Göljens masugn ni dock ej fördel- 
aktigt, t> delsiii kolbron mycket hes\ rlig, o b dels 
besväras man stundom af varvattnet, hvilka o-IHgen- 
!i {rl "' ]l ° " •< ! K»rsviu i it om ma n a en blifvit 
b ?S ' • I ' "' "pp i stiom.Ki . Dess nuvai ,,. I p| a ts 
'i l.a blifvil bestämd af nä n Damer, h vilkas in- 
sigler i många ting nm ■ oda, men all d< j ro Bei - 
mästare-befatlnii eti vuxne, det ser man pä valet 
d /n i n fns-lc kålen vid Gölji n. 

Enligt privilegium af den »o December 1827, 
r i laget rättighet att, antingen vid X\ irån eller 

,l,;i anl 1 en Masugn, med ätnjiitand af 20 
frihetsår. 

Tviiran kallas egentligen dei .sta »i. I n afLai- 
nisjoki eller Skraf-elfveti , tnuan dess förening med 

VngcssUcIfvcn, san kei ■<•,,■ m ci längre fors, en half 
mil of van om G ; del är uttm I denna fors man 

innnil Ijenlig I» icispJats; men dä graitfknpet med 
(,tl ■ j »*ora förut är m It, 1 framtiden kunde 
medföra »lägenheter, torde all anläggning häistadca 
i uppskjutas oi*Ii hellre väljas Kattfot, som ar ett 
mindre vattendrag, hvilket kommer fi in södra delen af 
<'dli\ai( eken, och förenar si.; t ».jelfva Lappinarks- 

ränseu med den segelbara delen af Läimsjoki eller 



■ 



I fl 



1 \2 




r 4 




Skraf-clfven. Vid forssen, $0111 ir lemligcn lång, fö- 
1 I r sig ett beqvänit 1> jnads-slällc, invid Ii vilket ett 
ttwfcs-nyb ifven är utsyiit, åtta mil ifrån Gclli- 

varc n ihnbi 

Det j hmI iimj, som Friherre Hermelin crlwll 

I*' (lf Si ernsvarÅs inrättande iden förutuamda 

T) • öch livi/ken rättighet I» laget sedermera in- 

^'T I > " ' " m Rftfoltiliou af den 20 December 

18*7 bJifvil flyttad hl! Potmisj alt derslädes »i bo- 

Ingel med 700 sleppunds smide begå nas, äfWnsoin 

alt ii. 11, knipp- oeli spik-hammare pä samma ställe. 

Huruvida detta eller .1, större verk kan tomma 

»N uppfor»*, bcroi på framtiden. Vid Tjetffors år 

emellertid nybyg < s- och hemmans-lä enheter insyn* 

te » dU ' r x ,[lu '• ■« •*, ' fall i'., verks-ai la gningen 

11 1 '■ »milcles kommer i fråga, såsom man bör hoppa* 







t. 

(a) Fårösund u inloppet il! Stockholms skärgård 
da man kommci från Åland* haf. Det ar lika s"i 
Irångt som passet vid Waxhotnt, ot.li Hr således 
en af «l«* l< I alei som böra begagnas till anlägg- 
ning af fästningsverk, si vidt man eljest f*ir ta 
för äfgjordl alt Stockholms avenuer från sjösidan 
äro de som i forsla ni et böra föis s med 
goda balteriei att en del uf skåigurdsflotlnn kun- 
de söka och fi skydd, under dem, för en storm 
eller en ofvcrltigsen fiende. — Det ar sannerligen 
för m ve k et hidc taludt och skiifvti om Slock- 
bo I ms ht lastande, pä lanilsidan, troligen der- 
fore alt bvar och en sett de der varande ave- 
tiuerna och reflekterat deiöfver; men emedan 
1 ingt fåne personer ha sett eller k. urna Slock- 
holms-sk in n och den öfriga skargården, 3 1 Ryska 
sidan, si ha de ock derfore kommit alt förbise 
hvad som först af allting höide bebjeftas, ne m- 
ligen kustpoMlmiici nas befästande, en sak so 10 
torde vaia högst vigtig ej endast mot Ryssland, 
ulan äfven mot Ii varje annan möjlig fiende. 











i iG 

b Man vet att salig Dumbom, som prest, vni klok 
nog att sluta del lian skulle börja, oeb Gud vet 
om uke de omnämde fi cd.su» il lime bord t göra 
sammaledes. iYfigon ting värre än bvad som 
kände både svårligen kunnat följa deri i. 

(c) Kan någon gissa om delta skulle vara en slam*- 
kyss at en del af våra riksdagsmän eller åt an 
större abcdarier?! Om vi ha sluppit den lekamliga 
Choleran, så ba \i dock öf\er nog <jvnr af ilen 
andeliga juni en; ty ho är den som icke nu ar 
behäftad af tadelsjukén, livarmed alla politikens 
smågossar biifvit bekajade?!— Man miste dock 
le fi t de enfaldigas valmening, d « mm bör den 
missIrma le liberalismens "aktaste biel tar," i all 
sin orimlighet, och utan sk^mt af conseqvens 
den ena g mgen skrika himmeMi ".»t om frihet 
d. v. s. rättighet alt o behindrad t göra allt b\ad 
dem lyster, och andra gängen pockande fordra 
allt uf Regeringen. 11 vårföre ej binda mun- 

nen till p, dem som tröska sä illa! ty san- 

ne, hgen är icke den ärliga och sansade libera- 
lismen högst illa fafciatoD med dylika kampar. — 
Det ar allom kunnigt att ganska mycket både 
kunde och bo.de Vara bättre ån det hr, och det 
äf ratt bra alt man känner eller för lära kanna 
de bnstr.som vidlåda StatsinråUnin^en; men lika 
fiyltigt to.de ock x.n* att |,ka gfundligt betrakta 






"7 

det enskiita lifvel och dess Inur, emedan 

ind.vjde.na a«o en del af det sto. a hela. Man 
skall då finna alt äfven fa. ni j-l.fvtt , nu för ti- 
den, l.ai riiSnga betankl I or, som borde ut- 
pekas och iiltas, ty om hva. je enskilt Stats- 
borgare vore cmnai för sigj såsom han bo.de, 
sa skulle hva. Un s,. , e ll t sto. a dai.ir hunna 
länge t.ifvas i del gamla Manhem. Ja % omh varje 
man voie en liten ktiug, si 

(d) Rottei hafvets d :iip ;,, t] kla. t, såsom salUjc"n. 
Det förras b<M|oi 8e deiföre mera dystia och 
botande ut nndei stormen. 

e) Detta var fing keppet Oscars sista sommaifaid; 
ty då det nästa gäng ankrade på Stockholms 
ström kom elden lös den, hvareitei det sänktes. 
Emedan an luiy-u Joseiiua tillförne b.unn.t, 
sa tog man sig baraf inledning tdl hvarjehanda 
profetior. Men den som ej gjorl mer an en en- 
da tur med Ostar kunde likväl fö.utse alt det 
förr eller semue skulle förolyckas; ty ehuiu 
skepps-chefen onekligen var en l.cde.I.- man, 
•i vai han fikval m-en riktig sjöman. — Strait 
efter ankomsten i C<(le hamn, t. e\. , | pp hela 
besättningen, bwller om buller, ifrån fartyget, 
som e| bevakad s al rtfigon, uhm Förf,, hwlken 
j> . däcket mtUle i Ilen limma, p. e . m. afb.da 
skp. isens uukumst, Siyruiannen va. i\,t dm ende 







y 






■ 




i.B 

son. ofta kom ned om bord, och svor jämmer- 

lij^en ofver oordi m 'ni. 

(f Med fu«an mn in^en lifafla sig smn t ,j l, ai , nnnt 
musikaliskt geni, is en lill och med stor talang, 
i viii lig musik, blir deri bl tt en hoppa. 
jordkrvpaie; och om man finjje kalla fugan /««- 
nfte/M uppståndelse och himmelsfärd^ sa torde 
väj de. nT bli tydligt alt ftignixten måste vara en 

mi.Mkal.sk kristus-menimkn, om ej baos å la 

breve skall komma lill km la. 

n. 

a Jng vek ifian kncu ;,g en v.d 5 (rå I fä ra gasfgifvar- 
pård ocl. reste sedan, längs utmed Ljungan, till 
Hanebo, Heden, ku. land och Löfvik, Denf.an 
öfver elfven pä färjan till Skene o. ,. v . — 
Hela denna väg ar ovanligt vacker och trakten 
nneket fruktbar. 

(b) Sa kalla, de aleitegar som blifvit jgens idda 
med gräsfiö. 



(c Jag har nu genomkorsat Jnarend 



a provins pa 



fasta landet , Sverige, och dervid bemödat mig 
om au lära känna h n M) c folket och landet, så- 
dant det verkligen hr, for att de. efter kunna 
bedömma b vari mm ar att hoppas för framli- 
den. Jag bar hos folket sett mycken misshus- 



ii 9 

hållning, 'toul comme « lu z no. is och dera/ 
följande fattigdom; men jag har ock s.it all Lill— 
ståndet i allm.mhet ej ar sä jämmerligt som det 
blifvit utskriket; och detta glade* mig, ty jag 
vet att du, egentliga Nationens kärnfullhct en 
gäng Kommer att val behöfva*. Jag begriper ej 
Ii vårföre man skall mala grått i gralt, dä taflan 
blir osann at ofVei di ifldi. Om man ock der- 

ttftd har god mening, sa insiktar det ingalunda 
bristen på s t iining, som allestädes ar bäst. Hvar- 
jörc ej hell.e saga rent ni: alt ^atlonen har än- 
nu b.de moiali.sk och f } Msk k. .it alt hjclpa sig 
sjelf och sina målsman, om de vilja ga rätta 
vägar.' Ilvarfore ej hellre tala rent sp.ak 

an förege d. kläde o.saU, I landsorten sases 

verkligen att man c/ vill Lo. ikasta sina pennin- 
gar 'i ett bottenlöst haf,' dä de 1 mgt bättre kun- 
na användas till odling af vildmarkerna. Jig har 
hön mer än hundrade säga rent ut att de ej vilja 
betala högre skatter, d/i knappt tio deiemot för- 
klarat sig ej kunna göra an större uppoffringar 
för Walionens åra och sjelf besiÄnd. — SI • spi- 
ken på hufvudet, si tu han in och tar fette. 
Med sidoslangar och luftskott öder man endast 
tid, och konverserar lill åsen kallnar. 

(c) Till l.nsaning begagnas ej endast den gamla el- 
kem, utan ock nyodlingar, se.deles de som göras 
i >kog och betesmaik. 









v 



I iO 

(e) M.iii säge hvad man \ill sfi ar det dock saftat 
att i Sverige litins i:«n Ung bättre mot all 
opposition !in Jacob von Xyboes gvllne iegeh 
Thu dis liecht and schen titui Tcufil nielufj — 

(f) Svartviken gör \<rU ^cn skal fot sitt namn. Den 
ligger djupt inkilad i skogen o< Ii ser dyster ut; 
men ja \eslia stranden, titt bredvid landsvä- 
gen, liar Herr J Dickson i Gölheborg låtit an- 
lägga en titfJ / bostad, L lt slags faktori for de 
längre upp i landet belägna och fui h aflligt bygg- 
da sågverken, som tillhöra honom. 

g) Vifsta va rf reder, för närvarande, f)ia utrikes 
gående skepp oeli bringar, frftn i43 till 200 lasters 
diäglighet, samt ett dito för inrikes handel. 



Hl. 

(a) Jag har sett Norrlänningarna, vid ti m ni er fl o t In in- 
går, stå med innerlig förnöjelse och påse huru 
stockarne dansat ulfme foissarne; och nar jag 
da frågade, huru g.,/- det? svängde de sig mun- 
tert ett bnlfslag, satte mössan tillrätta och svara- 
de gJädtigl: 'jo, del gär just lusli/igt. JJ — Det 
är ett af deras fu 01 , t-utti) ek. 

fh De fle»ta fraktskepp, si väl i Gölheborg som i 
Norrländska hamnarne, a ro Norrska. De nio bygg- 



121 

da till ' "// i.u f fiarc J* och ga tuei indels föl billi- 
gare (Voklei <m andra. 

(c) Blott i Vester-INoiil uul ar ärliga produktionen 
af plaukoi, i två-tum raknadt, cirea ">o,ooo h.lfter. 

d SI kallar Gymnasii-huset, enligt dess g)llne på- 
skrift. 

f Detta skall mycket bärrara af den liar a orten 
brukliga un-i huden att sjöröta linet. 

Ångermauläoningarue voro, under missväxtåren, 
i tillfälle att med gafvor biträda sina vanlottade 
landsman, i likhet med hvad som, i större malt, 
skedde frän det sydligare Sverige. 

(Ii) Jag borde mer an en skjutsbonde, som under 
det han sade mig namn på beig eller andia 
stillen, tillade: sa står det i Geografien. Sam- 
maledes u be ropades historiens vittnesbörd angå- 
ende vissa händelser. 

(i Nybygges-anläggningar i Norrland och Lappmar- 
ken ske pil dt t satt: att Nybyggarn sjelf, infor 
Konungens rjcfallningshafvan.de., uppger \issa lä- 
genheter a de oafvittrade Kionoskogarne, som 
dei efter utsynas nf Länsmannen, med biträde af 
två Tolfman, (namdemän , hvilkn bestämma litiru 
mycket och pä huru läng tid vissa bjggnader 
och odlingar skola fullgöras. Vid samma lill- 









122 



sar 






* 






lille utsätta äfven Syneroannen vissa frihet 
i >, 10 a a5, för nybyggarn, hvarefter Syne- 
documentet insändes Lill Lans-St) 1 1 Ken, som ut- 
laid.ir en si kallad ho mission 1 nyin et. 

(k) livad lin LliAit anmärkt om Belsimdand och 
Ångermanland gäller äfven, med fi undantag , om 
bela det öfriga Norrland, norra och södra Lnpp- 
i.nd, Jemtland, Xrondhems Stift och D.hme. 
Men ett ännu »kådigare ekonomiskt missbruk 
ha ock dessa provinser gemensamt, och det 
gäller behandlingen af de mim gödset-stackaroc. 
Jag bar aldrig sett gtfdnii gsaainen mera omsorgs- 
fuill samlas och likväl sämre vårdas än bär. 
Genom ett ellei flere bål på lagardsbusens \ ag- 
§ar, afvensoro . staJJel, utkastas spillningeq band- 
läst i /le. c m,,i I, ,.p,, som ej sammanpackas. 
De.föie ser inan i dem en myckenhet gropar och 
oirmnheUi, genom bvilko fetman utlakas af tö- 
väder och föi flys liga* genom vfn värmen. Detta 
B*' ° k s * mycket Inta, c, son, la gärd si. u sen 
oftast a. o byggda pä sluttningen af en hojrf, for 
alt under gojfvet f, a,.. I fö, äker- och |6*r- 
redskapen. Ned .t sluttningen bortrinner således 
spiMningens ifma desto lättare, o, h ntnn sci- 
ddes ga^n; men btmäg^arne, mot bvilkn spiil_ 
ningen b vilar, skadad r t f rota. Likväl in del ej 
härmed nog : PS „• .„ -i sla |j en ,„■„,,., ,^ 







12) 

ningen om viutren och ulbredes ä deu snöbe- 
t »ckta åkern, liksom in. in ville n ntiarne, 

11 vattnet och värmen att Utjaga den q va t boen- 
de diifkralten, och således tillfyllest I ia 
gödningsämnet. — Der oförstftodet är annustöiie. 
ser nian bela kornåkerns yla beströdd med krea- 
turs-spill ning eller compost, hvilken på det sit- 
te! blir oTverflödigt neutraliserad af regnet och 
sommarvärmen, och » nai således 1) 
IS01 1 1 mnina 11 ne, 1 allmänhet, k ra sn jord val, 
ocb tyckes e -m den i »It mycken omsorg, 1 fjf- 
rigt, är det obegripligt hinn d kunna fiibi^e 
• i, t som ar vigtigost for allt jordbruk. Vissei li- 
gen beliofva de sm koi ta sommar for andra g 
10m il, ocb måste fördenskull använda en del af 
den syssl lösa re vinlien att di |n ikern utköra 
dess blifvande födoämnen; nen bvarföre ej da 
Ii ga dem i en hög, och sammanpacka den så 
l«tl som ske kan i — !\lan hade ju da det svåraste 
arbetet Undangjord t, ocb kunde sedan, snart nog, 
och strax före soniugeu, utb eda och nedm\lla 
gödseln, b vars kiaft sen verkade mera säkert ocb 
lo 1 tvärande. 

1 Kulliga kallas de klöfkreatui som äio födda u- 
tan botn. 



m IM cd myror förslås i INoi iland och Lappland en 
m iihcl bättre ocb sämre skogs-kar r, som 









i*4 

stundom bergås bvaitannat år, och stundom al- 
drig. De aio sällan inhägnade, 

(ii) Jng vill suga detsamma om de iaska JVorrJands- 

L ..tame, ty de se veikl.gen ut som de ej kunde 
tröttköras och ej ville skena. 

(o) Det år sanne.ligen förunderligt att de förs tand. -a 
iVorrlanniugarne kunna bete si» sä oklokt. Obe- 
räknadt den, genom de r.nin S a ladorna förspillda 
jordrymden, så ökas ju alltid arbetet vid berg- 
ningen derigenom att höet måste for** inpackas 
i de ofvannämnda små förvaringshusen, och sen 
Lemköras efter bchofvet, i slöJJcrt att, om Jag r- 
den vore nog stor och rymlig, kunde fodret kö- 
ras hem direkte från ängen eller äkei lindan, och 
inpackas på höskullen, i Öfie våningen af lagår- 
den, der det alllid xore genast t. II hands, utan 
att .dess bemlning berodde på vader och väglag. 
Men största vinden uppstod de. i_,enom : att höet , 
som pä det sattet inkördes i stöne mängd ncli 
sammanpackade, på ett ställe, blef mera com- 
pakt och dei igenom drygare till utfoduug. — K«r 
ängarne äio långt aflagsne, såsom det ofta ar 
händelsen i Aon land och serdeles i Lappland, 
da äro hölador nödvändiga? men a hemego. na 
aro de blott ett skadligt öfvtiflöd. 



125 



IV. 



Man reser till Sollefteå, beläget straxl bredvid 
flnllsta gäslgifvargård, fi in Sundsvall t.II Härf- 
vom, Byn, Sillre, Boda, Bihpgården, Ledinge 
och Iliillsla. Från Sollefteå bör man lata ro sig 
nedåt elfven till Flornö. 

b En onödig forskning! — Den som i Skapar- 
stunden blif\it dömd till orons sallhet och qval 
kun ej sofva. lian drömmer endast. 

(c) Jag hade i Stockholm, före afresan, till vcxlat 
mig nytt sdfvermynt. 



V. 

(a) Vårfloden kommer i April eller Maj af den snö 
som smälter pa laglandet; men emedan snön up- 
på gränsfjellen först smäller i Juni, så inträffar 
ej fjellf loden förr än omkring midsommarstiden. 

(b Förtjensten af väganlaggningen till Lycksele lar 
tillkomma Herr Landshöfdingen G. L. af Schmidt. 
Det är ock han som i södra Lappland har om- 
bestyrt de derstades nu pågående mossodlingar. 







-f. TV 







116 



VI. 

n Dprkaebod. E, I, I,, t i „„„. 0|i , tvemi( M|) .. arj 
S< " n ' " l '" M •"« MlgliW* I, t „ I0 ,„„_ 

gi»na afskogmyror ,,..|, moraser, s .,„ lt f, |lUe _ 
I'-'" >ail sv„,a au L.ioggä. MW| fiil . D . kh( _ 
hoda framgår landsväg, ,,;, éen sm „ |;| |<ii(] _ 
son, äKkiljer sj.iarno, och vid p ttss hundra- 
de ah.a, deriMn, vid garden, ä, en lag*™ höjd 
Ib* n.i cachero Ht botlerj. »,, %lll ,,„ mj(u 
A- Z>« C blundade och spr„o g . R WMlne ,„,„ M1JO 
efter, ocl. skola, enligt berättelsen, blifvit, till 
förTlning, belätna .»ed 'den liberala l-„ föror,,. - 
B, kunde sfiledes ej neka siy del nöjel alt, v ,d 
Balan, syrprenera Men ämabln flyktingen," det 
de dock gjo.de som slympare; ty om de haft 
—i och skicklighet fe e „ gummol Sv C „ t k slant 
»* i-i le haien blifvit bädc Ringad och si.kt. 

(h D mortms nit nisi btne säger val ordspråket 

■»en: W W , <>lÅ . min son ):i „ nUjnnau 
göra? 

«•) Frän Gun boda g i, vögen till Vyhyn, Vedbo- 
mark, Ii,.,»,),,,,,, och Bjurttask, samt fienbergs- 
WUnet, iVo^ p C j, Suanan*, som l.gger helt nära 

SleWcfi 



(1 Falioihl illc kallis en pion, Ungt upp i skogen 
« * 1 1 folkel for ^ini kreatur p"i bete under som- 
maren. D 1 finnes alllid en sluga, Fäbod 01 h 
lador; min ingen bor der om virilrcn. Und- 
betningen, 1 uppnå skogen och pi mossarne, 
fl Uti I jos kreaturen af ett ellei itere vallhjon, 
b vilkas hornmusik ocl» • ,1 de vilda bergs- 

truktei 1. 1 stundom ar rätt vacker. Fitbod&fiillet 
är mcrändets beläget ] 1 ellei invid der» bättre 
angvollen i någon dal. Det har omtalia fb« 
si »Het hade ett serdelcs skönt läge bland bergen* 

Med K) ilosind förslås en myckenhet bus och 
stall som rndtals a ro upprörda vid Kyikoina, 
for alt den herbergera kyrkofolket och deras 
bästai ; ty emedan de fleste bo långt ifrån temp- 
let, måste de lifven begif\a sig dit si<t på löi- 
dagen, och iesa sällan derifriin före mlndagen, 
sndtles vid de större hoe tiderna. Under tiden 
bo de i sina Kvrkobodar, som vid de stora maik- 
naderna göra samma tjenst. 

I En liknande berättelse finnes hos lien F. Lx^la- 
stndius om \i fi 1 Isjanr. 



v 1 r. 

a Delta prof har, 1 Fahlu bergslag, blifvit anslaldt 
af Flrrr Direktören V Slaibuk. 










128 

(HJ Hans namn är Björk. Han lär ock vid upptäc- 
kandet af Näsberget blifvit biträdd af Herr Fur- 
tenbach, från Skellefteå d&Uland. Upptäckten 
skedde på sommarn ur iSj2. 

(c Sel och sele betyder ett lugnvatten mellan 2:ne 
forssar i en elf. 

(! Den år dessutom Låt dt roterad och af Krono- 
sLatte natur. 

e Om den man hvilken detta omdöme galler skulle 
fa se dessa rader, så mä han ej harmas öfver 
mitt yttrande! — Jag önskar innerligen att fä 
mycket orätt den-; men fruktar för vederspelct. 




VIII. 

a Sidant ar förhållandet till och med i södra 
Sverige, der tjäran ändock betalas med 7 Jfedr 
per tunna. 

(b) Utom vid några U tillfallen, säsora då fui utri- 
det är mycket gammalt och butigt. 

(c) Om t. e\. regn inträffar vid dalens packning, 
eller det stormar under sjelfva utkokningtn, så 
gör sådant en förlust af i5, 20 ä 25 procent. 



,2 9 

(d) Vedens längd kan variera < fler arbetarens för- 
måga att bara ihop den, om lian ej äger en 
häst derlill. 

(e) Se härom i Andra Delen. 

(f) Sistlidet urs lefverering , endast frän Vtslei botten, 
utgjorde u»a5gj LU. 

■,d Må nian ej missförstå detta yttrande! — Om 
Statens alla medlemmar voro välbehållna och 
man for sig, så voro regerings-omsorgerna både 
mindre och lättare. 

(Ii) Deraf vunnes då ytterligare den fördelen att 
det blef ån mera genomdmeket af kåda och så- 
ledes desto fördelaktigare till tjärbränning, 



IX. 



(a) Lans or kallas de timmerstockar som, sinsemellan 
hopfastade med jern länkar, ligga på vattnet och 
hindra timmerflottorna att komma förbi. 



X. 



a Med Myror och Kallmyror menas mossar i 
skogarne, som, emedan jorden i dem oftast är 
iskall, fall den senare benämningen. 










#.' 






r i 






•\o 



(b Jag vel itt ett större kornsäde å kurrouMing al- 
deles börtfrös i fjol, ej långt ifrån Calmai , och 
detsamma hände af ven med fleie dylika mindre 
kornåkrar samt med po täter, i myckenhet. Af 
Tidningnrne såg man äfven att detsamma in- 
t rå/Tat i trakten af Ghristianstad. 

< Se härom vidare längre fram Rop. \V[I. 



\r. 

(a Sedan lien Gt neial-Cotuufn Dalin numera över- 
tagit befatli ingen med Sclets bruk och GeUivare, 
bor man, nf lians kända skickli lut och nit, kun- 
na hoppas stora resultatet*. 

b Så kallas landtungan mellan sjöar och strömmar, 

c Eida två äro belägna i { mil ifrån Qvickjock. 
Se 2:difl Delen. 



XII. 

Se äfven härom noten c r>< Ii dessutom a:dra 
Delen. 

h Emedan jag ej \ill uppträda som angifvare, ej 
heller vill kompromettera > sa hai jag, sä 

v il härvid som alltigenom, foi legal namnen bule 

på 



i .1 



på ställen och personer. Skulle dciemot någon 
betvifla uppg ftcrnus sannfärdighet, si ai jag lika 
villig som skyldig alt dokumentera mig. 

< Detta Kungen* man, liksom det i notena (år inga- 
lunda lydas på Läns- styrelsen i Pilen, som onek- 
ligen i. en af de bästa i vårt land. Fa men- 
mskor, serdeleles af högre befattning, har jag 
hört så allmänneligen prisas 01 b älskas, af b 
de höga o. h låga, som g ref ve C. Spane i Pitt 
Lappar och Nybyggare betygade enstämmigt "att 
ban vant en far för dem i nodens tid.' De 

bar menade Kungsmän äro några helt andi 
Se 2;dia Delen. 

d Folkets förtröstan på Hans Majestät konungen 
n nästan obegränsad, här i trakten. Sammaledes 
i Lappland. Se äfven härom åtdra Delen. 

Det toide ej vara obekannt att S< leU, Alle 
IYIeldcrsteins och Avafors hink, samt Gellnare äro 
Hans Mujeslät Konungen tillhörige. 



XIII. 

a) Här 3 orten ville man veta atl de så kalla fe 
Ryska affärerna blifvit uppgjoida under och ef- 








. \7 




Ur efct Kyskt kalas, som likväl Svenskarue rum 
de ligen falt betala e/Jér fi. 

I> Oetta intralfn de Ile^l i somrar. 



\IV. 



/' 



Vid M ii u ing-i och deromkring talas fiöck afven 
Svenska. 

b Des^a aro ett slags stan«-_ ndai som göras på 
det sätt: att en myckenhet sioia käppar diifvas 
ned tätt bredvid h varandra i elfven, långt ut 
i strömmen, i några öppningar, som lemnas 
pä stang-gårdeo. saltas lax hämmarna. Stundom 
byggas afven ordentliga kaltsor. 

"V Igra anmärkningar om Finlands Ladagards- 
ikötselj, och utvägar alt gifva smöret dt hö*- 
re tärde i Ii andel il, meddelade af Ti iu ka Hus- 
1k Unmgs-Sa //skåpet *). 

Hvem som k inner huru ofta det gamla ord- 
språket, ringen är åkrens modcrj af hv«r Finsk 
Jordbrukare upprepas, skulle knappt tio sina 
ögon, då lian ser i I, vad skick vara ångar ined 
få undanlag, ännu aro. Man ma ej tala om än- 
gars odling, ej mindre om deias gödslande, eller 
anstalter alt kunna, da beliof göres, vattna dem, 



*) Dessa anmärkum- r,i uio heiötatlc ui FSnJta Alm- 
nackan för iunea ärande Si 



i > > 







eller mu odling :if foderväxter, upp.l trädes- 
akrame; men, sjelfva bort röd jandet af buskar ocb 
tufvor, ne Ii ulledandi t af of ver (löd igt vatten, föi- 
summas på ett bedröfligt vis, och tttaf de herr- 
liga ii-ir naturen sjelf på *S mim%* ".tallen da- 
nat, förderfvas en stor dej genom ett obaimber- 
ti^t betande, både tidigt om våren och sent inpå 
vata hösten. 

Man sägei ; ängen ar åkrens moder, men man 
kunde ock saga, ängen ger säkrare bröd än a k ren. 
Vi halva, i Finlands nordliga delar, under två 
på b va ränna*! följande svara frostar, haft allvar- 
liga påminnelser huru vansklig åkrens alkastning 
uti vårt nordliga lullstreek ar, men deremol haf- 
ve vi undei sornmarn iS*2 öfver hela Finland 
ett It lignesamt bevis huiu odling och skötsel 
foi ma skydda ängar för missväxt, Öfver allt i 
landet har nemligen det \ i^a t si^j, alt odlade ån- 
gar nästan alls icke lidit, ehuru missväxten på 
hö vii en af de svåraste, ja erfarenheten har I irt 
alt ängar, afven utan odling, blott de ägt qod 
vaxtkrafl, ocli i synnerhet om de vant gödslade, 
haft fö rin aga att emotstå de menliga oinsiåndig- 
betei, som vållat missväxten. Fasrnesumt har i 
synnerhet det varit, att .i(\en på sadane frost- 
ömme stallen, der i i _, - • i «f 111 blif\it föiSlörd, 
hafva goda oeb kraftfulla, odlade ängar, ehui i 
fin c gånger qväste af kölden, lik\nl repa I si ', 
och gifvit iik iriog. lim o mvcket tryggare och 
mindre bekymrad skulle ej bonden uti fr Os töm- 
ma landsorter emottagft de hårda frost åren, om 



















s 



I ) 



!• ■« le en k II. i i 



| " , Oi Ii rti l.jdiij .11 1\ 



onan smI.ih äog nii räkna 1111- 



nm (u 



det 



I 



Icllllk 



are an för 



' bi varnade, liU il ha (fre född , ( J., den I 



•le gifva, ända lifl dubbel afknsl 

ii. Ii \ ii in le. 



um- 



ning inol \ ir 



Del ai ef I stort fel af ti 






I ja I 

kick , 



em, som vtikeli-en 



l 



att de 



lad 

ili 



igfirds-skölsi I u( j et f hatt 



ie 



vanligen hoi 1 1 med all sk iif 



I M. 



h , 



" <>< boskap, Ilvait och etl lands afvel 



sai båsl I' i det , och hvar land«orl 



byalag Ii u nii bitets beskaffenhet 



Mit ., 1; 

l> ill 



ja li\ n t 

ja uti hela 



• n- egenheter, att den som vill för- 



lä sm boskaps afvd, alltid k 



ommei sakiast 



i'll målet, om han börjar med Bit förbättra 



r -en afvi I i 



IIMIH SI». 



Den uslaste lo, d.1 neml 



igen den i( kr är - u 



eller . grund forderfVad, fall sm nal-urligttig 
I i eke komma i fråga, börjar strait taga hull, 
ti kortare glänsande hår, och ett muntrare utse- 
ende, sa snart henne ^if\e> en rnndeltgarc och 
under en sorg fal I ign re skötsel. Ei- 



hätlre föda 



t»-i hand höi ai hon oe* med ymnigare miölk lack- 

ml betala den Ömmare värden. rfWm som f , , 
srJkt det, vet fi 1 1 ifven smä, och till utseendet 
u*lu km kunna, genom e,o,l sktftÄel och rik föda, 
bringas till en betj lefigt större ftftasintnc. \] i- 



lei 



I 



I-Ht Sill IH| 



■Ik 



01 Ii foi I 



wn ord* nteliq räk- 



ning ofver sill foder, sa" skall hai 



i undeligare u 
i a besva 



Ifod 



i m 



n 



belal 



n ork se, alt en 
ai sig väl. Litet me- 



na J 



r, ocb f\o eller 5d Li*p:d hö mera, kftii- 

r »o t IJcr ?oo k.iru )i ro ii Ik 



>i iii-«a en 



ko f, 



M 



1 ) • 



Oll 



. aitl till 



>00 0( Il 



ll< il 









I I 



'.» 



kunna i fler hand boja afkoiuslen ull 



u i 



4 



~>u kam. oi (.m fiiet, Imlket ai del kaimtal so 



ni 



nii väl skötte ladugårdar mot hvar ko öfvcrhtif- 
Mid tagit erliAUes. 



Detta ai hk vist foi ingen .!i I 






I 



i var- 



vid vi ull \.,il J;,„,l miste stadna, vid fm I 
landet af boskap*- af vein* 



Maler man, icke blott dag* ligei 



, mui -;«<!i o« h 



tjva.ll, all mjölken, Utan derjemte, livar fjor lan- 
de dag, eller in gäng i månaden, livar kosmjölk 
särskild t, s.( skall man finna, all skillnaden emel- 



lan 1 



kor t\v *a stor 



itt d< 



en « na Kan gilva O |a 7 



fv 



eller 8 hundiade kaunoi om året, du 



d en annan 



ej gltver mera an ioo, med likadan föda och 



skötsel. Alt sålunda I 



na si, 



ann.i I 



ko 



ar 



11 



Ides nod v ;in dig I för cl. 1. som \ill förkättra sin 
fvel, ty en god mjölk-ko gifver merendels afvel 
af simma beskaffenhet, och man kan slagle I 
si i«le upp bi inga och fullkomi 
som hos boskapen är af alla 



a denna egenskap 



il) 1 b 
1J 



;i tiikapei ilen mest 



aia. 



1 med vill 11,111 för insen del neka, del j 



i> 



al\en .india egenheter fim 
Ibland desse ar d 



\aiili 



»as, som -.11 o af hc 
en, att vara stoi\ä\t> 



en egenskap som av af slort varde uti de land — 
orler, dei man nyttjar dragoxar. 1 sddane 01 ter 
ar det derföre väl om en och annan hushållare 
snkei sk.ifia sig boskflps-afvel afsloit sia-, för 
•itt s|(.|| aga och l.imiii förse sina graonai med 
sloi a si a i ka dragan 






i 







■ ■ 






i u, 

Mön liar man ej sådan ufsigt, sa lu erfaren- 
!•!«•» all \m smaväxta Finska afvel, d. den skö- 
t#?s och födes r-äl, tti förmånligare, tid -»ill såga 
tuls bättre, och olaf samma ni ängel foder ger 
meia afkastnhi in de utländska slorvaxla kn- 
&1ui*lag?n. En altman och osviklig erfarenhet 
Ju .i/ven det, att vaj inhemska afvel, dä den val 
föd v. slägte föi slägte kan blifva större, i syn- 
nerhet om man faster elt hufvudsakligt afseende 
å denna egenskap, det vill säga, allt jeint, släkte 
efter slägte, utväljer af vek-djuren efter den stör- 
sta kon. 

Mjölkens mätande nr har anmärk I säsom en 
hnfudsak. Den sker utan besvär om mail Un- 
det k ii il, som I nas t. II mjölkens samlande, 

r sig ni mfittslicka, sä att man vet stop- eller 
qvarter-talet, blott genom alt doppa stickan i 
käiilel. Men da hvai kos mjöl, såsom nämnt är, 
rnates sniskilll, hör det ske med q\ ai tci smalt , 
ty elt litet misstag hvar gäng, kan göra stor or ig- 
h lut uti omdömet, di man af blotta ro eller 
20 mätmngai vill sluta till hela urets afkastninff. 
För en värdinna, som ej kan skri fy a, gm- det 
y äi ej si lätt, att J.afva icda på denna sak; men 
hennes \anhga goda Imfuid att räkna, och hen- 
nes trogna minne, skola nog hjelpa henne, blott 
det en gmg blefve möjligt att öfvevlyga henne 
del om, alt denna lilla omständighet är af så stor 
^ »^ l ^ att hon ej försummar alt p" pertor och 
kaifstockar uppdraga sina märken öfver de dag- 
liga mätningarne, och all bvai månad -öia sitt 



,, 7 



öfveislag, både Öfver ladugardens hela afkasl- 
nii).;, och livad livar ko saiskildt gifvit. 

i\ ist ordning ined mjölkens malande, hvar- 
1 om en trefven värdinna alha säkrast kan öf- 
veityga både sig sjelf och sin man, all allt uti 
ladugården orde.nteligen tillgår, ar 'let att haf\a 
ordning ined utfo» di ingen, en högst va sent e- 
lig sak. 

Erfarenheten intygar, alt en sträng mdning, 
sä att boskapen på bestämda stunder 0111 dagen 
fu sina \issa matt af fodei, göi otroligt mycket, 
sa att den ordentliga, med I napp foder-till- 
kan fä vida större afkomst än den som hai \ida 
stöt re foder-tillgäng men gifver det 001 denlchgt, 
1 att boskapen stundom lider brist, an på foder 
an på vatten, och far i hela timtal hungra och 
uthdsnas, stundom äter för så mycket, att den 
äter sig öfvermatt, och derlill diar under sig 
och lorderfvar mycket af fodret. För ombyte och 
ojemnhet ar boskapen si ömtålig, att mjolk-kor 
för en tid märkbart minska mjölken afven da, 
n 11 man Öfvergar fråu elt sämre till elt buttre 
fodei. 

För att fi en lätt ordning, gör afven en upp- 
märksam och van sköterska -v»! alt lid efter an- 
nan va -a fodret, för att Öf\a upp sitt ögnainatt, 
och vara säker. Detta besvär 11 ganska litet. 
För husbonden qör det, i anseende till den sto- 
ra mängd af smu lador vi vanligen hafve, allde- 
les till fullo, då han halta rakning öfver s.tt 
skrindlal. Samlas äter allt höet uti elt enda fe 














k 






:/ 






i 18 



varingmun, såsom afvrn uti vån Innd ...i ftu^iJ- 
1 '* &u,IKn 6 '%l är, -' l»i » i del utan vätgoing 

sv "'' P O '" ; ! ; »o'> »t' vata ratt S aU,- 001 en jeiun 
ultodi ,,i . 

Om ladu- ords-skötsel vore ännu många an- 
dra saker alt sä$a, men vui aftigt v «j har, mi 
leda den hedervärda Allmogens uppmärksamhet 
nn-pÄ violen af att sn ..is ans eguades mera upp- 
rrtäi ksanrhet, än nu är fallet. 

Hvem mm» känner Finland, måsje säga, att 
del ffirtl »ff««8«i »kinkar sig f > boskaps-skötsel; 
icke derföie, som ägde vi si s t«i rikedom af fo- 
der, eller fela och ymniga betesmarker, Tvert- 
om > " '" ;1 ( " 1 ' <*« flesta grannlaudei hafva uti 
des«u afseenden företräde l< . oss. Men vän lantis 
starka sida ar don, att landets vågiga och *ex- 
lande yta, bar en rikedom af kryddarUide växter, 
och ger boskapen nnder betestiden itJffnile att 
välja hv,«l sla^s förf,., den f ; nnc , f{i| . 5{g fjenJi _ 

gast, efter väderlekens beskaffenhet, sitt eget sund- 

belsskick, ellei sjelfva lynnets hugskott, för hviJ. 

Ka n.an ej f/„ ffiiljckii att sjelfva boskapen mII 

hafva sitt lilla fria sp< Imm 

Denna kryddartade beska&snhet, afvarthaid- 

vallshö, och af betel . kanten af vfiia hackar och 
höjder, skulle gifva vfirt m.,0,, och äri mera var 
«sl och boskapens kött en högt »kallad och låc- 
k«i smak, blott allt rätt tillställdes och begagna- 
des, och hosUpm alla tidei ,),1 ft„t val föddes; 
ty detta a, ett vijfco, hvarforufan ladngfuden* al- 
ster icke kunna öga den godhet landels natui 






medgifver. Derjemte är ock det nödigt, att bo- 
skapen gifves mera salt, lin man nu vanligen he- 
står henne, och kryddar rnan utfodringen med 
enbär, nässlor, böfrö*] och meia dylikt, blir n fi- 
lan si mvc ket större. 

ror det närvarande flr, med f» undantag, vart 
Finska snvnr sådant, att om det komnie till torgs 
med suiöi ifinn <le orter, der la< lame wr- 

denteligen skotes, skulle del sakeii fa saljas en 
tredjedel cllei hälften billigare, och d i ms ta 
skulle alls icke kunna afsattas såsom mat. Di l 
o likvist enda t un sen och om tan kan som g 
denna .skillnad; och komina e »g \i uli dessa 

punkter lika långt som andra, si skall ock ofel- 
bart Finska smöret, likasom allt ifrfin bergsbyg- 
der och högland ta orter, skallas högt af förmög- 
na, som hafva råd att högt betala sådana sm 
och lina olikheter uti läckerbi 

\ i vilja nu lemna boskapens fodiande och 
skötsel, fui att endast fasta oss vid mjölkens o< h 
Smörets ans. Deivid förekomma följande hufvud- 
sakliga punkter, som borde iakttagas, men som 
till en sidi del försummas. 

i-o En stund förrän injölkningen anstnlles, 
bör man gi^a kon att dricka. En sakei erfaren- 
het In, alt liou derigenom, icke Llott ge» märk- 
bart, indä till ett qvarlcr mera mjölk, utan man 






- - 






* 



An liofi i nigfalligt |j if icke Liten vi 

in, in bör i sådant ;il cende fuj l all.i ladoi nicil ta- 
la golf. 






,/ t o 



vinnei nAen det, alt hon villigare B cr mjölken 
>!»•'" .,g, eller blifver livad nian kailai lätt mjÖl- 
kad. Denna xaltning bör lifcvist föl ingen del 
ske genom alt köra bosknpan ut, en Finsk sed 
.som kan bafva Rtn goda sida, då det sker Mött 
vid mild väderlek, och man undviker balka, i 
synne.bet dä v,, s en går ullo. branta backar. 

Nyttjai man dagligen böllag, sa är det gan- 
ska tjenljgt att gifva denna dryck förr mjölknin- 
gtn; kon bli. deraf vid s. mycket bättre lynne, 
ocb ger d'i sa mycket villigare sin mjölk ifrån 
s.£j. I allmänhet må det ock anmärkas, att allt 
In ad som gör kon nöjd till bennes välmåga vet- 
kar me. an man tro. . ty bennes natur ar mild 
och lättrörd, ocb vid hård bebandl.ng vantrifves 
bon allhd. Ljusa ocb snygga fähus ocb att tid 
eller annan sk, apa ocb borsta boskapen, a. o ock 
derföre omständigheter af stor vigt. 

Det, alt nvssvattnad ko ger mjölken lätt ifrån 
sig, ar icke belle. af liten vigt, ty ett noga fil- 
mjölkande anda till sista d.oppan, ar eljest icke 
n.gon lätt sak, ocb en Ina. vet att detta likvist 
är en vigtig omständighet emedan en ko genom 
vårdslöshet kan bl.fva sin, på tredjedelen af den 
t.d, som bon vid god behandling skulle mjölkat. 
JMen hvad man kanske ej sa allmänt känner, a. 
att vid hvarje mjölkning, den mjölk som sednast 
komme. a. anda fill 5 g .ngor rikare på grädda, 
ån den mjölk som fojst diages ur spenarne, ocb 
alt nag.a uti jufret qvarlemnadc droppni gei dt u 
n istföljande mjölken oarler. 



1:0 Den slo.>ta renlighet uti hvarendo del af 
mjölkens skötsel ar iui ot b va iför ulan den omöj- 
ligen kon va. a ratt väl ai lad, eller gifva ell godt 
smör. Således bör ladugård s-pigan f>.e roji Ik- 
ningen tvätta sina bänder, ocb åtminstone t.d ef- 
ter annan ii f ve 11 kons jufver. Holländare, och 
andra, som .1.0 kandn for sina goda ladugår- 
dar ocb silt goda smör, tvätta jufret vid hvar- 
turlu n jölkn 1 

Att all 1 kin il, stäfvor, mjölkså, sd ocb bunkar 
böra vara fiillkoml.^en rena, är likaledes ound- 
i ingeligen nödvändigt, Huru reningen d en 

bör verkställas, ocli t.d efiei ai nan med enlag 
eller lag af getpors eller lut, som gores sta. ka. c 
med tillsatts af kalk, känner en b v ar, men livad 
man ofta ser felas ar det, att ka. ilen fa stå för 
I inge, förra n de rengöras, ocb alt torkningen ej 
ske. sa ba.sligt som vedei bör. Afven torde det af 
mången försummas, alt tid eftei in an låta käri- 
len st r hela dagen fulla med vatten, för alt ut- 
draga djupare ingrodde oaiter. Utrikes är man, 
då elt k u.l linnes b il va oarter, ej ens nöjd dei- 
med, ulan söndertager k ...let, föi alt kunna >ar- 
sk.lt rena bv.u bit. 

'> o Nast snygghet med karilen, iir den största 
renlighet nödvändig ut. det rum, der mjölken 
förvaras. Mjölken ,w ett v I le. st f.nt ocb ömtå- 
ligt ämne, ja det anda sa långt, alt den antager 
smak af luktande ämnen, som forvaras uti titt 
mm der den sin. A. således der snusklukt, så 
lar mjölken en dylik. Röker rummet in, eller 










N 






IHI 



'oUs der lobak, förvaras lok tllc, undra starkt 
luktande ämnen, s. mcdd< f a hTvcn de ,, jö ken 
flammande smak. Man b< ■ s.w.dcs med vtlcista 
sorgfiillighel akta pade mjölkan cd, dei/skum- 

inadc gniddail, elici filel, som vi benämna det, 
lör all främmande lukt, for damm och flugor, 
och sommartid bör jenin x.«de. vaxl,,,^ hallas i 
mjölk-kammaren, hvilkel vn.ne.s om ett fönslei 
»tta ;es a Och man > dess ställe insiltei en ,,-,„,, 
Mpp« h vilken til ipikadt ett ylletyg, så gle>t att 
vädret fritt fai spela, ulan all flugpi kunna in- 
Hänga, Pä detta sätt kan man ock uti mjölk- 
kammaren under den heta tiden bibehålla den 
svalka, b varförutan mjölken ej vill a. ta sig ii»lt väl. 
4-o Det a, a f ^].• l ut | e, sila mjölken djupa- 
re, än högst l x , ivär/inger. Djupare n , Ik t 
derförc alls icke mera g, ödda. Mjölk-kär,!*,, hö- 
ra derföre vara vida, men hlga. De böra afven 
hafva stadiga laggai , , h V al tjock botten. E,fa- 
icuheten tärer, att sådant bidragei Ull v,,,,,»,,, 
och bättre grädda. Deremot a. det en orieti* 



tio, att ull alts af vall 



val 



en ai t 1 1,, n |jp, ]>f an / ,,. 



mein grädda, men denna bin 



man ej a!K ei häller 



ägare, sa att 



at samie sn a 



rnera smörj delta Mi 
ilk 



r oc. 



oblandad. 



, an om mjölken u, p»il H s , tI1 , ( |, 



s\\ Ii 



Gräddan eller filet b 
il 



Oi «nan e 



oikumir-ad; dd bl 



lil, 



ir ej derföre de 



SS 



mera, men det far oaitei om du blir gammal! 
däremot kan hl, t 



i ack t hat. in is te I; 



flei t d i.: ii ja ni 



<ia nian, för <»tt Ja deiaf till- 
ange >an.la, ulan ol.i^i nh< t sta i 



i »rit i an en veckas tid nli hl- 



/ • 



eläfvan, blött vnsslan ofta aftappas, och filet en 



Ib 



<iiei annan gäng dageligen omiores, samt n 
för öfrigl iakttager livad liar ofvan om snygghe- 
ten anmäl kl ai . 

o Vid smörets karning äio arven flere om- 



Sl nifli'|i( t, i alt iaktta, 



D 



en vann man uti 



landet på flera ställen har, att ställa kärnan en 
SlUtnl pH hett Ställe, alt uppvärmas, ar I. 



förde rfvel ii!. Det bastå hl k 



in genom en sådan 



lörseeUe ^<* ett Dhi det nödigt alt 



u 



o 



Pl> 



\arma 



idet 



intages ■ 



iai I a r än karninaen sk 



letta to ( fler 12 tim- 
all anställas i varmt 



rum 1 och kärnan uppvärmes förr an flen islås. 
11 jemn täckt \id kärningen ar af vigt; några 

ovarsamme och hastiga lag af en okunnig kunna 
skämma b 1! det hasta smör. ^ ill smöret ej af- 



.kil 



a s : o 



kan man påskynda det, om en half 

ju m fl 11 s ni smör tillnlas mot hvn kanna (il; an 

lättare hjelpcs d«t med tillsatts af hut fint slött 

alun, al en ärts storlek mot livar mark smöi 

bo \tl smöret n&ed y ttei >tn sorgmllighet ren- 



ires han vassla ar rleiuas 



it af st 



or vi. 



t. Det 



om en 



doft 



lasta smör kan eljest ti oartel 

vassla q\ailemnas. Delta vinnes, såsom bekant 



u\ »ei om 



(III! 



ni 



hel 



nnu nn-c 



I shf 



men hvaiuti 



n in ofta felar. .11 det, att inan bearbetar smöret 
uti föi sim massa, del kan ^\d ej utbredas sa 
tunt som nödigt vore. Man miste derlore, d.i 
mängden är större, afdeln det uti flera delar. 
Denna bearbetning af smöret, för att alskilja 
vasslan, ai ,\( största \ 1 _; i , och sa enkel rfrn sv- 












1 



Ml 

nes, Fordrar den mycken upp in är ksamhet, och *tt 
eget bandlag, ty bearbetas <möu t lur mycket, sa 
blir det segt, och förlorar mycket af sin godhet 
AU flitigt ombyte af friskt »a tlen befordrar vass- 
lans afgang, och gör smöret kådigt, vet en livar. 
7:0 Vid snui.ls sallning a. o vidare följande 
omständigheter nödige, om man vill hafva smö- 
ret fullkomligt godt. Man bör rena sitt salt, 
tvätta det val, torka det i ngn, stöta del Gnt] 
och vol förvara del för damm och annan oren- 
ligbet. Är saltet icke alldeles b vitt och rent, 
blii smöret omöjligen fullkomligt godt. 

8:0 En n gare sorlei n_ ,f smöret, är vidare 
högst nöd vand Dermed menas icke blott att 

Mnier- och s iniunr-sinör ej böra sammanblanda 
sådana stora oJiMietei förstår en htar att undvi- 
ka; men man måste gifva akt |> , an smärre skill- 
nader, Äfven vid sorgfallig ans händer det, att 
nlil smör ej lyckas rätt väl, eltei antager en Ii- 
ka gi ann och kla, far- eller ar utfodringen ej 
alltid lika goiJ, eller nppst "i andra Små olikheter. 
Man böv deriöre hnh., en större mängd hyt- 
tor, .,» att bvarje kamin- l dn mest i fyra eller 
fem veckor f, st, för sig, och först sedan m i 
man »uimaublnnda de son, a,<> af enahanda god- 
het och fullkomiigen lika t, II f.„ g, , y denna lil- 
la omständighet, sö ob tydelig den i sig sjeJf är, 
dä smöret eljest är godt, verkar otroligt mycket 
på priset, , synnerhet då afsätli, ingen sker ut ri- 
ke». Bor man , na stad, sa att hvfti km ning 
kan föras uti sin egen bylta, är del ca mycket 



i45 

bättre, i lynnerhetj dä dt-t säijes med sia hytta. 
Sföjdaudet al sndanc, kan sålunda bli en liten 
vinter-föi t j<-nst. 

II 11 vid är vidare att iakttaga, att om det 

kaul, i liv ilkct smöret skall förvai u nytt, bör 

del förut fyllas ocli fä draga i sig stai k sallaka. 
Utrikes är man dermed sä noga , att dt- käril, i 
hvilka smör skall förvaras, hel ocli hal I ne kokas 
uti klai k sailake. 

(d) Således utan konsideralibntr» 

(*) Detta hindrar dock ingen att vara en Svensk 
man, stisom sig bör , d "1 det behöfs; men hatet 
adlar hvaiken riddarn eller han» svärd. 



XVI. 

Herr Lilljevalcbs mellan komst I Norrländska sn- 
deshandeln in. m. har gjort otroligt gagn. Di 
en tunna 1 ,^ förr kostat 1 och j/i II I, Gcks 
den nu för I0| a 11. Ilulken skillnad! Om 

lim Lilljevalch gjorde en iesa igenom Norrland. 
och den blef kunnig för folket, sa skulle d n 
snart nog förvundJas till tit triumf-lag. 

b Man ende att "köpstads-bo, giarne " till den grad 
i början voro häuka mot Herr Lilljevatclx ombud 
att de knapt nog voro säkra för vald, och 
jag har hört alt mången Norrlänning som \,d 







■i 



■ 




1 48 

mm knadrrne frågade efter "S{ockbolras-b©igar € i," 
Wcf vilsevisad in. rit. 

(c) Elt 5Å// ar J dels tunna, eller i\ kappar. 

d) Med stenskrarVeJ menas ett större stenrös. 



RESA 



GENOM 



Norrland och Lappland 



TILL 



Sulitelma och Gellivare, 

ar 18 34; 

3». iS n g o 1 1 ö m. 



SED NAR! DF1.F.N. 





tryckt hos H. G. NoiinsTnoM, 1834. 
























I. 

(cl. 4 de Juli) 

På Goljen koin j.ig ofverens med en me qvai- 
teis Lapp-gubbe att lotsa mig, genom skog och my- 

i<»-, till Jockmock. Tian betingade sig ?4 sk. rg» per 
mil för detfa Ijlsvu, d« han tillika åtog bit! att 
bära de fu saker jag medförde. Gubben hade ett 
phtt-tryrkt och ftilt ansigte ined biedt utstående 
kindknotor, tofv.gl h ir under en randig Lapp-mös- 
sa, lag panna, mim g, a och djnpl liggande ögon, mel- 
lan Ii v dka den lilla näsan stack fram, som tummeli- 
tcn j>a en tiaklo.ss. — 

Deremol både Skaparn fm sett honom med en 
IHOQ sa Ined a»t den kunnat sia In för tsennc de 
tucst pratsjuk i käringar j vcvlden; ty mungiporna 
giögo anda bortåt öronen. Hakan var något spetsig, 
oeti derpa fram stuck o har o< h der några glesa skägg- 
strå. Qmkriug i\a\ bura halsen hade han bundit ett 
snöre, Ii vari den sa kallade bröstlappen hängde. Den- 
na persedel var utsmyckad med b varjehanda sirater 
af len. i. — Rika Lappar In silfver.) — Skjorta hade 
Lapp-gubben icke, ulan bar i det stallet närmast 
kroppen ett slags vallmarskolt , som till skapnaden 
liknade en skjorta. Der utanpå hade han ett dylikt 
pla^g af beredda icnkalf-skinn, och kring midjan, 

i 















utanpå allt detta, fastades en gördel, som gal bi - 
klädnaden någon likhet mod en blus. Den slutade 
straxl nedom knävecket Innan gördeln fastades 

kring lifvet uppdrogs den yttre skinnkol ten så myc- 
ket alt den, cftei ^bindningen, formerade en säck 
omkring barmen, tfviiri gubben gömde bröd, torrt 
renkött ocli fisk, jemte pipa, tobakspung och cld- 
tyg, m. ro. 

t en särskilt n ifvcr-konl — ett slags rensel — 
förvirrades mina tillhörighet» r , samt den för Lapp- 
mannen så kära bräiivinsllftskaii. J\af\< r-konten fast- 
jordes pä ryggeii ined flere bröst- ocli axelgehäng, 
< » Ii den bars sedan ulan svårigtn t. — Benkind» i na voi o 
jifven af ren sä msk , liksom öfverkoltcn, och pa fötterna 
)) o han d( i Lappland vanliga k äng-skorna, som van- 
ligen s\s med scn-stral ■ n i stallet för ti ad. De aro all- 
d leg vattentäta, omd föras \ I. Botten ochsidostyc- 
kena uo af laikadt läder, '•om hop\ikes ocli samnian- 
sys med Öfverladrct, si alt dl hela far ett ungefar 
lika utseende med vanliga kängor. Ufverlädrctöch frain- 
t ungan, fifven som den del af I>ak tycket hvilket svc- 
pes krrog smalbenet, tio och måste \ara af mjukt 
rensam k [heredft rcflkalf-skinn), för alt ej skada foten, 
di k ngan snöras utanpA bcnklädéma med ett tums- 
brclt band, som ur fasl jordt i skodonch Strumpor 
nyttjas aldrig i dessa skotyg, utan i det stället instop- 
{ is en hop mjukt ho, som tillrcdes enkom for detta 
i I ra i n 1 1 , o< h omger foten så val, alt båMe \ irmen 



bibehfilles och kängans botten blir sträfvigarc att gå 
I •• — Da kaijgmiia ]>a förutnämde s-.tt hhfvu 

******* ,l ^T« ncdra cl, len af skinn-byxorna, , 

kan sedan ,, ratt n e , lllh;lng , [ul krrp| . Cl]? iU Lap _ 
pninc gä uti och tfrcr (Ic d)lipa niyrm . udj stj . >|n _ 
mar, .som lin., as till öfveiflÖd i Lappland. 

Jag sjclf badc Mull mi i vanlig sommartlrägt, 
och Lappgubben skrattade fii, len kull likaså mycket 
..t min "dåliga myggedregt ," som jag ät 1. ms snuskiga 
skinnl.op, hv.lkcn nu var solto.kad och sk.abhade 
m ett 5kcrspöke. - Just som vi skulle leg, oss 
åstad skrek gujbben till: "u - u — „ - hal hm ! 
min knif! _ j , j J" __ odl ^ miom . n m ^ 

slagätbögra örat. Dci-pä lurade han tillbaka in i kö- 
tet, der han nyss hade ätit o< Ii gteifit den. Har bc- 
gynte han krafsa upp kl .derna, oh han I sedan 

i byxgjorden f.si k. ifven, s m var instucken i en 1 >der- 
skida. — ffutfntligen bai det åstad ifrån det kära GoT- 
jen och dess gnsif.ia inirevfmare, hästen half mil 
uppät Engesa-clfven, ocli sen öTver glesa sandmoar 
"<l> "n.or (.11 Txu ,n, clt föi G/ljcns bolag ut v, t 
ställe t.II jeiWérks aoJåggniugj som dock hvnken 
hör eller lar hl, h^agnadt , emedan det ligger för 
"na intill hnlvud-. gendomen. Sandmoa. ne voi o he- 
växta med renn, öcb skogen ni - ! cs; mr „ här 

kolades i f i i^f , <„ h fögn syntes det ha medtagit för- 
rådet. 






\m 




MH 



w^ 



:i 



c 




4 

Härifrån roddes älei en li.ili mil uppåt ström- 
men, til! Orasjarv, som ligger a| mil ilran Göljen. — 
Nvkyggarn i Orusjari sJtall I»;, blifvit sh.fl.id lo, 
pcnning-löri aUkning, och lians hustru har varit a n- 
lastad for annat brott. Da jag kom in i stugan höll 
hon på alt baka hinn t bröd, af målen halm och bark, 
jemte något kornmjöl. Det gräddades ömsom i tums- 
mynningen och i spisen p« en jcrnplat, samt sma- 
kade baskt och var elakt. Jag förfogade mig genast 
f.an Orasjarv, pa vägen t. II Naisjirv, och passerade 
Pol-Cirkeln, strax* i norr om det förstnämda stallet. 
Langs utmed polcirkeln gick sedan min väg till Erts- 
järv och Böntrask, i| mil, genom moraser och myror, 
der jag fick vada i vatten och gyttja högt upp pä benen. 

Jag fann alltför snart huru oratt jag gjort som 
ej försett mig med Inta vatten-khngor och Lappdragt; 
men det ^m■ nu lör sent, ty män ner na >oro allestä- 
des borta. De hade redan beg.fwt sig härifrån pa 
vågen till IScdcr-K.d.x marknad, iov alt du f.i sad 
/or sm tjära. I skoc.n säg jag mänga släpvägar efter 
tjärtunnorna, smn här köras med en hast, och rulla 
dcrunder pa marken. De ai o fördenskull gjorde af 
ganska tjockt oeh starkt virke, och val förvarade. 
Lik val sågos ofta, \id \agarnc, söndersprängda band, 
som af stenar och stockar blifvit krossade. — Alle- 
slides \oio sandmn.unc förstörde af skogseldar, men 
på de sidlandla trakterna synte* Inblandad god jord, 






•» 



och Ma,, g, as på myrorna. Björk , a,p och , VJX _ 

te öfvc-.allt. _ 0D 

Sa »SI E,uj a , v so,„ BSatrSÄ ligga p", höjde,™ 
vid ett par insjöar af samma oanat,, - (farv elh, jär- 
vi betyde, trusk) - och allestädes i Lappland se, m an 
de forsla oel, flesta nybyggen vara anlagde i närhe- 
ten al sjöa,. oeh strömma,-, emedan de, >täd*s är m,nd- 
.e fros.hndt, särdeles på norra sidan, on.cn .skogs- 
höjd •>töler der intill. 

I JJöntrn^k soro folket Lapp,, , Incn b()Mc |jk _ 
*al . ett litet h,„, som knndc vara v,d pass åtta 
alnar i fyrkant. Deri fanns en spis ocIl två ,angar, 
uppfyllda med renhudar oeh trasor, samt käringar 
oeh barn, af hvilka ett l.,g hred„,l modren, inhäd- 
da.lt , en „, holkad traklahh, som natt och jemt gaf 
mm åt den 1,11a sknkhalsen. Cn dylik traklahh, el- 
ler tråg, med ett deri på samma satt insvept barn, 
hängde på remmar i taket, för att således vasens 

t" ? I •• 
ill somn. 

Det var midnatt då jag kom till detta ställe, 

och alla sofvo, utom ett par svnrtraggiga hundar' 

som speUade öronen och höllo ett gräsligt allarm da 

jag först tittade in i ett rökigt n^lc, der tva qvin- 

nor iago på jordgolfvet och hv.lade kring en eld, 

som ännu glimmade midt i den soliga stugan. Röken' 

giek ut genom en öppning pä taket,. se'n den förut t,JI- 

börligen svartmålat vagga. ne, der sot, trasor och torr 

fisk, jemte ett par träbänkar, utgjorde hela möble- 






■ 



imm 



^* 



<) 

ungen. Dit var härifrån man visade mig in i den 
iöYtltnåinda bättre stugan; men som jag ej hej ler der 
kuiu!< trifvas, loi smnls och myggor, så begå f jag 
mig ut i en nära belägen bod, ett iitct kyJfc, som 
var uppsatt j.i fyra alnsböga stolpar. Der kröp jag 
in, bland renhudar, hund-skinn oeh fm ubai k, utbred- 
de min lc^nkappa under oeh tnluppen uppa mig, 
oeh sof sedan godt till morgonen, då ja ö sjelf om- 
bcstwdc alt t\vn ena gumman tvättade sina hän- 
der oeli kons spenar innan hon mjölkade. Dernast 
fick hon sammaledes purifiera ett par torra gäddor, 
hxaielW jag s»jcll shkte, kokte oeh at, samt begaf 
mig dcniifm, se'n jag hqvidcral vnlfignadcu. Ilar 
fanns intet ka/Te oeh ingen trefnad, lör mig åtmin- 
stone. 

Så snart jag kom ut ur dessa lökhäl, hlef jag 
omgifvcn af millioner myggor, som höllocn satanisk 
taffelnrasik kung mitt blottade ansigte, det jag ej kun- 
• I förmå mig alt insmörja med tjnra och smör, som 
skulle vara förträffligt all afvärja de oblyga gnslcrna 
med, om det ej rann ner i mun och ögon, och der 
åstadkom både o mak och sveda. -— M vallarne, 
ulnmkrm.; lnis.n, sa väl har som i Ertsjärv , vrixte rätt 
\aekcit gräs in Han akert. pj i n a , pä Ii vilka det obe- 
tydliga korniil ,.d. t var klent, 1} under hela \aren 
och b r->f inm un hade luften allljemt v ni it m\ck<t 
k. .II. _ 



II 



(<l. 5;tc Juli.: 



Frän Bfintiask till RistiiA, * mil, finns en li- 
ten g u ii -vnom ödemarken, ele» mm ofta mi- 
ste vada genom myror oel. strömmar. Ktsti sk-än var 
dork för djup att a öfvfcr pfi d< t sattet, hvuföie vi 
raasle ropa efter en hat, som ock snart nog s\ utes på 
sjön. En Lapp-fln ka rodde framåt oeli sjöng muntert 
tills bon blef varse mig, som stod på en klippa vid 
stranden. I ögonblicket stannade hon med rodden 
och gjorde en rörelse att vända om båten, da i det- 
samma min Lappgubbe kom fram ur buskarne 

oeh lillropade henne frid; "ty — sade han 

a i voro inga rymmii. u. — DS vände hon äter 
till oss, oeli vi blefvo ö(\< iförda. — Orsiken till hen- 
nes tvekan lär verkeligeo varit deo: all hon trodde 
mig vara en of dessa rvinmare, som stundom skola 
besöka Lappland, for att Undgå 1 igens näpst; men 
närvaron af Lapp-Dubben öiverlygadc henne genast 
"alt allting stol väl till/' (a) — I Ri&räsk var till- 
ståndet ej inyi ket bättre an pa förra stallet. Hir \ oro 
do<k männerna hemma, oeli swkittc sig mel att, 
ibland qvliinOrna, rensa Oeh koka den fisk som nv- 
I en blifvit In ul. Det makliga folket salt ho p- 
'als i rök por t ena derinoc och gjortifc ingen ting, 
medan lite säd oeli i is \ i\le wluffiårrng pi de må 



K 




« 



r i 



täppt»»». Skog*,, „,,„,,,, .,„, kM|tef |i(igot . h kf .^ 
«J som .1,-,,,,., h-ak, |, %(l ,„•,. ,,„,, |/|m sj()liistcn 
och m.uUads-plaUr,,,,, s fi Un här in,,,, I|S,*,än- 
Bi "« ***«. «*>•* Ar/Sre voio farorna , I,,- 

Ulfe ||„ »ävt B ,A,„ granskog i lm , kc-nl,. t, o, I, pä 
go<l jord. 

EineMan BÄntrixl ,„), RisttSsl fej,,.,., ,,,,,„, 
mänga »»dra ,„v . rii.ijr., . .!,■„ rf kallad,- Bjnrki.nian , 
*" ängvall al minst ,-,.,„ | inll(ll ,, ,„„„,.,,„„,, ^ p / 

god khnpad. Der g.Yk „„ en |,o,> k,, alm , „f n tll 
an, o, l, m-dhainpade gräset, „,„|,t del de alhclad,- 
tc.ppamr. Rlrww intill Bistra»* v.„ äj w ,,,, lK ,, k 
N,< "" '»v,,,,;, il.l.nnl knn och mossar nian |.,|. ' |> ;i 

dsm vätte starrgräset alnvlmp ibland löfskogen 

vid kanterna. 

Frän Rist., sk till Grfittm Bi uks-nyhygge IJu-k- 

h*grt 9 gick Vägen, ,1 ,.nl, genom dr värsta flHOKT 
ocl, v.ld.m.o, jag h.tiills sdl. j a g „>,„,, vadagenoi., 
kin o.h mo.su-, högt öTve, kn.ni, eeh fick på köpet 
K* ftVcr sju styttken större orl, mindre slmnnn.r, af 
hwJka en dd stodo , n ,g upp 1,11 midjan. Vattnet i 
dem va, iskallt och jeriibali.gi. Sängar och g%»% 
fann* ej tteken lift — Då jag omsider kom fram till 
lle.kbeiget var mannen bo, la oi h arbetade pa an- 
läggningen ul ett lo, dg o 1, de ,„,, h< It nyligen 
atsyot hrnno-nybygge. flan kom likväl hem pä aflo- 
»*«, oefe s,„lc sig r, kunna >ta ut med den skatt 
w* öTiiga xiMl.iln, som, pä scdna,, tiden, bJif vit 




biuksnvb^ggem pålagda, hvaiföre linn mi, j,;, sin ål- 
derdom, företagit sig alt bryta nyhemmnn. Lans- 
maimcn med tvä Tnlfniän (b) hade n\ ligen utsynt hans 
nya I genhet, for hvilken embetsföi rättning han var 
dem skyldig cii c a tjugo U:di C;co, en summa som 
visst icke äi lör stor, i anseende till förrättningens 
besvärligheter pa dm länga Mg som syneinännen 
oftast måste faidas; men öusUigt vore att syne- 
kosluadcn kunde mildras, eller nå annat salt bestri- 
das, ty kolonisationen af dessa vildmarker skalle deri- 
genom mycket befrämjas, alldensltmd hela denna om- 
kostnad nu ofta medlar nybyggarens halfva förmö- 
genhet, och således knäcker honom i förtid. 

En annan och större orimlighet ligger i del Jag- 
bud som Ålägger nybyggarn alt pä vissa är full- 
göra flere byggnader och odlingar a ny hem manet, 
vid äfvenlyr Ui i motsatt fall bli deriflåo skild, ulan 
all ersättning. — Denna katastrof har ock nå- 
gon gäng inträffat blott på angifnmg af en hat- 
full eller spekulativ granne, som angifvit försummel- 
sen hos Lansmannen, hvilken derpä hållit syn, fun- 
nit bristfallighelen verklig, och derefter anmält för- 
bällandet hos Landshöfdiuge-Embetet, som laglik- 
mätigt förordnat om annan nybyggares antagande. — 
Dä en fattig nybyggare i dcwa trakter oftast har 
svart fö*r alt lifnäia sig med hustru och barn, Särde- 
les om missväxt cllei andra olvckoi intiaflj, sä ar 




tma^m 







lo 



;'" " M "' K "'""^' »ii i>« o», ,„„,,. m . 

•»»om (',,„ hos och !„.,„. /o. M Ji kM ,„,,. V1|l _ 
'•S br&lÖHighet, som ,,' K„ fetadkounnit. Del hl„ 
sSlsdéi In, ej nog aa ,,,., t;,,,,... M a„ m.We ock 
W. Inng.l; _ oen Staten vinner e, ,„ ,| >/lk , 
tioner. 

I BSntrSsk hade jag a.it fi tfe ocll mjff|kj ^ 

barkb.dd, och hSr fann, e j | ie ll, r „,,;„ ,[/, bl „ lc 
fo.tanng; ,y sva „, ,,,„.,„. od , ^^ ^^ ^ 

morlade stugan, som utomdes* va, hade «g , |, 
eländig. Jag hade ej törmt mig med »atrite* j|» 
san, for att således (vingas till Pn k„„<kap,/, /; , ,„ oln 
n>bv , nlI1 es hfiwtau, och, , ,,„„;„.. , ;„„ ^^ 
det ,cke amrligen. _ J ag vai . „„ b , <Itj ,„.„ orfj |j( _ 
hungrad, men måsle älnöjas med hvad ja- flint 
e.håll„. M,n mmfaadd v ai - en fan,,, hö, som lade, ,,1 
golfvel, ieUj,ö.„ a f st „ ga „. J>, uokmppau utbred- 
de |ag åler mm regnkappa och Uduppen, oeh ro f 
tdl morgonen, da den rtMtö* nybygga,-,, trakte- 
rade mig med det kalle som anm, var öfiigl efte, 
"Jbygges-synen. Det prese,,., , ad CT i twftoppav och 
smakade hra, ,i|| och mcd „,,„ ^^ „ _ 

le |ag eo sva.fvad Lapp-kapp a f b j - lk> (la „ ., , () _ 

T- ,ag medfört !", |, da resan, oel, det jag «j en cn _ 
da gäng behoft til/ila. 

»Vbyggaro sade mig att , ffcrkberget skall l,„- 
na, kalksten; „,,„ som uppgift*,, »kedde o,„ aftonen 

' , '' (f ""^-"ardc, uolcol,,,,!, p, tU0Ig0neil 



» I 

gi(k j >->' <>ch gläfdfl j åkrar, angai och nioavii , M.h 
glömde kalkstensberget 1 1 1 N jag redan var en mil 
di. in stället, då cl 1 1 v.ii föl sent. Om tik vai den upp- 
giften har sm riktighet, ^i kan den i framliden bli 
af Stort v ii de för de masugn jr som ofelbait ^ko!a 
uppbyggas i Lappland, da man tn gång hunnit of- 
vcrlyga sig om b ide möjligheten ocll nyttan af en 
utvidgad bergsrörelse i dessa trakter. 

Tall bredvid Herk berget ligger den sa kallade 
Hei km\ tan, ett falt om imnst alla hundiade tunne- 
lands vidd. Der ofvanfore vidtar Solinyran, som i 
första sträckningen ar en mil fång, oeh se'n fortgår 
med f«i afbrolt förbi Nätta vare oeh Kilvo ända fi a in- 
åt Gellivare, hvilLet tillliopni äknadt gör åtta mil. På 
sidorna om dessa större myrängar ligga mindre skogs- 
kärr och mossai af lika beskaffenhet. De Öro alla mer 
och mindre odelbara till an f *. På större delen af dem 
växer nu mcdelsorts st u i [l'äs, som här och der af- 
beigasoeh förvaras i hassjor. —Denna höbergning till- 
går på det salt: att då giaset är afslaget blu det sam- 
ma n räfsad t och upphanges sedan på hässjorna, der 
det oftast fir sitta qvar tills det hemköres om vintren. 
Ilässjorna göras af fj ra eller flere störar, som parvis 
ned-diif\as i äng val len. Emellan störarne bindas vid- 
jor, den första en aln högt ifrån nngvallen, ocli se- 
dan den ena öfver den .india, alltigenom. A dessa 
vuljnr läggas de släng ei på hvilka höet se'n upphassjas, 
dit (ni hvurlvei öfver det andra; och emedan lulteu 












■ 



u 






thmm. 

t | 

• il"' «„, 



«• ' 






F***n#. 









Mfc i 



»♦»i 



i . 



c 



1 

i 

mm*, ,,. |r » # | 



i * 



CH 



f 









. »j< 



4m • 

■ 

« •• : ■ 

1 I ■: »itW< 

1 .i 

fil i«ltrui 

«i «t A<| I 

\ » i 

•♦4 

■ 

» i 

ni» 



- 



i« 












■ 



i» 









i * .1 









i 






• 



I 

It p4 . hall 






'*• . 



<M^ Ml pr 






"* '**•' 






• k 



»•4 






Mu. 






4» Wt. i 



ii. 






M 






I 






. 



• 



• 




• i 

sfcarp vid solnpp.äuge,, m „ ka||a d . mmn sam rfa 
"Pl-lcg ur mobilen ,,„ %J ,„;„,,,,. ^^ ^ 
<lE '"^S-varma, »o» ju*t pA „,„„„;, volo alM ,. le , 
ravmde, , s )l; „eM,et «d STOÄ « .égfiväfc. _ 0ln , j; ,„. 

ra va,,, sel . ,,-, jul(J ,. n äro |mfi (n . ()ö(|en s „ ^ ^ 

del; ,y .»gcätiog t aB f Sraiå dem m ^ o fa 

aldr.g öfvergede den vnnd,:„e SOI11 f,es„ker derns sko- 
gar. Jag |,,de c„ Ty«k „lke>d„k, pfi hvi ,K e „ ««*, 
Aräkv.nkel ocl, tes | ljt .| )ai . ; oc| , mU d>n ^ 
m omknng „„g, i (o ,,v,fl,,ns g^. ^ ^ 
ekade Men det v,l/e ej hjelpa; Iy n) , ; .„ ol „ a fl - ° 
skocktals ,„ i ögon, 6 10 „, M oe„ mm . De kröpo 

n.ellan kläderna ■" P • k.^en, och sll ,cko m,g sä att 
blodet rann. J,g d(ldadc ,. m&nsa a/ ^ ba(ba _ 

re,- att näsduken blef genomdra, k. af LI,,I, m .,, ,„;,_ 
ta nya förföljare m.i.te w% g^. rf ^ 

a 7° k0n ' " l i-^'e.n.,, de,,„„ min olycka, ingen 
v.ndpust kon, n llg t ,„ hje , p aU fMya ^ ^ 

dens muskiler. 

Jag försökte nu ;,tt fi„ 11Q min lad ,, I)|i)g . § 

och sprang genom mosvarne sä att putsen yrade 
omkrmg migi , ma da p „ U)n m $kog , b , t och 

vände mig om voro des,, smädjefW strax efter mig, 
ocl, slogo , ögonöl.oke, sig fast pä kinderna, alldeles 
såsom en nppret.d Insvärm. De spelade med vi„,arne 
son, unga getingar, , glädje deröfver att jag ej kunnat 
undgä dem. - Dessa ärlig,, s.näsjälnr gä alltid rakt 
fram, cl.vad , l,, galler W eller ,I,V,|; j, de äro, j snn _ 




ning, sa rutt fram all jag, för ombyte skull, ialt of- 
ta önskade alt fa se dem baklänges. ])<af.'ic gjorde 
jag äfven man-a k ro ka i ; men till strulf f<> alla 
mina krumbuglei , som till intet gagnade, sjöngo de 
hon, med en pipande diskant: wij v*, vi, &e., och 
satte sig skoeklals i ansigtet och på tnberkeln bak- 
om M-onen, liksom de föresatt sig att der uppsö- 
ka »afven ;man säger ju: lian hai enrafLak örat; — 
men det vet Gud alt jag ärligt önskade dem till 
fandeis, dessa plagoandar, som voro trofasta än- 
da till odräglighet. Omsider band jag näsduken öf- 
ver mössan, så alt blott en ringa öppning återstod 
framför ansigtet, det jag värjde så godt jag kunde, 
ucli lärde mig småningom att tåligt lida den pläga 
som oj kunde undvikas. 

Att Lapplands myrängar och mossar kunna utgiäf- 
vas och odlas har jag förut sagl. Det har afven, 
på några få stallen, blifvit försökt i small, oeli har 
iyckats. Ilar skulle de förutnämda metboderna med 
uppdämning och vattenledningar vara på sitt ställe; 
ty allestädes finnas sjöar och sti ömmar, och vallen 
Jutar utföre, åt sjökusten. 

Om poltaskebränningens införande här å orten 
har jag afven förut talat, och vill blott tillägga: att 
man afven borde undervisa delta landels hoglösa 
inenniskor om bastå saltet alt bruka svedjeland; ty 
skogen och jorden förslöres ändock myckel värre 
genom vildbi urnorna, af hvilka ingen afkastning et- 



■■ 



ww 



lO 



hålles, d5 deiemot mdpbmfct först kmmr M t < I, 
se'n kan begagnas Ull potates-pfanle, mg, m„ jorden 
uppbackas kring tftiUuNM och gift» n%ot. Till 

slåttervall och betesmark bl, sedan svedj,,, na fö.häff- 
liga, om de igehA, ©cl, liela svedda, beh i göres Ijlan 
kostnad. Första skogs-fällningen till m svedjrla.nl 
kan ske när som helst; men den talttmggmi sko- 
gen bör dock alltid li-a öfver, ett Är, urnan d,.. 
brännes; ty erfarenheten har xi S ;,t: alt den hv.lan gag- 
nar jorden, liksom en gödning. En huh udsiklig för- 
del af svedjeland, nli Lappmarken, nr ock den, all 
frosten mera sällan skadar den säd som växer a bränd 
jord än annorstädes, och svedjelands-, ag är bätt- 
re till utsäde på åker, än annan råg, dels de i före 
att den alltid är ren och fri från ogräs, dels ork 
emedan den mognar t.digare och ger mera i skäppan 



än åker-råg. 



Vid Muorki och Anulkaski talades myckel om 
den het rn, som /or några ar sedan reste genom Lapp- 
marken och ställde sa 1,11 att B, uks-nybyegena blefvo 
högre uppskattade än de yoio tillförne, d) Un, öfver 
fördes en rättmätig klagan, den jag sa myckd 
hellre fick höra som folket trodde att jag .... vore ut- 
sänd i bättre afsigt, 'efter jag— efaom de sade — id- 
keligea gick och påtade , deras åkrar och angai , och 
dessutom så noga efle,f«å>.de allting." — J;,g markte 
nu oiad, och sade fö.denskull genast: "alt jag retse 






17 



i rrr 



. rgna v ig, MI , mr nit se landet.' — Ken do f,i,- 

yefyo ändock rähufi tio; i } " — sade de — "sU-nfal.l.q 

km fogen v.,,., m |, ,„ ,,,"„ |, d| . olnklin; . ()dl s , (tcr 
ondt f<ii ro skull." 

f)i nu allsinga motsägelser ville hjelpa lat j i- 

den bli vid si,, l, o, desto hellre som dcrmed ir.oen- 

o 

ling ondt kunde åstadkommas, ulan fastmera godt; 

fy folket trodde, ad mina tkonon.iska undersökningar 
fikeddfe på hörjvederbm lig befallning, och gladdes der- 
öTver "alt de ej vo.o förglömda." jag m sAledes 

gå och gälla för cll Kunglist ombud, ful, « kade 
fördenskull min omsorg all i möjligaste måtto utfor- 
ska sanningen af hvad jag såg och hö, de. All- 
mogens välvilja emot mig blcf ock desto tydligare. 
Jag såg ,;.lt ofta huru glädjen lyste ur de, as ansigfen 
då Konungens utskickade — Såsom de kallade aria — 
anlände till dem. Be gjorde allt hvad jag kunde önska 
för att på fö, hand visa sin lack sam het för hvad gudt 
de trodde mig kunna uträtta åt sig. De bådo mig 
tusen gånger all icke hesvika dem, utan tala san- 
ning "der den gällde något." — Delta har jag ock gjort 
sa vidt fag kan, och sådant desto hellre, som detta 
folkets klagan blott var en bön till Hans Majestät, 

deras, hulda Fader." fov hvdken de alla bvsle en 
obegränsad lillit och ka, lek , ägande sig v&l veta alt 
det vore buttre med dem, om Hans Majestät, A"o- 




' 



a egna 





r 4 



iS 

mmgcn, blott kände ratta JörhallantLL' livad de 
menade härmed, skall framdeles visas. 

Vid Anntkaski framgår vägen fi «,„ GeJJlVare tiJJ 
Storbacfcen. Vintertiden skall den likna en landsväg, 
emedan Lade Lapp.,., \n byggare och Bönder frän 
kustlandet da kota malm dcrpa. Vid des,-, i.llfallen 
måste nybyggena, bredvid vägen, tjena som härbergen 
ät forbönde.nn, ocl. man sade mig, all de nybyggar- 
ne, under hela transport-tiden, ej medhinna stort mer 
än köra och hugga ved ät de frusna maimkörarne. 
Detta var ock ett ska! Ii vårföre dessa nj byggare trodde 
sig ej böra for fefirdt belastas med and. a onera. — 

Frän AniHkaski i. II Af.orgivare, eller Muorik, år 
\\ mils vag, omvexfande med mv.oi och (, ask samt för- 
träUlig skog. Mel/an des., nybyggen \v^ de broar 
ännu cjvar som Baron Ih.melm låtit anlägga öfver 
mossarne. De bestä af u n me hnlfklofvur, af ett f„- 
nitrad som bl./vit sp.ackt i tv-, delar, hvilka man 
sedan lagt b.edvid l,v..rand,a på träklossar, dock 
• ned flabidan rtppäl wnnd, för att gå pä densamma. 
Emedan Lappma, ks->kogen är mycket ka, nfull så ha 
dessa broar ej anm, alldeles ruttnat. 

Vid M.chacli-tiden, är tSll, dog en n } byggare, 
Per Olsson, ej långt ifrån Muorgnare, da han, om 
vintern, skulle till hu.hu och barn hembära den säd 
han erhållit i Storbacken. Mannen var hemma i 
Kipns, som ar det na,mst , hållet intill Gellivare. 
Han lar dock fon.t ha vant fö, tärd af svalt, elände och 



sjuklighet, och blef fördenskull tiggande midt på 
Vägen, Denna håndeUa blcf sedan myckel ui| M _ 
sima.J, men den lar dock ha vant den enda « sitt slag 
har il orten. 

Hår, liksom i Herkbcrget, fanns en nitton års 
flicka af hloll mv qvÄi tets h„g,|. Man sade alt vanv.ud 
och plågor fö,, löit dem i, nia i barndomen. iNu såg 
oVfl sednare ganska rask ul, och visade mig vägen 
Ull IWsi, ?. mil ,(,ån Muorgivare. Hon hoppade mun- 
tert ulföre be g och hackar, och tumlade omkiins i 
moraserim, som en lilen harunge. Dervid hände ej 
sällan att den lilla stackarn fastnade i myrorna, så 
att jag måste hjelpa henne lös igen. Hon likna- 
de mycket dessa tomtegubbar, i fornsägnerna, om 
hvilka folkel tror alt de äga öfvcrmenskligt för- 
stånd och ovanliga krafter i en liten kropp, och hos 
denna flickunge brast intetdera. Då jag sag henne 
i manskenet tiippa fiam genom öde mat ken, pa min- 
tes jag också om hergjällai nes «>hgte, Imaiom jag 
höil mänga sagor i barndomen. 

Pa höjderna, en half mil ifrån Por», är en stor 
och skön utsigt, Öfver Luleå-elfven , bortåt de fjer- 
lan skogshöjderna ocl, /jellen, som på andra sidan 
sta upptornade, likt åskmoln. — En (part mil ifrån 
Porsi är jorden god, ocl, består af svartmylla på lei- 
botlen. Äfven har omkring voro furorna kullfällde 
och afbarkade, för all användas på vanligt sätt till 
















-»o 



föda fur både folk och kreatur. Porsi-byn ligger nu 
norra sliandtn »f *len här späka Lulcä-clfvcn; men 
strax nedanfnie hiusor den häftiga Porsi-ibrssen, som ej 
kan befaras på något san, sådan dtn nu är. Der of- 

vanföie tillkommer lilla Lulca-elfven , som gar ifrån 
Qviekjocks fjelJtrakt fm la Jockmock och ner i stora 
Luleå-elfven. \ ppf ie den sednare låt jag ro mig 
en mil, och gick serian, tvl och en qvart mil, Öfver 
landtungan, genom f i ti ifll i- skog, 1,1/ Nelkerim, vid 
lilla Li)lea-flf\rn, uppföre h vilken ytterligare roddes 
genom forssarne lilJ Matonjai ka, du allting var vi- 
da bättre an i Ge I Ii vare skogsnybyggen. 

%kyggarn i Matonjarka berättade: att folket 
hor a oitcn försökt alt fjolla säg-limmu ulfure lilla 
Luleä-elfveu, men att stockame fastnat i forssal ne, 
lmrföre man nödgats öfverge försoket, påtaglig,, af 
ovana vid detta arbete, som har skulle gi 1 it ,,og, 
om blott några Westerbottningar kommo hit och hu de 
iovånarue rätta sattet (a) — Från Matonjaika till Jock- 
mock är l mil, dels vatten — dels landvas. 



III. 

(cl. 8:,lc Juli.) 

Jockmockskyrkobyochprestgård ligga midt i fu- 
nimon, just icke vackert hyikan ar åttkantig, liten 



3tl 



och af Iråj byggnads-saltet gammalmodigt. Kundt 
ouikiing preslgåidcn slä sockcnboai nes ky» kobrular rad- 
tals, sa att del hela något i ar liknar cd marknads- 
plats. Ilar >k. »II ock tillgå pä lika salt vid maiknacU- 
tillfallcn.i, som förut ä| s c , dl om JNcdci-Kaliv. Tings- 
huset, tj.if-pilcu och kurrau sta midt ibland de ofii- 
ga husen, mellan prestgårdeti och kyik.m. 

Fiån Jo.kmock vandrade jag, d. b:dc- Juli, genom 
furumon, förbi .Sa>kcms nybygge, som stod ode, 
sunt vidare till Pinkjaiu; siunm-i i 1 mil. For att 
ifrån Pmkjaurs-byn ii bit in.lsle jag upptända eld 
pa stranden, hvai igenom min önskan biel kunnig för 
iolket som bodde på det motsatta landet, en qvart 
mil ifrån mig, — Fiån Purkjaur till Randijaur var 
Iv.i mil, mest sjö- och en del landväg. Här såsom 
fiereStädéS var säden tunn, emedan det köpta utsädes- 
kornet ej varit frutt. — Baron Hermelins portiätt l-.ang- 
dc bar inom glas oeh ram. 

Dä jag gäll Öfver morkan i landlungan) \id Purk- 
jaur kom jag till forssen, vid sydöstra andan af Kan - 
dijäur, och måste der arbeta mig uppföie strömmen. 
I balens for-stam rodde min luts af alla kiafler upp- 
före dm brusande nandijaurs-foissen, och jag sjelf 
sköt pi med farke.ii bi Ju 'i , föi all samedeht föra 
båten uppfön strömmen. Moi ;onsoleu sken kl.utpä 
Handijams kniside vattenyta, o h strålarne tycktes 
helt uch Ii "i Ut t gen intränga de fi skyar som sakte- 
Jigen Siimmo pi himlen. Omsider tystnade den 






91 





oroliga fei aren bakom »nig, och elt h%ti«i%t lugn 
herrskade rmidl omkring, då ,„ suöhvit >hi,,„ mi ^ 
fraai i nordvest, liksom dagranden en vårmorgon. 
På nordöstra sjöstranden gick en fiskan -Lapp, bred- 
vid sin koja, och lagade näten. Midt deremot, på 
sydvestra kusten a bergshöjden, brann en skogul, som 
slungade sina rökmoln i luften, och framföre mig; i 
noidvest framskred det ena snötornet efter det andra, 
likt mo/nsloder, men allt större och större, tills om- 
sider en hög och livitgfesande massa uppreste sig 
bakom de närmast belägna skogshöjderna. Dess våg- 
rormiga s.dor voro hor och der skuggade af dunkla 
gn.pper, men hela toppen sken hvit och klar, som 
elt ofanteligt silfvermoln. 

Flere dylika skybikkt iramskredo, den ena efter 
den andra, och alla hv.ta som svan-llocka, ; men da 
morgon-skyarne ,akta (lö.o bo, t med vinden stodo 
dessa jätteskepnader orörliga vid horisonten. Af lotsen 
Mef jag omsider underlättad; alt hvad jag be- 
undrade var Kabbiafjellets snötäckta spetsar, hvilka, 
t huru nie mil /jerran, dock syntes helt nära. (b) — Strax 
derefler, men pa närma, e h.ll, /.ambhekade /]< Het 
Harrevardo, pa hv ; „s sidor snunndena slingrade sig 
uppifrån nedåt; och sluthgeu såg jag, längst i syd- 
vest, det höga Jai.ibeiget, på hv.lket de förgängliga 
sno/lacka, ne lågo smidda, som o, deus-stjcrnor på nu- 
lidos slora man. IM, s.wiilmgen af snöfjel! var 



hk en val belyst um Ii teater, och pieseuteiade sig 
mycket väl. 

I nder det jag således beliaklade snömassor- 
na ocli rodde framåt liandijaui s-sjön höide jag en 
Lappflicka, som i skogen sjing en v,ld och mono- 
ton sång, ej ol, knande första takterna af valdthorns- 
solot i vScInveitzerfannljen. Den antydde pa en gång 
förtviljan och sorg, ocli man vet alt Lappames sån- 
ger oftast ultrycka den känsla som lör tillfallet 
är radande hos dem. Sången begyntes med ett vildt 
skri, som, likt forssfallcn, småningom mildrades och 
boi idog med elt långsamt moll. Den lyder i Öfver- 
sällning således: 

Ve, o ve mig, sorgens barn! 

I mörka skogen går jag allena. 
Ju längre jag rodde ulåt sjön ju mera tystnade 
sången, och Käbblas snöhviln spelsar gömde sig bak- 
om de närbelägna Thorsbergcn. - — Nu dånade mot 
mig den hsilskummande Parkjaurs-forssen, belägen 
vid öfra eller nordveslra ändan af Randijaur j snöfjellen 
försvunno alldeles, och jag skyndade in i hamnen vid 
Randijaurs by, för att der få ny lots till resans fort- 
saltande. — Parkjaurs-forssen är in v eket häftig och kan 
ej bli far bar; men sträv ofvanföre densamma kan och 
bör en fördämning göras, för att såmedelst höja Park- 
jaurs vallenyla och jemna den ofvanföre Parkjaur 
belägna och föga betydliga Skalka-fbissen. — Tätt 
bredvid Parkjaurs-forssen ligger elt vackert biuks- 




-'•>«e o «,,, d,,, (lii ,. i ^ |ui|iu ^ )(jt _ 
^'"■... 1W..,,, „,,„,, r ,„ M , b,..U «n i,.,,,^,,.-, 

***** *m,„ e Skoli» „ tll 1>M ,o««, «„ :)lo((I „ 
'*'" »*t+ l-J.an.Klan al Sta/U,,,,, (/(f „,. , 

«*« ¥•)'«>• J-i-.u- i.oin» „,,,,,-, M11II „ Mii , b ;_ 

välmående. 

|''wu n ,i l , ls , ) ae,, l| , iaa) ,, l , ll , flam . 

W ' clad «ä^Ba Wt .V a ,d„„chK a bW a r K H cUhvi , raiHjiBa 

F«Mt. j„ „,,.,. jag uMi , d(bllvm> ., nieia lo(jide rf _ 
Södern och ,,i Iinde äsllllolu> pfi 1|v . aa ^ 
~ Pä *&, sidsn ,„„ slaU;ija , |r i(oJ 
JU* l„ v,C och , , 1( , /„, (iu sisao , isfca ^ 

*••** y„ 1IMS1 pa Slc:iailie- j. m||ia 

*«u , BotsalI /,; ll ,, ll , nde „,,„. Iy (|fl . s , o(J ° 

K-vaaochvoa,, i Iinds(aillIliai , ieJtide oi ; c 

— te vi,,» i ni>cle „K sina aK , som „ f ' 

«•* •*, och snöfie/fen »ägo pa ba(Ju i|( , ^ 

;"";; ,M 1 den '"""'o 3 ' ^« *%,«>« »w, 

»«»- Wj Sle ,„„, (IMltI Ml( ^ J)ti ? 

o- r.» a ,v al ,. -il.,,, .le „,,,„,„ „ a(Jcfjo(l , 1 , J(Jt|ii 

1*6 (Mendc SteuvfM, « S fjärd «f S* a ft a J4 01 J., e 




a 



log nlstrlcfet . bålrn på renhud*.-; shav bakom riilt 
SHlto två Lapp-uybyg -ut m,1 ilwci, ,„h snattrade 
uupphörbgt, s^o.n Lappan* alftid göra, och i får* 

stammen, vi, 1 Jet „ r| ^j, ,,d , v^let, låg t:. gälfrmal 
Lnpp-ij vinna, en ruskig figur med ett UinttgttlffH an- 
sigtc öeJi unnande ögon. 

För all <j plägas il hennes åsyn hade jag insvept 
mig i ttiluppeii och sof i god ro, tills ja- väcktes 
af gumman, som nu kom sakteligeo krypande på 
bänder och fötter, och sä nära intill mig som hade 
hon velat hedra mig med en kyss. I ögonblicket 
svängde jag mig om ett halfolag, ut relingen till, men 
blef i detsamma öfWskÖJjd af en stört våg, som spo- 
lade in öfver Lord. Jag reste mig upp och för- 
märkle att vi du hade tu slickande storm. BdMy- 
rarne voio tysta; käringen hade knipit akterul för 
alt nedtynga den delen <it bilen, emedan stormen 
blåste sa häftigt uti det i förstammen uppspända seglet 
alt haten stundom dykadc under och log in välten. 
Emellertid flög han fram öfver böljorna med en hiske- 
lig fart; men färden var hö-st vådlig, och de för- 
skräckta Lapparne (c) vågade ej all gå fram och lösryc- 
ka skotet, för att således al boj i den hotande faran; 
ty inom kort hade \i seglat i ijvaf, om allting fatt 
ga som del nu gick. 

Så mi ul Läpp-gumman väckt mig och s lör l sjön 
tvingat iwig all se upp markte jag strax innu det 










oC W S e„.„, s u,c„. s,„ lt ,e,v ade fa** -fe,* 

Se ; .W, UkB „,,..„„,„ sj %illl8eBf , )c|i ^J 

6^ S ,ck lasU f. a „,. it . _ S ,, lc( ^ a/ . e(( |;)tU 

*om *„, lllspän4j ,,, „ lvfetolc> a i(( _• 

T"' Var faS ^' OTd ' *ift- OM. «*. Stl „H)c„„ 

*W» ock Ln,,p.„,e tata ,„■«, kl . UiLo ,. . ^ 

«H*U, efe , a k an . _ Davi kommo (i/) ^ 

%n va, ,, dan , nj(lnnl|en pasgewdj 

*« , losl «P,.u b*,, och ,1.1 vi M((e , /and 
Vd RjroJ vo, ork slnl , llen f , lW) och sj5n . ^ 

^ - »är kriw, jilg „,..,, tira|uai( |t >e(1(n 

^JSSet IVjavvi strömmen) ligger vid slutet af 
&Sgal-for»e„ f der Tjo.„ol,a- och Skalkajaur ta sin 
W;nn. ^ äl - on^ifvet af l 1% a sko S sbe, S , so ,n älo 
P* tappm* S lest bevaxta; ien öfver hufvud taeet 
W vegetationen ej si, Br€ ], ai an feW ^.^ 
»jrror AI/liMn Jockmock och /ängs utmed binder- 
na af de s,aar som /i gga deremellan och Qvickjock 
voro nyl.ggarne va/mående, a, betsar, laska ^ 
-»-rtr.. Den enda klagan jag hörde fart** Cn 
kun,oVe/se f,an Ombud. Uo lG eI/iva,e, bvilken upp| as - 
tes i Joekmocks kyrka ,. i3 Aov, ,633. Derlgeoo* 

^»Ctog), - ^ullc,n, l ,M 1 t, 1 a 27 ^ ÄllJuInjll 3 cU ^ iK 



27 

pund, 1 slålJclföi de /.// som lön, och laglik inå- 
ligl blifvit beräknade j.er Skeppld. — DéUa prejeri — 

såsom de kaffade def, — hade gjort folket rå förargade 

all de hellre 11 tit sina hastar bli hemma nu alt först 
Ju!d oialt vid beräkningen, och sc'n vid betalningen 
pä Edefors, der de påslodo att man aldrig kunde 
undgå obiliigUrassel och .ifdiag. e De hade således, 
I» t den vintren ej fdrtjenl någonting å malm-trans- 
poi tei , som eljest äro deras bästa penningc-f gj tjen- 
ster, a den orten. 

Den nybygga.ru hos hvilken jag bodde påstods va- 
ra nk och ha mycket silfvei pengar ncdgrafda i fjel- 
len. f hans bus SÖg allting val ut. En myckenhet 
ntft och s»lag-jern bevisalie alt fiske och djurfångst if- 
rigl idkades. — Förbi Sa gga t- for »sen, öfver morkan, 
gick jag en åttondels mil, och steg se'n i L.ileit, »oin 
roddes af två karlar elt s ty eke tipo.lt strömmen; men 
foissen var för stark, och den ena toddarn måste för- 
denskull gi ipa till forken, for alt såmedehl diifva 
balen uppföre. Det lyckades afven, tills lör-roddarn 
gjorde elt felgrepp, hvarigenom vi kommo på en sten, 
midt i forssen. I ögonblicket gjorde båten half sväng- 
ning, ocli blef uppfylld af slÖrtvågorna som spolade 
iu. Härigenom hade ock hela färden blifvit slutad 
med döden, om ej den andra karlen styrt oss till ratta 
ined forken, och således afväijt den hotande olyckan. 
Han bragle oss genast i la under en större sten, midt 
1 forssen, der bålen vallenöstes, och blef sedan lyck- 






■ 




7.3 

*%*« uppförd i Saftat, ca sjö som ligger itfrtnasi fifj 
Qvickjöek, och som är tre mil I in-. Den fdieg.fves vara 
tva hundia famnar djup, ocli derfére svallar den för- 
farligt i stormväder. Den ligger midt ibland klippoi- 
na, och är pä n/la kanter ocngi4Vcn af snöTjellen. 

Jag hade äfven Lar sydJrg vind och vackert 
vader, i bör,,,.; men fick sedan motvind och en nord- 
vest storm sa häftig att vattnet yrade som vin- 
tersnö Öfver böljorna, hvilka här framvräkle i stör- 
re massor än jag någonsin förut sett på Lapplands sjöar, 
ttoddarte Kn sk räcktes, och vände filer pä l.alfva xä- 
gen, vid nybygget Qrriojarla. Der iick jag två raska 
diängai; men Jifven de ville omsider fly, och hade 
val gjort det om jag ej sjelf satt mig till årorna. Vi 
kommo slutligen upp under la land och (Ingo dä sigle på 
INammatsch-fjellet, som ligger vid nord-vestra ändan 
..I sjön, midt emot Qvickjoek. Pä längre a&lånd, i 
sydvest, säg j a § nu .snö-loppen afSla.ka, som liknade 
tn I.Mti.ud.. Lapp-mössn. Si. a\ derefter fiamblickade 
SUllapuulla, samt Wuoka, Lastakljavelk , Wallcspi- 
ken och Po.l.fje/iet, med flere, som sto-lo upptor- 
nade bredvid hvai andra, och sago pä långt häll 
ut som hvita skymassor och snölom. Käbbla , 
Iljrrevardo och Järn* sjönko allt mer och mer un- 
dan, da jag nalkades denna stöne halfcirkel af änd- 
lösa snömassor, pa bviJka blott här ocli der syntes 
-valla- fläckar eller ränder af sjelfva bergen, hvars 
loppar oftast voro insvepta i skyarne. — Bland de 






7 9 

mänga snöbergen säg jag af ven del märkvärdiga Run- 
livaie, dl jernmahns-berg som påstods vara gediget. 

Det var längi mindre au fjcllen, ocli hade alliin- 
gen snö. 

Pä SÖdra sidan af Saggnt var skogen mycket 
mosshipen. Den hade der ell sjukligt och nystan för- 
Iryckl utseende. Strnndbei en voro äfven bala och 
ödsliga. Deremot hade vegetah n n j i norra si lan 
til friskare utseende, men var till större delen for- 
häijid af eld. Den i bcliåll varande skogen gick upp 
emot loppen af Of revarna och Kassevaaii, soraejäro 
fjellbeig. Frän höjden af det förstnanidi nedstörtade 
en större backe, pä minst fem hundra föls höjd. Un- 
der fallet bröts den fleie gånger af klipporna, och 
formerade nä g ra oandligt vackra kaskader, innan den 
borldog i Saggaljaiirs böljor, 1,060 f t högt öfver 
hafsytau. 

Har ändrade vinden sig äter ifrån nordvest till 
sydlig, ocli med detsamma vek köldefi och stormen 
för den ljummare syd-vinden, s-om nu förde mig vän- 
ligt fram till Qvickj"cks-dalen , der den lilla tiakyr- 
kan, med den romantiska kyrkogården, preslgärden 
och byn lägo pä den gröna slallen, i snöfjellens gran- 
skap, som en flock Anemoner bland drifvor och sten- 
rös. Jag landsattes pä ängskanten, vid mynningen af 
de föienade Karna- och Tarra-eliverna, och det som 
här först väckte min nppuiäi ksamhet var en hog 
af jernmalm, som l^^ dels pä elf-sti anden, dels ock 









Ju 



i djupet af shömmen. Denna malm hår, p", ]]. U(tu 
He.mehns föranstaltande, bhTvil lösbrutcn i Auativm 
Odl luirnl, fö, M | scn f anks V|(Iaie; im>n I|nn ^ 

Ku kom ,,, obestånd, och sa v .i| Iloiilivaie jeiiimaln,, 
som mycket annat go dt och i,yt%fc*or Lappland, har 



Neuan fatt Jim/.i. 



IV. 

Nagootmg mera stort ncfi iiiij.ma«! St. Qvtc-kjnck 
fjellt.akt kan man ej gerna H se i $vcn>. ,\| ,„ 
tanke sig först Saggatjam oiugifao af skyhöga s„ö- 
Qellar. jJc^n p5 båda sidor, nästan hänga öfver 
sjöländerna, och ii k va J kunna deej bi^änsa utstgtcn; 
ty ,>". fyra och fem mils afclSud Ser IIIiln> l|I|||u . 
rodden, d<n ena snöloppen efter den and. a bin ka 
fram och försvinna, hlls man, en övart mil ifrån 
Qv.ckjock, pf, en gäng ,.„. &c de|J vack]a ^^ ^ 

alla des,,, undc.bara f]' -»bildningar, rundt de. omkring. 
Da Sr då som man stod på en liten ö , den bvitsknm- 

mande oceanen. Man se. i början ej annat an vå- 
gorna på Saggat och snöfjellen, som likna böljor, kring 
hvilka sto. m-molnen taga fram, både p.'i toppen och 
vid s.dorna. Jag hö, de ej annat ljud nn snset a/vin- 
den, af sjön och af Kama-elfven, som midl för 
piestga.d.n Mrtm haft.gt utfö.e klipporna ner till 
Ta,, as möte, h varpa de bada floderna förenas och 
genast fö. svinna i Sög" a t ja ur. 






>! 



Häl lådde ,11 M%lid|ig| dl, Ui ,„,,, nrihncil , 

lystnad ttch hkdrägt, biand ( kmc.ilei nas so, I, var nå- 
gonting henskt. Det förekom mig Inr såsom scdnr» p.i 

Sublelma: da va. Imfjusande, t, II och med Gudöm- 

ligl all .st e,. bådat) nalm, oc I. att dcrjciiite ha en 

sa stor .synvidd, der snön, molnen och himlen voro ett; 

t.un jag hlef andtruten öeh beklämd on. hjrNlat; jag 

vit e| hviiMie; om ,\ t t P j kom de^f^ aU ln|Il | n| r_ 

mx(\ var I « trängt .ill inrymma en nktig ide om den 

bär gigantiska naturen. J.,_; hastade f, densk,, II genom 

ängaine, förbi f< » sst n och uppåt kollen till pieslga.den, 

der välvilliga men, .iskor visade mig fryntliga ansigten, 

och badö mig v a, a vilkommen, — ett Gudomligt 

ord allestädes, men särdeles i en befolkad odemark* — Jas 

sk), id.de mig in i den ttefllga pi est-boningen, men 

kunde ej dir 1,1a bl, att se och se om igen pa de 

hvttklädda jälteb derna derutc. De fÖ.ekommo mig 

nn som vålnader ifrån sago-vei Iden, Ii vilka rest sig 

ur grafvrn for att sk, amma ho, t illa b, askande små- 

poeter, som rimmat om fjellaroeh hällar, och som bordt 

ha pisk-Miiallj, föv omaket. — (Gud ske lo! ! jag ha. ej 

nyligen rimmat!) — 



Ett litet st\cke f.an prestga.den växte vackett 
korn, som var ntsadt af /jo lårets behållning frän sam- 
ma ake. ; — ty sidan ar seden i Lappland, att de 
tina täpporna besås I, varje Ar med samma sädes-slag, 
ulan omvexling af annat f,n någon gång litet potatis 














. 







3 

eller tolvor; och rim •.!.,„ kreaturen Sro O fi hl,, 
ock gödningen ringa, och säden fryser fördenskull 
borl > rl,fr ,r "'«»«« nfkaslmng. i,,. VH1 . i|i(k e|J 
motsatt f ■..I^JI.hkIc, K Qiirkj.icks p.elbol 1 ;», god* 
ängar, och ( J, „ „„;,,.., ml, pastorn öi , „ £„d och för- 
ständig hushållare, som, jtmtesin Ijenst, — hv.jkc-n här 
uppe just icke -u t. .gen, skiiMe väl sin ckonouii, (.11 
hviiken jag alltid och i fram sia ruminet räknar ladu- 
gården. Emedan ock denna var . »mit skick, så ha- 
de ej åkiame saknat I...!.,, och del a. säkert all j„si 
denna ....b! in likhet, j« „>te läget vid sh ,;,,„,„,,, v-, 
o. siken dert.ll alt ko.ncl ej bortJritiif. J>. rhll bi- 
drager afven den omständigheten all Qvickjock s-daien 
ligger mycket lägre Sn d« /I sto ÖTriga fjelidai«r 9 och 
haj inga myrur i granskapet. 

Midt för picslga. 1m sy.,1 S , shuni.nen, några 
damslockar efter den siifvcrhyllti som fordcun si ut 
har, för all nedsmälta malmen fr in silfvei berget i 
Kedkevue, beläget en mil pa sidan om Sulilclmn; 
men ingen kunde nu meddela mig M^ upplytni*. 
ar om liden när hyttan i ...t i gång. (J)en lar dock 
ha drifvits på samma tid som IVasafJells silfve.ve.k, i 
des* början, således mder Drottning Christinas rege- 
ring). Har visste ingen I, v ,. fo.c den upphört pa sedna- 
re lider; men af Lappar hörde jag sägas: alt i den 
sa ka/lade Silpaljocko, silfvei kullen), som ur en Jilen 
del af det stora Kedkevue, skall finnas hade mycket 
och god silfvei n alm. Men till berget or åtta nnl 

ifrån 



o 

o 



I 

> » 



ifiln Qvickjock, genom den alldeles oba nnde och vilda 
Jji.llliaklt.n, du eodasl renskjuts, om vinlien, skulle 
kunna begagnas. Det bl* I sva, i att både bygga oc Ii 
bo vid Kedkevaie, ty vid fölen af berget ni m m ful- 
Ii tre insen Ii högt oTve. bal Vet. Men inemot sam- 
ma förhållande oj.rn.n. v, | ftöräs koppargmha, och 
köpingen af samma namn, i Norge, De I.-.-., midt på 
det kalla nch *feoglö*a fjcllel, och likväl tillverkas 
der iii ligen två letten skejj :d koppar. Ar mal men i 
Kedkevare blott rik* nog alt löna mödan, såsom det 
påstås, s. fiv den val oeksé en gång vandia Beri- 
den omkring, såsom sill Ver. 

Selm jag, pa föiotnämde salt, hade något litet 
sett mig omkring i Qvickjo k, kom jag der Öfverens 
med en i Lapp-spräket vol kunnig man, att bli min 
tolk ni Ii vandringen t.ll Sulitclma, d.t jag påföl- 
jande morgon ville begynna min gäng; men som ingen 
Svensk hade färdats den "»ägen sed nar e an Professor 
Wahlenberg, al 1807, a och den al honom begagnade 
vägvisarn ej kunde las, sä beslöt jag alt ga till ny- 
bygget vid rarrajaur, tvä och enl. ill mil från Qvick- 
jock, dir 111 i 11 tolk hoppades att träffa Lappar som 
kände vägen. I Qvickj ek köpte jag mig clt par 1 ya 
Lappska käng-skor, och blef rik ligen föisedu n 1 I 
mals. ek; — ty det vai älta mil från Qvickjock lill 
Sulitelma, och pa den o fanns endast nybyggarn 

vid Tnii.ijriui som man säkert kunde finna hemma. 






j 







^■■HHHB^H 










i/, 

Ee, ail( .odde S ock nu bli mjckel besvärlig, i aiMcelllle 
l.ll snöns myckenhet uppå fjellen, de, den i är sades 
%8« i större mängd q»«r ä„ någon kunde „,;„„,„ 
fornt. Ha, 1,11 uppg.ds d £ „ förutgående ovanbga som- 
mai kylan såsom orsak, och sant är au då nordvesl- 
vinden blas.e något skarp va, det bittert kallt Q,,p| 
bergen. J)e,emot rådde idel sommarluft vid sno/,el- 
te«s fot nere , dalarne. Det var blott ett eller par 
lu>en fots afstånd mellan ett sommarland der nere, 
med V1 |da vinbärsbuskar, v.oler, fdrgäl-mig-ej och 
hjortron-blommor i mängd, då snömassorna låga två 
<■" «re famnar djupa, några slungkast derifrån, 
uti fjellen. 




V. 

(d. 10 Juli.) 

Ifrån Qvickjock lat jag i o mig en balf mil upp- 
åt Taria-elfven, sorn hnr, utom en mindre fors, gar 
stilla fram genom vackra och till en del gräsrika än- 
gar. De som tillhora preslbolet äro väl undei hållna 
och gifvande; men de som lyda under ett härintill 
liggande bruks-nybygge äro alldeles igenväxta, ty ny- 
bygget är öde. — Just der jag slutade rodden och 
*tcg i land föllo två fjellbäckar in i Tai ra-eifven , 
som faterfrftd och allt uppåt, genom fjelldalen, Sr 



mycket häftig och (trasande. S,\ v5l elfvens som 

fjelKtiömcnarnes vallen var klart och kallt, såsom det 
plägar vara i springkällor. Det medför så mycket 
sand och smftsleu, vid flodlidcrna, att bergen, i elf- 
ven och vid dess stränder, slipas hade runda och kan- 



tiga deraf. 



Vid ett al Tai ra-ellvens fall, midt emellan Kas- 
kaivo-fjellel och Kilnut-hergen, circa fyra tusen fot 
långt ifrån livar tdera, ltade vattnet slipat bei g-väg- 
gai ne dels ovala, kantiga och al fleie former, dels 
äfven gjort större och mindre urholkningar, i hvilka 
foissen oupphörligt arbetade sig inät. Ofvanpå ber- 
get, dit vattnet ej nu räckte upp, funnos en mycken- 
het sa kallade jätte-grytor, af en q vart, en lialf och 
hel alns djuplek, från och med en qvai t till och med 
en half alns vidd. I de flesle af dem, och i alla de 
djupare, lågo större och smärre stenar, jemte sand 
och grus. Somliga jätte-grytor voio allånga, till och 
med trehörniga; men då var ock stenen, som Jäg i 
dem, afläng eller trehörnig, o. s. v. — Alla dessa 
urholkningar, som voro mer än ett hundrade till an- 
talet, hade erhållit sin skapnad af de stenar, som flo- 
den kastat Öfver den uppstående bergkammen, på sidan 
om foissen, der de sedan blifvit liggande, och små- 
ningom hade gräft sig ner i berget, dels genom siD egen 
rörelse, förorsakad af vattnet, dels ock af det sand- 
grus, som åtföljer strömmen. Delta grus gör den mesta 
slipuingen, och jag anmärkte att äfven de stenar *om 






■ 



K5 

%ö shlh voro 4 k.angsku, na all «■ (Ie , nf ,, n , 
numer, kvifad e ,,.1 M bfol, , ir „ n upphöjning hvar- 
omk.ing berget var ntevarfvadt, som cn ska |. 

l den ofvamiämda kammen e Jler tipphöjnin eti 
af berget, som fikuadfl en fördämning, voro flera stör- 
re och mindre länaifar pi Sammä vllr f ns | ipa( | c a/ 
floden och gruset. De Voro lie., akar långa, och ha- 
de ett snarlikt utseende med sjelfva stromfiW, som 
likt en kanal gick igenom berge^ och tycktes P ;i li- 
ka satt vara utskuren af forssen. Sjelfva bergets 
glatta ytor hade utseende af Damascener-sla/. — 
Den hifflga formen hade ett vilclt och tjutande late, 
som pa ett besynue. !. t satt kontrasterade med de' 
blyga och milda förgätmigej, och flcre af söderns 
blommor, som vaxte he/t « <ra v ,d flodb.adden, ibland 
vackra hpkar, haggbuskai och g, anar. Snö-spa,f- 
Un och Sr,an f P.tt.ade ha. lika m. inte, t som M, kan 
i söder, na. vår-va, men förjagar dr.fvo. na. Har var 
luften rikligt sommarl,t,m mellan snölav.nerna na 
/]cllen, och derfnre hade ock de Uä-liga myrorna 
Jedan flyttal hitnpp. 

Mellan ha ka,vo och ^ji.nnas-fjellet, ett stycke 
längre A .mat, ar en djup och träng da/, ur hvilken 
framstörtade cn fjell.l, 6m , ,om g rast delade sig j 
Ue slycken mindre hickar, hv.lka nu fram/I ito \\ 
bollen af den flod- In Jd som valtiden lar Ö/Vei skölja 
dt kringliggande hltel. Denna flodbädd var en hk- 
bent t.iangef, hva. s nära tusen fot langa basis v ,r 



K 

L.ma-elfven, . hvilken ij< ll-b u ka.no hastigt ned- 
djkade. TiimgLh.s speUiga vinkel var den edvannamda 
fjell-dalens mynning, der si i dm men gick fram på 
slätten, som nu till en stor del var b« växt med bjöijfc 
och tall, vitis! annan småskog. Men del emellan vmo 
inanda nu mosshipna rännilar och stör. t; kanaler, och 
drt svito klut all en större vattenmassa hade för- 
de n framrusat här och ni vild fait np-plÖji kana- 
lerna samt hopvrakl si L aa mas>o> al alen oeh grus, 
som häl la-o allestädes bland träd oeh huskar. En 
hop fjclilraslar lid-, o rund omkring och liksom ski äl- 
tade at mina grubblerier öfvia l.den nar detta skedt. 
De Höga siras t öfver till den kalare södra .stranden 
af larra-clfven, der en mui ter fjcllback hoj pade ner 
ifrån höjden at Täka-oivr. J)< n var redan förvand- 
lad till skum da den fladdrade ned uti clfven. 

Ilar berättades mig: all tit par 1 appnr, m ni vo- 
ro sa genorndiifiia rtied rentjufnad alt de aldrig i lifs- 
tiden kunnal t 1 tappas, lik\ d blif vit upp ta < kla oeh slraf- 
1 ide i döden. Deras namn var "\alta Loitm , och 
hans son ValsO (l 3 al), hvilken sednare ofta skall be- 
mödat sii?; om att fdi ma fodren I ill b att. e ge.nmgar, 
och ville deriöje öfvergc det fula handlve.k de ld- 
k i le. — iMen hans bcmo.dni.deil hade s5 alldeles 
misslyckats alt han de. emot bhfvil, al l.nl.en, tvin- 
ad tdl delaktighet i tjut ua den. 

Dessa tv i mun er hade gjort cn uk fångst, om 
hösten, och hade göiDl de stulna ocli slag tat It renar? 




W 




3$ 

ne i det ofvannämda snödjupet, mellan Kaskaivo ocl» 
Njunnas. Dit gingo häda Ipthmw kort före Julaflon, 
för att l.einta sig högtids-kost, och voro som bost 
sysselsatta med detta gö.omål, dä, i detsamma, snön 
nedrasade Iran f/ellen och begrafde dem bada under 
lavinerna. — Ingen menniska visste, el/er kunde ens 
gissa, hvad det blifvit af dem, förr an våren kom, 
da en björn fatt vader af kö'let, och hade fördenskull 
iifvit sig ner ett långt stycke i drifvorna. Han hade 
likväl mast öfvei^e fät förelag, emedan snömassan 
var för djup och härd. — Men Saulo-Adda, som 
var Palsos svärfvar, gissade orsaken ti/1 björnens gra f- 
ning och fortsatte arbetet än vidare, tills han i dju- 
pet fann hade liken och renar ne. 






Efter tvenne mils vandring, frän Qvickjock, kom 
jag Ull det nyligen utsynta Krono-ny bygget Njun- 
nas, bestående blott af en gammal Lapp-kåta, hop- 
salt af störar, ris och torf. Sammaledes ett fähus. 

Nyodlingen i den ypperliga joiden var ännu blott ett 
kappeland, midt i den sköna dalen, som var ett li- 
tet Bleking vid foteD af del snöklädda Njunnas-fjel- 
let. Rundt omkring kojan vä\te gräset och blommor- 
na alnshöga, och snösparfven (emberiza nivalis) qvill- 
iade bland björkarne, hvilka här stodo resliga och 
skönt grupperade kring en fjellbäck. Vilda vinbärs- 



*9 

biibkar och vdd hampa vaxte liar Uei eslädes, femte 
hagg, rönn, al, vide, lingon och blåbärsris» 

Ilar, pä Torras nordliga strand, var vegetationen 
härlig, luften varm och trakten Romantisk, dä dei- 
einot allting var mera öde och kalt pä södra sidan, 
sä snart man kom ett stycke frän clfstranden. Del- 
samma observerade jag allestädes i norra Lappland, 
särdeles ofvanföre polcirkeln. Pä den latituden mäste 
nybygggarn för sina odlingar, söka ett skydd af fjel- 
Icn, eller helst af sandkullar och skogsberg, mot den 
förstörande nordvinden, som vintertiden och stun- 
dom äfven om våren lar vara alldeles rasande. 

Några hundrade alnar härifrän blommade hjor- 
tronbusken, och Ivå mindre bäckar hoppade rakt ned, 
på mer än tva tusen fots höjd, från toppen af Njun- 
nas, der snön borlsmälte af den först nu rikligt bör- 
jade sommarvärmen. En half mil längre bort dan- 
sade ström vid ström utföre fjellbranlema, och den 
ilande ALolma-floden störtade så häftigt ner ifrån biä- 
djupet, att en stor del af dess vatten förvandlades till 
dimmor. Sammaledes Tarra-elfven, livars böljor här, 
mer än tusen fot under mig, flögo, såsom snöhvirflar, 
utföre klipporna. — Här vä\te myosotis, pingvicula 
vulgaris, viola biflora och rubus articus, rundt om- 
kiing. De hvita och vackra blommorna af den sed- 
nare, som äro mycket frosl-ömma, voro här, vid 
foten af snöfjellen, alldeles oskadade, då de likval, 
utan undantag voro bortfrusna på Gellivare kalimy- 





P 



... 






* J; ' ä lm '' "*«•«*», , hela det I10 ,dhga Lapp- 
"|J> -ti vege. a.ionen så ,il „,,. *& .,„„, , (Icnm , 
IHI.1,1, de, ,,. |,kv ,!„., pä mo.v.rno. l,^ lllc r , sc 
j» oel, snöllarka,, bland hvdka den feod.ga Callha pa- 
li^tiK dock blommade. 

J.g vandrad,- rakt i nord-ve^t, och s„g fj c |_ 
larne, framför .nig, «,„, ell hvtskummaude >.o„„- 
l.af. Mellan d, m b,„s„de ,, cn ,.„„ ,„;„„,„,„ rf ^ 
den andra, oel, , K,,- U„l,,,-i; TO „, ,.-,„ , lllHl 
en dei af d e „ k- bet, sn öb, Jg ,a som .ler a , (lld 
formera* al de wminnnfi-UMia d.mmorna. ofver den- 
na snotoro bamg.ek, io, „äg,„ ar s . d.n, en Lapp- 
<iv,nna, om v nen, oel, emedan snön dä »,,. „ , ot 

; ,P|, " nad °'' so ' •"■• * brast ork b.vggan „„d, ,- 

henne, hv 8 r»i<| l,o„ lör nlhid bredde, , d,,,p el . Man 
Sio.de mig uppn ,, U a „, harpa, oeh varnade n„g f,„ Sn- 
htetaas Ufjwr. _ r «,!„,, „„, Akoln.a-fallet opp. 
<e-er Sla.ka s„, sp, lsi= , soälup ^ Dfn ,-j^ f . Jf _ 

komhgtennpp.r.e.de randig Lapp-moW,, nel, kan 
bloa vårlig*, ,„. sl igas. DéM , %go( 47jo fn| 
Öfver ha A el. 

IWt emot Stafett I ■ mom a sidan om Tan-,, 
eliven, | w-r rarre-/>IM. VkI dess fot är en möU 
s.da på f jt |/et, som /,k n , r v:l ... eil ;lf ( (t ^.^ rf# 

8 " W * MMt f} -P'- -en Hl fot**** f Kllini;ll , 
k*n, var uti J, feft bryriggefi en s, a tmlt /oV- 
%Mrfng* som hknnde en tempcfporl. [ delta hvalf 
t* Lappa, ne fordom o/ii al renhorn atdcias förglöm. 






t' 
(In Jnlmul, sn,„ ,,„ ej fruktas mc, a fin ältade tap- 
pt och Nybyggare uppsamlat kornen oel. koki Jim 
deraf. Hela berget b, „| „ a f cn , vii i|>!i sk. UV,-, som 
allljemt vittrar tänder oel. nedrasar, bvarfore ock 
Hora grusltogai ligga sammanhöpade vid foten, si 
val al' delta *,,,„ flei e likartade fjeftberg. — Ett pai 
alnar på sidan om del föYmnömda offerstället ned- 
rinner en Irien back, di fin högsta fjeltyieUen, oel. 
vattnar ännu Jchovah, liljor vid fölen af Jubmcls 
plundrade Benhus. 

En qvart in ii lan-, c i nordvest äi Tarre-spikeu, 
en etillgängelig sylgopp. Emellan densamma och Tar- 
rekajsi framstörtade en mindre back, som dock stun- 
dom lar vara en vild flod, hviliel kunde skönjas 
deraf alt strax nedan före I i gets fot, och ända fram- 
åt elfven, f.innos djupa rännilar, af tvä till ti c alnars 
bredd. Slenai ne och gruset voro har lik» ha (list 
nedslungade af forssen, som \id Kaskaivo. 

Ju längre jag kom upp i fjeJJéö, ju kortaie oeh 
n istan jonlki \pundc blcfvo björk arne, liksom de vil- 
ie vara nordvindens "ödmjukaste Ijenare." öfver fjell- 



top, 



lame Ii uns 



fip 



■nle sk vaiiie, som stora massor al 



kardad bomull, och nocdvesl-vindcn begynle ull ljuta 
mellan bergen, da solen ijönk ned bakom drifvorna 




4 



5 



Vnl 



M 



a,lUnHni "" T«i .jflu. , 2 ; , M ;| ifrån Qvick- 



jor.1i , t. . lid, ^ nybyggarn I. I» fcji 



sh in le n hade i 



i n nos, som \id sjo- 



ippbygsi .., kala fui ss (H j 



» sinn 



bar», wrot er jordkula for två kor oc fa några far. 
1 l " m « Tarmijöii liggt, en half mil ■ !,/,,, nybygget 
vid funnas, d l.ui hkval I, hI, s,,,„ o*h marken 
toomiriiig i.!! delsamma. - ffybyggarn hade I, „ 

ringit »ig ned ff/Vcr sororoarn, föi Htl g ,„ f ls kc 

samla nödigt lifstippehålle föi rinlern och don lid 
' h ,lr r " ,N,i ' '>) ' ' • '" och odlingar vid nybém- 
niél skulle verkställa*. I Xarrajau, kunde lian n*r 
som helst med noten uppfiska ri myckel röding (snl- 
m« nlpiniii lian blundade, ty sjön var ej djup och 
bolliian mi jeron. A/ röding, komjölk oeli ln.-t biö I 
lefda ej endw baa ijcfi oeb barnan, föi sominarn, 
uka du if insaltades ex I, torkade* IfVea ett ansenligt 
v inlci / 1 »i i ån. 

ftunjas nyhygge nr (let nordligaste som Rhnm Och 
kan finnas i denna Lapproark. ty en ipart mil of- 

v.nlorc Ta.rajaur ndlagcr en fjelllrakl så rild cch 
kall alt den Sfikerligen alltid bl.i Lappa, ,es och de- 
las renhjordars ensamna tillhörighet. 






Man lin lilla nvbyaas-anJ 



o^ 



Igijnina.irnc i L 



Kind 



PP~ 



s iv>m v 



itände inkraktniu-ai på tu folkets jord, 
ett påstående som <j synes tarfva i itt mycken veder- 



Ifiagnina , d 



o ' 



i man vel att Lappar och a T byggare nu 
redan feafVn så stort gagn .»I Inaiaidi i , (och fö det 
alltmera ju större fram* leg kristendomen och kultn 
gör ibland dem), att d«* förstånd 



i ni 



i ii <• numer a 






klaga ofver brai indra. — Dt 



ii in.ii k son» 



^^l 



>)egain 



ockuperar hehöfver ej Fji ll-l. öppen , och ronbetcs- 
ijellcii sunt passen de re mellan kunna på intet sött 
begagaasai" nybyggarna. — All ren-belnlrnk terna aro 



och föi blifva lilli l< kli 



for cl l ti c Ii 



I fy 



I I 



"> 



m^ei 



slorre antal leoar än som nu finnas i Lappmarken, 
deroni öTfrcrlygas livar och en som med uppmärk- 



uilirl 



;enomtagni fjejfen. Alt dock Lapparna gräla 
sig emellan om renbetet bevisar lika litet dess otill- 
raaklignet, som man sk il ligen kan påslå Bit de Sven- 
ska mark na dtp la uer na, i allmänhet, »ro För trängt 
utstakade, for det alt några få kaltringar skuttas och 
slåss der ett tjog kunde fredligt fa mm. 

Dessutom står det ju Lapparhc fritt, liksom den 
Svenska befolkningen, »u lata f<a sig utsyna n> hem- 
man, oeli en stor del göi a del älven. Deras stora 
benägenhet för mak i ig be t gör likväl alt de helst aio 



N 



oma 



do. — a 



ai 



en om kristendomen far, hädanefter 



som hittills , gl någorlunda i bredd me<l Lapplands 
kolonisation och kullui , sa skola snart de som blind- 
vis lfiat för Lappfolkels så kallade "urgamla rattig- 





\ 




H 



I 






fl 






»el*i rå .se ftu vidare hinn .ny.kci de misstagit sig, 
c,il J< P*«fi« alt lappmarken för alltid borde vara 
ut un-land. Koloinsatiouem välgörande följder synas 
Mkt i Lycksele och \>cJc Lappmarker, som numera 
kunna b. n iktas såsom några det nordliga Sveriges 
lyckligaste trakter, så länge skatten ar billig. 



Nybyggarens kåta vid Tarrajaur var !, 1 som 
en kolare-hwta, af tråka ppar, i is och torf; men <k„ 
var, i likhet med Lappkåtorna, öppen i lappen. Der 
Utgick röken af den eld som brtmh midt i k j m. 
Rundt omkring elden vid väggai ne täg© barn oeto bita* 
dar p.i utbredda renhudar, och midt i rökJfel» t der- 
uppe hängde fisken och torkades. Der föga äfVen, 
fur samma findhmfij, n i ra fårsfea ostar, likväl „, ,,t 
på sidan. Pj ra rotdten af lökMlet ned »ek en vidja, 
hvari nederst var fästad en krok, uppa Imlken gry* 
tan hängde midt öfver eldbrasan, 

h srJdi » sid-m om Tairajaur, upp", S d, .-(V Jet, s\ n - 
tes en sinne flock renar som der ginqo och betade. 
ISägra Lapp-kåtor sågos val icke, mm jag visstfe an- 
dock all de nmste finnas i renarnes grahs&ap, hvar- 
före jag äfven hö!! pa alt bege mig dit nffp, da i 
detsamma et! rop efter bål n bården pä andra rittan 
om sjön. Kort dcicflei ankommo iva Lappai ijff 
nj^yggarn, ti att af honom tdlbyl i äg fisk I ii lorrl 
renkött, och händelsen lögade si \ d att jcrSI den ene 
af dem vn mjg t.ll du, Lapp-gubb. .,, . som bi I 



karide vågun iiil Sfrliefai». j ;i g n« k , >, vela, ofiniUi 

gen, ill hans svärfar, den eflernffkla \ , visarn, jusf 

nu låg vid foten .1 St.,, ka, der tom hade sin renhjords 

S«dan Lappan tillkommit fefef 0V1 ett if- 

ngt pknldiande, , , Lappska, oeb o. den utta tade* sa 
alldeles con csptes i n att det lat som tade n.*i- 
gon vrgtig afliandfing vant å bnne, ebuin alltsom- 
mans blott rörde mig och vandringen till .S.diiefma, 
jemlc några frågor och svar om 'den i ur si ovanli- 
ga mängden af no uppå fjelfen" m. m. 

O i saken till Lapparnes cjyasi-expressiva konver- 
sation ar den: alt fleie ordböjningar [ka us) i Lapp- 
språket i>ke genom olika accent på vokalerna, dem 
Lappame ratt ofta förby ta, efter eget behag. Da t. ex. 
i norra Lappland sages tjdme (Öga), uttalas dci tjc/mc 
och tji/me i det södra landet. — Sammaledes uttalas 
ordet suoib ön blott med härdare accent på 6, (sno/, 
öm) i genitiven. — Af suolö-tfaim öm öga) lar Su- 
lilelma mit sill namn, som, genom del ofvannämda 
vokal-umbyUI, bliftit ändra dt först tilj Suoliljelme, 
och sedan till Sulitjelma och Su/itelma, såsom berget 
nu kallas af både Lappai och nybyggare. 

För alt valfagna sina Lappska vänner fyllde ny- 
byggarn en mindre kopparkittel med nyss fångad rö- 
ding, hängde den på kroken öfeer elden och kokte 
Ilsken. ])erefler placerade hela sällskapet sig nindt 
omkring eldstaden, med benen koivslagdi inunder 
sig, såsom skrå Idaie bruka sitta, livar och en tog 











4<; 

nu sin fisk med de fem, åt friskt, man bröd, och 
pladdrade o upp ho, /.g I. - Af ven jag Jick »eo b,t fa, sk 
SA" på ett sa, skilt fet, och tvingade mig att lör- 
t -ra nugot af den välvillig erbjudna gå/van. - Men 
nar fisken var sl.it kom en annan ritt, som jag lik- 
väl m.sle undanbedja mig. Det var LapparL sa 
kallade Jobmo, en tjock gröt, som kokas af ha>tsy,e- 
hlad (rumex acetosa) med vatten, och sedan åles med 
sur mjölk. Den skall vara mycket helsosam och väl- 
görande för Lapparne, som ofta besvaras af obslruc- 
tion, den de ådraga sig genom ymnigt förtärande af 
den feta lenmjölken. Jobmon verkar da som ett di- 
gestiv-raedel; men jag hade ej lust all medicine, a för 
den gängen. 

Under maltiden frågades, som vanligt, cftei • h var- 
jehanda nyheter. — (Mah sakan? — hvad nytt? 
är andra eller tredje fiågan e/ter deras puoristl 
god dag!) — Denbland förekom slutligen tfjj och 
med den långa riksdagen i Siockholni; och då jag 
ville veta hvarföre de brydde sig om det som än- 
dock ej rörde dem, sades, sannl nog: "att det som 
rör deras vänner på slätten, (kuslboaine) det rör 
afven dem, på s.U vis, efter de handla och vandia 
med Svenskarne, som äro deras bröder." — Detta 
uttryck kunde visserligen komma deraf att den ena 
Lappens bror var tjensleman i Jockmock; men sant 
är ock det att Lapparne nu, till det mesta, ha bort- 
lagt den hendtliga sinnes-stamning, mot Svenska. ne, 



47 
som förr ulmdikle dem. Delta ar till it ö lie delen 
ei. följd af deras lo. bättrade kristendomskm.skap , och 
dm hjelp som de, i nödens lider, erhållit a f " &ma 
bröder, Svenskarne." 

Strax eller målen påländes tobakspiporna, små 
nubbar af tre tums längd. Jag tror visst att Lap- 
pen hellre mister sin hustru än denna condilio sine 
qua non lör hans trefnad. Pipafj / |jer honom som 
skuggan, utom då när han falt sä pass stort brän- 
vinsrus, alt han må.le skrala om "s.lt slenskrafvel, 
sina horn och de grönskande fjellen." — Efter mal- 
hviian, klockan fullt nie på qvällen, begynle vi tan- 
ka på vår afresa, och bcgåfvo oss derföre öfver sjön. 
Dercfter klättrade vi föis.t uppföre Såki-fjeJlet, som 
på flera ställen var betäckt af stora snödrifvor, mel- 
lan hvilka renarne gingo och betade af gräset och 
fjellväxterna. På höjden af Såki, som i sto. t likna- 
de en aflång jul-limpa, voro tvenne Lappkåtor upp- 
slagna. De voro gjorde af väl', som nu var temligen 
svart af rök och smuts. Ett par hundrade renar 
framdrefvos småningom, af deras väktare, till kålorna, 
der flere spetsörade och svartraggiga hundar larmade 
såsom ville de uppsluka oss. 

Orsaken hvarföre Lapparne föda så många dyli- 
ka hemdjur är den: alt hvarje medlem af Lappfamil- 
jen har sin egen hund, som är honom följaktig den 
tid på dygnet som han, enligt sin lur, måste vak la 
renhjorden; och utan dessa ondsinta medhjefpaie skul- 




w " 



le renarne <j knim.i styras; anm pä Ujppettf hef*JI~> 

""'b' j«S«* difi fraill ocll fltei Ml Inindarnc, «)IH aldliq 

missförstå husbondens mening. 

D-i hel* n ni. jm, ,1c, x,, r ,t m J,ul vid L;i|>p-b_> d , 
(sfi kallas ell dylikl samli lic, eh\ad del besl&i af två 
ei,t>l Öflj-c ki>, (H«b famijjei och dri omkring hade 
lägrat sig, börjades mjölknij en, som förrättades ai 
hade män och qvhu i p« rfel vid: all L appai ne, 
med särdeles skicUigliet, och ofta pä I . -t I, ,11, ka- 
stade $ro-sJing«r ki ing hals,., pä vajoi na (i en-kor- 
na) drogo dem till sig och mjölkade i en linskal. 
Derunder holk va fan fast antingen al' en medhjelpa- 
re, eiier ock på del salt ntt den mjölkande sjell ham- 
paJe på tömmen och siiaedelsl fastliuil ren-kun. De; 
fiesle yajorna mjölkade e) mycket ölver en Iiali' jum- 
f«u, tv den kalla var- ( i, sommarJuften hade tuv- 
Jimdiat lenbeleU hlfvaxt, som älven minskades af 
den ymniga snön. Under mjölkningen, och ahen 
dessemelldii, hade vajana ett grymtande läte, som 
liknade det af én ufpiwfad svinal jmd, och icn-kalf- 
varne svajade alltid därpå med en ton såsom af stör- 
re grisar. Nä> hela förrättningen var slutad van- 
drade renhjorden ut på bete igen, och Lapparne 
tömde mjölken i tfakaggar nit der förvaras Ulfö vi- 
dare. 

Klockan val nu elfva pa aftonen och jag kröp 
slutligen jn i der um Lappkåtan, der en naken bai n- 

m-e, 






fe 
tinge, om tv, &», lekte knm-qömmi med trosor , 
trtffctW ocfa • enskmsvnnla.. Kulan var ejoi d al 
grof trcskaftr.d huldan, som var utspänd i rundel på 
n&gm i jmden nedstötta kappar. Borren, som var 
I i ena sidan, km.de öppnas oeh tillslutas efter godt- 
fmnande, derigennm alt ej. framför densamma hän- 
gande bu-Jdans-kmi sköls framåt eller tillhaka, och 
del var i sanning ängel. c t alt h*ir utestänga den kal- 
la nalt vi.uhn sa mycket som möjligt, ty den ringa 
eld hor fanns närdes hloit sparsamt af litet rip-ris 
(helula nana), som brann dåligt midt i kåtan. Elden 
var upptänd pi bara marken, och rundt dcromkring 
lägo Lapparne, huller om buller, utsträckta på snu- 
skiga trasor och renhudar, som voro kringströdda 
bland barnungar, hundar och mat-karl. 

Lappfolket borstades hnde samma utseende som 
min förut omnamde vägvisare frän Göljcn: ett trian- 
gulärt och knotigt ansi^lc, något liknande ett ruggigt 
fjellherg; drag ten luden, såsom den varit mossig. Den 
var endast af skinn, (ren-sSmsk), ty mot den kalla 
fjellvindcn hade en vallmn- skolt ej länge bevarat dem. 
Jag markte det bast som låg hopkrupen i en vrå 
och frös i min sommaithågt. — Då de bcsked!i D a 
Lapparne s Igo detta, gåfvo de mig sina egna ren- 
hudar till betäckning mo! kölden, och jag emottog 







w 



■■■■■■■ 



■ih 








>«> 



*fem«vniorna tneksamligast , rhu.n e j ulan hemlig 
ii itk t iti fm inqvni lorii ig* Likväl slapp jag den all- 
dcle*, hade i:ii <>( h n I/t framgent', ehuru jag < /- 
U nödgades hvila l)os b ide Lappfolk- t o, |, INjbyg- 
sarne. 



Ml. 

(cl. ii:lc Juli) 
Då jag vaknade om morgonen, den i i:tc Juli, ha- 
de snö fallit om nallen pi Starka och det vai bitteet 
kallt i luften, ly vinden var mera nordlig än fornt. 
Luften var felar och jag stig im tydligt att de kring- 
liggande Ijellbergen ej Sro så oföränderliga som mån- 
gen Imr. Det ifrån höjderna mdrinnance vattnet liar 
allestädes plöjt djupa In or i bergens sidor, och pä fle- 
ra ställen gjorl stoj-a uiholkningir; men det är ock 
till märkandes alt ej a/la /jellbergens besländsdelar 
äro bioll slem Tverttxii aio i nit inånga, och kanske 
de flesla, ioi rl- eller stenhögar, livars rund och kär- 
na är berg, men hvars ofta Inger beslår af stundom 
rätt god jord, sand och slengi tis. Eljest k öude på dem 
ej väta det vminga renbete, hvars fiodi hel i d I- 
derna stundom förvånar den resande, 

Pa bergshöjderna ar dock vegetationen mycket 
dvärgartad och mossig. Fjell björken, sorn i daiarnc 



h 

växer uppåt, IM,, sig del . ,. flei ni , lk( . 1]? nf k|mlig 
och ser hlltgainrnal ut. 

Vi §»* ° l » haff mil ifWfe Suki bortåt SlaiU, 
der den rätta no-v, ■ m både sin Lap^rbf. Dess in- 
vånare bknadc ej alldeles de fnmln;,md< . De voro 
både snyggare och vackrare, samt älven längre, och 
deras ansigten hade ej del Lappska utseendet, utan 
voro ovala. Det folket liknade Svenskarnc, från hvil- 
ka de ock sades härstamma j 1 mödernet. 

De akta Lapparne ha nästan alla elt slags lik- 
het med fjcllbergeu och sina kåtor. De äro mfika, 
knoliga och kanliga, kanske derföre att deras om*if- 
ning ar sådan, ty huiu nnckel bcica icke derpa , 
särdeles i psyohologiskt hänseende, och af den inre 
menniskan är dm yitrc som oftast en skuggbild. — 
Jag har märkt: ill anletsdrag oeli kroppsrörelser för- 
ändras i följd af lidanden ellei passioner. Ja- har 
tledes setl skurk-fysionomier förhällras, på samma 
gång som hjerlat, och jag har Uven sett vackrare an- 
iclen försöm ras pa lika sätt. Men dervid bi mmn- 
kas: all af alla dessa anleten har ej elt enda helt o - S * 
hållit afvkit frän sin medfödda grundl u. Jag har 
således aldrig selt ell verkligen nobelt im n>ko-ansigte 
bli gemeii, eller hrcrlonij men ul.mt uilramti doek 
stundom mel vissa landskapet', hvilka, t. e\. gmom 
elemenleinas härjningar, hlifvtl ku längie eller koi- 
lare lid förstörda, och di Ii u jag ifven holtmiglin- 
na etl nunhgi inflytande deraf på ortens invånare. 




i' 







5a 

Ätt Lappa rnc, i »mått, no bilder, nun kanika- 
ttir-bildei , af ritt fjelJ-land, det synes mig vara tyd- 
lig!. De Sro det till och med i sitt lynne: de sofva 
gerna, göra helst ingen ting; ja, de nästan afsky allt 
arbete, som fordrar ansträngning. Ilvnd entusiasm är 
det begripa de ej, och blott få af dem liu något be- 
grepp om dm högre och sublimare karlekens sällhet. 
— Deras giftermål bestämmas endast af konsideration 
för penningen, som or deras adel. Sla^t och fl änder 
uppgöra vrlkoren, och se'n fäs bruden på köpet. Till 
och med "suia blanka" ; "silfveri iksdalrar) sammanhö- 
pa de i ett skrin och gömma det så val i ett "sten- 
skrafvel" att om döden Öfverraskar dem så är silf- 
ret för alltid för lorad t. Delta galler åtminstone om 
Jockmocks- och Q\ ickjocks-Lappnrne (Tourpun- Stam- 
men), h vilkas land ar beläget bredvid lilla Luleå-clf- 
vens vattendiag. 

Dercmot skola Siikas-Lappaine, som bebo det 
vackra och släta Ultivis-fjellet samt sylvesha tuk- 
ten om stora Luleå vattnen, vara mycket bättre , Vack- 
rare och ni ett raskare lynne. De öro utmärkta skid- 
löpare och jagare. Af Su kas-slammen ha t. ex. tven- 
ne drängar, under föi liden vinter, pa skidor rännt upp 
och dödat 2j stycken vargar. Pä föiegäende aret 
falides af dem ej mindre än 5o sådana odjur. Slikt 
borde belönas. 

Kajlom-Lapparne, som bo norr om stora Luleå 
vattendrag, skola loidoui ha vant några äkta iji al- 




utseende, och Lapplands myggor — (utan att findock 
pä dem vilja tillämpa det förut anförda) — kallas 
långnäsor för näbbens skull. Dessa plågo-andar ha 
åfven siu nytta för det land som de tillhöra; ty 
ulan dem skulle h val ken väktare eller hundar förslå 
all styra renarne, som gerna vilja skingra sig i sko- 
garne, och således skulle förvandlas till vild -renar, 
dem ingen har reda pa. Men emedan de aro särde- 
les ömtåliga för myggorna, så vandra de genant un- 
dan och ät fjellen, sä snart dessa framkomma med 
sommarvärmen. Dä hettan upphör begifva sig len- 
hjordarne sjelfmant ifrån snöbeigen och nedät skogs- 
trakterna. 

På Såki-fjellet och i dess grannskap funnos inga 
myggor, ty kölden var skarp och vinden blef allt me- 
ra kylig och rifvande. — I dalen mellan Slaika och 
Koraipuolta gingo vi på skaren Öfver de djupa drif- 
vorna, genom hvilka den hår iarmbru&wde häftiga 
fjcllströmmen hade utskurit sin väg. På dndra stran- 
den, å en bar kulle, betade en mycket stor renhjord, 












54 

Offltfrig <fc« #« Z vy ,e W A., do-, Poisson Uuljo, som 
Ur å orten dessutom v„ .yktbai såsom prcslerska- 
pets buse pi Nockcnslammoiiia , der han varit s. r . oti- 
dig alt kan i i (enskujl bfifvil lagiord och phktfalld. 
Han var alhnäiuieligen ansedd för <:n öfversitlaie af 
förslå rangen. 

Min Lapp-gubbe både försett sig dels med iina, 
lör all uppl.tmla o.s nr snödjupen ocb isrtmnorna p , 
Sulitelma, om någon skulle sjunka ner, dels medförde 
hanafven en lie alnar lång >laf, fö, att dermed hjei- 
pa sig sjelf ofvea stiömmarne. J ig hade ej annat stöd 
än den korta kapp n jag köpta i KerkJbergét, äl bvil- 
ken Lappmannen bfoit skrattade; ocb alt dtl ej sked- 
de ulan skäl blcf jag snart varse, ty da jag kom ut 
i den nvs , ,,nda bdfliga fji Il-strömmen m.ble jag stan- 
na, emed.-.n vattnet var lika djupt som käppen var 
lan-, ocb jag både således ej tillräckligt blöd af den- 
samme.. Jag måste fidcnskull återkalla min väsvi- 
sirc, ,um ledan gålj Öfvcr , för alt erhålla hans lan- 
ga staf, hv. kel ock sked. b-. Di jig nu satte detta 
st d emot bottnen i strömmen sä gick jag stadigt 
p 'tnat; men gubben, som ej var bättre bcl ilen an 
jqg med den korta kappen, balkade omkull, ocb bå- 
de sake.li en f II en obehaglig skjuts nedåt klippor- I 



,,a ) '■" j»g '| /'It la/ i b, , 



i» ocb bjejpl oss bada 



i i 



* J '• ' < "' «•" ii- i Huljo emot oss, ocb \ 



u sa 



sUi som en Tur! i !l in. [J 



in ville veta livad 



bi- 



både i fjellen all qöra, ocli bvail.re Lapp-gubben 
lotsade mig. — Han var läng och valvau samt hade 
ett manligt Svenskt ansi le. — Iliktig Lapp var hau 
visst icke til! födelsen; men dragt ocb språk voio na- 
tionella. — Då lian ej fick ett underdånigt svar pä 
första fi ägan gick ban mig närmare ocb förnyade silt 
spörgsmil an mera h%ljudl; men |ag gat dock ej 
lemna bonom besked, ulan gick i det stallet bort till 
några utmärkt vackra bvita renar, dem jag pj liket be- 
Irak ta de, emedan jag förut ej både sett några med an- 
nan färg än den vanliga grå. Di vände sig Huljo 
till min ledsagare oeb de bclsade b varandra p i Lapp- 
ska derjgenom all näsubbarne sattes emot bv.nndm, 
ined det vanliga jmon t ( < 1 dag!) 

flin (Ur b< \ilrs klättringen uppföre det 4?^° 
fot ht i Shaidns-fjellel, som best g-j if skiffer ocb 
K«uidblandad mull. Pä dess sidor lag snön lie iill 
fyra famnar djup., ocb under drifvorna frambrusade 
samma flod som vi nyligen oTvcrvadal med möda. 
Den or ma de fram i < lali a knknu ar, stundom osvu- 
lig under .snön, i fjcllets fördjupningar, Och stundom 
skummande livil ut före brante na. PS en il s ö- 
bryggorna passerades floden fä andra gången , ej tilan 
tu hemsk käiisl.i, i\, vattnets sorl bordés mycket val 

under os . 

Ju högre jag korn uj»| i Skaidas ju större och 
skonare blef utsigteh. Den fdrutnämda strömmen sag 
ut som ett livftt band inunder mig, och lu-l.i fjell- 




■ 











J6 

«' -iM«i der omkrmg, ifrän toppen sedd, hade dn me- 
del liHIcSrM oinnamda utseendet af eli brusande 
hai som sUsinat under stormen. Jag såg har afven 
'lar,a.wdfven iom fåg fulh 3ooo fot under mig. Af- 
ven den hade en hkhei af ett hvitt hcrmelins-bram, 
som slingrade sig omkring barmen af klipporna. — Mol- 
nen skockade, mer och mer. De sväfvade krmg bergs- 
lopparne som tjocka morgondimmor. Deras vanliga 
mörka färg var |j tls | etl eller blågra när massorna 
f« MnslHj.adeofvcrfjelJ.n^ehserdelespä dem som voro 

Miufna och svarta symes sijame hvita. 




m 



VIBL 

På lo,, pen af Ska.das var jag „„ högt OIVe| 
molnen och hade fri nlugt npp&, men nedot stäng- 
des den hut „th mei af de sammanhopade dunsl- 
ttNma. Va denna höjd såg jag iörsla gängen 
loppen af Suttletoa såsoin tn ofantelig berg-kri.tall. 
»it var loek ännu ^ ,„ij, oc h dei ,,„ Lapp-mit, 
som alltid åro drygare an vanligt. — Vandringen ut- 
för e Skaidas-fjellet var ej mindre besvärlig Sn upp- 
stigandet, och om bär någon balkat sa vet jag ej 
kvm de. /alJande hade stannat. — AUliug lyckades om- 



>7 

sider val och vi kommu, ett st) eke lian Sk-iida», ner 
i en sim fördjupning, ett pass mellan bergen, du 
« n Lapp, som fordom körde silfvcrmalm ifrån Ked- 
kevare, Irusil ihjäl, h vårföre ock stallet blifvit kal- 
Jadt Frusida le ih Vinden Ijol der som en fjeil-hVd, 
och kölden var bitter. 

liar ofvanföre , na höjderna, sägs äter toppen af 
Sulilelina, som stundom badade i aftonsolens strålar, 
och stundom insveptes i mörka skyar. — Min Lapp- 
gubbe gick, enligt det folkets plagsed , mestadels ratt 
fram, och föl de mig derigenom ofta pä brådslupao- 
de höjder, samt öfver reinnade isfält. Lapparne fråga 
ock sällan efter en besvärlig höjd eller en islupen 
ström, blott de fä gä den genaste vägen. 

Eu mil i nord-ost om Suhlelma passerades den 
bila sjön Kielikjam , pä hvilken isen lag alnsljock, I 
snön derpä syntes spär efter en lahik renhjord som 
nyligen gäll deiöfvcr, och detta stärkte oss i hoppet 
att vi skulle finna den efterlängtade Lapp-byn upp- 
slagen i Sulitelma-d den. — Isen pä Rtetikjao? både 
lemnat ocli var pä några ställen lossad frän stränder- 
na , alldeles sä som löi hållandet härmed plägar vara i 
Mars manad söderut. På de bara fläck ar ne, å det 
närbelägna fjellet Kielikpauktasch, blommade viola 
biflora och lianunculus nivalis, samt en och annan 
blek löigal-mig-ej, straxt invid drifvorna. I luften 
deromkung tyckte jag mig höra arians qviller, och 










;< 




58 

solen. - Ur n } ssnamd., sjö fi$| en |„ ( k ■ t Sv;iJ ^_ 

,n,M Sl,mL Vlh '^ " Ä^tawW», der mm än 
Ht hälft tjog ^örre odi ifcfadre Äh -ÖW-,r föic., ,- 
de sig i en ömia, son, di ,,/',„• rann ned i Pjeskrj „,. , 
der Piteå-eli tar md början. 

m vi omsider hi,„no f.nm s , llnm ^j^ ,;„ 
■ord&in kmfrt nf &,Htelaw.d.lé.. l synte* den stora 
te-8sirtel.ii roidt fram» oss, vid da Je» sydöstra 
**** Der ,i do tlom och södra Adftdm upp- 
tornade, en haff Mil ifrån oss; , WC|1 ff %a syill(s rf 
#*lfva tegen, t v de voro öTver allt belaekta med 
sno. - Vi hade n„ vandrat 5* „,,,, nMn lm(Ar)] 
hvite, och bligade itHgi r cd ,t Kfötteti för att fö se 
den efteriångtande Lapp-byn, der v, ihnfete hvila öf- 
ver nätter,. Men i„, en Lapp-kätn s , SV nH S frän 
hojdeö. - Vi hoppades likväl ännu det bastå, öc], Öf- 
ve. vadade flere fj llbackar, för att komma ner i den 
vidiyfli Sa fjell-dal ,, ,, , ir rnw| urh „ mfl| ^ 
lialf in, I b,ed at alla kanter. 

När vi omsider hunno dil, pä en Uille, „ pp _ 
täckte vi platsen hvare.t Laj p-L.m, n, riyiigen vant 
upp^na; men för uf.i t fc„ BI der ej annat övar 
eflcr de borifl^feade La,, ,„,. , (J sot (ieJs |ji:il)(|t 

och dels färskt .i, af fjefli>jd,ke». _ Orsaken till de- 
las hastig, li yUlJ , n g vai . den: lU i)1(le S!ljl(rlma _ 

Ngct och dalen lil/^ra Piteå Lappmark, hvarfuäe 



ej några andra an dess invånare fä längre stanna qvar 
i denna trakt an som ar nödigt föl' all lata renarne 
hvila. — r<>, <ss återstod således tj annat val i alt 
fortsätta vandringen; ly tält hade vi ej medfört, och 
kölden medgaf ingen hvila Val upptändes en eld i 
rip-nset, men den biel' knappt tillräcklig alt steka 
några fiskar. Mm i vägvisare, soiä, under förlitande 
pä naltherberge hos det nyssi.ämd i Lapp-folket, hade 
iörledt mig att pä denna dag ^a fur långt, voro nu 
mycket bekymrade öfver utgången af företaget, helst 
det sag ut att bli en riktig vinternatt. Men ännu 
var himlen ej öfvermulen, och ännu fanns modet 
CTvar, om ock krafterna voro svaga. Ja- beslöt för- 
denskull alt hestiga Suhttlma pä nattt n, och vi begynte 
genasl var gäng med alt öfvervada ett par häftiga 
fjell-st, ömmar. 

Den ene af dem var ganska stor; Haen a en 
grusbank utbredde lian sig vidt och bredt, och just 
der gingo vi öCvar floden, vät vetande alt bvad som 
är mycket bredt kan ej derjemte vara serdeles djupt. — - 

Efter ännu en qvart mils vandring kommo vi till 
foten af den piedestal, — om jag sa fu aga, — 
frän bvilkeu Sulilelina-ber en upphöja sig. Denna 
sa kallade piedestal, eller grundval, ni en stor berg- 
is, som gär f, än noidvcsl till sydost, och ligger 
tlere hundra fot liogl öfver den nedanloie belägna 
Sulilelma-dalcn. — Ifrån denna basis uppresa sig 






G 



JO 




nca och söd,, Sulitelma, jrmte « cr; , lnim]lc - „_ 

r% TT vc,n Jotk fj au °"^ ,a ««■ •« e.t 

"o/lbe. s , , naime(J de ln( , na ( , cn Mn 
««, son, cfvert,», aHa dc amI( . a ^ » 

v* •«***», rf w^te^t, i %sa 9,0 M9fm 

Iiafvet. * 

Uppföre Sufiteteas ofvannamda grundval begyn- 

•e.s ., vår kla,,, ing. Berg-feen var L, aut och alldeles 

***! al SBS . Flerc Locka, nedrunno ,rån de 

krtegliggande fjc-IJ-hoj,| tl l)a oth framlade, unde ,. 

Wa fötter, genom de /Je.e falnar djupa drifvorna. 

Da jag säledes uppkommit på basen för Sulitel- 
ma-Lergen hade jag le da„ e n vidlyft.g och skaligen 
f« Utag. oTver den djupt under mig J.ggande fjellda- 
Jen och den bergs- 1, akt som der omk.ing lag grup- 
perad. Efter en ytterligare vandring af ett pa, tu- 
sen alnar var jag vid foten af södra Sulitelma, der 
dess ftellback rann ut ur en liten mellan bergen % . 
gande sjö, som dock nu var alldeles hetackt med fe 
och snö, utom vid den Ulla mynningen der backen 
gick fram. 

Suhtelmas topp var ännu sä I,ö ö t öfver mig all jag, 
for att se den, må.te rigla min blick lemligen högt uppåt 
de skyar, som allt mer och mer skockade sig omkrin* 
detsamma. Pä a j e jlv a SuIilcJma-bcrget syntes ej eu 






(ii 



enda bur flSck , ej heller hörde eller såg jag en skymt 
nf dess glacieier, ehuru mycket jag eftersökte dem; 
ly allting var nu begrafvet under ovanligt stora snö- 
massor. — Ett lika förhållande egde rum på det 
norra Sulitelma, och äfven på Lairo-fjellet. 

En enda bergs- höjd, i sydost om det södra Su- 
litelma, var har och der snöfri, och på de bara flac- 
karne såg jag en och annan ranunculus nivalis, viola 
biflora och några Lichenes; men för öfiigt var all- 
ting dödt ocli tyst, utom stormens ljut och fjellstiöm- 
marnes hotande sorl under drifvorna. Till och med 
snöspar fven syntes ej mera; men då jag på skaren 
passerade öfver snödjupen mellan den förutnämda 
bergs-höjden och det egentliga Sulitelma-berget så 
uppskrämdes ett par der varande fjellripor, som lik- 
val ej flögo långt förr än de, med ell kuttrande ljud, 
slogo ned igen. 

De djupa svalgen mellan klipporna voro fyllda 
med en snö som tycktes vara minst 12 eller i5 fam- 
nar djup. 

Vi klättrade uppföre bergets branter ifrån den 
ena drift an til! den andra, och upphunno således 
dm höjd af Sulitelma hvarifråu toppen uppstiger. 
Ulsiglen härifrån var stor och förvånande, lik den 
ifrån Skaidas, men likval större. Det oändliga fjell- 
hafvels åsyn omkring mig, och sloimen på höjden, 
gjorde stundom att andedräglen liksom hämmade*. 
Den kiingliggande snö-u 1 Iden liknade ell slelnadt 




m 



w£ 



;< 








d.aos, hnlUt Skaprp h*k M m mi. Det en- 
de Ifif man har v* r ,eblef va, ^åUtaömnmrm» hemska 
soi i i natten, oeli >loimens ljut. 

De mörka skyarne begynte allt mer och mei alt 
bestrg M och bugen med snö; m e «i klät^cn 
fortsattes ändock, fast stormen ökades. Med den kom- 
rao dock slutligen dyniassor, frän JYorska sidan, så 
tjocka att de, inom några minuter, insvepte biide oss 
och Sulilelma r möjla dimmor. SlraU derpä bör- 
jade snön alt j„ omkring oss sa alt vi knappt 
sago återvägen. - LoUen (den fönitnamda Lapp- 
gubben) befarade nu all v, kunde bli insnögade på 
troUbcr&t», och vilie fördenskull genast ä derifréa, 
de>to belire som han i detta möiker ej hel/er kunde 
se vägen uppåt sjei/va toppen. Deijemle fruktade 
han äfven fö, is-remnorna, der uppe. — Jag pfVcr- 
ta/ade honom likval alt d«ö,a en stund; men som 
stormen, snön och kö/den allt,, ml hlllogo sii att jag 
sjelf omsider ej längre kunde be, ua mig fö, Uil- 
den, sa m stc uppbrottet ske, och återtåget begvnles 
dei fö, e. — 



hj 



I\. 



I klart vader .kall man från toppen af Sulili -lina 
kunna se Norska kusten och VesterhafVet samt 10 
12 mil långt nedåt Svenska landet. Dcraf har ock 
berget fAtt sitt namn, (Sulilelma = öns öga) och san- 
nerligen nr det icke mödan vårdl all göra den be- 
svärliga resan dit upp, får att en gäng fä se den kring- 
liggande förunderliga jätte-naturen. — Fiändenh"}- 
den af berget der jag måste vanda återstod ej fullt 
->oo fot upp lill högsta loppen, och synvidden var 
äfven der fö, vinande, innan snömolnen blefvo för 
täta, dä jag till slut hade samma ulsigt frän Suli- 
telma, som tillförne pä Skaidas, ncmligen en klar him- 
mel qfver mig och yrande snömoln inunder. Men 
har skakades jag sa häftigt af kölden alt jag ej kunde 
hälla mig fast i snön och ispiggame, för att klättra 
högst upp. 

Den raSté J«'i klockan ! pä nallen skedde åter- 
taget, under det snön alltjemt \ rade omkring oss. 

Efter en half ti mm is vandring stannade vi omsi- 
der vid nort'a kanten af den f äutnämda Sulitelma- 
dalcn, och h vilade der etl pir limmar, Iland saön 
och klyftorna. Vid uppvaknandet \oro \i nalfsteJ- 
l x!( , och ingen möjlighet fanns alt har fa upp eld, 
ty j>ä en cjvnil uriJs omkrets funno* knappt { f|< II- 




ft< 



fl 



r i 



64 

björkar, jemte nå ? ,a små enI)Usknr> af , lviIL , (Iock 
ingen var sev t mm hög. fi, vä , ^^ ocJ| ^^ . ^ 
(betula nana) som enbuskarne voro tätt flätad efter 
marken, knulfga och eländiga; ty kölden oeh stormen, 
som i dessa trakter hwrfe ogonbli. k omvevla med det 
korta solskenet och sommarvärmen, tyckas ej v,!,,, 
tillåta någon högre vegetation. - Sa val toppen af 
Sulilelma som de öfrjga högre bergshöjderna öro säl- 
lan molnfria. Lapparne anse äfven denna fjellraM 
för både svår och farlig, och h%st få äro de Lapp- 
mon som någonsin bestigit Sulitelma, det de ännu 
nnse för "ett trollberg." Min vägvisare hade aldrig 
förut varit der uppe, ehuru han ofta genomtågat da- 
len och gränsfjellen. 

Då PS vaknade sken morgonsolen klart, och 
jag ■*! ^ en hvit fjelluf som kretsade omkring 
Sulitelmas skimrande krona. Jag ämnade ock att 
vända åter; men innan vi slutat vår fruckost var 
balfva be, get å nyo insvept i snömoln, och jag 
afstod derföre ifrån ett förnya dl btsök. - Åter- 
vägen till Qvickjock togs mera nordlig för att 
få se äfven den delen af fjelltrakten, som l.kväl 
föga oliknade den andra; ty strömmar, fjellhöj- 
der och snö-laviner onnevlade med brådjup och 
jemnare dalar, der vattnet brusade samt snön 
och isen lågo hoptals bredvid gräset och några fjdl- 
blommor. 

a He- 



ta 

Allestädes |,J, ml , u ,,, e|1 Vmm (];i!ji ^ , ^ s 
*"'»» »**!, «le. .ena.ne het, och Lapparne »W upp 
mm kåto,. De llvtla vanl.gen | eller ho-st en u,,I 
« ender, allt me, och mer nordvart. £„ del i( f 
Fjell-Lapparne Le.ifv, *ig anda |1ffi f| , y n ,^ ^ 
«en; men de r„o ffi, _ ^ ^^ kommw fl 
de åter ned ål Svenska landet. 



EHcr alt p'i t.elho limmar, ha vandrat , * 

"•''' "okumn.o vi Ull vägvisarens Upp- by, som 

■»' var Hyllad , lun SakUfjeUel, [ m,I lan :lc 

"ori ut, och stod uppslag,, , en 154 och gris,.. k 

tkl, vid st, anden af Tai id-e!heii. Der emotions v, 

ganska välvilligt, och undfagncdes med renkött och 

mjöll, samt c. varm guppa, som kokades af något 

renfelt, sönderskuren ost och vallen. Om den just 

icke var del, kal ' *j var den dock varm, lödande 

och välsmaklig för oss, som voro genonnata, för- 

husna och alldeles ulliötlade. 

I Stallet för bröd 1,11 dessa anifitlnmgar bru- 
kades halitorkad renost. Stundom begagna ock 
Lappa, no torkad jökt fisk i stallet för bröd, 
som hos dem .sällan linnes. Osten torkas på det 
för u I omnämda trä halstre t, som hänger of veni i kå- 
tui, stra.M vid sidan al rökhålet. Fisken detemot 










m 






\ 



s 



6(i 

skares i tu och iippliimgcs Jarsk, midt öf\er brasan, 
DS den skall ätas stokes den lindrigt och tjenar bå- 
de som bröd och snfvel; stundom htes den tillhopa 
med kokt färsk fisk, da det s i faller sig, jemte 
ost-soppa och jobmn. 



Denna våg visa re var den förste Lappman som 
hellre tog sillvennynt, an sedlar. Foi dom ewiotioflo 
Lapparne aldrig scdelmynt, utom i nödfall, och då 
för v ex lades det alltid, sa snart ske kunde, mot blan- 
ka specie-riksdahai , som dereffer förvarades i ki- 
stor, hvilka nedmyrades i "stenskraflct*' bland fjellen, 
oftast sa hemligt, alt ingen utom husbonden kände 
omställer. Det skall derlöre ej sällan l.rindl att mån- 
gen betydlig summa, på detta satt, -ill förlorad ge- 
nom mannens hastiga frånfnlle. Huru mm \agvi- 
saie gömde sitt mynt vet jag ej, men rått noga in- 
verk lade han och förvarade silfvti bitarne. 

Trovärdiga man ha sagt mig alt man-en Lapp- 
man har an nu sill silfver qvar se'n den ^aml.i ;oda ti- 
den; men det nr sa noga och hemligt förvaradt alt in- 
gen vet er>s pä livad trakt i fjellen det nr göm dt. — 
Lapparues mi-st nksamhet tillåter dem ej att utlåna 
silt kapital, och deras nouiadiska lefnadssätt hindrar 
dem att på annat satt göra del fruktbart. Icke hel- 
ler kunna de fåra del med sig, al fruktan för tjuf- 





VM, «uiA l.tt kunde Åtkomma del , den ,!llid ti», 
gtogliga och sh.ndom öde letmtade ku,,». Deras 
förfarande ar således en ioI,d af iiödv-indiglit-K -.. , så 
val hvad srlfret airgm sum ock behållande , ual . 
iörraderna, den, d, pfi hka salt nedgräfva och 
ömma på viwa stallen, fra.i ena Äi-et Lift det an- 
ha. - lancdan deras Hytt ning*- « ig ,||t,d ä, den 
samma, s°, insamla de sin jobmo, jemte flere grfinc*. 
kei , den ena Som m a rn, och ned-ralva <lem här och 
der, för alt begagna* det ]> iloljniule ätet, i fall de 
da komma tidigare, eller andra orsaker göra förrå- 
det beholligl. 

Men härvid drabbar dem ofta en ej mindre 
ofärd, i thv alt en af deras svåraste fiender, järf- 
ven, som lar vara särdeles slug och l,a mycket -od » 
lukt-mgancr, uppsöker de gömda n.at-fn, låderna . 
söudci biler kaggTiiHe b vari de aro lörvarade, och 
gör således rent hus, så all de stackars Lapparne, 
vid ankomsten, finna vislhuset phmdiadt. Sådant 
skall nyligen hafva hän dt med en förmögen Lapp- 
man, som, i trakten af AVirijaur, en mil ifrån Nor- 
ska gränsen, hade gömt hela sitt sommar-förråd. 
Dit anländ fann han allting vara förstördt af jarf- 
ven, och måste fördenskull i hast begifva sig ner 
till Qvickjock, för alt der köpa hvad som brast. 

Jag iivilade öfver nallen ho* min beskedliga 
vägvisare, och mådde ra! I bra i hans kala vid Tar- 




e 



6ti 



in var mei « s avsyt 







ra-Hfvcn, emedan allting ho* hono 

au hus mina förutohmda vftrdai pa Så k i-fjol let. 

Påföljande d,i 'ti, d. ii Juli, begaf jng intg vi- 
dare till Qviekjock, der nian finide andra böneda- 
gén B ide Lappar ocli Nybyggare voro här i myc- 
kenhet forsa m lade pS kvi ko-vallen och vid picstgår- 
den. De huro nu högtidsdräkter, som väl liknade 
Ii vardags- kostymerna, men voro dock snygg*! och 
Stundom utstyrda med broderier på stamlki agai ne. 
Be sägo tj illa ut; men q vin nornas sed att till kyr- 
kan medföra sina sina barnungar ville ej behaga mig. 
De buro dem insvepta i de förutnhmda trägen, som 
liangde pa en rem, hvilken vai fastid kring nacken. 



Vid söndagar och alla högtidliga tillfallen, Hivad 
del är böndag, tings- eller marknads-dag , fa Lapp- 
lands prester ofta vara värdar åt en man-d af Sock- 
liemannen, som, utan omsvep, spassera in och upp- 
fylla rummen, der de .stundom /'öra ett obeha-li-t 

o o 

stojande, udeles Läpparne, om de fält sitt (jvatUum 
satis af dit kära biäuvmet. Plågan ar ock desto 

\diie som den vanligen räcker i till 4 dagar; ty 
som folket har lång och besvärlig kyi ko- väg, (och 
v;d kyikoina hallas afven alla ting och marknader) 
sa begifva de sig alltid åstad en dag Hler två förut, 
och anlända således till kyrkan dagen före högtiden. 



Då in.jvailera d< ^ v*SSer%en i kyi ko-boda.r,e, 
dr.af hvar och en har sin egen, antingen ensam, 
dkr ock i kompani n,c I 'i.inini; min pieslen må- 
ste dock alllid pahel ,s, bftdjK först och Mst,dcU 
for bolligliets skull, rleh äfvén derföre ,,tt folket 
geina medför na-ot till skänks at 'kai a far ', elle. ork 
»Iböidar sr- !,%on tionde, o. s. v. Da må le kaf- 
fet lim. a i picsludcn som honun- ocli manna i 
Eg) pleu. 

På sjcJfva högtidsdagen lesa blott la ifrån k\r- 
ko-staden; ty de flcsle, som bo flera mil del ifrån, 
skulle ej hinna hem; och del ar dessutom ej vanligt 
alt fjeska i Lappland, der folket ger sig god ro med 
allting. Pusten har således det nöjet att hela den 
dagen få vika öfver sin hjord, och detsamma räc- 
ker stundom hela den påföljande dagen, tills veder- 
börande omsider, på 3:dje eller {:de morgonen, fin- 
na konlarne (icnslarnt) vaia befriade från både mat 
och kaffe. Da andtligen tinka de på hemfuden, ef- 
ter alt således ha hållit högtid för en eller flera 
månader, och pi esten får nu husfrid på längre tid; 
ty i Lappland hålles ej Lmdstjenst mer än högst 
livar fjortonde dag. Kyrk-folkel församlas likväl ej 
talrik I, ulom vid de störie högtiderna. Dessemellan 
ha dei föi e preslerna blott ringa sysselsättning med 
församlingens invånare, som äro spridda pa 10 till 
20 mils afstind, särdeles Lapparne, som vinleihden 
vistas i skogarne eller Svenska kustlandet, och om 



^* 












<omma.cn gttHjUitåga fallen, ofta Nhigl ner ål Vor- 

N k.i s|okuslcn. 

Unéw dessa \ ändringar, och inn.in de tå-a I m-st 
bort, församlas L rpparne omkimg de kapell-kyi kor 
som äro byggda längs! upp i fjelleu. Elt sådant ka- 
pell lifide äfVcn Qvickjock på Alkav ue-/j. Jht, be- 
lagd 8 mil i nordvest, uppåt gränsen. Detta böne- 
hus |»r vara uppförd t af lösa stenar, som blilvit 
uppstaplade ulan murbruk, Ii va rf o re ock stormen 
liar I ntt lopp genom vaggarne al teunplel, som, Ju- 
de före och efter Gudstjensten Jar begagnas, af Lap- 
parne, såsom häi beige. Deremot bor pi esten i elt tält 
Som medföres pä renskjuts. — Påföljande sondag 
skulle pastorn i Qvickjock beg i f va sig till Ä I ka v are, 
och lar den färden ofta nog vara ganska besvärlig. 



Jag betraktade å nyo den Romantiska Qvick- 
jock s-dalen, som har varit stallet för Lapp-fol- 
kets ui gamla Gudsdyrkan, har a orten. Alan visade 
mig en större urholkning i det norr om Qvickjock 
belägna Porti-fjeJlel och en dylik i del geni emot, 
på södra sidan, belägna Skellapuolta, (offer k ullen , 
b vari de gamla Lapparne offrat renhorn al Jubmel, 
på lika vis som i den förutriamda grottan i JNjun- 
nas-fjellcL — Men, likasom derslades, ha tÅen nyare 
tidens Lappar och Nybyggare afven på offerställena 




7» 

vid Parti och ,Sk« llapuoli i uppsamlat b ur nen oeb 
l»< .; ignafl dem till limkokning. 

Om den i fordin tider lirti kade La ppskn ritualen 
kunde jag (| här få ullfoi Ulliga underrättelser, ty 
missödet vilte alt den enda Lapp-gubbe som kände 
något dcratn var au si Im i borta i ijellen att man 
ej kunde finna honom. Man sade mig att han kän- 
de mån i <<i moitier, ocli kunde fullkomligt lia- 
rna de gamla Lapames Mager, da de förkunnade si- 
ni orakler dels under säng, dels afven med elt sla^s 
leciliLv, h varunder de dansade, gestikulerade och 
gritiiact radej löi f irligt. Derjemte betjente de sig af 
den sä kallade Lapp-trumman, som afven kallas 
sp i-trumma. 

Enligt livad jag sedermera i Åsele falt veta af 
en bittre person, som sjelf sett en sådan spå-ti lim- 
ma, hade den utseende af ett sall eller tam bo ur de 
basque. Den var gjord af en tunn träskärro som bhf- 
v it sam man böjd till en rundel, utöfver bvurs ena 
öppning elt renkalf-skinn var utspänd t. På delta 
skinn, afvensom på den några tum breda trä-skär- 
men, voio en myckenhet figurer målade, såsom åt- 
skilliga djur, jämte fiskar och fog lar ni. m. — Do* 
trumman begagnades till spådom skedde det dels så: 
alt renhar, som uppkastades i lulien, blefvo upp- 
fångade på trumskinnet, och efter de olika bilder 
hvarå de nedföllo lämpades oraklerna. — Vid hög- 
tidligare tillfallen förkunnade spåmannen sina domar 








w^ 






Uttdei säng pcli dan-,, såsom förut är vigdi, och «! ■ 
slog lim deijemle pft huitrman rned en liten ham- 
innu» at renhorn 

J)"« uncl. i C u I Xfcle* lid mun hodde si:> boia 
strängeligen iiilli räfst ined det förmenta holl- 
doms-\a 5 endel," lära älven Lappat aes spati n/nmor, 
och meid ^ilinl, I.» blifvit utdömda. — Dera, ägare 
. i.ipslts dervid m bärdt att de flesie nödgades för- 
störa så aål liummorna som undra minnesmärken af 
de Gamlas Guds-ljensl, h vårföre ock ganska litet 
deraf nu återstår; och de fa reliker som finnas, 
Jörevisas högst Ogeriia, emedan Lapparne i all- 
ting öro inisslänksamma, da dt ej pålagligeu kunna 
inse orsaken. 



I Qvickjock berättades en ganska tragisk kar- 
leks-historia, b vilken jag desto hellre anför som den 
lör en man af L ipp folket, bland b\ilka dylika nf- 
ventyr äro högst »al kamma. Dess sannfärdighet är 
intygad af Ma;. 1». Lx-dadius, och den lyder således: 
Eu ung Lapp vid namn Anta indcrs , var mycket 
»öi älskad i en Lappflicka som bet llistin (Christina ; 
men som, enligt livad jag fornt &agdl, det ej ar öiu- 
sesidiT böjelse och högaktning in. m. utan rikedo- 
men som bland Lapparne afgör hvaije frieri s,a lick 
Anta korgen al Ristins föräldrar, ehuru de unga tu 









> 



.Kkade bvaiimdtii, b .de för til och ifam lederme. 
ni. Emedlcrlid kom den lo. nt mnnainde nia 

V /-o och friade i.lj Antas Ristm, och hon måm 
antaga hans sillbiid, såsom varande ganska fordelaJt- 
tigt. Men .un- d. den »lackars Aula pk en 
bkf underrättad oro både fm JnfuiiMjen oeh hiollop- 
pel sa .hlcf han alldeles vans,,,, . 1 1 .,, beguf S^ 
Ull Qvickjock och log der sin besl a hlil.all pn 

en kulle, .som för sin bloinslei-i iku kö..!. cl Ullas 
Rosbackrn. Ilar gick Anta beständigt, b. de nalt 
och dag, ropade sm Ristins namn och sjöng dess- 
emellan h varjehanda besynnerliga sånger. Hans tal 
var afven osa inman hängande och vansinnigt, men 
Ristin galide del mesla. Under stift detta at lian 
foga och sof nldri 

Kär mar omsider börjad* alt plöj* pu Rosbae- 
ken sa jagade Aula bort arbcU-folket deiigiiiom alt 
han kaslade stenat både pa dem och I ästarne. Da 
vardl han slnllj.cn tagen och bunden, samt införd 
i en lada, hvarest man tillagat en bädd al ho- 
nom. Vnta fann sig «j nöjd därmed, It vårföre han 
slet sig lös och var, tidigt pa andra morgonen, åln 
pi Ros-buken, tit i han ined vilda klagorop åkalla- 
de sm Ris t i n, under idkcltjt vandrande Ii un och 
aler, så alt cieiaj bildade* en Oldentli" shg. 

Antas Silägtiugåir, »om härom blelvo underrätta- 
de, kommu slutligen lifl Qvickjock och togo honom 
med m' dciilian. M<n ellei ijjra veekrtis förlopp 




> 



•LV 












74 

koira vansmningm lialfnnken Air. , n< Ii fortsatte sitt 
förra lefnadssält. Han hade ej n.i mera kläder pä 
»ig an blott en t. fen kolt, Si#m fladdrade för vinden, 
nar den olvckli .c \ i . I ii fötgnfves anropade Lade Gud 
och n.cnmskor, för att återfå sin förlorade brud. — 
Slagtingarne hemlaåe honom A nvn till si"; men 
afven der ut han ej mer an en gäng i veckan, oeli 
hvilade aldrig. — Efter koit tids hemmavistande 
gick Anta anvn bort fi ån de sina; men tog ej nu- 
mera vägen ät Qvickjock, utan brgaf sig långt bort 
i fjellen. — Först om hösten blef lian da funnen 
död i en liten stenkula, en graf uppa fjellet, den han 
sjelf hadeuppbvggt åt sig. — Sa\om ett bevis pu oför- 
ganglighelen af Antas krulek, föregaf man att krop- 
pen var oföi inultnad. (? !) 

Den lycklige rivalen Palsos öde är fornt be- 
raltadl, och i badas historia lin- insentii 



rfi vara 



digtadt. 



(d i4:«Ic Juli.) 

En och en halfmil i nord-nordvest ifrån Qvick- 
jock och lätt bredvid Kama-elfven ligger det märk- 
värdiga Ruotivave (jernbergeti , och gen t deremot, 



~ r > 







pa V.illcfjellets don a sida, uppstå i let murka har- 
vikberget, som en svart p.ilt pä e«) jul-limp.». Det 
dr näsjau lika stort >om lluolix ne, och s'gcs älven 
vara liksa beska/fadt. 0< ksa föreger folket, der 
j urten, att de tvä bergen varit sammanhängande 
före syndafloden; men alt de da blifvit delade af 
Kama-elfven, som nu framflyter emellan dem. 

J)ä jag begynte vandringen till des*a berg b'a- 
ste det sunnan-vind och v:u sa varmt all jag ij kun- 
de fördraga blott sommar-rocken; men innan jag 
hade gätt en fjeidings-s ng förändrades vinden till 
nordvest och blef stormande, samt mvcket kvlic. — 
Jag låt i o mig ett stycke uppföre Kama-elfven, men 
gick föv det mesta genom de \ackra angarne, som dock 
nu voro alldeles igenväxta; ty afven de tillhora ett 
bruks-nybygge, som ar öde. Ilar vaxte en härlig 
björk-skog bland det alnshoga gräset, som ingen 
bergade. — Derjemte sag jag afven It en uncken- 
het vildt växande v inbai s-buskar , som a J ledades vo- 
ro kringspridda bland vide buskar och annan löfskog. 
Jordmanen var god och vallen vattnades ofta af elf- 
ven, som afven nu var i stigande af den föregående 
nattens regn och dagens solsken. 

Omkring Iluotivaie ligger en stor och ofrukt- 
bar mosse; men närmast intill bei get växer både 
furu- ocli gran-skog som ser rätt Irisk ut. ttei ->< t 
tycks vara omkring joo fot högt oiver marken. Det 









iXv& 



i^MBMBMS^^B 



1^ 



T i 






-I, 
*r mcnm, ; „„, (^g, (lr| , , ,,.„ hf ^ ^ ^ ^ 
oC,),^„ malm-,,,, , M1Illi - lt söder , ,.„,., |5bfa( h „. 
DCl. 3oo fot l„,d. D«„ s ,y„ es ,,«.„„„„,, vkll |lt ,;, 
berget l.ån ,ydv,. s i l,t| nordost, hv«ie»t den „■ 
fulla aoo fol hög ocl. g*., lle.estades tipp i dagen, 
stundom belaekl ,1 „, ,., lunis (j()ct s , ei , skoi _' 
pa. Man ser de, den gwfagnn malmen alles(ad. s 
ocl» ka» „l,„ sv,,, J„ i tid sd myclet l„\t son. man 
astundai . 

Det var In, som Baron Hermelin lät dels bryta 

dels äfven bona ocl» skjuta los Jen malm, som nu 

till en del tigger ncdvraU ulfore bergets norra sid.., 

och till en del blifvit ned körd och a/lassad på a.,- 

S« \ul Qvickjock JXed.mföre del fö.slnämda bryt- 

nin .,n- stället stiir äniui den stilla q var som Hermelin 

der lat uppför* åt arbt -ts-iolket. Den ar väl timrad 

och försedd med tv, rum, samt fönster, dörrar 

och spis. 

Baron Hermelin lär väl ha varit i Qvickjock, 
men icke vid Uuolivare; ty da hade h varken hus- 
byggnaden eller sprängningen skett, emedan allt det- 
ta var sa mycket mera öl ver /löd it; t som vid bergets 
södra anda ligger en sa stor myckenhet malm, h vil- 
ken nedrasat från bergshöjden, att blott detta lager 
ar mer an nog, i ett sekel, för t.e masugnar. — Pa 
denna ofantliga massa af gedigen malm ligger nu 
ett tunnt lager al grus, jord och mossa, hvan sko- 
gen växer. MalmhÖHn läcker upp pa halfva her- 



77 

get, och går sluttande minst ett par lusen fot ..<,!- 
al skogs mossen, der utom dess spridd,» slem ös af •(- 
digen malm Ii-g.» Im och der kringkastade. 

All denna malm ligger sjelfbruten tillreds alt 
afhemla, när som helst, ocl» man behöfver ej der- 
vid göra sig mera besvär ärt alt endast boi Köpa mos- 
san och sedan pålassa större eller mmdre klumpar, 
eller behiig, och köra de jemna angå» ne ulföre till 
Qviekjoek, ditåt marken Intar. 

Iluolivaie-malmen nr af olika beskaffenhet, ha- 
de sämre och bättre, ifrån och med 5o till och med 
(k> procents rikhallighet. Den är blägrå och gl ar.sig, 
samt något magnetisk, men utan all oarl. Skulle 
det någonsin bli fråga om dess beat betande pa all- 
vai , si bar den äfven fördelen af att vara mveket 
iätlbruten. I sjelfva berget skulle man, utan skolt, 
endast med spett och jernkilai , kunna loss;» stör- 
re qvantitcler. Med några slag utaf släggan sön- 
derdelas de stycken som ligg;» nedrasade. Likväl 
ar den sa lasl att man ej behöfver frukta för dess 
sÖndei grusande \id transporten, såsom händelsen ni 
med en del af Gcllivare rnalmsorter. 

Ofvan pa Ruotivare finnas två mindre sjöar el- 
ler gÖlai , ur Ii v il ka en back ned» inner åt norr, just 
der Sprängningen skett för Hermelins rakning. Den 
andra bäcken gär ål söder, och framsoi lar ölver det 
nedrasade malmlagret, hvaresl vattnet har bortsköljt 








. 



;•-> 







:< 



mossan från malmstyckena, som der således blifril 

blottade. 

Om Baron Hermelin fa*t sina bergsåtgarder en- 
dast vid ttuot.va.e, sä nr det mer än sannolikt all 
delta berg n« haft lika stor ryktbaihet som Gelliv..- 
ie, |y, da man till Ruotiviire älven räknar Karvik- 
hel get, sfi äro dessa malrolager lika sä siora som de 
i GeJlivare, Om de e, aro likaså rikhaltiga to. de 
sådant dock uppvägas af malmstockeris gedigenhet i 
dessa ber-, d,i den i Gellivare or besva.ad af mel- 
lanliggande bergarter, som göra brytningen bäde 
kostsam ocll besvärlig. Dessutom nr all malmen . 
Euotivare I. it transportabel, huru Långt som helst, 
b vilket dtremol ej äi förhållandet ined en stor 
del af Gellivare maJmsorter, t. ev. , Välkomman, 
Gustaf Wasa, ,,va ocli 6 amla Pu>bsahm ocll Jo- 
hannis gmfvorna, sainl t. II en del nf\en i Berg- 
masta. egrufvan m. fl. Dessas malmer a. grynig och 
så lös alt de., faller sönder, hvilfcet allsicke sker 
med lluotivare-malmcn, utan vald. Den skall, „|nn, 
allt detta vara lattgaende oel, ge gpdt jern; men in- 
gen bar bitlint.lls noga undersökt inöjJiglielen för 
en njgorlui.da vinstgifvande malmhaiisport .från des- 
sa Qvickjocks malmberg, hvarföYe jag ålade mig 
denna pligt, ocli v.ll nu redogöia för resultatet af 
mina forskningar. 

Frän Ruotivare till Qvickjock ar, ij mil 
jemn och littköid väg, n || t m/oVc tij| shanflcn af 



Saggat. Dcrifrnu och till "Vravvi dr 3| mil, | IV ni- 
af l ar land vag ofver morkan. Vidare öfvi-r 
Xjomolis och Skalk.ijniir tillsamman efter de åt- 
skiljas blott at ett l.tet sund, med fullkomligt 
lugn-vatten) ar 5j m.l, hvaral x \ ar landvag, Öf- 
ver morkan, fö. b. SkalkoforSsen. Derifran öfvir 
Parkjaur och morkan 1 t % .„,!, b va ra f f *, ä. 
hndvag. — ofver Kui.d.jaur ar i* mil. Dr. - 
ill an aro se'n tva va-ar att välj.: ftotiilgen t „'- 
ver skogen t. II Vaikij.iur, | .,,,1 I ...dva oS och sel..,, 
sjön ulfo.e, i 1 , mil, tills elfmynnii. D t.i och fallet 
btegynner, \.d sydöstra andan af Vaikijanr. — ]). u 
andra vägen gar i fver moikan mellan Ila. idijaui ocli 
Parkjaur, * mil, samt vidare öfver den sistnamda 
sjön ocli S.skemj.ur till .Saskems nybygge, hvarift ån 
det ar * m.l landva - till Joekmock. 

För min dt I gillar jag sä mycket mindre den 
senare vägen som den föna leder i åkare till målet, 
om jag far länka mig <n jern ver ks-an läggning i Vaj- 
kijau.s-forsseu, dit man har ciica 12 mil sjö- och 
2 1 mil landvag. — Det låter val något besvärligt alt 
nödgas transportera malmen ij 1 mil; men da man 
betänker alt blott 2 1 . deraf aro landvag lat vara af- 
ven 3, ty vägen ar ej be.stamdt matt sä mn skas 
svårigheterna betydligt, helst de nu i dessa trakter- 
boende nybyggarne vilja, pä slörre bålar, traospoi- 
teta malmen från det ena bållaget till det andra. — 
Efter den beräkning som der å orten gjordes, i sam- 













.£'' 



v, 



rW med fö.se^k; ., bönder, skull,- man biiiiia, {* 
1 li:,,r ^ I ' Så 2, l.i m.hnc, i h.kh 



Len af 



JockmO k. 



° ai ,,: " '•' 'tnund.i uppdämningen gjorrfes i 
P.irkp.ns-f isv.n, och Sknlkä-sirto meil rensades 
SÄ all lj»noHs, Skaffa och Parkjaur finge en jemn 
Yta, sa hade inan dea igenom lätt en enda segelbu 
sträcka af r na 7 mil, och ffoj arbetet biei' ej svårt 
men lönade sig nkl.gt, Ut IV 6fWg tj i,I| en bör- 

jan, braka ined kanaler och strömi eldningar vore ej 
t-ådligt, ty sjellVa jei nvei ks-anlaggnin-eu blir koslsau, 
no-. For transporterna sörja invanarne med all sä- 
kerhet, om A bthaiidUs iitlmt och orcLnlii-t. 

Ville man de. emot, en g«„g, sJä sig ut , sl0rtj 
sa kunna e) baltre lokaler fur stöi re jernvej ks-aulä -- 
ningar önskas an de som har fattas; ty man tanke 
sig ctl jertiverk vid NJavvi, da andra 1 Parkjaurs- 
forsteu, der dammen således pjl en gång kunde 
gagna jei nvnket, och tilhka åstadkomma den förut 
omtalade uppdn to ningen. Slutligen del tnd/c 1 Vaj- 
kijaurs-loiweii, \ mil frän Juckmock. — Alla dosa berg- 
verk finge da en särdeles behändig kommunikation si- 
emellan, ty luslbälarne, som t. e\. förde kol eller ved 
npp till \mvvi, kunde ta malm och tack jci n derifran 
nedåt Parkjaur, och så alltigenom, undan lör un- 
dan. Vattenbrist 1 dessa strö/n. nar är ej tank- 
bar: 




81 



I bo, inni v»l kun le dammarne skadas, af ,s och flod- 

I n ittcn, om du ej I, .,!,-, v;i | och saken. 

I Nvad slutligen Irh ifljr kolskogen och dess till- 

I räcklidm, s-i imd-.fns gcrna att de ej obetydliga 

I i|vanhleler som hnnas , haklen af Vallcijellet oeh 

I Ov.ekjock. älven som vid stränderna af gaggat och 1 

I trakten af Nkwi, ej 1>«h.» ru.åknas såsen löhäcki.ga 

för en nn v , vid del sislnämda slillel. Men der- 
emol a,o skogarne kriog Tjomolis och Skalkajaur sa 
fttftra och växtliga att de ha alltid skola sta bi, ej en- 
dast för Aiavvi, utm också för en enk< I eller dubbel 
masugn, ined lilljdande slan^jerns-haui. ar, vid Park- 
jaiirs-iorsMJn, bcist Randijauis kl ingivande stora skogs- 
sträckor fi raknäs dit. 

livad angår Jockmocks-vcrkct, vid Vajkijaurs- 
forssen, sä ma det byggas huru stoi t som lo Ist, — (med 
beräkning ej endast pä Huolivare, utan äfveo pä det 
Dlod-tcnsbcrg, som nyligen blifvit uppfunnet ej långt 
ifrån Jockmocks pi estgäl d, — och skogarne derornkiing 
skola dock alltid finnas tillräckliga. Jag har ej flyk- 
tig! betraktat denna vighga sak, ulan med noggrann- 
het undersökt och profvit densamma, och 1 jag bal 
dervid funnit: alt sk. gen omkring lilla Luleå vatten- 
drag, afvensom duemelhn och stora Luleä elf, är li- 
ka sä växtlig som ä saudmoarne i grannskapet af 
S iet ocli Avafoiss, samt mellan Skellefte och "Näs- 
berget. — Jag bar anmärkt att skogens friskhet be- 

C> 





82 

ror mmdre af 01 lens latitud (sa vidt ej fråga blir om 

sjelfva snögränsen och dess trakter), än af jordmån, 
sjöars och sti ömmars grannskap, samt traktens höjd 
Öfver hafvct. — Saggat, t. ex., ligger blott 1060 fot 
högt; Skalka och Randijaur ännu lägre, och Vaiki- 
jaurs 31a ligger föga mer än 900 fot högt Öfver haf- 
vet. Detta ovanliga förhållande, med en sä långt upp 
belägen fjelllrakt, gör att den kan vara och ar äfven 
ganska fraktbar och drifvande, så val hvad skogen 
som den öfriga vegetationen angår. 

Dessutom måste äfven härvid anmärkas att sko- 
gen i dessa trakter är mera kärnfull och hädare än 
söderut, 1 följd hvaraf kolen äfven bli drygare, ora 
milorna val ulbrännas. Jag har låtit fälla traden, och 
efter safringarne beräknat växtligheten, som i sanning 
öfverlräflade min förmodan. — Man kunde, vid kol- 
ningen, invända att folket här å orten ej äro vana 
dervid, och det ar sannt; men penningen är en yp- 
perlig läromästare, i våra dagar, och om den ej skul- 
le visa sig tillräcklig, så vore del ju en enkel sak att 
vid Parkjaur uppföra en dubbel kolugn, dit veden 
flottades och utbrändes, hvarefter kolen derifrån lätte- 
iigen kunde forslas, både uppåt och nedåt vattendra- 
get, efter behof. 

Den nya uppfinningen att blåsa tackjern med 
upphettad luft får ej heller glömmas i kalkylen, helst 
den meloden insparar \ kol. — Skulle nu deilill, 
såsom man har allt skal all hoppas, pudlings-pro- 











m 

ce mm. ocl, lackjcncts behandling med ved lyckas, tå 
I'» i«an i dessa fo, bäringar en ny anledning 'att 
nllva, ligen länka pä Ruotfvare. - Uvarfö.e ock icke 
bygga inasrigiiarne oc i ; slångjerns-vef ken så nära in- 
till hvarand,., all lackje.net kunde lappas direkte ur 
smältugnen in . stu^ju ns-ha, darne.'! - Månne ej 
de.med kunde sparas både kol och a.belsmöda;! _ 
Jag ser ej uägol giltigt skäl emot det förslaget. 

Om n%o„ skulle tro alt jag, i /öre^ende anfö- 
rand.,., rowwntwerrt, & fn j .g deremot anmärka: 
0,1 1*8 s )'" n kan, och derföie ej heller väl be- 
gymia en jern-afe-, l> varken i slet eller smalt, 
i dessa clh, md.a hergsbygcler; /.»en alt, sa vidt jng 
tiu v, t, hn.us .iit få o, ler hvaiest män med kapi- 
t »kr ocl, kunskaper skulle kunna bättre använda dem 
ån , Qv.ckjrMks-Uaklc:.; ocl, emedan jag b.ule sjelf 
sell, och af ,nv ,,,,,, ne äfven bort försak.as, all en 
bergsrörelse de fl prtéii skulle spnda myckel hf och 
veiksamhet for landets odlmg, , d kan j ,g ej annat 
än inuei l.geu önska, del måtte , , ? on sak-k...,nig man 
pröfva det af mig uppgifna förhållandel och dereftcr 
ta sina malt och sleg, h ide 1,11 c-gel och allmint 
bi^la'! 



I 














MfL 




«i 



Sedan j.rg. pä föriilnnuide salt, hade noga he- 
haktnt Bnolivare, begy n tes fclätli ingen uppföic Valle- 
fji Hel, for all komma til f loppen af Vallespiken. - K' i 
kan var redan 9 på aftonen; men som intet mörker 
hindrade min vandring si fortsatte* den i juni 
sligande, (ömt genom den vackra granskogen, som 
växte ymnigt gu sidorna ulaf Vallcfjellel, och sedan 
genom de dernäsl vidtagande Ijj. aklundai ne. J)e vo- 
10 j böYjan lata och vackia, men ju högre jag kom 
uppåt ijellet, ja glesare och knutigare blef hjörk-sko- 
gen, som otk slutligen alldeles upphörde, och lemua- 
de rum fui en hop J%a videbuskar och fjelJbjöi ken, 
Imlken högst upp på berget var sällsynt och jord- 
ki ypande. 

Här flöt den ena häcken bredvid den andra och 
förde ett iskallt vallen, som flöt ned ifrån snömas- 
sorna på d<n höga Vallespiken, och öfverskölj fe fallet. 

Mina följeslagare hade ej lust all gå rätt fram, 
utan sökte sig krokvägar, fih- att undgå" vattnet och 



■L -■-_■■' 




dnfvorna, l.v.Hloic jag , n sam .^i< k rakl uppftl ber- 
get, de, snön lig fere alnar djup; mer, ,, högre jag 
här kom upp pa fjeliet ja mindre blcf >,/,, , tl |, dt „ 
omsider alldeles försvann. Jag klottrad* , I „ ,, \ ni 
ölan. lig massa af större och mindie, im.tfUa, su„- 
skifvor, som voio bopvrakln, det c. I, ,, t , ipi u del 
andra. Det emellan fanns, h >r och der, en oel, an- 
1:1.1 rauuncuhis nival.s; men »Intligeo säg j a g c j 
något annat an stenskraPflet Ila 1,1 l, (1Ilim o mina 
vägvisare, och ,ag ikk m nödig beklädnad mm den kö- 
te nattluften, fast det .... vti för sent, ty jag kände 
mig redan vara genom kyld. 

Omsider nådde jag högsta loppen af Y d.V^ikcn, 
och der fanns ej heller annat än idel liopvaaUa sten- 
massor. Jag såg ingen skymt ar karnhergel, cj hel- 
ler någon mail. Hela fjeilhöjden IL. ide en ofantelig 
störtv% af saromanhopade stem>kifvor. 

En halflimma derefter gick solen ned; ocli si 
val före som under solsällningen vai denna fjelltrakt 
oändligt skön. Iran Vallespdums topp, som ligger 
{.00 ful höglöfvcr hafvet, säg jag en mängd afljeil- 
h 1 ', strömmar och sjöar, rund omkring; men det som 
har mest förtjuste mig var solskenet pä de I .'i glaeieier 
som la, ,0 vid liori^onlcn, ocli voro snöfria. Det var som 
hade ello lliuiiii.il j,i dessa glatta ■ ■,: öl när ilstrå- 
Inne ti i Ii le dcib. k 1 - >i mi skiftade mellan Mudrödl 






■i 



*x 



e 









r i 






86 

och brandgaH, och gäfvo de t.llgränsande snöfallen ett 
slags eldfärg. — Jag ville förlik na delin måf,g_ 
skiljande eldskimmer vid PforrsJtens-flaiiimornaÄ lek , 
som här syntes på Öbergen, i stal/* l fö. p . den klara 
hiinmelen. 

Dä slut/igen allt detta upphörde begaf jag mig ge- 
nast pa återvägen till Qvickjock, men tog nu kosan 
utåt det jetm.a och vackra Vallefjellet, som ligger 
minst 5 eller 600 fot lägre än Valfcspik. m lopp. Lik- 
väl har det, Gud vet af hvad orsak, blifvit uppgi- 
vet såsom varande längt högre, dä likväl intet fjol! 
i hela denna trakten af mig kunde ans. s ofverti» 
Vallespiken, med undantag af Slaika och Tairekajsi. 
— Jag hade ännu 2 mil till Qvickjock, var ytterst 
uttröttad, och plågades här äfven af myggorna, men 
glömde allhammans då jag kom till södra ändan af 
Vallefjellet, hvarifian ntsigten öfver Saggaljaur och 
Qvickjocksdalen var särdeles romantisk. Sjön lag nu 
stilla i djupet, som en vän!.- graf, och derjcmie slod 
kyrkan och griftpialsen inunder mig, såsom en frid- 
hamn ur stormarne. Kamo-elfvens *oi I i dvn slilJa 
natten förekom mig nu som en dyster högtids-sang, 
bland de otaliga jältevalnader, hvilka rundt omkiing 
slodo tysta, såsom mumier i sin hkdrägt. Hela na- 
turen tycktes drömma, och inom en qvarls (imma, 
efter hemkomsten, var afven min själ en pilgrim i 
drömmaines regioner. 









S 7 



XI. 



(d. i5:<!e Juli.) 



Påföljande eftermiddag, d. i5:de Juli, icmnade 
jag (Qvickjock, och hegaf mig nedåt Ljurkhoimen, der 
jag fatt löfte om lots öfver skogarne till stora Luleå- 
jaur och Harspiänget. Jag hade velat ta vägen frän 
Qvickjock rakt öfver Ultivis-fjellet till stora Lulea- 
träsket; men som ingen säker vägvisare kunde fas 
sä måste jag ätnöjas med kroken åt Bjöikholmen. 

•D'* J a o> på denna sjö färd, passerade Tjomolisjaur 
berättades alt Tolfmanuen i Kandtjaur, bland de 
häromkring vaiaude bergen, hade funnit en märkelig 
koppar-anledning. Jag har sedan varit i tillfälle att 
granska malmprofverna frän det ifrågavarande koppar- 
berget, och har funnit dem skäligen goda. — Dernäst 
sade man: alt i Tjomotis-elfvens största fors har ej 
längesedan statt en bild af Jubmel, midt i det skar- 
paste fallet. — Denna stenbild hade, för kort tid se- 
dan, blifvit kullstöitad af en nybyggare fi an Granud- 
den, och ehuru ingen numera saknade "Afgudabil- 
den" så tyckte man likväl, ganska rikligt, "att den 






■■ 







8ö 

gerna kunde flit *g crvar, såsoin el, mm, ,-,,„■ ke I, au 
formiden." - I) t . t s-ulcs äfvcn all »vaitisvei Un n 
for omaket b/ifvie lam i högra armen, ehuru <l, l< . 
var dikt, tjp händelsevis koin mannen till ]!,„ k hol- 
men, medan jag var der, och befanns vara ulan 
all vank. 

Under färden öfver slcnv,ken, på Skalkajäur, 
ofverkom mig, för a „dra gSngeti, en nästan lika sä 
haft.» slorm som sid uppresan; men älven nu qick 
allting |>ra, och jag kom lyckligt och val till Björk- 
holmen, pa morgonen den iCilc Juli. — Da jag se- 
dan vaknade kände jag utg ej endast troll, utan nfven 
illamående, och beslöt desto hellre att här hvila öf- 
ver en dag, som stallet var trcijigt, och folket 
godt. • 

Afven har a orten betrak lades jag såsom elt kung- 
ligt sandebud, och som jag deiföre hade Just alt bl ,l- 
ta folkels valvilja på prof, sä sade jag nu till man- 
nen pa Ujörkholmen, hvad sannt var, all jag inga- 
lunda voie någon "Kungens man", ulan endast min e-cn 
'^jelfsvalting;" och emedan jag nu bl.fvit sjuk sa bad 
jag honom alt likväl ej öfverge mig i nöden, utan 
herbergera oeli varda m,g, t,|| s vidare, med vilkor 
alt deiföre frtundclcs Q sin betalning. 

Den som hunnit öfver sina 17 ar torde val ha 
sett huru långt man i allmänhet kummel i denna 






s,, 

rrrUU-n med luften om Gud, , , n ,, /rant _ 

dh 1< V U. Det a, ock föga underligt; , v |, all)li . 
■ Ic» ■„■ omyndig, och Guds välsignelses rike 8r fö*. 
«*adWl lill en allmänning, de. alla alymparc gripa 
en liten glosa, I .:, al , del . |)lcd %m ^ ^ Na(ge( . nin _ 

gar. Också trodde jag c, alt min karl .kulle Ulla 
god n,i,,e, sen han f„(t säkert veta att jag e j var 
'Ktmgcns man," och ej hade penningar; men, till 
skam lör milt tufvel, fo.blc-f han ej enda* lika höf- 
lig som tillförne, utan gick ho. t till sin bror, och i 
all välmening, skair.de mig fö,* Engelske salt, och 
förklarade sed.,,,: >.,u, ehuru brfdtoni det var med 
liöbergningen, sä ville han Kkvfci | j(l I,,,,,,,,, ( , ch u _ 
tjena mig som var sjuk. " -Detta Mlats döefc ej, den 
dagen; men påföljande morgon markte jag fullval att 
"»» halfva skämt hlef hell allvar, tv nu h<„dv jag 
■ j fortsatta resan, emedan den lilllagantle febern re- 
dan gjo.de mig hufvrnf).. - Bonden biel nu i tvä 
dagar min trogne vä.da.c, och äfveu hans bwttu vi- 
sade mig derunder all möjlig välvilja. 

Jag ha,, k„ ly t f,; u . ,,„ vjd det|g liHft |, é> L , (1( , 
kommit ut, och ofta med föiesais kastat mig in i 
hrvdsomma hvi.lf,,, af b, de större och mindre a.t, 
I r alt derigenom fa se Guds Nerld och me.miSkorm, 
låna dt e&nlligm iirot en kunskap som i.t.esse- 
rar mig mycket, men son) ,< ke vmnes si man 








y 



.«• 







9 

Wotl sakte/igen konverserat och la, ,i,| rI ,, med 
dem. - Hö%het a, visst god, mcn , ,„„„„ odi 
% we/w/ig värderar jag långt högre, och j aq har 
alltid njutit mer af en enda <„,domlig blick och et. 
par vänl.ga ord, an af dessa insen lomma tirader, 
som hva.jc hjcrliös stympa, e har instuderat. Ja, j a g 
Lör ull och med IiefJre all någon, i vredes mod, 
ler fan ta mig, ty jag vet di all del Sr uppriktigt 
taladt, on att man, af artighet öfversköfjer mig med 
Guds välsigm l c ocli snömos. 

Bet lär va! ej behöA i sägas att ,/c välönsknin- 
gar som gå ifi ån iijertal ej kunna vara ovälkomna, och 

man igenkänner dem r./\ en lalt pa .östens klang och pä 
blicken m. m.; men då sa mveket . denna v elden 
är staldt pa alt sju,, och ,., litet nå all vara, 1,11 
och med inom ka, lekens oel, vänskapens heliga om- 
råde, sa må det fö, latas om man någon gäng sätter 
det goda folket pa halkan, for all Q se huru tok- 
roligt de Le'e sig. Mängden stretar vnkligt, ty jor- 
dens Gudomligheter aro ej mänga; men A) byggarn i 
Björkholmen höll profvet sa alt jag, under hela min 
återstående lefnad, skall bevara hans minne i ett tack- 
samt bjerta. — Det var ändock ej behagligt alt ,n- 
sjukoa pä allvar, sa långt upp i /jellen; men tanken 
på döden är ej tyngre an den upp.} lifvet, och da 
man redan har sett sin Jefnads vårmorgon och des* 










0' 

sommardagar fev.nnr,, tö se , ma,, j 1Ml icke ,3 oge ,- 
M alt bösten nalkas, ly l„ cm ,ct icke aU l,™_ 
,c Umi», ,1, f öl 05S „.„.,„.„„ „„ evigJ , elens sUWc 

vil land . ! — 

Lördagen, d. ro. J„l,, begäfvo sig n\U Ull J G( U 
moek, fö, att der fin böndagen, och jag låt då äf- 
ven föra mig, i en bal, fa, st utåt sjön, och se'n 
nom den fömtnfimda Skalka-forssen, och se'o vidaie, 
nedåt Jockmock. - J.,g sug nu ytterligare att den 
ofvaonämda forssen ej Sr svår all bfide rensa och upp- 
damn.a; men for öfrigt ma man e, här uppe länka 
pA forsrarder, med last-båtar. Slrémmarue ,,<> der- 
till föi häftiga, och kunna ej göras fai håra'. — Med nt- 
mä.ki välvilja ble/ ,,, emoilagen pa J -Un, I,, der 
Lapparne, redan om Lu, dags-aftonen, stojade b.ule , 
och omkr.ng prestgården , och voro «, t w , , M SJ 
va söndagen. J), jag I1(| j cm|a (lr|ls <)U? fia u ^ 

klockringningen, pä morgonen, och såg ett p», Lapp- 
gubbar komma in [ill mig, hodde jag, , ftber-drnm- 
men, alt man yilte i>,.i mig ti i kyijto-gården; p.o- 
Icsterad* fördenskull ena en djtik filgärd, tindei fö- 

reg.hande att ,,,g ej ann., vo,e död; men da ,ing- 
nmgen förnyades trodde jag det blcf allvar, och hö- 
stade mig med den förmodan: tU Dokircrna kfm- 
dc döden L,sl/' och tänkte: det ,n , gå. De, p , n n- 
d<? jag mig at väggen, somnade i ti ed, - lefvci ännu. 






.•• ' 






r i 



9 2 

Efter nära ire veckors sjukdom, »mder en ti.gl.i- 
värd af det dyrkade pest-fett*, beslöt fog att A ny o 
försöka mina krafter, BA derföre en vägvisare oeh 
begaf mig åstad, klockan S om aftonen, d. 3:dje 
Augusli. - Jag har hört berättas alt någon; som va- 
rit bra pirum, funnits slående midt på gatan, en natt, 
med sin portnyckel i handen, och dö någon frågade 
livar/öre han stod åev> svarades: "att emedan hela 
verlden dansade omkring l.onom, sa trodde han att 
äfveo hans eget km skulle komma, i sinom lid, och 
då ville han genast kunna öppna donen och ga in." — 
Pä ett dylikt salt hvimlade öri afven träd och klip- 
por för mina ögon, och aldrig tillförne voio Lapp- 
lands strömmar sa besvärliga som nu. Likväl gick 
jag småningom Från Jockmock till Wajkijaurs by, l 
mil, genom vacker skog, och rodde sedan | mil öf- 
ver sjön. 

Kring stränderna af Wajfcijaur voro, här och 
der i Irfiden, upphängda några urholkade Jvlossar, 
hvari knipor och andra sjö-foglar lade sina agg, som 
af JVybyggarne uppfångades. — Detta satt alt lata de i 
Lapplands vatlendrag ymnigt förekommande sjöfog- 
larne varpa, i dylika vid stränderna utsatta holkar, 
ar allolädes vedertaget, och lemnar ofta en god be- 
hållning. Sammaledes brukas afven att slra\t under 
vattenytan, vid sjö-sti änderna, tillägga slagjcm med 






••> 






fi* •»* ndgoi mm ti» a§lli fl, alt de,, ilM *| ,;, 
*>-%*' j tfrifofa s vanoi ? som |,ä, skola tmn^ j 

"Mi-U-nlm, v.ssa rider. 



XIII. 

(J- h 1 Ang ) 

Från Vajkijaur gick vägen Öfver skogar oeh sjöar 
till J>Yuks-r. } bvgget Anajnek, som J.gg cr , m , l.efcn 
af stora Luleå-clf, två m.I ifrån Vajkija.u, — Hela 
denna trakl var bevävt med vacker furu- och gran- 
skog, samt asp, a | oeh bjö, k. Der sU-s-eldarne 
l>ade galt fram .fod nu elt härligt gra,. Jord-månen 
var, a Hett ställen, lerblandad och ganska ? od, till 
och med na höjderna. — [ An ,jock vaxte ett öfver 
mattan vackert korn, iur.lt omkring husen oeh på 
«%ra aker-tappor, som vo.o uppbackade pa höjder- 
na i .skogsbo, iel och vid stranden af den lilla ström- 
men Anajock. Den löper nr skogs-lrasket Anajaur, 
och f.ilkr i stora Luleå- Ifven, | m.f il. an nv- 
bvgget. 

Ha>, lil.snm på II. ae ställen, tägo de utdelade 
soppgrynen obegagnade qvar i «nna kanluser, u«e- 



! 






..•' 



94 



*»a feJktf, af okunnighet ocn ^^ pj ^^ 
•ti handte.a oeb bereda dcsvi ©**«„„,, All> J 
imdchKn.n^sv^, kmna peöninga, torda ilJJ|l(| ^ 
da bastå, l v den behöfliga säden an.k,/)',. d., lätt 
,,n ö lir «" städerna, och renkött fö s då u| a f Lapparna. — 
Allestädes här å orten säg j ;1 .., v ,<| byar ot.li nybjg- 
gen, flere par snö-skidor, jmtc vintet k don en '(«#- 
/*ii oda /Mtä«i) utom Ims, samt Baron Hermelins 
porträtt «nne pa käirmiaa-väggen. Sa ä Aren i Ina- 
jock. Den ädle minnen omtalades, af Lapplands Ny- 
tygS*r«J såsom dera. störste valbare, och saknades 
djupt af både höga och laga. lian föddes d. .{ Vpnl 
»744; var ,ik, och egnade hela sitt sköna »if «/ ySb- 
sterlandeU Han dog fattig, d. f Mars 1820. 

I \najnck hvilnde jag några timmar, hvareftc 
vandringen a nyo fortfittfes, genom vacker skog. Ja^ 
Styrde n«l kosan mera nordligt för nit komina uppåt 
det beryktade vattenfallet, i stora Luleå-elf, som 
kallas Barsprånget. Straxt der ncdanföre på sydliga 
strand, n, hade nybyggarn, som nu lotsade mi- en 
hat, for att ilsU han i selet mellan forssarne; men 
han sade mig, att ingen resande förut hade gått of- 
fer elfven pa detta ställe, och han trodde ej heller 
alt jag skulle v%a försöket, da jag fick se skummet 
och hvirflarne. Han sade lik val, att der var ett sel, 
(spakvatten) och jag beslöt der/öre alt gå rakaste va- 
gen. — Da jag kom upp pä höjden af Ananas-ber- 
get hade jag pa en gäng en härlig och stor ntsigt 



1 



g 




öfver elfven och det kringliggande landet, och hör- 
de har afven dånet af det ofvannämda vattenfallet 
som skall vara det största i Sverige, och ett bland 
de större i Europa. Ju mera jag nalkades dei intill 
ju mera ökades dånet, som liknade en fjerran orkan. 
Da jag omsider kom upp pä de sydvästra skogshöj- 
derna, vid elfstranden, j mil if.an fallet, syntes de 
hvita dimmorna, som därifrån uppsteg© i skogen, likt 
bleka molnstoder. 

Natten var ovanligt skön, och manen sken klart 
öfver mig ned pa elfven, som har frambrusade mel- 
lan berg och branter. Bada elkunderna äro här 
ytterst ojemna, sterila och bergbimdna. Jag har al- 
drig sett en vildare och mera ra natur än dessa strän- 
der, som pä en mils sträckning upp till Porrios-fal- 
leu, der stora Luleå-vattnet bejynnner, utgöras af 
idel ruggiga och svarta klippor. — Det vackra mån- 
skenet kunde ej mildra denna spök-fysionomi. — Då 
jag kom ner till elfstranden, der bålen lag upp- 
dragen vid det så kallade selet, syntes der ofvan- 
före en trång mynning, mellan klipporna, hvar- 
ifrån vattnet frambrusade med kokande hvirflar. Det- 
ta var sista afsatsen för Uai språnget, och circa 5oo 
fot der nedom var uter en foiss. Emellan dem bå- 
da skulle vi ro öfver i en båt, som pa sin höjd kun- 
nat bara en man till. JN ti sng jag huru orätt min 
lots hade gjort som med benämningen sel (spakvat- 
len) lockat mig häråt, ty böljorna kokade fram mel- 







»•■•***>-.■. -*■•■%>,-• 




I»' 




r.G 
''"' '»'-""S Och I... „i .,!,,„ ,. llms M()|| ; (|ni KJ|n 

*■**■ ** ***** J *- ''• < i » antingen /„,!. 

•''vc« el/v,, p.l delta »I lic, s, gorft j.»g U«l€, elfe, 

ock s « a mi -| t.jiL.L, och „, „ 2 mi , „ |ip ig ^ fj ; s| ^ 
let för denna vattenväg af hundra fots Imgd. — ]j ,_ 
teu drogs dcrfore . vatt, et - oeh fortsfård, „ J, ,y B , Ä 

I början gick allt, n 5 lin, ly rt rommen v .. obe- 
tydlig vid landet, cl,, | „ lflskc i vn. ; men så snart 
>i koronio ut i de rätta hvirOarnc ville det ej mera 
bära sig. Vattnet* kraft ver harslädcs långt stö., e 
än jag hade In.iioI,!, och bäten dausadc ooikri 



■ini» 



ett par slag ned «i forwo. Roddarn vardl blek der- 
vid, men leg och tog bättre tag, och jag sjelf diojde 
q länge all hjelpa t. II med reserv-årorna, ly f i den 
sig visst i c k c val ut, saspm den nu gick. — Elfei 
några al/varsamma lag, och lile kall dusch af slörl- 
vågoro», uppnåddes nordliga ekstranden, just i be- 
haglig Uti. — Sen UAltrnde vi uppföre de- svarta och 
mossiga bergen och vandrade framåt flais.pi ängel, 
tara dån, i d?n ty*,la natten, var majestätisk t, men 
hemskt. — ^, gingo nära | mil framåt, och j i itör- 
ie delvn af denna v g syntes clfvu,, eller, lättare 
sagdl, den fortsatta rJar-fors*en, djup! inunder oss, 
inbSddad mellan ni.liL,, i -i .,„ lodräta klippor, som 
iiar bhfrit öppnade t.ll en ©lantlig kanal, hvilken 
gick f»am tvärt igenom bergtnassoi na. Den ena hlla 



skogs- 











skogsbacken effe, den andra kattarfe B i s IlU „,c kJi 
por na, oeh försvann i den djupa ; tfven. 

Omsider kom jag I „gst upp till roiajhurVacfel, 
oeh vattnet* tjutande liknade l.n stormens raseri 
en höstnatt. Stora Lnleå elf går, uppom rlar*pi 
get, mellan klipp ma, mm mecl skummande böljor; 
•nen v.d (fru* egentliga slupfallet kasta, s% försten ratt 
ned, pä circa 20 fots höjd, och flyger sedan sa fort 
genom den tränga och brådstupande rännan i berget, 
alt man svårligen kan följa hvirflarnes lopp med ögo- 
nen. Valleiipclarne lyckas emellanåt omfamna hv*r- 
andra, och slungas derunder lie.a slag omkring. 
Stundom hoppa de eller kastas högt upp emot kl.pp- 
väggarne, såsom den mest hvriflonde yrsnö. Hela 
stupfallet, inberäknad den första afsatsen, tyckes vaia 
omkring ,00 fot högt. Det liknar ett dimmigt och 
hvttkokande afgrnnds-svall, som vid nedersta andan 
störta, rakt på en der motstående klippa, h varvid 
försten hoppar högt upp j luften och åtei faller, 
böjer sig derefier ät sidan oeh f 1 isattei, 1 \.|<li ra- 
seri, sm skummign faid mer an l iml nedåt, mel- 
lan de mörka och lodi att uppstående klrppvaggarne. 

Strömfåran liknar en genom bergen spiangd ofante- 
lig graf, der L^n lili / 5 af »in vanliga bredd sam- 
manträngda elfven, med en blandning af tjut och 
dån, oupphörligt spökar i snöhvjt svepning. Fallets 
hela höjd, lim början till slutet, uppgifves vara 4" n 



^s 



.«»' 



98 

lot. - Mette,, bergsklyfta™ Wärte, I, i, „, |, ( |er, ,,„,_ 
«*« l.mc,l, s mm , 1% , a | M |r m „,,,,,| c . och ,„„„,;,„„ 
hjortron. 

Sliaxt nedom e» C ntUgastu p Mhl, på samma klip- 
pa soHi trotsar forssens våld och står som en bergö 
midt i svallet, öfverser man bäst den ofvanföre ry- 
kande forSsen cd, den nedom kokande afgiunden. 
Män blir våt af dimmorna, och de svartglänsande 
halkiga kfippmna Sro högst Ja. liga all beträda, sir- 
deles om man Sr malt eller svindlande. 

Midi i sluttningen af stupfaller ligger en holme, 
och i qriftest om densamma fram löper en mindre 
gren af elfven, som der hoppa, mera läkt ned än den 
»torn VfiUeuiiUnMfe Man vet ej antingen delta min- 
dre vatlensprung, eller den omständigheten att dim- 
morna öfver fallen om vinte, t, den sammanfiysa (ill 
c 11 bro h-.niöfver hararne sagas framhoppa, gifvit an- 
ledning till benämningen Harspnmgct. [JV/ommcl-sa- 
ska, och icke Xj au mens a ska* J stom del orätt blif- 
v.t skrifvet. — Pä noidö.tia sidan har en mycket 
stor håll nedvälliat på klipporna och bildar en sten- 
grotta, som nu kan rymma 10 personer. Der ligga 
ock flere brnnder cjvar efter dem som der hvilat; men 
jag valde In lire min bädd und, , Gttds öppna himmel, 
ej långt filn ett Märrc stenrös, som liknade ett jältc- 
kummel. Del lig nftgrf |n ngie In...,!,, „„„• - Van? 
stenhide an bär ha, ^ deék aldrig genomklallrat- 






mimm l.go så »,it ,,,1,11 hvaraiidra uppstaplade, 
som Östcrsj&M förarglig,, brylvfigor. Bet var et* steis- 
haf s< u. vilh 1,1,,.. tyllen; men dit v.,, föi smält. 

Om det skulle synas underligt att jag, s,1 val | n , 
som vid ett pai Mfcg&cticfo hlffnllen, valt nitlema ii I 
mina betraktelse I i der, sa v, II j,,g först anmärka: att 
livin ännu, d. 5:te Augu.l,, var natten häruppe logi 
dimklarc an dagen, helst nu under manskenet. Der- 
nast bekänner jag uppriktigt: alt nattens lugna skön- 
het, sådan den nu va, , alltid bar intresserat mie 
mera än dagens brokiga vnivair. — Skulle nå- 
gon dessutom påminna om sömn&is ljufva ro y sa 
måste jag, för alt afven 1 den delen ratliäidiga 
mig, tillstå: alt jag tror säkert det hvar och en far 
sofva nog i grafven, en gfmg. Och månne ej de, som 
bvila för mycket föra döden, öro just desamma som 
gä igen, såsom vålnader efteråt, för all da fullgöra 
sitt i hfvet försummade åliggande.! — Och då ma 
man, sa" gerna först som sist, göra ut sitt beling, och 
se'n sofva pa saken. — 








■1 







.«>' 












r 0(. 



XIII 

I &tc Angu.fi 
F.ån Ha. språnget fortsatte jag kosan an längre 
åt norr, för alt fa se l,ndet kring stora Luleå-vattnet. 
Jag begaf mig fördenskull t,j| Porrim, Ui, e tl alldeles 
a ny o insyn! nybygge, som ar beläget i nordost om 
de förutnteda Pomos-fallen, strax bredvid stranden 
af Luleåjaurs nedersta ända. Dit var en mil if,ån 
Uarforssen, och vägen gick har, såsom från Anajock, 
genom idel obanade skogstrakter. Det var så kallt 
om natten, särdeles v.d solens uppgång, att det frös 
en tums is-skorpa a vallne* pIS myrorna, och mossan 
hårdnade afven sa att den braskadc under fötterna; 
mm ä de åkrar som lågo på höjderna skedde likväl 
allsingen skada på kornet. Endas! potates-kålen bltf 



något bränd af frost 



en, men icke så alt del skadade 



växtligheten af sjelfva jordfrukten. 
Poirimifli är bebvgdt af 2:n 
skogsbäck åtskiljer dera 



tomterna beträffar, ej äro stort 



e åboer. En liten 

agovälden, som, livad gåids- 

mcr an 200 fot afläcse 



från hvajandja. I] 



Ti 



i»sen voro nylimrade ocli vackra 



men ej ännu inredda. På stället vistad 



es nu endast 



el l 



De bodd 



par nygifta personer, om vårdade k rea t 
c i en särskilj hlen kula, der jag kröp 



uren. 



IM, 



■ «• I 



och lade mig p.l något björkris och ett par rcnlmch,. 
— Har återsåg jag samma Lappqvinna scan var med 
under den förutnämda seglatsen på Slenv.ken. Bon 
var sig alldeles lik: liten och kort 5 knotig och kantig; 
hade bred mun och rinnande ögon , samt en Jäg pan- 
na. Gud signe henne! — A n vidare fo, t, allés vägen 
norr-ut och fångs uppåt stora Lule,,,u, till J .Karava, 
eller ftåvatseli, såsom det afven kallas, ett nybygge 
som fö» 3 år sedan bl.fvit anlagdt på god jordman, 
å en sluttning, hvarest elden förstört dra högväxta 
granskogen och mossan, dock ulan skada fö, roaiken. 
Under vandringen fian Pouimilli, d. C:le Augu- 
gusli, besteg jag det nära belägna VapaLerget och 
öfversäg, från dess topp, slöi re delen af not. a Luleä- 
sjön, hvars stränder för det mesta bebos af Fiskare- 
Lappar, benämningen utmärker deras lefnadsstW. — 
Frän tfapaberget syntes alei de 3:,ie Por, iosfallen, som 
utgöra första egentliga begynnelsen af sira a Luleä-elf. 
Den mellersta forssen är inemot lika stor som liar- 
språnget, och alla tre fallen jäknas tilj nära 3oo fot* 
höjd, men deras omgifning har ej det vilda utseende 
som bergstrakten vid Marfoissen. 

Alla tre Luleå-träsken Ii;;ga trapp\is öfver h var- 
andra, och mellan dem ligger Stora ,/öftl/ct, 
det så k al lade JatirikorcJu, hvarest Luleå-träskets he- 
la vattenmassa gar öfver en berghäll och nedha- 



lar, med 



_>:i c 



afsat 



sei , 1 den strävt ne 



d inf 



o re 



be- 



I 



ägna sjön. Första stupfallet uppgifves vaia So 













.«»' 



:< 






IU2 

fol högt. De två andra lära hlkunmm utgöra hka 
mycket. Afvägningen gjordes, åi iSo5, af Landtm I- 
tåren Monk II. 

Utom den betydliga höjden har delta vattenfall 
en särskilt mäi Ii värdighet derigenom att en stör.e dl, 
som kallas Salisjöcki, kommande m h asken Sili.s 
och Satisjaur, nedstörtar, frän norra stranden *T fjei- 
Jarne, midt för den sista afsatsen, i sjöfallet och kors- 
sar den stora vattenstrålen , h varigenom brytningen 
och forssens larm an mera ökas.— Emedan stora 
Sjöfallet a. beläget omkring 600 fot högre an EftuVf»**. 
get och i en kal fjellhakt, så höres dånet deraf, M 
en QeiTffti storm, pa m.e mils afstaod, da luften .„. 
klar. Jag hörde det redan på Na-fuiiergot, som hg.. 
ger 3 mil de» dian. 

I ÖSter om detta berg (Aapuberge! syntes första 
början af ston Vuddus, ett ,.. } .land af /cm m.K 
)".gd och , h 2 mils bredd, och 1 no.r såg jag en 
myckenhet stora och vackra inyrtiakler, som ofel- 
bart skulle- f,di I;imd,adc-tals kreatur, om de blef- 
vu utdikade och odlade. - M Lli den l.den kom- 
mer val. — Delar ej stort mei an en mans-ålder se'n 
Lycksele och Asele Lappmarker v o. o en dylik vild- 
mark, och nu a. o de likvaj odl.de ocb befolkade al 
<" för" «t och tnfsunl si, le. Visst «T khm ,Iet 
dc.slades na>l hallre: ,,,,„ lfu . () tf^ Lappland 
ligger, t.ll en st®, M , föga lägre an de nyss om- 
tdade un. Irakierna, v.d ned. a I ulea-vallnct, pa hvil- 






in 1 



ka jng sa:- en bmdig mo«HJoid och vackei grfts- 
vavt. Man jemfore kustländerna vid Uu.e och Lui tJ . 
De sednare äro visst icke samrean de förra, f , slån de 
.ro nordligare - Vi» man blott finna skugg-sidor 
och ömöjligheter lör oilling sfl behöTver man visst 
• eke SÖkn långt cf«r anledningarna derlill, särdeles 
d.i fråga ar om odlingar i vildmarken; men lika sa- 
ker! se, del ar alt en klyftig tvtuW, som far t da 
ensam, kan bevisa omöjligbeten al Lapplands odlande 
och Svenges sjelfbestand i framtiden, Ida säkert är 
det ofven atL om landels cestnrm lorständig t bedöra. 
mas och begagnas, t.ll eehm.il i det m is k nda Lapp* 
land, sa kan Svenskarnes kraft derigenom bli myc- 
]•- i förökad, m \ d bvad 
deras vapenföra försvarare 



m 11 de arbetande no.: 



j oel 



Rondt omkring Sjöfallet J.unk nrehi slodo 
snöbergen upptinade p: lika ms som fornt a. be- 
nltadt om Qyiekjocks-fjellen, hvilkn till e.i btor del 
syntes från des*?, trakters större bergshöjder. — Käbb- 
la nch Porti-fjrllet, jemte Ultivis länga snäckor, 
slodo högt upp ibland horisontens skyar, pa sydvestra 
sidan om de stora Luleå-träskei . Pa 



1 1 1 1 a s:'lan 



markte jag hufvu Isakli g a&t Fnbakajsi, helt nära vid 
stora sjöfallet. Trängre i svdosl uppreste si?; dt 
snöklädda J> nbm vare, Jouvapocki, Kafikoive. och 
Tja I ma vore »u. fj. Härifrån syntes öfven GrlUvore 

Dumlt r, ett l|ellhii' if ? IG ■> föls höird. 








.o4 



Den alldeles obanade ,<,,.,.„ , dewa Irakier 
*«■ högst Lova.lig. DcI1 ,„. (ol . dc( mesUi ^ noii| 

•^'0, och moraser, ... h svaiigbflcn öåa» del 
a« c, 5 t,ll 6 (un. djup „,u M be.ackcr marken, 
sä val | la , s „ m .-, (l , fJeshl (l . aKlw v|(J po|t|ilc)|| J 

Han gä, långt hellre en dafrbal vag-l-mgd på f art 
ma.L, an aU Ufa, gtln .j a „,, ^ ^^ ^ ^^ 

'«?.> un, lande,,, son, äro igenväxta med en mycken- 
het W-k-VäxUa-, hv.lka göra vandnngen besvärlig. _ 
■Sa väl Porrimill, SOI!) Ravatsch äro, för det 
närvarande, näg.a eländiga hyblen, der Rvhyggar- 
ne ej lefva b tort annorlunda an fiskar-Lappar .Kon, 
det att de cga ett par kor och några ffc. F.sk 
och mjölk ar de a, meta föda; jordbruket tjekas 
<«« <••) krj »ig o.n. A bada nybyggena var än- 
nu Uappi tv,, kappeland åker npphackad, ehuru 
man, särdeles vid lUva.sch, på de 3 år son, ny- 
taget stått der, hade kunnat odla ett par tun- 
neland, ty ma, ken är både god och medgorlig. 
Men .nvånarne voro af Lappslägtet, och de ä,o 
'aa.ngar, samt alltid, i första genera t.onen , några 
eländiga jordbrukare. 

bybygga.n» i Ravatsch mesta goromål ar alt 
&ta , den na, be) na J„tsa|aur. I]a„ Iclvc, lo, ölrigt 
''""' '-." kan, och så vol pannorna som h „ nen vo,° 
s*a,m och palliga, s an ,t gjorde ingen ting. Gud vet 
hu.u delta folket bug,, M g om v„„rarne, ty, ulou, 



I» 1 



de. kringliggande skogens skydd ,.„.„, no, d.,,,-. t r „ _ 
,ne„, ega de blott „,_.,„ mliina » kiwiUll!11 |(;Ulo|> . 

I"'"' '"'' W*" "— '»i !•"> d* ,. - Ilcn.k,., I,,,.,. 
unga, nelågo älven har, l,kso„, , s ,d,a Gellivare, i «ii,a 
små ll-äg, l.v.lka hängde på en lem, son) va, I „.,_ 
gjord i laka ,11,, j „,,,„„ lvSl . b j clu _ _ ..,, 
och lattja är „ude Lappun.es ..cl, en stor del af J\j- 
J> KS ..,„es arfcynd. D* som mhttn fa välrmte,^ 
me., alllfö. man^a sysse/saUa sig m«l att blott BAn 
och .ofva, oel, k/a n a sedan p* B ft|« , en trakt Uva.fi 
fördelar de lemna obegagnade. 

Lappkvinnornas dragl liknar männe. nas, som förut 
är besknfven. — De Lära alllid en km/, som hänger 
vid ven.Ua sidan, i en ftkferftlttd*, jemle några ,oda 
tofsar och messingsring .■„■ m. m ., Jivilka prydnader 
tillhora d,a : (en da det skall van någorlunda Xäl. 
Mössan och broderiet på kollens ståndkrage, samt på 
brösllappen, utgör dock [uilVudsalUga prvdnadei.. 










^Tf>- 1 ••> i -v-v m 






1-0*1 



Frun stora Luleåvattnet och Julsaiäva begaf p* 
mig nordvart, mera mit »andel, för att komma till 
Gelliiarc. Nybyggarn ha<J c et. längre tid Vunt 
bo. la och hjeJpt andra med boberg ning en, under 
det alt gräset .stod alnshögt kring hans egen koja 
och vissnade, [lans 2 kor gingo allestädes deri och 
betade efter behag. Ake. täpporna voro obesådd.,. 
Hans svärmor, en gammal gumma, kom pä aftonen 
hem från ell annat Kronoby bygge, der i trakten, 
och berättade: alt de^s äbo hade nyligen afbergat 
de angår .om tillhörde J],.,ks-n } hygget Schaunja, 
Ji vilket var öde. 

Sa tillgår del med ganska många odelem. :a- 
de Brnks-n vbyggeu , och orsaken, sä val deitifl som 
till deras ödesmål, nr ingen annan än den pä sed- 
nare tiden oskäligt ökade skatten, som vallar att livar 
och en som vill nedsätta sig i dessa trnklei hellre be- 
kostar en syn pä ett K. ono-nv bygge, och ä I nöjer sig, 
de första a. en, med en eländig kula, an alt ai ligen 
köra 5 bkepp:d malm frän Grlli v aie tdl J dnförs, 
der, pä köpet, högst fä personel undgä trassel och 
prejeri nf bcljemngen. — Med 2 ai* skall, är \ N - 







II, n 

hygges-syu,,, betald, och sedan äi Synen S1II r g rT1 
herre, samt fergai äi.doek det ntiibelngmi och ode* 
reinnude Bi 11 U- ny byggets m ( ,,-, utnn j j,. 

En vis. resande, som för några är netton genom- 
tågade dess;, t, ; ,kler tyckte sig finna alt Liuk*-^- 
byggarne täJte högre ornia, oeh lian hegiek der/ure 
saken så, att skatten ä lle.e al dessa junmerli a hö- 
stader, med ett pa. kappelands äker och någi . myr- 
ängar, hlef förhöjd ifrån $ till 7 skepp:d malm-kör- 
i.ing, d. v. s, frän y till i5 R;dr. — Di det nu lä- 
ter bevisa sig, livad som äfven är allmänt kändt, alt 
dessa skatte-torpa.e ofta måste köra 6:te skepprdet på 
köpet, iöi alt fä räkningen godkänd af "oialm-skrif- 
varn pä FAltfors", och stundom nödgals köra till 
och ined .0 skepp:d, i stället för de 5, så lu d< t ej 
synas besynnerligt om de hellre hli 'Nina egna sjelf- 
svällingar," än alt dra maten i munnen på obarmher- 
tiga prejare, som pa en gäng bedraga biide Lruks- 
Egarn oeh hans undersälare. 

Att deu ofvanförmnlde resanden, ined sin högre 
beskattning, menade väl det be tv i flås ingalunda; men 
följderna blefvo likväl högst meuliga för både Egarn 
och brukarne; ty mången af de Red na re har blifvit 
utarmad, och landel ligger öde, der det, under an- 
di a förhållande!), kunnat bära vackia skördar. 



■- 














MlS 

ttmter vand,,,, ..,-«, fr.u, It.W.hch till JCelva, son, 
*« -> mil, siodo MT,|ln, »ngt bttkoni raiéj . |)om| _ 
"4«a«0«i .„,,„!,.<,(„ ,(s;, v, ,!,!„. J. S|1 ^,,_ 
^ det ena myrlandet efter de! a, | r . f och gi k b,,,,, 
digt n P nl„,o, I, ull ;ic s i,„,r , < 1, mindre hergst, kor, 
]»» hviftas sulo. .skogen vai leinlige,, x , kw. IV, s,,/ h ,' 
topparne väste dock endast björk, saiut en-buskar och 
några yfviga granar, son, knappt voro två alnar höga. 
Omsider kom jag i,pp ,, , „. gr- ho§a be| ,„ J m 
liSS* mellan EåVatscb och Keiva, och såg *rifi4« 
det förutuäroda my, landet rfor* JM*,, som med 
en myckenhet vffear «|rw sig mellan kollar- 
ne. Del g, en äng af fulla fem mils längd, och en 
till två nuls bredd, stundom ock mera, da de fon.i- 
nämda vikarne inhe.akn.s. - fela Äfuddus beslår af 
en jemn slanvali, der större öcii mindre mosstufvor 
li S g* har och der ifeiand gräset. Der tallen vener p ., 
tufvorna ar gräset samjc oc|j ^^ ^^ af &f; ,_. 

men utpa sjelfva slätten står en mcdclsorts Mar», jem- 
te faig-gidsel. - Vié noria kanten var jo, dinaren 
ypperlig. Du vifcte al, björk ochgiau, hv.lka rik- 
tigt frodades bland gräset, som har räckte mig upp 

till midjan. 

V* hela Muddus voro ganska fä hjortron bort- 
frusna, ehuru jag, på de sist passera le myror- 
na, ej fann mänga som voro oskadade. Orsaken t,J| 
de fiostömma harens hclbregd på Muddus läj va] 



109 

V» <*«>: «W jonfivfeti på ,1,..., m>r |and är böt- 

'"" oHl m "' ,l! - wnö| Sngvail *,, mos ,j „,. Dcr _ 
jen.te ligg,,- ock hel., denna :n>' djupt nedsänkt 
mellan bergen, oeh I,,, ,, Sln noi ,. fl Sldl ,.„ , lo , , , h 
hög bergås, som g, skoiibevaxl. Denna skogsrygg 
shaekcr sig, rn cd fä afbiott, längs utmed° hela 
Muddus, och skydda, dess vegetation for kölden o h 
den härjande no, danvu.drn. — Af detta skäl hör delta 
mjrhåsdfänl odlas, och sådant desto l.ell.e som in- 
gen annan myräng, al alla dem jag har sett, erbju- 
der ett sä ypperligt tillfälle att förbättras medelst den 
förut omnämda metoden alt satta beto fallet under 
välten. 

Uela norra delen af Muddus genomstrykes af 
flere strömmar, hvilkn slutligen bilda den så kal- 
lade Muddus-elfven, som faller i stora Luleå elf, un- 
gefar midt emellan Anajock oeh SuoIovoJJi. Wed nå- 
gon sprängning vid utloppet kunde elfven, som är 
obetydlig om som rar ne, sänkas så alt större delen af 
Muddus blef torr på sidorna. — Om man deijcmte, 
vid föiulnämde utlopp, byggde en dam så hög att 
hela slätlen kunde öfveisvammas, ett par vintrar, och 
om man dei efter uttappade vattnet om vårarne, så 
ntl isen fick sjunka ned på tufvorna och dels sam- 
manpiäs.vi dels ftfven, under smältningen, förtära dem, 
så skulle man mom få u ulal MuMiia ha ett här- 
ligt ängshh, hvilket sedan kunde utdikas eller vatt- 








mmt 



i 1 1> 



5 



I 



I 






nasclk, behag, ,|;, ,„.„, V(llt ui , .. h| t(fv8w 

ut /opp. 

Kelva bmWoybyg c I^ rr , n mi) m . äjJ ^^ 
a-H*™ ni Mtiddus, v,d ,!d vi Ull, 1( |, \bbo, ,,, , 1sk( , > 
en l.lcn sjö som bJifwit Qfcpgf», l,v n.genom man e,- 
J.UI.t i.nn^ goda g,Ig«l Wd sh änderna o« I, ,,, ,,,,. 
bottnen, som bestar afj<„„, och god jo, t. - Ett lånij- 
ie stvcke fffio „o,.a stranden, upp^t ^ofogen, Sv 
äfven skä ligen god r,n,| ; IIK11 , lke ,n t,l! nybygget är 
ändock ringa. - Folket i no,, a Lappland förslåi sig 
ej ännu ,alt vä! pä odhngar ocl, aker.kotsel. Der! 
jemte ha äfven frosta, en gjort dem ohågade , all- 
mänhet, och brttks-nybyggarne fora co geiiicnsam kla- 
gat, Öfvir o.k.ckot XJ( J Edcfo,.s ocl, dm fuhöjd, 

skatten. Att likväl den sednare omständigheten ej en- 
sam ar vallande t, II de många ödehemmanen bevrscs 
dcraf: att mänga, >;udeles , Qvi ek jockst, akten sade 
Mg v,|j a betala lika stort kapital, for de ode ,ry byg- 
gena, son, svarade mot det asatta skattebeloppet, så- 
som ranta; men desamma vifte ingalunda Staga sig 
brukningen, mot vdkor alt, som af^ald for hemmet, 
kö, a 3 eller 5 £88 mnlm, ehuru de sa htc frukta 
for sjelfva transpoitbesvaret alt de ge, na de, igenom 
v.lja fortjena penningar, sa länge de äro "sina egna 
herrar." Men hellre an alt, säsom bruks-ny byggare, 
bero af den fruktade ' nnlmskufvarn" vid Edcfois, 
sa bvgga de sig en egen koja och bli "sina <-,,., tjtff, 
»vJffaingar,' s$SO*n de uttrycka sig. 









i i i 



IV,,, K.lva ull GeUivarc k>,k, a, ,. „„,. J:|i . 
.ödde först gfve, Nietsackjaur, .el, ändrade sedan 
förbi (7,/A-, ^ /;«*,/rr, det störst, och enda «].ll- 
l»<'g pa He.e nnls o,„k,,t, - Hela denna iråg gick 
<<>>• det mesta g,-„o„, vackra ■kogH.akter, oeh, li« 
min förundran, såg jag, utom Dundiet, ej annat an 
skogsberg, >om visst ,eke vo, o glest bevävta. — Dei- 
jemte .naste afven ann.a.ka: alt all den skog jag 
b "ide nu o, h sedermera såg v,d Geil.va.e var fikaså 
frisk och vnUhg som j unklcn r , r felets b,,, k, 2 m,l 
ifrun hafvet. — Alan hade for mig be.sknfv.l Geili- 
vare såsom en kal fjelltrnkt, ocl, jag fann deremot 
endast ett fjell, ocl, de.omkrmg skog i myckenhet. — 
Sist rodde jag Öfver Vassera sjön, hvais stränder allt- 
igenom öro skogbevavta, ocl, kom pa aftonen fram 
till Gellivaie kyrka. 



\v. 

Uellivaie fors un ing, besl.u nde af Kajtom-vuoma, 
Tjusa- vuom.i och {'nollt-sita byar har, i fordna 
lider, lydt under Joekmoek. Kajtöm och Sirkas nu 
skiMa byar voro för, en, son,, vid medlet af förra 
sekuhuu, blef delad i Ivenne, mellan hvilka stora 





5 




r 11 

Lule, elJVen utgör gränsen, s, att allt hvad som hö- 
ger » söder om samma elf, tillhör Si, kas-Lappar- 
ne, och Inrktcnöi i no., om clfvon „ f) K ..jlom-sf;,,,,- 
«** Lappland. - rmik^Mla har alltid V: ,„t 
ett särskilt byiag, sot» bebott trakterna mr],',,,. Kaliv 
och Luleå elf, ,neia i söd-r; således t,II en del de 
fornt beskurna söd,a niyi landat, åkte, na af Gelliv.ne 
rocken. 

Emedan Kajlom-Lapparne, såsom de nordligast 
och längst ifrån Jockmock boende so.knens invånare, 
ej kunde besöka kyrkan, utom vid marknadstiderna, 
da der alltid var storstamning, si måste presterna, 
en eller elt par gånger om uel, i e>a t, II Knjtom, 
föi att hälla gudstjmsl, viga brudfolk och döp;, ba.n 
m. m. För detta ändarna! byggdes, omkring är iG5o, 
ett kapell vid ffavrilokt. Samma kapi Ii afb, andes 
likväl kort dcreftcr, genom de hedniska Lapparnes 
egen filgärd, enligt berättelse, och Gndsljensten måste 
sedan hallas under öppen himmel, p/i de ställen som 
funnos Ijenlign. — Blaiid dessa var äfven Aihnjocki, 
elt par mil i nord ve* om Gellivare, vid Lina-elfvcns 
böljan. Men emedan detta ställe var för lanqt aflä-se 
kallades Lappan» äter till JVavrilokt, vid slor-Lulcä, 
hvarest Gndsljensten hölls pa en öppen plats. 

Sedan Kajtom-Lapparnes stora råhet ne h dålisa 
krislendomsk.mskap blef känd, beslutade Rikets Stän- 
der, ar i 7 38, att upphjelpa hela Lappland, Sa val 

i mn- 






ni 



i moraliskt *,,„ , ionmi , isll , nh 

K ■,*"**•* rf vM till K ., fc rk 

7 ,a fs--ri.«.j e ,„.,„ d5 , i Milri . leI> „, :ii 

**•§. D,.la hl, f „,!„„ p, , <in .., Ia ,, ( . 

, f V,<l T "" JO ' k, "°' k ' fc '74'. '-'OK 

-efte,- a « ty. kaB sU)||c fcy^, ; Vmilok( . m u 

son, dcUa heshu fr ha Llifv.l ,.,,,.,,1, „,„, , ÖIWr _ 
^MUina^le ...e.» „„» ra „„ ai „ „ , . >k ,„ . §) . 
af en töra*å,„%, npnSoÄI ,,/„„, rf ,,;,, , /e , ,. ( ^ 
aSMt, „.a„ , a ,„l.„l,, Kajto^Larpa,™ föjj,^ ,,.„, 
vi.l GeHiw., .1,, ...isNonä, e , „,. fto , mhoin <)( |p ,, 

n***. i.oiu, anfciiMrt ,„,.,) , lrllli Vld ll3sk . (jdrn 

"" iit ' a ' •' "" ' "»>" '<<-•'■ G e »i»or e U, la m, n, h r- 

tä^tt, i norr o„. V,s S , 1; ,-;hi, „,v,„„„ ? . _ C„d,.je.,- 
»ta. hölls dä e„d.,st ,,., La,,p,U nch ,„,der öppen 
'-'""nel, | en l l(r „ |„,,, M1|I , SCt |,,„, (JJ fiek ^ rf 
tiiHssc-k&lmi, 

Vid delta l.ll/.lle gjorde sig IJö,s(,öm väl nn- 
derrällad om hvad ijenhgast vn.e för Kajlom-Lap- 
pa.nes bästa och vistades hela del Aiet ibland dem, 
^ls uppe i fjellen, dels afven vad Gelhvaie, der han 
Uti Gudstjenst med de Lappar och nybyggare, som 
bodde i grannskapet. — Samma ai , cm l.ö.len, beslöt 

8 





V-- I 




^2 



n4 

den tillförordnade Lappmarks-Direktionen alt en kyr- 
ka skulle byggas vid Gcllivnre, jemle ett kapell vid 
Kilhngsuvaudo, och ef t dylikt an längre upp i fjel- 
len, dit pastorn i Gellivare borde resa en gång livar- 
je sommar. — Men emedan dessa stallen voro allt- 
för långt nflägse frän Jockmock, sa anhölls alt Gel- 
livare måtte bli ett särskilt pastorat, h var på Con- 
sistorium, den 24 IVovcmber ar 1742, utfärdade full- 
makt for den forutnämde missionären P. Högström, 
alt, jemle sitt missionais-embete, vara pastor of v er 
Kaj tom s by och de till Gellivare gränsande Lappar 
och nybyggare. 

Brukspatron A. Slenholtz fick sedan uppdrag att 
iäla uppsatta nödiga hus al den nya pastorn; men 
för de oroliga lideina, femte andra hinder, blef det 
ej giordt. E med lertid hölls Gudsljensten på den förut 
omnainda mässe-heden, tills om hösten ar 1 7 44 ? da 
det tilläts preslen att begagna de nyligen förfärdigade 
bruks-husen. 

Omsider bortröjdes dock skogen pä den mera- 
nämde heden och kyrkogården blef der invigd samt 
genast begagnad, afvensom skogen dei omkring fälldes 
och apterndes till timmer för den blifvande kyrko- 
byggnaden, allt i slutet af samma ar. — Påföljande 
året, 1745, fick pastor sjelf uppdrag att föranstalta 
om prestegardsbyggnaden, som pä hösten begyntes 
och fullföljdes, sa att den aret derefter kunde be- 
gagnas. I September manad Ar ijfö, lades giuml- 



u5 



steD 7 e m Ge,,,vaie ***' och ****** *m 

« 1 Mars manad det fOjaode hcL _ ^ fa 
'747, den 2 r Juli, lIp p| )iantIe niissionälen z ' 

Lapparnes gamla helgedom, som var belägen vicf Sai- 

vc , i söder om Gellivare Dunder, . t de v,d offer- 

Stället befintliga stora högar af renhorn. Den i Gel- 
i.vare ky.ka förvarade Lappska t.ollyvan återtogs vid 
samma t.llfalle. - En Lapp vid namn Knut M M 
son Perik hade, är ,745, tagit den ifrån sina trosför- 
vandter, men sedan ångrat sig och återställt den 
samt, till leeken af sm återgång till Lapparne, be- 
hängt samma yxa med ett siJAerlöf. Den lar ha län- 
kats alt slagta offer-renarne, och tjente dessutom till 
bvarjehanda signerier. 

Utom det ofvannämda offerstället, lid Saivo 
uppg.fvas fle.e andra orter, dels stenar och dels fors- 
sar, hvaresl de gamla Lapparne hållit sin Guds- 
dyrkan, här i trakten. Såsom sädane namnes: ett 
ställe vid Keppojaur, i närheten af /jellbergel KcppO 
Dunder, på vägen till Juckasjärvi; ett dilo vid j?r- 
livare, norr om Kalix elf; ett annat Suvo, i söder 
om Kajtom elfven; likaledes Saggar/uoiAa , en foiss 
vid Lina elfven, i norr om Gellivare, samt Linka- 
forssen vid Kajtom elf. — Alla dessa ställen skola 
dock vaiit mindre offerplatser; men vid Aranoive, ett 
fjeil i söder om Kajtom elfven, och ett par mil of- 






■ 



i^^ 





i«6 

vanföl e Killingsuvandn, hr hufvudstatlet ha varit för 
Ka j t mn -Lappa mc» Gudsljenst. 

1 berget JunrffiacAa, bredvid fjellel Kamast/cro, 
ej långt ifrån den nyssuämda kajlom-elfven , skall iin- 
na» i dagen gående kopparmalm. 



Lr iy47 den i3 Augusti blef, genom en kung- 
lig Resolution» bestämd! alt ring, IJppbÖrdssiStiima 
ocli marknad skulle hållas i Gellivare, samt «ilt nö- 
dig;! hviloslugor skulle pä fjellen uppbyggas för Do- 
mare ocl» kiouobetjcnii g. Ar IjSi , dä ÖLsKun O. 
Körning höll första visit, iiionen i Ge I Ii va re, anmärk- 
tes redan alt kyrkan voie for liten, Ii var före det be- 
slöts alt uppfora en tillbyggnad, vid södra gafveln, 
för Kajtom-Lappat nes räkning. — År 1756 inratta- 
des fnr Gellivare en skola, som ännu fortfar och In- 
restas ;if en särskilt lärare, hvilken har sitt eget bosln/- 
le. — I Jockmock ocli Hereslådes undervisar deremot 
pastorn ni ia af I ij j -allmogens barn, för viss af- 
gäld, i Säd, af ki onan. — Ar 1764 refvndes agon » 
till pastors- ocli skolmästare-bosläJIena, som uppskat- 
tades Ull ett mantal Ii vartdera, och numera lem I igen 
val föda sina innehaft are. 

Kyrkan ml» pi et jäi den, femte den sa kallade 
kyrkosladen, liggapa den fdiulnaiuda mässe-heden, a 
norra st 1 anden af Vass* ra elfven, der den rinner ut 






«»7 

- det MM I:lnga fraskct af sammn _ 

Kyrka,, är byggd af t„ och , ko „, ^ „ ^ 

«»* templen i nona Lapplnnd, fog, ansedd Afvc|| 

kyrkostaden g r mindre be.vdlig. _ Alhsnn.mans 

tycktes salna en nöd,, omvårdnad; men gräset och 

säden, mellan busen, stod vi vacker alt jag Mött 

deraf kunde sluta till jordens duglighet. Vid nogare 

undersökning fanns den beslå af god sandmylla, den 

jordart som , Lappland -i, mest fördelak.ig, emedan 

den tidigast blir snöfri och tjeniig alt beså, och der- 

jemte ar mera frostfri an fuktig mulljm-cl eller lera. 

I Vassera-t, asket, såsom allesndrs i Lapplands 
sjöar, är fisket godl, ocl, pä myrorna deromkrmg 
växle mycket hjortron, som af frosten ej bl.fvjt ska- 
dade. — Sammaledes var både kornet och potates- 
kålen ha, a orten fullkomligt i behåll, ett bevis att 
klimatet vid Gellivare ej är sä hardt som mången 
tror, och alt odlingar hade kunna och böra har gö- 
ras liksom vid kusten, der, enligt livad jag förut har 
omnämnt, kornet skedades på några niyrldndla åkrar 
i traklen af Luleå. 

Det är någonting eget med Lappland, sä val det 
nona som det södra, alt ju längre man kommer tipp 
under fjellen ju båttre Sr jorden 1 dalar, ie. Det ser 
ut som hade Skaparn pa delta so K veial antyda möj- 
ligheten alt jemka de klimatiska bristerna. — Dere- 
mot gar en mindre fruktbar och större sandmo fånss 
at kusten, ungefär j>a giäusen mellan Lappmarken 





och Svensk., bygden. Den buglar dock lieieslädc* 
fram och åter, samt har ilcre utgreningar. J., g såg 
den först i t.jklcn mellan Uine och Degerforss, och 
sedan mellan Skelltfte och Näsberget, hvaresl den, 
a Lada stollena, gar närmast intill sjön. — Deroäst 
såg jag afven samma jordslr ack ning, med sin glesa 
furnmo och ymniga renmossa pä idel sandjord, i d ak- 
ten af Göljen, samt dei efter vid och straxt nedom 
S«am,en af Åsele Lappmark, i skogarne omkring Gul- 
selc, vid pass 10 mil i noidvest om Sollefteå. — Yt- 
terligare observerades den i skogstrakterna mellan 
Norrland och Jemlland, samt slutligen mellan Särna 
och Åsen, i Dalarne, der den likväl befanns vara 
Jängt mera bergbunden än på de förutnämda ställe- 
na- — På bada sidor, i noidvest och sydost om detta 
sandlager, är jorden god och växtligheteu friskare. 



XVI. 

(ti. o;dc Augusti.) 

Efter att hafva sett mig omkring och hvilat om 
natten, begaf jag mig följande morgon på vägen till 
Gellivare malmberg, beläget l mil ifrån kyrkan. Un- 
der hela denna vandring gick jag, med undantag af 



nr, 

B*gra få myror, hela tiden, genom en ganska vao 
ter och väx.hg skog, SO m fortfor att stå hka hM, 
elt långt stycke upp pfi sje ^a berget, fö, aW deri! 
S enom klarl.gen v.sa Innu orätt de hafv, som »& S f åU 
alt Gellivare är en kal l,< llhakt. 

På toppen af malmberget, som ligger ,, 7 6o fut 
högt öfver hafvet, såg jag e j endast Gellivare Dun- 
der, utan äfven en del af snöfjellen kring stora Luleå- 
träsken och uppåt \orrska g.änsen; men hvad som 
långt meia fagnode .ni, var: att jag på flere mils när- 
mat e omkrets såg en myckenhet skogsberg och da- 
lar, som voro uppf>Ilda af gran och furu. Hela 
trakten utmed Lina-elfven har så vacker och lesl.g 
skog som den någonstäde* kan önskas för en bergslag. 
Da nu hä.lill kouimei all i den nära inldl berget 
unnande Wuoskolxicken, och flereslädcs, finnas goda 
lokaler för masugnsb)- nad, sa ar det mer an besyn- 
neil.gt att mnn ännu hellre transporterar malmen till 
bruken vid kusten, fullt iö mils Väg, än att bygga 
en eller ett par hyttor i ti akten af Gellivare, der 
man således kunde smälta den gryniga malmen från 
Valkomman och flere grufvor, som ej, utan stort be- 
svär, kan forslas lång väg. 

År 1804 lät Baron Hermelin, vid Vasseia nybyg- 
ge, | md ifrån berget, uppfora ett par så kallade 
Bldster-ugnar, hvarest 12 LU. malm ifrån Bergrnä- 
stare-grufvan påblåstes, under 5* timmas tid, med 
3| tunna kol. Derigenom erhölls en färska, af g 






■■-v ■-■**.■ 



i iO 



5 



£®.-4 r%t, son, bestod iifdl tc-niligm g t ,dl och sini- 
<%1 pr* Men, desto värre, fortsattes ej op< > .- 
honen vidare. Ännu slå likväl ugnarne och baljorna 
qvar; men dammen är skadad, dock ej mer än att 
den läUeiisen kan repareras. - Dessa ugnar äro 
något större byggda än de vanliga af sådant slag, 
och voro således en mellansort af masugn och blä- 
slemgn. Men hvarföre ej bygga en riktig masugns- 
pipa af de här befinllige malerialierna, då det icke 
låter bevisa sig att kolbrist kan inträ/Fa?! — Om en 
masugn uppfördes i Wuoskubäcken och en dito vid 
Vassela nybygge, samt om de inrättades och drefvo* 
med kraft och förståndig beräkning, så Jider det in- 
tet tvifvel alt de skulle ganska väl löna mödan. 



1 21 



Gcllnmc jcrnmalms-falt ; ar beläget i midten af 
GelJivare Lappmarks församling, \ mil på norra sidan 
om församlingens kyrka. Del ligger G h 7 mil på nord- 
östra sidan om Luleå elf och på något mindre afstånd, 
i söder och sydost, ifrån Kalix elf. Lina-elfven, 
som 5 ni il 1 ost-nordost tar sitt ursprung från ett 
träsk, som kallas Tjei kokjärvi, flyter förbi bergets 
Östra fot, endast på ett afstånd af omkring 1000 al- 
nar, och förenar sig med Kalix elf, 14 mil nedanfore. 
Tre mil söder om berget upprinner Råne-elfven och 
utlöper i Bottniska viken. — Dvs d aio de betyd- 



ligaste strömdrag, som omg.fva GeJlivare malm- 
berg. - Mindre betydl.ga vattendrag genomskä- 
ra i mängd den låga land-sliackan närmast om- 
kring berget. Sådana äro, på södra sidan, JVasscra 
ån, son. ifrån Abbortrask, genom IVasscrra träsket, 
flyter, § mil ifrån berget, förbi Gvllivare kyrka och, 
efter tillopp al flcre slöi.e och mindre bäckar, slu- 
leligen fö.eiw.r s,g med Lina clfven: l Vuo skobacken, 
som kröker i.ara förbi beigels södra fot utfaller 
1 Lina elfven; samt på norra sidan Kuola- och 
Kiallojocki. — Utom dessa , som året om äro försedda 
med vatten, finnas vid och omkring berget ännu 
flera mindre bäckar, hvilka förtjena /öga eller ingen 
uppmärksamhet. 

Ett lågt och föga bergigt land omsluter malm- 
berget till ansenlig vidd åt alla sidor, och, om man 
undanlager Ccllivarc Dunder, | mil i söder der- 
ifrän, hvarest fiere snöfläckar föiblifva osmälla he- 
la soinmarn, finnes i hela negden ej något berg, 
som i storlek kan jemföias med sjelfva malm- 
berget. Jordmånen i dessa trakter, när marken höjer 
sig of ver de myror och kärr, som här finnas, är, 
i synneihet på norra och vestra sidorna, ett hedland, 
der renmossa växer i ymnighef. Skogarne äro också 
derstades mindre betydliga, och bestå der till stör- 
re delen af en kort tall, omkring myrorna, blan- 
dad med gran. i*å södra och östra sidorna åter, 




. * 




w. 



122 

emellan berget och Mn„, vid n^sera basket och 
berget af vnn „ ua nalnn> s ,,„ t invjd ^ ^^ ^ 

Skogen, såsom for,,, r,r berä (l .,dt, ganska ymnig. GrSs _ 
VoMen är h ni) , oni pä de fl(öta lrak|cr . |i()iii Koii _ 

bottens Lan, efter stränderna af en del åar och bac- 
kar, sa.nl pä flere rayrtM-, men i synnerhet efter /,,- 
«« e/fven, ganska frod.g, och skulle, genom ringa 
loslnad, kunna bringas till flera gänger s( ö,,e aa . isl _ 
ning, än den för näi varande ger. 

GclUva.c malmfält bestar egentligen af tvenne 
bergsryggar, som i nordost sluta sig intill hvar- 
andra i en rät vinkel, och omfatta en däld, som 
insk,u.e, , berget. Den ansenligaste af dessa bergs- 
lagar M.acker sig 8 h gouo alnar ifrän vester .ill 
öster och ulgör hela bergets slö, sta längd, i raU.nje. 
Den Sr tvärbrant pä norra och nordöstra sidorna, 
samt Idl en del äfven pä den södra. Dess bredd är 
vid midlen 3ooo alnar. - Den andra sidoi vggen Sr 
•nind.e an den förra, långslultande åt alla s.dor, och 
Ulgör i längden 5ooo alnar. _ Det sträcker sig 
till gränsen, der björken upphör alt väva, vid Val- 
kmtmalh hvars nordvestra oth högsta kulle ar kal, 
och framh, ingår ej en gång f,ellbjörken. Harif.än' 
sluttar berget något mot nordöstra andan, m.ill 
Tin 6 va/ls kulle, hvilken är nära af samma höjd, 
som den nyssnämnde, och nästan l.ka kal. Ifrån des- 
sa begge kullar, i S y „e,het från Valkomman, är en 



fri och ohehindiad ulsigt åt alla s.dor. De snohe- 
tackta fjcllen synas i norr och vesler, pä 10a i^mils 
afstånd, och den låga landsträckan, un, om-er 
Lina eJfvcn a umsc sidor, liuger Öppen fur ögat, an- 
d.i ncdemot öfver-Kalix socken. 

Ulom dessa begge kullar har bciget, i synner- 
het efler den östra sidoryggen, Utie afsättningnr, 
ifrån livilka man småningom nedkommer på jem- 
na marken. 

En djup mulljord, uppfylld med större oeli min- 
dre granitstenar, samt här ocli der, da jorden äi 
mindre djup, lösa malmstenar, beläcka större delen 
af berget. På åtskilliga stallen, såsom vid bergets 
vestligaste sida, och omkring den förr nämda i ber- 
get inskjutande dälden, men i synnerhet omkring 
Tingvalls kulle, samt några lägie kullar i öster, 
fromskjuta likväl bergsklyftor i dagen, som alltid 
utgöras af jerumalm. — Man har af denna anled- 
ning också foreställt sig, att Gellivare berg vore en 
enformig massa af jernmalm. Men skall man här- 
vid råtta sig efter kompassen, så nr fiågan lalt be- 
svarad med nej; ty man får på flera ställen af ber- 
get förgäfves vandra långa slycken , utan att finna 
den minsta rubbning i magnetnålens naturliga lut- 
mngsvinkel. Pa andio ställen åter, och helst på 





I 







ia4 

«"■■», *, någon nialmUyft • ^^^ ^ 
«S i dagen , märkes alltid en orolig oeh iIark 
förändring af magnetnålens så väl deklmations- 
som inklu,al,ons-vinkel. Pa de slällen, der llia . Mlel _' 
nålen förbli/vit orörlig, kan man ej der/ore aus^asia 
berget bestå af en allmän berg-art, som i cke vo- 
re malmförande; ty h vårföre har man da ej pfi något 
enda ställe träilat denna berg-art i fast klvft, da man 
fcMrtM på flere stallen ttfflhc fasta malmklyftor i da- 
gen?! - Troligare torde det kanske vara att malmen 
pa sädana stallen ar höljd af en sa djup jordtäckning 
* den ligger utom verkningskretsen af en va*i% 
kompass, helst en del af Gellivarc malmarter, antin- 
gen alldeles icke, eller i ringa män dragas af mag- 
neten. - Emellertid skall Gellivarc alltid komma 
att anses som ett berg af malm, ehuru deruti fin- 
nas större och mindre gängar a f g, aniL Man sep 
detta bast i Kaptens-g, ufvan, som har den bästa 
malmen, och som der/öre blifvil mest bearbetad. 



Gällivare malmberg var väl redan, vid bör- 
jan af i 7 oo talet bekannt, under namn af Itluvaa- 
ra. -Det Var /lkv äl e j den liden något 
ländt eller undersökt, förr än det på i 7 3o talet au- 
gafs af en bonde från Råtte socken, och kort dei ef- 
ter började inmutas och med arbete beläggas, först 



I7.J 



af Kaplen Tingvall och sedermera , 7 3S af Kapten 
Meldercrenlz, , kompani med Uniks-Patron Sten- 
holt/. Det gaf anledning till uppbyggandet af 
Medlersleins Di uk i lluic Socken. — Ifrån denna ti- 
den, mull slutet af 1790 talet, liar nästan åil.-eu nå- 
got malm der blifvit uppbruten och framförd till 
Strömsunds masugn, som ar anlagd vid Uotlniska Vi- 
ken, 1* imhfiai. Melderslein. Malm-transporten, har 
dock i allmänhet varit rin-a o< h aldrig svarat mot 
bMsnings-bthofvel vid masugnen, el!er Ijrukets tack- 
jerns hehof. Än mindre liar arbetet någonsin drif- 
vits med riklig fart. Malmen liar till större delen 
blifvit uppbruten i den fömtnämda Kiptcns-gruf- 
van. Åtskilliga andra skärpningar nafva väl ock- 
så tid efter annan blilvit upptagne, såsom Ber°- 
mastaic-^rufvan, Fulkonunan, Johannes malmbrott, 
Fredrikas skärpning och lindvalls skulle _, ehuru 
ej någon malm af betydenhet derifi.m blifvit af- 
ford, allt intill år 1797, di 13ergshandlei ingen, ge- 
nom Friherre Hermelins oultröUelica bemödanden 
och uppoffringar, böljade saltas i Iilligare verksam- 
lul. Fleie nya inalinbrolt blefvo ock då, uppå 
hans föranstaltande af JJergs-Rådet Tiobsahra på 
Gellivaie berg öppnade, såsom Robsahms-grufvan , 
Barotis-grufvan t JVy-grufv,in och Ridderstolpes- 
gni/van, ifiån hvilka, tillika med den förr näm- 
da Kaptens-<'rufvan, 1 a 3ooo Skepprd malm de 







126 

första uren uppbrötos och aOordes till Strömsund., 
ocli Schts masugnar. Malmen, son, i dessa skärp-, 
ningar, äfveiisom p.» abkilhga andra stallen, i da- 
gen träfas, ar af olika sammansättning. p/i f Jere 
ställen, förekommer den i sma kr. ställer af skif- 
tande fagftr, sammanfogade till en lösare eller här- 
dare mnssa, som vid lindrigare eller härdare på- 
tryckning sönderfaller Ull grus. Denna malm, som 
synes utgöra hufvudarten i vestra bergsryggen, dra- 
gés ej af inagnelen och rifves till ett svarlbnml 
pulver. Ehuru i allmänhet af en lösare samman- 
sättning, förekommer den likväl stundom i temligen 
härda och fasta lager, da den ej late, sa lätt sönder- 
krossa si Sy såsom i Robsahms grufvan. I Välkomman 
och Carons-grufvan, afvensom pä några andra ställen, 
träffas ren blod-dens-maltn, antingen i stora oregel- 
bundna, glänsande kristaller, eller af fast och kri- 
stallina konstruktion. Svarlbiå magnetisk jern- 
malm, af ilnkornig, tät sammansättning, träffas i 
östra bergsryggen, såsom vid Kaptens-grufvan och 
Tingvalls kulle m. fl. 

Pa alla ställen af delta stora malmfält finues 

malmen liggande i iager med aflossningar till ofika 

afstånd, genomskuren af åtskilliga tvärlossnor, så att 

den sönderfaller till rhomboidaliska terninsar. Dess 

halt har funnits vara omkring 6<j procent. Den är 




öfverallt fullkomligt fri frän alla Sinnen, som kun- 
na gifva ett oarladt jern, ehuru man i äldre li- 
der, af brist på] kännedom oro malmens r&tta be- 
handlingssätt pä masugnen, ansett den vara af röd- 
bräckt natur. 

Utom de skärpningar, som ofvanföre blifvit näm- 
da, träfas ännu pä åtskilliga ställen fasta malm- 
klyftor i dagen. Till sådana stallen höra äfven de sa 
kallade Koskulls-shdlar , omkring 5oo alnar i öster 
frän Riddcrstoljxs grufva, der malmen öfver allt, 
på ett ganska vidsträckt område, ligger i öppen dag. 
Malmen härslädes, som med mycken sannolikhet tyc- 
kes vara en fortsättning ifrån Tingvalls kulle och 
Riddcrslolps-gntfvan, är en svarlbiå, finkornig, och 
lät jernmalm., som tyckes vara fullkomligt ren och 
fri frän all inblandning af bergart, eller andra 
främmande delar. Den synes vara särdeles lutlbru- 
ten. Sådan är ocksä malmen i Ridder stolpe s-gruf- 
van. 

Ifrån Gellivare till det bebodda landet och Bott- 
niska Viken äro t ren ne särskilta vngar, som vinter- 
tiden blifvit nyttjade för malm- och andra varutrans- 
porter, 1, vilka om sommaren aldrig kunna befaras 
annorlunda än till fots. Den ena af des^a gar förbi 
Gellivare kyrka, genom åtskilliga nybyggen, såsom 
Ripas, Nuortakano , Kilvo, Nattaval '-c , Åt; hivarc 






% 








fl 



128 

ocli Jnmkmhe, samt derifrun, antingen direkte förbi 
m*Wm* till Sk*Mm> ett nybygge och lasta- 
Sep/ats vid Z„/c e Jf, eller ét T/frulrHs* och *„*■ 
trmk Ull lastageplatscn vid firftfb»,, a j mi , ,,„„,. 
ned vid elfven. Tilldel förraset rik™ landvV 
gen ,o m,l och tdl de t sednare I2 ro j|. ]> llva „ cll 
««■ elfven till £„/ c sl ,d ocll , I;lfvet ä| . -^ ^._ 

**** r*I mil och följaktligen ifrån Ätyfc* 10 
»iJ, sa all hela don;, väg, ifrtn Mw till £»& 
stad, utgör omkring :n< nii |. _ Eti aöf«m väggar g(r . 
nom Ripas, Äfibö, Xattavare, Solberg, UarkUr^t , 
Spiken, Grunhrusk med flera nybyggen, sam/till 
Meldersieins bruk och Strömsund* masugn, vid liaf- 
vet. Denna väg räknas vara 18 mil, utan all båUed 
på något Httfe kan begagnas. - Den tredje vägen 
följer nära sframlen »f Zi««- elfven, genom äutar. 
Hackas och byn Sfoofvm, samt vidare efter äWl 
elfven till Lands/arv, Orasjdrv t Göljen. och q/Wr- 
J£s£r, bvaiifiån bålled kan begagnas til Bv Kali x eft" 
till Kaktfors nybygge, och landvag derifrån till 7oVc- 
/arw bruk, vid 'J örevikt,,, om vintern. _ [f ldn £,.//,- 
v«re till Ofvcr-Kalix kyrka räknas efter denna väg 
l4 mil, samt emellan Ofvcr-Kul,x och Töreforss 
4* mil och sålunda inalles från Gt Hivat e ull Tö- 
reforss ,8 J mil, hvpraf 7^ ,„ij fö,, närvaran- 
de äro båtvåg, nem ligen 4» mil ,.a Skr of elfven, 

Lands* 



,o 



Lamhjarvs-åii odi Tvären, 1! mil nA <*« 

ven, samt i< lln l c f lCl A Vm . (|| - 



ffrstf tlf- 



XVII. 

J»g hade tank! att från Gel Ii vare vandra till Jue- 
kasj-nvi, för ntl derslädes betrakta de ryktbara |«m- 
roal ms-bergen Lousavaam och Å7r</« <w m. II. 
Sammaledes önskade jag alt der fä böra ZWi »/im- 
garc.9 sköna sang; men allt delta hlef tdlmlel°jordt 
genom min fnnihnmda sjukdom i Jotkmock. För 
alt likval ej alldeles förbigå alli detta \ill jag be lät- 
ta en del af hvad jag deioJrn hst < <_h bort sågas af 
pålitliga pt rsonei : 

Da man kommer till Juckas/ärvi kyrka 1 föriic 
Lappmark, sei man i vest-noidvest, på 11 .1 r 
1 5 mils afsland, tVc-nne 1 bredd luggat de l/< lyd- 
liga fjellbcrg, som med sina rundade loppar böja 
Mg upp emot skyarna. Dessa äro de bekanta |ei 1 - 
mal rosbergen Luo tivaara och Åirftn 1 1 1, Kåi 
man sommartiden vill besöka dessa berg resei 
man pä bal uppföre sjöarne Jucktt&jårvi och Oinae- 
kaj t -i , till f\m 1 ara 1 1 nybygge, 1* mil 1 nord- 






^■■PPI 



I 111 



fl 




vest trän kyrian. Delta Br Jet yttersta och nord- 
ligaste nybygg inom Juckas/ärvt Lappmark. 

Derifrån räknas till Luosttvaam i§ mil dfvei oba- 
nade berg och myror. Rta« uppstiger först * mil t. i! 
höjden af Kurravaara berg, som redan vid dess ö'fra 
nlsällningai börjar antaga fjellnalur. Derifrån passe- 
rar man äter en god half mil öfver tvenne stycken 
mindre bergskullar, jemle några myror, hvarefter 
man vid den egentliga foten af Luosavaara befinner 
Mg vid ungefär samma böjd, som sedan man upp- 
kommit pä Kurravaara. JNu återstår likväl den be- 
svärligaste delen af vandringen. För alt uppkomma 
pä spetsen af berget mäsle man i jemt stigande klätt- 
ra \ tv.il uppföre dess branta sida, tills man ändtiigen 
pa hojlen befinner sig oinkiing 2000 fot öfver Torma 
e f, eller Oinacka träsket. Man inandas här en ren och 
uppfriskande luft, under del man njuter den friaste 
utsigl öfver snufjellen vid Korrska gränsen och hela 
den knugliggande vilda landsträckan. 

Luosaimara tyckes vara nära l mil Ja ngt och \ 
mil bredt. lledan vid dess fot växer ej någon annan 
skog an en kort björk, hvilken dock upphör när 
berget höjer sig, och man träffar sedan ej andra tiäd- 
vaxler, än några små buskar af vide och fjellbjörk, 
hvars knnliga Cfvistar krypa sa tätt efter marken, att 
man knappast blifver dem varse; sJutiigen saknas äf- 
veu des . Ehuru detta berg är af en sa ci^enlig 
höjdj finnes dt 1 vanligen ingen snö". 



1 h 

Bergels hngsla Mr.cknm, g ål „, vé-tmfi* 

cAer några stycken större oeh mindre va SÄl afsSu . 
«'»»*r, upp einol S>(J _ svdvest m (|ess ^^ k|j)je 

Denna kulle är helt och hållet har och består nian 
undantag rf en svulhla, starkt aUraklorisk jennna!* 
l^ars halt ««, skattat 1,11 64 procent. M en djup 
"mlljord, som betäcker slutlningarne af denna kulle, 
"mdras man att med suke, hel bestämma vidden af 
malmslocken. Att den har en strykande gäng ifrfa 
nordvest t,I| sydo.t fe hfvad som med visshtl kan 
utrön a». 

Man finner utom den sträcka af omkring 120 al- 
nars längd, som malmgängen v.sar si 8 blotlad vid 
dess öfversla höjd, äfven har och der, pä begge si- 
dor om berget, fasta malmkhftor som framskjuta 1 
dagen, hvilka, jemle en hop lösa malmstenar, i ptari 
af jordtäckningen, visa sig ända ned till bergets lot, 
och utmäika malm. mgen* stryfcging tvert öfver hela 
berget. Omkring 70 alnar visar den sig 1 dagen, men 
den utbreder sig troligen 11.3 eket vidare under den 
djupa jorden. Likväl lin/far man vid bergets syd- 
vestra sluttning, afvensom 1 dess afsätlningar mot nord- 
ost, fasla klyftoi af granit-porfyr , som, pa fot >h run- 
de sida om malmgängen, ar fallande i grått och blan- 
dad med gliminer, men pä sednaie sidan liar den eu 
lödaktig färg, och ulgn 1 illearten 1 delta berg. 

Kirunava 1 t nr beläget pa en hall mils iflind 
1 söder frän Li i 1. Del ai i del nirm.islc nf 



i 




l32 



""""•' b5 H* <**■* »"jcket längre och af ungefär lika 
bredd. Dess högsta sp C i> Hi i norra todån, h varifrån 
•Jet långsamt sluttar ..t söder. IV, norra och östra 
sidorna dacmot är det brant och slupande. Älven 
detta berg nr, , synnerhet efter sidorna och pa dess 
södra ända, ölverhöljdt af jord, hvaruUir några fjcll- 
vnxtei fmmlockas, da solen pa fem a se\ veckors tid 
aldrig gär Iie d. öfVerobi i vggen och , synnerhet de 
flera uppskjutande spetsarne af berget äro mera be- 
friade frun jord* »ek ning an Emsatmara. Man kan 
på (,200 alnars längd se bergets fasta delar, och 
hela denna sträcka består af den renaste jernmalm, 
som troligen Jramshyker mycket längre, efter ber- 
gets södra och lagare af jord helt och hållet be- 
tackla delai. .Bredden af denna stora jei nmalms- 
gång, som tyckes upptaga största delen af berget, ut- 
gör, sa vidt den för jordtäckning är synlig, vid hög- 
sia spetsen i noir, Joo alnar, men vidgar sig deref- 
tcr .11 scnligt, till dess den längst mot söder omfattar 
tvénne i öster och trttffier något fnin hvarandra aflägs- 
nade kullar. Denna malm ar af alldeles enahanda 
beskaffenhet med den, som finnes på Luosavaara, åt* 
minstone på norra andan af gången, ehuru den läng- 
ie at söder endast så vjda skiljer sig derifran, att 
den Sr mera grofkornig i brottet, oéh skall vara nå- 
got mindre rikhaltig, samt endast hälla 62 procent j 
du den vid norra berg spetsen ar mera fingrynig, och 
anses vara .if 6$ a 66 procents hall. For öfrigl Sr 



IH 




malmen på Luosavaara 1 högre grad attrakl ..sk, 
an på Kiruna. 

Pa högsta bcrgklinlens norra sida ,, iimlmrn Lill 
en stor del nedrasad, och ma o upptäcker der, iifVen- 
som {rå flere andra ställen, a ömse sidor om mulm- 
S»ngen, en bergart af enahandn beskaffenhet med 
den, som finnes i Litosavuara, af en något mindre 
i rödt stötande bSlleflinta. — Alt malmen går pa dju- 
pet sM.es tydligt vid nyssnamde ras, der malmen 
med afiossnmg från hallearten fortsattes utför bergets 
branta sida, tills den slutligen af joid och stenar all- 
deles öfvei täckes. Lösa malmstenar, som i foilsalt 
kosa till ymnighet visa sig ofvan jord näimaie ned 

at Luosajärvi. utvisa likval äfven härefter dess vas 

o 

och tvekas gifva anledning till den förmodan att Ino- 
savaara och Kirunavaara endast aio snrslulla delar 
af en och samma jer n malmsgång. Denna förmodan 
vinner åtminstone ett sken af sanning di man kän- 
ner alt malmen i Luosavaai 1 n af samma ai t och 
beskaffenhet som i Kunna: alt malm .1 me pa 
hegge bergen hafva sin strykning iwd at Luosafiirvi, 
och att hällearten i bada ber en ar densamma. 

Ilnuhi ana är belägc! pa SydÖstlU sidan 0111 
Faios ti anra och i nordost från Kiruna, c! t litet 
stycke från foten af det forstiiämda. Det är, 1 jnn- 
förelse med dessa, af en obetydlig sloi lek , lagt och 
knappt öfver l mil i tvär lime, ul nästan rund fm ni. 
Efter allt livad man kan utröna utgörer det Itrlt nch 



» 



• 



■31 



,, "" <l :,( mn m \m t som ,fw, »Ifi /, ,„ CI . j ^ „ 
Denna ...,!„, „• en lät, slaljotgnd blodsUnsmalm, ,f 
etl skönt orl, i-jlt „«s,MuK, m,m, ,,:, c, doj sUMrn 

to etl Gn/Jelligt brott, sparaaim insprfiögdt med små 
finkorniga 'pulvul.o,- s ,na kär och der inuti t iit .. 
massan, bell fina öppningar eller sprickor, fyllda med 
en högröd jernoxid — .Malmen fötekommcr i stora 
»ösa hallar, sam bilda ordentliga lager, och ,nan ha, 
ej p& något si,.!le af berget hallat fast klvft. 

Al i-36, da LaiuM.öfdmgcn Baron Gyllengrip 
hade företagit en resa till Lappmarken och Jackas- 
fHrvi, blefvo LuOsavaara och Kiruna* tara först be- 
kant*. De voro väl fö. ut lande af Lappar, som der 
hetat ,ina renar, men som Lappallmogen merendels 
är förbehdllsaui om .sådana upptäckter, hade bergen 
e, förr än vid nysmamda tillfälle blifvit angifno. Han- 
Kivaara förblef likväl ännu obekant, liksom hade man 
ifrån de böga epetsarne af Luosavaara och Kiruna 
oTversfelt denna laga Kulle, hv.lken dock, genom sin 
alldeles egna blåa färg, tvdligl föuAder någonting 
helt annat, an ett vanligt hälleberg. 

J)ei efter hade den gjoida upptäckten nästan blif- 
vit förglömd, tills agaren af Kengis jernbruk, Abr. 
Slcnhollz, år 17I9 företog en resa till dessa berg, 
hvilka dä för dess läkning blefvo inmutade och med 
a. bete belagda. Vid delta tillfälle upptäcktes Huuh- 
rtara. Unikspalion Stenholl/ var betänkt på, alt, 



1 Ja 



ge..o... anläggning al (ve. me nya masugnar, lillgotlo- 
göi > denna lika malm. Tiui ena skulle I. . vid 

// uolu.jotlu , som utfallet 1 Ka/l /f ,i, midi ,,„. 
Aurravaura nybygge, pä simma plats det ifcftafr- 
ge/i silfveihytta för I ngie lid tillhaka varit uppf ,d, 
och den andra i Luongasjochi , som utfaller i Totneä 
clf, ijj mil ifrån Svappavaara. Privilegier eihöllos 
äfven på dessa anläggningar, som Iik\äl af flere mö- 
tande hinder ej lim, no företagas med.m Slcnholtz 
ännu lefde, ocli efter hans dod blefvo de alldeles 
förgätne. 

ISagnn betydlig m.ifmafhemlning har sa It des 
ej ännu blifvit företagen från dessa berg , eme- 
dan Junosuanäo ocli Torncforss masugnsägare funnit 
sin läkning vid att hcmla malm, på närmare hall, 
frän Jimosuando giufvor oeh Svappaiwara, ehuru 
dessa malmer velat lemna ett oarladl fem, hvaiföic 
agaren ock slutligen blifvit nödsakad all i fr än Luosa- 
ocli II lukivaara förse s»g med blandningsnialm , likval 
alltid lill ringa cjvantitet. 

Malmbergen äro belägna i en fullkomligt vild 
mark, uppfylld och genomskuren af en stor mängd 
af träsk oeh mytor, der ännu ingen metriska kunnat 
bosälla sig, och der nästan all annan skogt ixt upp- 
bört än björk, hvanbland här och dei finnes någon tall. 
Ett och annat ställe efter granden al Tornen clJ, der 
någon back utfaller, eller eljest någon dald al n itu- 



i 







I .() 

"" bildat sig. inflto m ,„ [ikvä , , imi C(| |cmHgf?|i 

frodig *ko§vS X t RaSÖJti x if hurrtr.am och frvolus- 
Jo<Ai, med flera; mm så snart inan uppstiger ifrån 
dessa dafder märkes redan ÖgOnskenligen aU nian |> c - 
iinncr sig 12. å i5 mil no. 1 om polcirkclri, 

Sv,if>pava<ira ii ett mindre berg al 6 ä 7 oo al- 
" ;lls '^ ifl < m "°" I»» söder, oeli i3o alnars höjd 
öfver iiärbe%,»n myror. Det är belagel tll m,J syd. 
vest ifrån Tornet elf, midt för JWawgj svara och 

brusande fors, 7 m.l nord-vest ifrån ^*«o W #i<fc 

masugn, och 3o mil ifiåll Tonni stad. 

Det upptäcktes på .G5o-tr,lcl. — Åtskilliga kop- 
pa, malms-gi ufvor hafva derpå blifv.t tid efter annan 
uppläbgne, bea, betade och slutligen ödelagde. Att 
den jernraalim-gung, som på 100 alnars bredd och 
emellan 4 och 5ou alna.s längd, ifrån norr till sö- 
der, gcmomslrykej berget, inf ill och emellan koppar- 
grufvoin i, och som nästan öfver allt s\nes i da-en 

OJ 

matte hafva blifvit upptäckt på samma gäng, som 
arbete började anställas efter koppar- ma I men, ar på- 
tagligt; men da man den liden ifrigt och endast var 
sysselsatt med den ymniga och rika Koppar-malmen, 
-si biel jemmafmen si alldeles förgäten, att man 
deiom ej ens 1 gamla handlingar finner någon un- 
derr5t8el.se-. Del var fö., t omknng 17 jo-talet, sedan 
kopffeirgi ufvorna voro ode, som Kcngis Bruks-egäre 
i nnmlc si b ' att vid Svappavaitr* fanns anm. långt 



l3 7 

,,Ue l, "ö*%* 1" l^malm, än de. aågoiwfn in.m.U 

p. kopparmalm. 

Jcrn-.„al,n,n han Svapfktvaara bar på samma 
salt so,,, Luom-Kinma- och äaukwaara-malmerna 
alllid blifvit transporterad af Lappar, génasie vägen 

ofver landet till Junosuando, ty någon batfa.t pa 
Tornca elf har aldrig kommit , fråga, i anseen- 
de till de mänga och svära forssar som da rnå- 
Me passeras. Alan har ej en gång anlagt någon 
Väg ned till elfven, om man ej vill nämna en hlen 
sommar-gångstig lill ett båtställe vid elf-stranden, 
livilken likväl ar sä nsel, att då man efter densam- 
ma går 1.11 Svappavaara, måste man passera flera 
djupa myror, der man skall se sig väl om, fö'r alt 
ej tappa bort va-en. Man far derjemte vada öfver 
tvenne betydliga backar. 

Skogarne vid och omkring Svappavaara n.o,på§ 
mils afstånd, foga betydande, emedan den skog 
som hunnit åter växa sedan kopparhyttan var i gång, 
t. II större delen beslår af björk, livilken å denna ort 
aldrig växer till någon storlek. Pä något längre af- 
stånd bi deremot förhållandet anno. lunda, och om- 
kring Luongaajocki, närmare Tormå. rlf, der Bruks- 
patron »Stenliollz ämnade bygga masugn, är visst 
icke bi ist på skog. 

Juno^uaiulo grufior och in ilmfilt aro belägna 
pä gränsen som skifju Lappmarken Ii än nfnr-Torn< 




<i 










i3b 

socUn, midl emellan K.ili.i och Torneå el/ver, till 
en mils afslåud f,/in Ii vardera» Man räknai dciinln 
l6j mil t, Ii Ofver-KaliA ocji »aj mil ull Ycd«r-K<i- 
ilx kyrka, samt 21* mil l.ll Törefors Bruk och 
lastagc-pfals. Malmfältet, som utgör en strykande 
gång i nord-v est och sjd-ost af mer an en h.ilf 
flerdedels mil i längden, ligger uti en däld mel- 
lan Henne bergs-ryggar , i samma väderstreck, och 
följer längs efter venstra stranden af liautajoc- 
Å7, hvilken en mil ofvonföre npprinnei nlur Juc- 
kisjarvi; och utfaller i Ta/endc-elfven, i* mil frän 
grufvorna. 

Juuontando har, af alla jei nmalins-fäll inom JVorr- 
bollens Län, från längsta t. der tillhaka varit bekant 
och bearhttadt. Det upptäcktes ar 1644 och belades 
Strax t derefler med aibete. Sedan den tiden hafva 
särskilta grufvor och skärpningar blifvit öppnade på 
180 alnars längd af malmgangen, der den visat rika- 
ste och ymnigaste tillgången p'i malm. De fleste af 
dem äro dock ej arbetade till mer än 4 a 5 famnars 
djup, Ii varefter man Öfvergifvit dem, för att öppna 
nya biolt, dels emedan tillgången på den k isfria och 
välartade malmen börjat blifva sparsam, dels ock 
emedan grufvorna vid delta djup alltid blifvit vat- 
tensjuka. Härifrån gör likväl Konslgrufvan ett un- 
dantag, hvilken sist blifvit bruten, tdl tio famnars 
djup. Denna giufva ligger tält bredvid Rautajorki 






och den fors, vid hvilken Masugnen är anlagd. Man 
har siWc^s hri, kunnat mel hcfetl nbetydlig k, sirad 
anbringa en UnstgÄng, som endast haft några fam- 
"'i'» fSngd, och ehuru inan nlur denna gm IV a er- 
h.ll.t den brista och rfiMte malmen, hade hon lik- 
väl, denna konst förutan, Lioligei] ej blifvit fortsatt 
till större djup än de öfrrga, helst vattnet i Raulajo Ju 
under vårett plägar flöda öfver hela grufvan och fyl- 
la den. 

Jiuwsuando malmfält och grufvor hafva, sedan 
medlet af iGbo-talet, alltid lemnat en nödig tillgång 
på malm för alla de bläsningar som blifvit verk- 
ställda vid Junosuando och To nu fors masugnar; ty 
att man ifrån andra aflägsnare hall dertill hcmlal 
ringare bidrag har aldrig skett af annan orsak än 
den, att genom en sådan blandning erhålla det möj- 
ligen bastå jern; och om an blåsningarne vid dessa 
masugnar hädanefter skulle kunna uppdrifvas till en 
flerfaldigt större tackjerns-lillverkning, än förr, sa 
skulle man likväl ej på lång lid här sakna nödig 
tillgång på en rik och god malm. 

Vid södra stranden af Kalk lia\k. nära mvnnin- 
ge» af Kalk elfj skall ligga ännu ett jernmalms-beig, 
som, enligt framlidne Binks-Pation Ekströms upp- 
gift, l^v öfvei träffa alla de forutnämda, och består 
helt och hållet af gedigen jei nmalm. 











I*, 



XVIII. 

(d. i?:lc Augusti). 
Den i2llc Vngusti begaf jag mig ?fr$D Gelhvare 
till Ripas, 2.; mil. I>ä fö.sla hälften af denna väg 
är skogen god, men sedan blir Irädväxten glesare 
tills man kommer fram emot \atlav<irc, men der- 
omkring fe ock tillgången på kolskog rf stor, alt en 
masugn borde, och med fördel äfven kunde byggas 
och rfrifvas der i trakten, helst strömfall ej saknas. 
— Sammaledes vid Koskivarc och Muorki, der sko- 
gen står så lät och töngvå*! som på de bättre or- 
terna i kustlandet. 

Mel/an Aluorgivare och Slorlmehtn växer äfven 
timmerskogen |i tat oefc reslig, att jag ej nagorstädes 
har sett den vackrare, och efter allt hvad jag åcss- 
ulom har selt och noga undersökt, tior jag: alt, med 
beräkning af kolskogens ti//i nek /i- hd i framtiden, 
kan, i nordvest, ösler, söder och sydvest om Gelli- 
vare malmbeig, anläggas och dr. A as en masugn pi 
hvar 4:de eller 5:le cjvadratiml. — Jag har äfven 
hört denna min tanke delas af två kunniga bergskar- 
lar, Herrarne Lkenstam och Ongri „ , af hvilka den 
/örstnämde är t)tnstgöraiide Bergmästare i oj ten, oth 



dm andre råkades vid Getlivare, dit han i Ar beg.f- 
vit sig, Ui au se detta märkvärdiga jernmalmsfålt ocli 
dess omgifuing. 

I JJ.ratnl en om Norrbotten och dess Lappmar- 
ker, (n) af Herr A. Koman, vitsordas älven lämp- 
ligheten af en bergslags inrättande i dessa trakter, 
och man behöfver i sanning ej mer än blott en gång 
vandra igenom skogarne för alt Öfvei tygas om de- 
ias tilträeklighet för ilere jernverk. — Utom den 
händelsen alt \nq blef vilseförd i skogen mellan Nat- 
tavaie och Koskivare, och dei igenom måste irra om- 
kring mer än jag önskade, så har jag sjelfviliigt ge- 
nomvandrat Gelhvare skogstrakter, först ifrån Goljen 
till Jockmock; se'n deriftån och till Gellivare, samt 
slutligen han Gelhvare till Stoi backen. Under dessa 
vandringar har jag med fölesats tagit mänga bivä- 
gar, som eljest varit onödiga, om ej ändamålet med 
hela min resa varit det, alt sknlla mig någorlunda 
snker kännedom om landet. Jag lat fördenskull dels 
fnlla träden, och dels betraktade jag de furor som 
A r ybyggarne hade afbukat. Jag fick liar samma re- 
sultat som i trakten af Jockmock och Qvickjock: att 
t vad väx ten beror mer af jordman och läge an af ortens 
latitud. Efter safringaines visning åtgår ej mer än 
5u eller O'o år för kolskogens åleivaxt på den bättre 
jorden, samt omkring b'o å ioo ar på inedelsorls och 
sämre mark; men icke tror j;»g det vara i adligt alt, 
bär a orten, någonsin använda liakthugsning i stort, 



mm 




^^^^^■^ 



■H 



^^^1 





'i* 



ty nordamrindens våldsamhet skulle derigenom ökm 
och de mindre sKogspkiitorna komma nit sakna det 
nödiga skuld, som den större skogen Immar dem. 
En v a. sam gallring lo.de således alltid bli nödvän- 
dig, särdeles på norra sidan om höjderna. Ett och 
annat svedjeland, i dalarne, vore däremot icke skad- 
ligt, helst på sädana slallen hvaiest nybyggen kunde 
anläggas, och pä sådana lokaler är ingen brist. 

Hela den sa kallade landsvägen, från Gelhvnie 
till Sim backen, är blott en gängsiig genom skogen. 
De broar som TJ.iion Hermelin låtit anlägga Öfver 
myrorna aro till er. stor del tmprtillnade dier boi t- 
förda af vattnet, sa ad man pä mänga stallen ej 
kommer fram utan besvär. — Folkel som bodde 
utmed denna vag, f () , de samma klagan, som så m.in- 
ga andra nybyggare, oiver den resande herrn som 
tillskyndat dem högie beskattning, och alla instäm- 
de deii att heibci eimgs- och vedhallnings-besväret 
om vsnlren för alla malmkörarne, ar ett stöne onus 
an den egentliga skallen. Alen öfver inqen lin? kla- 
gades sa högt som öfver "malnrAi ifvarne,'* och det- 
ta l.ranlal mig, all, af pålitliga och opartiska perso- 
ner, nogare efterfråga föi hällandet, hvarvid jag fick 
veta all folkets klagan visst icke ar ogi undad. 

Man lar både vaga och lakna orätt med dem, 
Ull och med pä flera stållen au Edefors, och det är 
denna dels obilliga och del* oredliga bihandling som 
gor nit afiareina gä mnuhe vai vid de eljest för- 



i-^lll-;. Gollivare o, h Schis e^r.don.u, , hs.ika, ,ö- 

relw, i.mle,- andra fö, liälla.uh „, k.nde s,h,I, „,f [)3 d 

och lycka omkring tig, hade . ekonomiskt « lj mora- 
liAl hlnsecudc. Au veka de snarare motsatsen, oon 
sådant .. desto mei alt beklaga som jag beslämdl 
vet all den Hö^e Egären a. just Den som , tväfal- 
di^l bänseende kanske förlo, a. mest, ty Hans adla 
afsigt all gagna INoirland och Lappland, har bfifv.t 
tillintetgjord genom "Konungens man", och II ms goda 
tio pa inenniskois läilskånsJa lar ofta ha blifvit p,öf- 
vad, arven vid dessa possessioner. — Jag anmärkte all 
mänga af detta folket ej hade den Norrländska öppen- 
henhelen, ej denna arhga blick som vid föista Ögon- 
kastet säger långt mer till menmskornas föidel än ett 
hundralalt mjuka I /enar,. \e\; de voro glaltansig- 
tade, ni|uka i ryggen och lialkiga i ordom. Jag fick 
ingen fideiii till delta smidiga ålsfagle, .om Uckles 
kunna krypa ut och in genom bäde vm Herre och 
fan; — och hvad ma icke dr kunna göia for hokus 
pokus med na-ra af fattigdomen betryckta N)h)^- 
eare. ! 

Jaq färdades nan 3 ml ntåt strömmarne pä 
Raneä vlf, och Ish a stycken pä* lilla Lideä-eJfren, 
nedom Jockmock. Jag sig allestädes god skog, men 
fann ingenstädes fullkomlig anledning alt tillstyrka 
flere b ill tider, pä Lapplands sliömmnr, (med malm 
ochjeiu), an dem jng tillförne har nmr >u t. — Det blir 
alltid säkrast all begagna landvägen med h >tai och 



I 






■■ 



M 







«41 

renar, tills, i en framlid, kanske afvcn hdr en nfl- 
vag kunde byggas, från Gelhvare och ne (Rit Slorfcrä- 
ken, sa föga stupande alt en hast kunde pa samma 
vfig återföra de tomma vagnar som g; ! 1 1 af sig sjelf- 
va nlfore med iassen. Man vet att i Frankrike lin- 
näs dylika räll-vägar, a hvilka stora transporter [ram- 
forslas pa det satt att last-vagnarne, vid vägens böY- 
jan, sättas sakta i gäng. Genom vägen* lutning ökas 
sedan fartens hastighet, och lasten kommer snart till 
sin bestämda ort. Se'n återföras de tomma transport- 
vagnar ne, for att göra samma färd utföre med 
ii) 1 1 lass. 

Om man fick tanka sig dylika räll-v a*gai : från ber- 
gen i Jitckayxrvi, Samt ifrån Gttlivare och Rnotivarc 
nedåt de i forssarne byggda jernvei ken, omg.fne af giön- 
skande åkerfält och odlade myi ångar, livad skulle icke 
då norra Lappland kunna bltfva för Sverige! — Man 
säge mig ej alt delta är "ei: diöm; ' ty med en så- 
dan ho p (l drömmar blir man en overksam sjusof- 
vare i hela sitt hf, och gagnar dermed hvarken sig 
sjelf eller andra. — Södra Lappland, som ej äger 
några Jernberg, har dock, pä* en mansålder, mer 
an fyrdubbtat b ide befolkningen och dess välmåga, 
genom i nvå* nar nes arbete oeli idoghet, och det ar otvif- 
velaktigl att detsamma både kan och skall en gång ske 
med Gclfivare och Jockmocks Lappmarker, ty de ha 
hk a sa goda odlings-lagenheter, och dessutom obe- 
räkneliga skaller i de förulnnmda jci nbergeii. Det 
behöfs tj mer än alt elt par driftiga "Slockholms- 
borgare" ville har använda sina kam ta ler; ja, om 

ni au 




man l.ll Upplands odlarn!.; använde b lo II hälften 
af de medel som ärligen birlsltivi*, . Stockholm, na 
kostsam,,,,, och irak%a *tip< e, , sa skulle man innu, 
ett par decennier, fa -c helt andra « rsullaler a,. In- 
sättningar oeh mdigestioner. .Men det ar Svenskarnes 
arlvynd alt vara for my,k< t oeli för ätet , ehuru de- 
ras språk ar det enda som äger ett lagom. 

Mellan Muorgivare och Storbacken råg jag en 
slor och vacker skogs-ren, som följde mig och vigvi- 
sarn ett långt stycke. Han \ u allstcke rftdd. — 
Skogs-renarne gå på detta saltet fult omkring under 
sommarn; men de hopsamlas af ägarne om hösten. — 
Frän de belydliga höjderna omkring .Stoiba<Aen har 
man en särdeles vacker ulsigt öfver den djupt inun- 
der liggande elfven och den th< ka bostaden p, 
halfön. — 



Innan jag skiljer mig ifrån del slumrande oeh lik- 
väl kära Lappland vill jag rekapitulera mitt påståen- 
de om Bergs-bruk s tsom grund ei for er, hlifvande 
odling i dessa trakter. Pa GeUivare malmbug v, lie 
jag grunda tvä bergslager. En « Öfver-Kalix, dc!i 
Göljens masugn redan ar anlagd, och den indra i 
skogs-trakterna utmed Råneå elf, if,an och med sjelf- 
va malmbergets närmsta omgibung till och med Sloi- 
backen. Vill man derjemtc ej snart begagna den re- 
dan upphygda masugnen \ id Edefois, och upp- 
bygga Svartia bruk, så sky lie min åtminstone ej 
på annan brist an den som finnes i lomma bjernor. 
— På Ruotivare bör afven grundas den tredje be«g.s- 
lagen, som skulle sträcka <>ig genom Qvi kjocks och 
Jockraocks Lappmarker. Om den Store Ko- 

nungen, som nu leder Sveriges öden, och som 
med silt varde, kan sprida hf och rörelse i nor- 
ra Lapplands vildmarker, kunde finna "goda oih 
trogna t jenare J , hvdka med billighet CjcIi i altvisa be- 



! 






t 






»46 

h..ndl.ule v, v, | Den Höge Egam, mm Hans lolk 
och i-enclomnr, ,1 skulle mången, som Stina Iviflai 
pa möjligheten nf Lapplands odlande och eivifaatton, 
nödigas alt erkänn» ?»in misstag inom cli par de- 
cenuit r. 

Jag har förut Sagt nit ängs-odling måste bli huf- 
vudtaken, i dessa trakter; men det kan ej nog re- 
peteras: att ihrodhngm tkr/emte ar både planmes- 
sig och nödvändig, Alalte man en gäng upphora 
med sknketom "bara fibodar" i Norrland och Lapp- 
marken! — Visst or det ofta rätt kinkigt alt, i 
Stockholm, finna stallrum för de många kraken, som, 
kosta livad det vill, dock mäste "komma under tak;" 
men ännu aro ej sydlandets utmärker alldeles upp- 
fyllda, och tills vidare bör man derföre skona "det 
skumma Norrland" för 6'fvei flödiga stjernor. De Odal- 
män som der finnas ha sitt eget Norrsken, och torde 
ej, pa allvar, vilja byta med syd-folket i någon ting. 



Frän Sloi backen lät jag 10 mig nedåt Luleå elf, 
och betraktade äter Edrfors, Svart/a, Hedensfors 
och Sclcts bruk. Jag fann dervid allsingen anlednin» 
att Sndfa hvad jag tillförne yttrat om dessa sihllen°. 
Tvertom: vid h varje förnyad anblick af dem förny- 
ades ni in önskan om bittre tuUr fen- Lappland och 
dess Jernberg. — Fot den genom kustlandet, till Umeå, 
var nu särdeles behaglig. Från de omvexlande höj- 
derna sag jag en del af JJottenhafvct, åt öster, och 
j i andra sidan de mångskiftande ängs- och åkerfäl- 
ten, som dels voio nibergade, och till en del i sitt 
sköte an vaggade härliga skördar. Det förlräfTliga 
folkets glädje deroTver vai slor, oeh hvem skulle ej 
här vaiit glad bland de glada!! — 



IJojsi £rrtpttim. 



Ett par vänner ha funnit rbi na ftsi t i alltfSr optimi- 
stiska. — Hvarf i< . — Ty det hör till ordningen för da- 
gen at t vara pessimist. — Jag älskar (let icke. 

Man tyckes nu för tiden vilja öfv«. rlyga oss alt vi 
hvarken aga Försvarsvapen eller n.n unting som ar vjrdt att 
Ii svara, att vi iiro ett af Europas olyCkl a ocli min t 

be ty tian di folk, ca n 4 n a na 

skönaste minnen, och rum ar och " ,:i te i följd deraf Lli 
högst ohelatm så v il med sig bjelf <om sin orag ilning. Att 
dylika äsigtci ej kunna inge tillit och mod, sa RödvOndi 
för framtiden, det inses lätt neg, och min klagar derföre 
sa mycket mera. 

Du man således bcrnödai tan atl endast finna skugg- 

sidor och dcrförc tyckes vilja förbise bvarje ljuspunkt, 
sä är det nftfcu Iipt alt man nä det sattet ma l till slatcl 
fa en fnllständig camera olisctirfc, ined idel p l 
Derföre sei aftcn dagens folk ut s m gamla sorgnref e 
svarta ränder af nyare tilUal , oehnSdc auutidcftsl fvande 
klagoskrifter föl man väl en gäng se d 3 kl cfulli b k- 

slafvcina S B. V. — om de fa ruta der. 



Emellertid KnUaras hvai och c. f8r Romanlicirf son, 
tror rfg In rarkebltfvil en skymt af «ol I, .o.un.uda, , 
vSrt Nordland, ocli det ,r ej utan vSdliglicl att säuablolt 
tu lii u i inne emor den väldiga opinions^trömm n. O K 
liadc jtfj svaVl^cn rSgal i Let om jag c, under fo. 
färderna genom N rrlands och Lappland sti mm,, Jdif ,< 
s^.1,:»,, kantad mol ,11, ominn af del slag t. — Jag be- 
känner således gcrna alt j ag ar optimist, sä v i dt det p a 
- la gvnmhi han s**; men dcraf följer ingalnnda att ja- 
funnit eller finner allting vata godt o I, f rträfflj t. Tvärt- 
om bar jag 5. It mycket som både bordt och kunnat vara 
Lalt,e ån det ;„, och bristerna ha dcrfore bUfvit an- 
maikta, — D^ssa anteckningar iiro x ä tall t gjord.,, 
och nu Slcrgifiia med e;an*ka fa* ändringar. De aro san- 
na, enligt mina åsikter och obsen atomer. Om de lifven, 
för ofritt, aio någorlunda riktiga, sa ar jag nöjd. 




Dock, det är rff a f ^; lia hufrudfel, sa VA i d. t offent- 
liga som enskilla hfict, att slösa med ord och p<nmn S ar, 
och för att ej alltför mycket kompromettera mig i det 
furra hänseendet vill jag, om ttöd för mi n ofvannam- 
da optimism, i Svemk Bfversattning, Lifo-a ett yttran- 
de öfver Nordens Nationer, serdeics Svenskarne, som ur 
Edinburg Quarta ly Rcviexv Llifvit öfvei flj ttadt pa Fran- 
ka, i Juhhäftet för detta är af R.vuc BiUamuque. — 
Jag har förat nyligen fatt se denna upp ätts, och bifogar 
den nu sa mycket hellre som den, i de flesta delar, över- 
ensstämmer med min cg>n öfverty-clse, och ej lar undgä 
att af mina läsare vinna en valfortjcnl uppmäiksamlicf. 
Den lyder som följer: 



^ m 



>h 




** 



U[fly& tcr * 1a: ' / ' W fdljga l n i '/' 



"Den 1 1 igtslag, cnligl hvilk ii '. och 

S il > 11 (' 1 rui <1 1" l'i I ; - .11 \nå 1 1 ii 1 jj, 

«• 1 iunu 1 L iiid i i In, ni under <« 1 la 

1 varit civ il isatini istföddc, a en 

cvij t bes ta inland \ 1 besl il l.t fullkomliga d 1 na 

civil i a Luti, ii t if n d«n ,ika ocli i , att 

öka det förråd ljus 1 ti lal il ! att seder- 

mera ati. a t) mina I i nlira S dcrn, i-om 

äv ds ni pr ung > men dei del ij hinnci en I ullK ro- 

lighet." 

» Dt ly ki "" d< '• Sam- 

ma f 1, ,(.,..!, lii iiue lv 1 dl : L. ide 1 ; '1 

■la u: ■■[ 11! at ai- ,1 I ;ig i gamla hisi r I t < p nbarftr 

n i il 11 nj 1. I ii» trftlen koin frän Indien ku 
hända h- 11 ( '" '"*» R ' »for A 1 n, I' J " ! 

p. 1 .... n, i IM 1 ■■■ Vi ' - »« : 1 U.dl".i..le G d ' all- 

tid styrande k tan mot A i ada fram t, 11 

Ausonien Ii di ,.) - Sa ga: ljuset, Mn S tern till Hor- 
den, hrytei ifi <" allt bredare vS , fbrl ke en af 

, U! t, men ulai I» ; ! '" U,JU "I '' a,lt 

C ft cr om det mamlai de åt k,IU « b.d a ifiSn m 

ni k uiilct. 

-FDi ny*M Uiler gäUer samma anmlrkning: Rom 

r. V /anli..m / ci 1I1 «f Grekland, en dinerade i m 

ordmns Gallien, Brfttannicn, Germanicn, ull och med 



■■ 






^^" 






150 

' - G, ,,; Ll 

' ' " " N Ir. Gallien ifigo i ha, , 

!""" V "»' « ' len ,h S ,,,„ | 

J , " II, V" ""' * val b " ■' »-•"' *••*«*«■, 

^ C " ^ " ' —" Hal fo i ma , „l|« _ 

J ,,!, ; ; °* ' ■"" »■ -« »wc - i,,.,, 

' " ,,n ' * ' '•' Ifva i. ! , .1,,, i 

l * .'" rtt r,i,,H ■ ■' ' ' ; fvci - i; i m v Ii 

SN ' D onemark och ^cai , l4 i rl , lh n _ 

11 " ' ' > r S| ». , Ifalic». En mc, a nio . 

' ''"* " ,;i ; ' tvrd rfi . l-fvei rf, ,n , , i. u 

al dct m "" "I . uifattand k ti ii 

0mcl ' r*tl$j t, mcrn m ralisU CiWii , i „ 

,ar (Ici '"«**«»* mera allmännyttiga i, , i , OJ ktadt 
|0rtlens L " "' ' och lina, gamla „:, f , n ,,, Ihil ,,, , t . , . 
bct > <! " Bed 1,0 ! • , yncil nF de a fruma , iaf oc|| aeu 

U ' ' ' »w spel ir sig omkring de trändcr. 

Uni,c ' fl nllmii.na revolutionära yra l.afva dessa 

* w J- iu kridil långsamt och n,< 1 T td t I 1 l 

h ' h l ° '' lk ' a "- De hafra afhällit Mn alt 

feU,lka ''' " ■» Ofih rélU 1 „,,, v 11 is - lic,., i« ,1 ] 

haiVa l,v ' U d ' » "' ! ! w sk- ha fi in dem 1 .„ , „ ,. ra 
td " ■ *■ " " ia n - lf ' ■'» . i ni: r att 5di ,jra si opp- 

mfrlitali t ..r Ici , Europa, v lu u„, n., , -, 

01 ' !l wu l' J '" Ui Bina Itöiivul 1 nei föi tichiuu 



i5i 



"Da märkvärdiga to af N 1 l ns f, IV, men kan hän la 
det mim frän kiUJua af alla ar II 1, med sin fel* 

**^ ! '• ■ ' i 'i ' ; .\ slån I , in ui I 1 «.n 3 ia ; ,f 1 ildning 

o< Ii I' 1 1 lin ' 1 • ! t i åa 1 I r och llinkcsuU. II (i sn 
al* San Simon 1 i» Poler tlen store: "luu ar t r h 
\ \ »vt, har cl rtis Ii v .n Ii t, talar val, liar! 
fa ni men m l ;j!Ii detta ly I fora*/' — 

De-, ii S: ii Si . . ! na | . . | , la IS tt\< nen , 

hvai noidli .1 a I 1 1 .}., n 

lr.m Astcn , och ir» ÄI I . 1 i : f 

1 11 hand Ii ■• it en i 1 i . 1 k en il 1 .1 l!a 

Ry lands 1 er kan mau g«J samma . Andra 

Kinder, n i « l för l.i 1 vn n mindre lysande, hafra kanliSivda 
gjorl ' ticfiani.i: 1 |>i| uin^ n Rj land med ;inaom t- 
li-.;< lim.nU':-, der t, igia oJLulc punkter framstå. Sven c . 
tili ; pel , njuter föi det lioii ftde en 1 .> I ni 1 ;. ka 

i 1 11 icke kunnat \ fa if 1 I la och bistra kl n 
]• 1 1 ml 1 h ti ..1 \ il t 1 !ta bci kallat'} med hlolt 

C lt tuiitit Ii r af bördig jord, och pä In 1 en klippor <>m- 
\ « \l.i 1 1 l I o 1 a ni i; , u l.i I k ; I la hal Ii 1. 

X)«iti fattiga land 1 som : 

om, höjer sig, i afceende ja v-älma a, Itela I ) 

1 a di !' u :»f Europa. Det u folkets uai ire ao 

,1 handel 1 ch iado fci m 1 fal till trifva ienna 

1 i, t. nhet, 1 1 \ ilk n tlli 1 »ande i S> IwIN f'" 11 ' 

ll,ullvMi.'-n-lu.hi,n inliii 1 olie«ydlij>t, och hmM- 
, li;: 1 . „ a. f ;• ltlli M n de» ta rali ka k 5j o- 

1( ,i, och d.i finnas iiimti hciler, förtroende och 

f,i uc , 1 ,.lk t In framsatt i httt 11 , **n att hört- 
skämmas det hai fceke låtit bedraga sig af de*sa m.itl 
I. uiultl.gr. heern, cuom dcttiia bedrägliga och hedi 







gan.lc l,;, lt cfh, f,,| : t , ,,,,„ a , I „ lc tf „ r ,,, „ cl , )|cJcji 
«t,ll.„, d 1,,!,!,,, : r l,f,„jcU Jl( n,, somflf , .,, 

.-.,»,!,., fel* ca Ijpek «,m ar omöjli*, „rL gif, cr ,,.,, a| . 

Slll.ik f , i d. |; é , ,, , , raj| j , j, | t [; j h . L - 

*'N T -. t kl,i, ( afvcrw lande för en vesauth är den 
h*fUgl.cl man finner i, os ,i | ;JC ij, :s<111M - g u é> cn 

l.-H» I, I som står rftl till ammans med , , n i.J,ii karat- 
ta 11, kraftfull besliiisamhci o Ii moral kr ,,) m ende - 
Ml ' ' " J -'i^ ' < f - norJUg* trakter, n „ gräset, fint 
«a t I :nt såsom «l,i alttid är i ]N ,,i M , överdrar 
mea Sl li S es *«*«r och slätter, sci I ti »c aud< ,11- 

tåd, vid Itrarje grind, hur cn l, OI , barn, mc! Jj u f U , di 
frisk fa , komma fram-, , ni^n !■ Wvct d „ j cmna ; , ; , n> 
Öppna nrinden, och, vid don lilla drickspenmn, ilc f*, 
vi l 1 " erkänsla pä del allrauinerliga te satt" o. s. v. 



Mel föl ml c yttrand n lära vännerna i ■ .; J ,, j ia 

menat ti, små Srcn kar) •. Om rf« fCm sags ,,, t i,l 
helt kort, alt de 5ro stora dan ;mä f.re, o h om en och 
annan Virt , har in. g radan bekant Innu ban otmSrkt 
sig med < fl rl liga C: nsiiruti n -puoin Ifcr. — Upp- 

b i, m derflJra med alla kl: k. fin öeb 1 lifo D , Ootinri lei ! 
ty F »cplai M modiga J.ilar ? | nu vS n trioa /, 7 

S1 '• I» pa del ej annor man för min skull ma" 

liU :,r kr " ' " ' n ,r < »»fl jag, af erskilti orsaker, 
felfmcd amnavka: att jag hvafken ar Cn.,1 11., 1 ellci u.^ot 
annat Rad, om ej tillift utji C lt lilUiait o» ad. 



Stockholm den i December ip /, 




J. Engström, 



-- :»o 



^■i 







i Se längre fram. 
a) Se förra Delen. 





^w 



A n m ii r k n i ti " a >■. 




II. 

a) Fn del af nybyggai ne tala sa j>jhs Svenska alt man 
kau hjelpa :ig fram. 

b) Nämderaän. 



" III. 

I») Sa är furhalluuda allestädes i fj< Uti akterna. 

c) Lapparnc äro dåliga sjömän och ej fursskunniga. 

d) Aggen uppfångas i de förutnämda ihåliga träklussarue. 

e) Se härom längre fram. 

IV. 

i) Sa berättades der a orten. 

XVIII. 

a) Ur denna berättelse har jag hemlat de flesta uppgif- 
terna om Juckasjärvi , och en del om Gcllivarc. Deis f rul 
Wtcligen anförda kyrko-lmtoiia m. m. är d, Is inkcmta.l 
der r a seller. ifeb afven af några anteckningar, .som benäget 
Mifvit meddelade af Förste Amanuensen vid Kougl. Biblioteket, 
A. I. Ar\moss.o>. 




i ^ 



18 





Rättelser: 

I första Delen. 

Sid. 7 si>ta iäi\. siar; V¥*fta /&*: Wifsla 

— '20 rad. 4 — ^^ — *'° 

— 83 rad 17 vid slutet af or<lct ötukeliga fallas, i en del 

exemplar» en liten stjema, såsom anni.ukn. -tecken 







1 andra Delen 


• 


Sid. it). 


rad. ig ttdr 


: hergjattarnes 


las: Lci guuttui ne-. 


- 3 9 . 


— 10 — 


i f va n 


— //// 


— — 


- 34 - 


nr ti rus 


— ureticu* 


- 4 r > 


— 17 — 


mol, 


— iUOlf) , 


— 53 


— 26 — 


JarmhrWiimde 


— frambrusande 


— 82 


— 9 — 


fruktbar 


— frukt I-ar 



■ -+ 











m 



j^B 







I 





i 



; 



a